Julmys

Sådär, färdigjobbat och färdigpackat! Nu sticker jag och prinsessorna till Asmundtorp för FYRA dagars julmys :)

(Ja, jag ignorerar alla på Facebook som tvunget måste informera hela världen om att de är jullediga i sisådär 2-3 veckor... *hmf* Nåja, jag är mycket glad över att vara ledig fyra dar i sträck i alla fall, det ska bli härligt!)

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR

till alla våra vänner!!

Linda, Glittra & Sot.

Staffan & Sara

Tant Nilla har precis påtalat för mig att det inte heter koncert utan konsert. VA??! Det ser ju SKITFULT ut!! Helt mongo. Men dessvärre verkar det som om hon har rätt... (ja, hon la fram bevismaterial!) Hmm. Så vad gör man nu? Ska jag börja skriva konsert trots att det ser helt... helt svenskt ut?! I min värld har det ju alltid hetat koncert :S Mm, jag får väl göra det. Testa i alla fall. Jag är ju trots allt lite av en språkpolis själv. Eller ganska mycket faktiskt (död åt alla särskrivare!!) Ja, förutom då att jag fullkomligt bajsar i att man inte får skriva "dom". Jag är ledsen, men det gååår faktiskt inte att säga "dem" på skånska! Låter urlöjligt ju! Fel. Men jag ska göra ett försök med konsert, jag lovar. Känns det inte bra tänker jag dock byta tillbaka igen! ;)

Till saken nu då. Förrförra veckan var jag (och mamma och Ullis) på konsert med Staffan Hellstrand och Sara Löfgren på Ystad teater. Det var SÅ bra!! Lite märklig kombination, tänkte jag först, men egentligen inte alls. Både Staffan och Sara har egen stil, säregna röster, och skriver låtar på svenska med mycket bra texter. Solklart att en konsert med dom båda skulle bli kanon! :) Det var riktigt riktigt bra. De turades om att köra, men några låtar tog de ihop. Och de blandade egna låtar med andras, fina ballader och rock, hej vilt! I slutet av konserten var stämningen verkligen på topp på den vackra teatern, alla stod upp och klappade och sjöng med. Tänk så härligt man kan ha en fredagkväll :)

Jag förstår verkligen inte varför Staffan Hellstrand inte är mer känd än vad han är?? Jag menar, han har ju gjort hur många skivor och superduperbra låtar som helst! Men Ullis (som visserligen är något yngre än mig...) kände typ till "Lilla fågel blå" sen innan. Och så tror jag tyvärr det är för många andra också. "Lilla fågel blå" är en helt FANTASTISK låt såklart, men ändå. Så orättvist! Staffan gör egentligen ungefär samma sak som Lasse Winnerbäck, tycker att han också förtjänar en större publik...

Hmm, undrar varför jag tycker lite extra om denna skivan?! ;)

Har försökt hitta mina favoritlåtar på youtube, men inte heller där får Staffan mycket utrymme... Hittade bara några fåtal låtar, men eftersom alla är bra spelar det inte så stor roll ;) Håll till godo!

Detta är en favorit faktiskt. "Och så gick hon ner till kajen, där hon la sig, och vinkade till en båt, och till människor på kajen, så viskade hon förlåt, hon tog sin kappa av manchester, och gav den till en våg, som aldrig mera skulle frysa, sen gick hon därifrån..." Så fint, jag älskar verkligen sådana texter!

"Lilla fågel blå" också då! Handlar om Staffans psykiskt sjuka kompis, för den som inte vet.

Sara Löfgren är också helt makalös! Hon är så tuff och otroligt söt på samma gång :) Och hon kan göra allt från fina visor till kraftfulla rocklåtar, jag är djupt imponerad! Har önskat mig hennes senaste skiva "Där maskrosorna blomma" av tomten *hoppas hoppas*

Det här är min nya favorit. En fråga: Varför spelar inte fler munspel?? Det är ju helt GALET snyggt!

En gammal favorit sen flera år tillbaka då jag inte mådde så toppen. Detta var "min" låt då. Jag tycker att textraden "När ingen andas mot din hals, i hemlighet.." är så himla fin! Och jag kommer ihåg att jag blev skitledsen när jag insåg att ingen någonsin har andats mot min hals i hemlighet... :(

Sara var totalt överlägsen då hon var med i "Fame Factory"...

Lydnadstävling Höganäs 12/12 - skam den som ger sig!

Japp, skam den som ger sig! Nu har min lilla svarta hund äntligen fått ett ännu lite längre namn :)

Låt mig presentera:

LP1 SVAGCH Quipus Jaloux Elinigvnedv Láasxum

Ok, vi får väl ta det från början. Bilen styrde kosan mot Höganäs den här gången. Det var inte samling förrän kl.12, men som vanligt var jag på plats i extremt god tid. Och vet ni, vädret var UNDERBART! Frukansvärt kallt i och för sig, men solen sken. Varesig regn, rusk, snö eller blåst i sikte, gött. Vad som var ännu göttigare var att jag vid lottningen upptäckte att vi skulle ha en kvinnlig domare! Ha, jag hade varit så säker och inställd på att det skulle vara en man att jag uppenbarligen inte ens läst pm:et ordentligt. Hon var dessutom ganska ung, och såg ut att vara en bra hundkännare. Det var hon också! :)

Nått som jag var lite mindre nöjd med var att jag lyckades dra startnummer 1... :S Aj aj, nu blev jag nervös igen! Fast sen i efterhand kändes det faktiskt ganska bra att ha det överstökat fort. Förutom att det var SKITLÄSKIGT att gå linförigheten utan att ha kunnat tjuvkika på någon innan! Det är nått som är lite fuskit med lydnaden, de senare ekipagen har faktiskt nytta av att ha sett hur tävlingsledaren tänker kommendera dem. Det är betydligt lättare att få till snygga svängar etc om man vet att "snart kommer han att säga åt mig att svänga vänster" än när man bara går som i "blindo". Jag kände att jag gick och koncentrerade mig lika mycket på vad tävlingsledaren skulle säga härnäst och på vilket som var höger och vänster, som jag gjorde på min hund :/

Platsliggning Betyg: 10

Fördelen med att ha startnummer 1 är i alla fall att man bara får en annan hund bredvid sig på platsliggningen :) Vår grupps platsliggning var minst sagt stökig. Direkt när vi gått ut och ställt oss reste sig två av hundarna och sprang över till sina ägare (bättre det än att de går runt och börjar störa eller mucka med de andra hundarna åtminstone). En tredje hund, en schäfer, satte sig upp och började vrålskälla mot sin ägare! "Wowowow, wowowow, wowowow.." (Ni vet sådär som man ser att polishundarna kan skälla på busarna!) Högt och konstant skällde han i säkert en minut, innan han till slut också sprang över till sin husse och blev tyst. Sot var sååååå söt! Hon låg och tittade helt fixerat på mig, men efter sådär 20 sekunder vred hon på huvudet åt schäferns håll med en blick som sa "Det var ju ett jävla liv", innan hon vred tillbaka huvudet och fortsatte titta på mig igen. Riktigt duktig tyckte jag att hon var :)

Tandvisning Betyg: 10

Den här domaren tog också tandvisningen direkt efter platsliggningen *glad* Jag bestämde mig för att försöka låta Sot fixa det själv den här gången också, och sa bara ett stöttande "Sitt kvar, sitt kvar.." Domaren var jättegullig och pratade med Sot när hon kom, satte sig ner på huk, kikade lite på tänderna och gosade med henne. "Du hade egentligen dubbelkomando, men ni får en 10:a ändå" sa hon. Tack tack! :)

Linförighet Betyg: 7 Kommentar: vxl position, nosar, dk, sitter snett.

Hmm, jag var ju ganska nöjd med vår linförighet tills jag läste betyg och kommentarer... :S Shit alltså, vi suger verkligen på det här! Sot satte sig lite snett visserligen, men det var nog bästa hittills ändå tror jag (och mil bättre än på förra tävlingen!) "Växlar position" var det nog snarare jag än Sot som gjorde faktiskt *klantig* Jag började gå, och sen kom jag på att jag inte skulle gå så himla snabbt (som jag lätt gör på tävling) eftersom det blir svårt att svänga då. Jag saktade alltså farten lite. Men sen ville jag ju få Sot att trippa på sådär kvickt och alert, så jag ökade... För att sen komma på att det nog var dags att svänga snart igen... Ja som sagt, inte världens jämnaste tempo, och inte så lätt för Sot att hålla positionen. Dubbelkommando är jag inte medveten om att jag gav? Mer än att jag förstås viskade på henne lite när hon var påväg att börja nosa i marken... :S Jaja, 7 är bättre än 5 i alla fall!

Läggande Betyg: 9 Kommentar: dk i start

Vaddå för dubbelkommando? Hmm.

Inkallande Betyg: 9 Kommentar: hoppar på föraren

Well, it´s the way we do it!

Ställande Betyg: 9 Komentar: vxl position i fritt följ

Jag igen, förmodligen...

Apportering Betyg: 10

Wohoo, duktiga Skroten!

Hopp över hinder Betyg: 9 Kommentar: dåligt avslut.

Jaja, jag vet...

Helhetsintryck Betyg: 9

Jag lyckades se att jag fick en 9:a på ställandet, de övriga betygen hade jag ingen aning om när jag gick av planen. Lite småmissar var det ju, men jag tyckte ändå att det kändes ok. Och jag hoppades hoppades HOPPADES att det skulle räcka hela vägen den här gången... Jag gick iväg för att gå en promenix med flickorna, och då mötte jag en kvinna som sa "Det där gick ju bra!" Tack. Betydde det att jag hade fått bra poäng också? Vågade inte fråga, men kände mig lite positiv i alla fall. Efter promenixen gick jag tillbaka för att kika lite på mina medtävlande också. Då tyckte jag plötsligt att domaren var hemskt snål med poängen på flera stycken, så jag tappade modet litegrann och tänkte att vi fick nog inte tillräckligt med poäng den här gången heller då...

Det blev en låååååång och nervös väntan på prisutdelningen. Och kallt som satan var det också! Men men, den som väntar på nått gott :) Det visade sig att vi fått 177 poäng den här gången, och med det hamnade vi på en 4:e plats av 18 stycken! TJOHOOOOO!!! Fasiken vad kul, äntligen fick min älskade Sot sin titel. Den har hon förtjänat tycker jag, duktiga lilla hunden!

Ett tag kände jag mig så himla kass. Vi misslyckades ju flera gånger på raken, och jag började undra varför jag fått för mig att börja med lydnad överhuvudtaget..? Men nu med facit i hand är jag ganska stolt ändå. 6 tävlingar har resulterat i tre stycken 1:a pris och tre 2:a pris. Det är väl inte så illa pinkat av en agilityhund?! ;)

På vägen hem stannade vi i Helsingborg och mötte upp med Ullis och Stella för en långpromenad i Pålsjöskog. Det hann bli becksvart innan vi var klara, men det var mysigt ändå! Tack snälla Ullis för fikat :)

Ett LP1 var mitt mål inom lydnaden. Tyckte att det kunde vara lite kul med en lydnadstitel också, och tänkte att jag skulle vara nöjd och sluta efter det. Men... jag tror bannemig jag blivit lite sugen på att testa 2:an också nu! Får väl lattja lite med 2:ans moment i vinter och se vad det blir av det. Man vet aldrig ;)

Lydnadstävling Skurup 21/11 - helvetesjävlaskit!

Jahapp, då var det väl dags med en liten lydnads-update då (nej, jag har aldrig påstått att jag är någon varken bra eller snabb bloggare..!) Jag och Sot var i alla fall iväg och tävlade i Skurup för några veckor sedan. Efter den misslyckade tävlingen i Lomma var jag lite tveksam till om jag skulle tävla nått mer överhuvudtaget, men samtidigt är jag visst nån slags tävlingsmänniska ändå... LP1:et var ju så nära nu, nån gång ska det väl gå!?

Veckorna innan tävlingen hade mina snälla arbetskollegor ställt upp och tränat tandvisning med Sot, och det hade faktiskt gått fantastiskt bra! Inte så att jag trodde att hon skulle klara det på tävling med nån helt okänd och klumpig människa, men hon behövde kanske inte tycka att det var fullt lika otäckt i alla fall. Nått som var värre var linförigheten... Efter att en kollega sett filmen från förra tävlingen gav hon mig lite tips på våra vändningar/halter som jag tacksamt tog emot. Dessvärre blev det mera stjälp än hjälp.. :S Plötsligt började jag nämligen tänka alldelles för mycket på vad jag gjorde, och allting blev pannkaka. På kuppen glömde jag bort hur det var jag hade gjort innan jag gjorde pannkaka av allt, och när det bara var några dagar kvar höll jag på att få panik. Det bara blev värre och värre ju mer jag tränade, GAH!! Men så till slut, precis dagen innan tävlingen, lyckades jag slappna av tillräckligt för att göra som jag brukar utan att konstla till det. Tyckte till och med att vi lyckades få till det ganska fint! :)

Jag var på plats i god tid och kände mig lite nervös men positiv. Lördagen den 21/11 var en alldelles strålande vacker dag, och bra väder gör mig alltid glad.

Platsliggning Betyg: 10

Det började med att en boxer gjorde utfall mot Sot när den gick förbi oss in på planen! Hmm. Sot fick ligga på kanten med bara en schnauzer på sin vänstra sida. En bit in i platsliggningen reste sig dock en annan schnauzer, som låg 2 hundar ifrån Sot. Domaren var snabb att bryta, men den hann springa fram och skrämma upp schnauzern bredvid Sot, som i sin tur sprang rätt på min lilla hund. Åh vad jag hatar platsliggningen! Vi fick lägga om (minus den första schnauzern). Schnauzern bredvid Sot reste sig emellertid igen, men lilla duktiga Sot-skrot låg kvar ändå :) Full pott, yay!

Tandvisning Betyg: 10

Domaren tog tandvisningen direkt efter platsliggningen, hurra! Jag hade tänkt sätta mig ner och hålla om Sot (bättre att nolla än att hon blir skrämd igen), men domaren verkade så himla snäll och hundkunnig att jag beslutade mig för att testa. Om hon blev rädd och backade undan skulle jag sätta mig ner direkt, och sen hade jag ju en stund på mig att peppa upp henne igen innan det var dags för de övriga momenten. Men Sot hon satt så fint så fint att jag blev alldelles stolt och rörd! Domaren var jättebra, satte sig på huk och klappade/gosade henne lite på kinderna och lyfte bara lite snabbt på ena läppen. Åh, jag var så glad att jag nästan svävade en bit ovan marken! Jag räknade snabbt ut att vi redan hade 16 poäng mer än förra gången efter dessa momenten. Det kändes bra :)

Linförighet Betyg: 5 Kommentar: snett sitt, skall, studsar.

Men säg den lycka som varar för evigt... Jag gick in på planen men ganska gott självförtroende. Med 16 poäng extra efter de 2 första momenten, hade vi liksom till och med råd att göra de andra momenten lite sämre än förra gången. Nu jäklar! Men som sagt, efter ca 5 sekunder rasade min värld... "Framåt marsch" Vi börjar gå fot. "Gör halt" Jag stannar, men min hund fullkomligt kastar sig fram i kopplets längd, slänger sig om och sätter sig med näsan mot mig. WHAT?!! Vad GÖR hon?? Ok att våra halter är kassa, men det här var ju ABSURT! Jag blev alldelles ställd, vad gör jag nu liksom? Jag beslutade mig för att säga till henne att komma och rätta in sig vid min sida (hon satt ju trots allt ivägen, precis där jag skulle fortsätta gå sen), men då börjar hon skälla och hoppar upp och biter mig i armen! "Dumma hund, dumma hund, skärp dig, schabbla inte bort det här nu, tusan också, knäppa hund" tänker jag medan jag går vidare. Nästa vändning + halt blev ungefär likadan, förutom att hon bara for ut åt sidan istället. Hopp och studs och skäll tillbaka i rätt position. My God! Såg ju ut som om vi aldrig gått fot i hela vårt liv... :S Resten av linförigheten och halterna gick ganska bra faktiskt, men jag kände ändå hur all energi gick ur mig. "Fan också, nu ryker vårt LP" tänkte jag.

Läggande Betyg: 9 Kommentar: Något steg.

Jag tyckte att hon gjorde som hon brukar, men jag vet inte. Svårt att se själv.

Inkallande Betyg: 6,5 Kommentar: tempo in, hoppar mot föraren, snett avslut.

Hmm, inte många rätt här inte... :/

Ställande Betyg: 9 Kommentar: Snett avslut.

Kommer inte ihåg avslutet, kommer inte ihåg så mycket överhuvudtaget faktisk... Gick mest och tänkte "fan, fan, fan..."

Apportering Betyg: 9 Kommentar: Något tugg.

Tja, jag är nöjd.

Hopp över hinder Betyg: 8 Kommentar: Hoppar mot föraren.

Hmm, väldigt olika hur det bedömer det där med att hoppa mot benen. Inget jag försökt träna bort, så man får väl stå sitt kasst.

Helhetsintryck Betyg: 8 Kommentar: Något okoncentrerad.

Efteråt var jag såklart besviken eftersom jag visste att vi missat vårt LP, igen! Men samtidigt var jag så HIMLA glad över Sots jättesnygga platsliggning och tandvisning att det inte gjorde någonting (ok solen hjälpte nog till litegrann, hade det regnad hade jag säkerligen blivit lite grinig...) Jag var supernöjd ändå, så fruktansvärt retligt bara att Sot skulle få fullkomligt spel i linförigheten när hon för en gångs skull fixade tandvisningen galant! *suck* På prisutdelningen när jag fick reda på att vi trots allt skrapat ihop 157,5 poäng kändes det ÄNNU retligare!! 2,5 poäng ifrån, skit också... Så NÄRA! :/

Jag vet att jag sagt "bara en gång till, går det inte så lägger vi av sen" ganska många gånger nu... Men efter den här tävlingen kändes det verkligen "attans!" Jag vet ju att vi kan så mycket bättre! Egentligen. 2,5 ynka poäng, om hon bara inte flippat så på linförigheten... Efter en tur inom Bulltofta på vägen hem (så att Glittra-fnittra också fick komma ut och rasta sig i det fina vädret), så anmälde jag oss snabbt till två tävlingar till. Kände mig dock sådär hoppfull. Jag menar, när får man en sån här chans igen?? Med en "bra" domare och 10.a på tandvisningen... Och platsliggningen... Och vad var oddsen för ännu en tävling med fint väder, i DECEMBER?? Nåja, bara att kämpa på om man vill komma nånstans!

Lars Winnerbäck, Baltiska hallen 20/11

Två dagar efter Placebo-koncerten i Köpenhamn var det dags för Lasse Winnerbäck att spela i Baltiska Hallen här i Malmö. Äntligen!! Biljetterna hade varit bokade sen ett halvår, tillbaka så koncerten var definitivt efterlängtad. Extra kul var det eftersom jag lyckats locka med Jennie och även Pia som jag inte träffat på jäääättelänge (ja, mamma och systeryster var också med såklart!) Jag såg förståss till att vi var där i tid och hamnade i första raden :) Kan hända att vi kanske möjligtvis trängde oss liiiitegrann, men va f-n, i krig och kärlek... Koncerter ÄR som sagt bättre från nära håll!

Finaste Lasse gör mig aldrig besviken :) Det var verkligen underbart att få se och höra honom igen!

Lasse

Fast faktiskt tyckte jag bättre om koncerterna på Hultsfredsfestivalen i somras... Vet inte riktigt varför? Men jag gillade i alla fall inte alls ljussättningen på den här turnén. Jag hatar tex när de släcker ljuset så att det blir kolsvart emellan varenda låt! (De gjorde likadant när jag såg REM 2005 minns jag, och jag förstår verkligen inte vitsen. So what om man ser när de tex byter gitarrer, bläddrar i notpapper och dylikt?) Det blir liksom små mini-avbrott hela tiden, skittrist. Jag vill ju stanna kvar inne i min lilla lyckobubbla under hela koncerten! Äsch, det är kanske bara jag... Men sen tyckte jag att det var väldigt mörkt på scenen överlag också, med bara spotlight på Lasse som sjöng eller den som spelade nått solo etc. Jag vill ha mycket ljus! Jag vill kunna se och insupa ALLT, hela tiden. Alla musiker i bandet är så otroligt skickliga, tycker inte att de ska gömmas i dunklet. Fantastiska Johan glänste som vanligt, trots att nyligen haft svininfluensa! Stackars.. Jag älskar den nya skivan ("Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen"), men en del av låtarna gjorde sig inte riktigt lika bra live.

Johan och Ola lirar

Underbara Anna

Oj, det låter visst som om jag bara klagar.. :S Det gör jag inte. Koncerten var skitbra, låtarna var skitbra, Lasse och bandet var skitbra, och vi var också skitbra! :) Jag vet att jag kanske tjatar om det, men det är verkligen bästa känslan någonsin när hela publiken sjunger med i varenda texrad! Det är KÄRLEK! Bäst var nog när Lasse var själv på scenen och vi sjöng "Hugger i sten" ihop :)

Här kommer 2 låtar till alla er som inte var där. Först "Söndag 13.3.99", så himla bra text tycker jag! Hörde honom göra den live för första gången på Hultsfredsfestivalen i somras, och är mycket glad över att han låtit den vara kvar i låtlistan. Den här gången var jag bara tvungen att föreviga :) Sen filmade jag även "Om du lämnade mig nu" till Jennie, eftersom det är hennes favvolåt. Vassego! Japp, den är sorgligt fin... "Jag skulle aldrig ha tålamod nog att bli förstådd, ingen känner mig så väl som du, jag skulle fastna i min ensamhet igen, om du lämnade mig nu..."

Fast mest rörande ögonblicket var definitivt Lasse lilla tal på slutet av koncerten. Han berättade att han läst en artikel i tidningen om tjuriga artister. "Jag var inte bara omnämnd, jag hade fått ett helt stycke..." *LOL* Han sa att han hoppades att ingen trodde att orsaken till att han inte ställer upp på intervjuer etc är att han är tjurig eller högfärdig, utan förklarade att det helt enkelt är för att han inte känner sig bekväm i sådana situationer. Sen berättade han en historia om hur han en gång på en julfest på dagis, (iklädd sin Kiss-tshirt "som jag tyckte på nått sätt representerade mitt tidiga utanförskap ganska bra"), hade vägrat dansa runt julgranen. Det hade resulterat i att han inte fått någon godispåse. Han avslutade med att säga att "Tja, nu är jag 34 år gammal och jag vet inte varför jag plötsligt skulle börja dansa runt granen nu? Och jag kan köpa mitt eget godis!" Han tackade så hemskt mycket för vårt trogna stöd, trots bristen på intervjuer och marknadsföring, och sa att han var hemskt tacksam för att han fick förmånen att uppträda och spela för oss. "Den här er till er" sa han, också körde de "Ett sällsynt exemplar". Vilket såklart råkar vara min absoluta favoritlåt från senaste skivan. Låten som fick mig att börja gråta första gången jag hörde den.

Åååh, jag ville bara krama honom... Lasse, du behöver inte dansa runt nån gran, jag älskar dig ändå!! Och du, sen när vi flyttar ihop så ska jag köpa godispåse till dig varje helg ;)

Ett av de få tillfällen då Lasse har "dansat runt granen". Hmm, uppenbart obekväm... Nästan lika blyg och socialt missanpassad som jag ju, ha ha!

Placebo istället för heroin

Jag var på koncert med Placebo i Köpenhamn för ett par veckor sedan. WOW! Musik är mitt heroin, och jag är fortfarande hög som ett höghus ;) Det var verkligen såååååå bra!!

Eftersom ungefär 1 % av alla jag pratar med känner till detta band (hur är det möjligt att så många har missat detta superduperband??) börjar jag med en mini-presentation: Placebo är en trio från London och bestod från början av Brian Molko (sång, gitarr), Stefan Olsdal (bas, gitarr, keyboard) och Steve Hewitt (trummor). Numera har de dock en ny trummis vid namn Steve Forrest. De har gett ut totalt 6 fullängdsalbum, debutalbumet kom -96. De har sålt över 10 miljoner album (så ni borde känna till dem, skäms!) Jag har alltid haft svårt för att beskriva deras muikstil, men Brian lär själv ha kallat det "punk pop for postphoned suicides". Tja, det låter väl ganska rätt, LOL! De vann i alla fall ett MTV award härom veckan för "Best alternative". Vill ni veta mer är det bara att googla ;)

Brian

Jag och syrran tänkte passa på och ta en sväng på Ströget när vi ändå var i Köpenhamn, men det var sådär mysigt pga vädret... :/ Kunde ju inte shoppa så mycket heller eftersom vi inte ville släpa med en massa saker att hålla reda på under koncerten. Gick och åt i alla fall, och sen begav vi oss ut till KB-hallen. Susanne kom senare. Där var inte alls många som stod och köade när vi kom, hurra! Drygt 1,5 timmes köande (ynkligt, jämfört vad jag är van vid) gav oss plats i första raden *glad* Koncerter ÄR bättre från första parkett, det bara är så. När det äntligen började (efter att vi tvingats genomlida två ganska trista förband) blev vi ÄNNU gladare! Det visade sig nämligen att Brian hamnade precis framför oss, bästa platsen ever! :)

Jag vet knappt vart jag ska börja för att beskriva koncerten, för jag tyckte det var fantastisk! De körde jättemånga låtar från den senaste skivan "Battle for the sun", vilket jag var väldigt glad över eftersom det nog är min favorit (i alla fall på delad plats med "Without you I´m nothing" och "Black market music"). Jag gillar alla låtarna på den skivan jättemycket, och guess what, de var ÄNNU bättre live! Riktigt ösigt och coolt. De tog de flesta av mina andra favoritlåtar också, samt en nedskalad och långsammare version av "Because I want you too". Den har inte varit favorit tidigare, men den var riktigt riktigt bra faktiskt. Japp, det högg nog till lite i hjärtat till och med när jag verkligen lyssnade på texten...

"Fall into you, is all I seem to do, when I hit the bottle 'cause I'm afraid to be alone, tear us in two is all it seems to do, as the anger faints this house is no longer home, don't give up on the dream, don't give up on the one thing, and everything that's true, because I want you, too.."

Scenografin (kallar man det så?) var också skitsnygg, massa ljus, färger och videofilmer/bilder i bakgrunden. Inte för att jag tittade så mycket, jag tittade mest på Brian :) Jag ÄLSKAR honom! Ja, jag älskar verkligen ALLT med honom: utseendet (well, obviously), hans väldigt speciella röst, hur han rör sig, alla miner och uttryck han har för sig, och framförallt sättet han sjunger på, som om han verkligen menar varenda litet ord. Som om hans liv hängde på det. Jag kommer ihåg min andra Placebo-koncert, då han gjorde mig helt mållös under "My sweet prince" (han är bisexuell, by the way!) Jag hade aldrig gillat den låten särskilt mycket innan, tyckte att den var en smula seg och tråkig, men sättet han sjöng låten på berörde mig verkligen. Han uttalade varenda ord med sådan intensitet att det var helt omöjligt att inte lyssna!

Måste få säga att nya trummisen var GRYM!! Fy jäklar vad han spelade! :) Han spelade så han fick blåsor i händerna. Efter en låt en bit in i koncerten såg man att han hade riktigt jävla svinont, han grimaserade illa och viftade med handen i luften. Men men, han bara spottade i händerna (bokstavligt talat alltså!) och öste vidare, RESPEKT!

Här kommer två smakprov från koncerten! :) Först "Bright lights" som är den absolut mysigaste och finaste låten (börjar med en mjukis-låt för att försöka vinna över nya fans, he he, alla MÅSTE gilla den!), och sen "The never ending why" (sorry för skakig filmning, men det är inte lätt att stå still när alla runt omkring hoppar och klappar..) Ska försöka lägga upp lite fler låtar så småningom, om jag hinner och orkar.






En lite rolig grej är att första gången jag såg Placebo HATADE jag dem. Japp det är sant, jag tyckte bara att det var en massa skräniga gitarrer och önskade att de skulle sluta. Men, jag skyller på omständigheterna! Detta var nämligen -99, första gången Robbie Williams skulle spela på Roskildefestivalen. Det var alltså innan säkerhet och rutiner framför scenerna hade införst, och jag hade såklart stått och krampaktigt försvarat min plats längst fram sedan kl.7.30 på morgonen (Rob spelade kl.22...) Vilket innebar att när det var Placebos tur att spela hade jag redan tagit mig igenom koncerter med Hammerfall, Suede och Guano Apes... Don´t get me wrong, jag gillar faktiskt alla banden, men det var TUFFT! Jag skojar inte om jag säger att jag faktiskt fruktade för mitt liv.. :S Och när det blev Placebos tur tänkte jag bara "Nej, jag kan inte dö NU, inte INNAN jag sett Rob! Då har ju allt detta lidande varit förgäves. Det var så trångt att jag knappt kunde andas (kunde bara ta små korta andetag, det fanns helt enkelt inte plats för min bröstkorg att utvidga sig mer, så jag stod och försökte koncentrera mig på att hyperventilera för att få i mig tillräckligt med syre), och emellanåt när det pressade på från sidorna var jag livrädd att mina revben skulle gå av. (Vad skulle jag göra då liksom? Hur skulle jag ta mig därifrån?) Dagen efter hade jag stora blåmärken under brösten, där min bygel-BH hade pressats mot kravallstaketet (I never make that mistake again, koncert + bygel = dålig kombination!) Dessutom fick jag hela tiden crowdsurfande 90kilos-killar i huvudet, hade kunnat knäcka nacken på mig sååå lätt... En höll på att sparka ena örat av mig, fasiken vad det brände! Men men, jag överlevde hela Robbie-koncerten också, så det var klart värt det (knäppgök, jag vet!)

Nån vecka efteråt råkade jag se en musikvideo med Placebo och blev helt paff... Men va f-n, dom är ju BRA!! Köpte snabbt på mig lite plattor och sen var jag fast :) Gick på två koncerter till och de blev en helt annan upplevelse. Jag var LYRISK! :)

Detta var låten/videon som vann mitt hjärta:



En annan lite kul och Placebo-relaterad grej är att en kille försökte stöta på mig en gång genom att berätta att han och Stefan gått i samma klass på högstadiet (Stefan är svensk, om jag inte nämnde det). "Eh, jaha.. Känner du honom fortfarande?" Nej, det gjorde han inte. Vad är grejjen då liksom? När jag inte blev så imponerad som han önskat fortsatte han skryta med att han typ kände Victoria Silvstedt. What?? Det var ungefär då jag avslutade vår kontakt. När har jag nånsin sagt att jag är kändiskåt? Nej, nån som försöker locka mig med Victoria Silvstedt är nog ganska långt ifrån in typ av kille...

Stefan

Just nu göre sig dock ingen besvär tror jag, för jag är fortfarande kär i Brian... *hopplös* Fattar inte vad det är med mig, jag blir förälskad i ALLA som kan sjunga! Alla som kan beröra mig. Det är ganska störigt faktiskt, för det är liksom inte så realistiskt att gå och drömma om tex Brian... :S Men vad fasiken ska jag göra, det är ju så fruktansvärt sexigt med musiker!! Och det är jäkligt snyggt med tight svart väst över svart t-shirt också har jag kommit på :)

Åh, håll med om att han är en liten fining...

Brian

Jag har väntat flera år på att TV4 ska börja sända "Rockstjärna söker fru", LOL! ;)

Hög på musik igen :)

Nyss hemkommen efter koncert med Anna Ternheim på Victoria-teatern. Det var "picknick-koncert" och jag var där med Linda, sååååå mysigt var det! :) Picknick-koncert är ett lite udda men väldigt bra fenomen tycker jag! Man sitter helt enkelt vid små cafébord, ganska tätt ihoprykta framför scenen, och äter medhavd picknick medan man lyssnar på underbar musik. Låter lite knäpp, jag vet, första gången jag var på Victoria hade vi inte heller någon aning. Vi tittade storögt på alla i kön in som stod med stora picknickkorgar i händerna, ha ha!

Fast idag var vi förberedda och hade lussefika med oss (lussekatter, hemmagjort mer eller mindre lyckat julgodis, glögg och julmust). Annas musik passade perfekt för detta, det var så fiiiint :) Hon var själv på scenen och varvade mellan att spela akustiskt gitarr och piano. Fast "Let it rain" (Leaving on a Mayday) gjorde hon helt acapella, det var riktigt imponerande! Otroligt starkt. Hon har en helt fantastisk röst, jag gillar den jättemycket, och hennes uttal eller sätt att sjunga som också är väldigt speciellt. Och såklart hennes texter! Jag är ju liksom lite svag för mörka sådana... :S

"My secret" är ju min absoluta favoritlåt (har förklarat varför tidigare i bloggen), och den var helt magisk! Fast den låt som ovillkorligen kom att beröra mig mest denna kväll var "No Subtle Men". Varför? Tja, kanske för att Anna introducerade den med "Detta är en låt till alla som ännu inte hittat rätt person att leva med... Och är jävligt stressade över det!" Jag räckte nästan upp handen. Japp, här är jag! :S

It's getting late I think my time is runnig out
No one special nothing lasting within sight
How should I stay calm when panic lies just ahead
Everone can see my youth hanging by a thread

No subtle men came to my town
No subtle man begging for my hand

I'm one of few who's left
when everyone has gone
the train is leaving and
it's too late to get on

So much for running when
noone stays to wait
for another broken promise
to slip my mind by mistake
who would take my word
on anything these days
I've failed soo many times
saying I'm gonna change

No subtle man came to my town
No subtle man

No life long friend lives in my town
No subtle man begging for my hand



Tack Linda för en trevlig kväll, kul att ses!

Hero Of War

Jag vaknade till den här låten på klockradion imorse, och jag blev riktigt berörd... Lyssna, den är bra!




He said,
"Son, Have you seen the world?
Well, what would you say If I said that you could?
Just carry this gun and you'll even get paid"
I said, "That sounds pretty good"

Black leather boots
Spit-shined so bright
They cut off my hair but it looked alright
We marched and we sang
We all became friends
As we learned how to fight

A hero of war
Yeah that's what I'll be
And when I come home
They'll be damn proud of me
I'll carry this flag
To the grave if I must
Because it's flag that I love
And a flag that I trust

I kicked in the door
I yelled my commands
The children, they cried
But I got my man
We took him away
A bag over his face
From his family and his friends

They took off his clothes
They pissed in his hands
I told them to stop
But then I joined in
We beat him with guns
And batons not just once
But again and again

A hero of war
Yeah that's what I'll be
And when I come home
They'll be damn proud of me
I'll carry this flag
To the grave if I must
Because it's flag that I love
And a flag that I trust

She walked through bullets and haze
I asked her to stop
I begged her to stay
But she pressed on
So I lifted my gun
And I fired away

And the shells jumped through the smoke
And into the sand
That the blood now had soaked
She collapsed with a flag in her hand
A flag white as snow

A hero of war
Is that what they see
Just medals and scars
So damn proud of me
And I brought home that flag
Now it gathers dust
But it's a flag that I love
It's the only flag I trust

He said,
"Son, have you seen the world"?
"Well what would you say, if I said that you could?"

Jag kände inte till gruppen Rise Against sen tidigare, men ska kolla upp dem lite närmre nu. Jättebra låt, verkligen.

BUSFRÖN

Jag har egentligen massor att skriva om de senaste veckornas händelser, men jag pallar inte riktigt... Just nu vill jag bara tala om att jag har VÄRLDENS ROLIGASTE HUNDAR!! :)

Ha ha, jisses vad dom två små fröna kan få mig att skratta! Blev nyss överfallen då jag låg i sängen och försökte läsa, och vi tokbusade en lång stund. Prinsessorna var helt galna och jag bara gapskrattade så jag fick kramp i magen. UNDERBART!

Bild från dagens Bullstofta-promenad.

Sötaste i hela världen, eller finaste i hela världen??!

Hmm, svår fråga det där... ;)

Ett ord: HUMOR!!

Var och såg Elin Sigvardsson igår kväll, såååååå bra hon är! Älskar verkligen musiken, och hon är cool och ödmjukt söt på samma gång :) Det var första gången jag var på Babel, kanonmysigt ställe ju! Hoppas att man får chans att gå på fler koncerter där.

Lite nannig i ögat när klockan ringde imorse minsann... Och efter drygt 10 timmars jobb kände jag mig som vanligt trött, sliten och ensam (eftersom hundarna som vanligt är bortlämnade på "kollo" hos mamma och pappa när jag jobbar helg). Bestämde mig för att hyra en film, men den började flimra som tusan efter ca 15 minuter... Och sen började bilden hoppa också... Och bli omvartannat ljus och sen mörk... Efter att ha genomlidit typ halva filmen på det här viset dog den helt! *GRRRR* Blir man arg eller blir man ARG??

Men men, jag är på gott humör igen nu :) Hittade nämligen DEN HÄR nyss:



FAN VAD JAG ÄLSKAR PERSONER SOM INTE TAR SIG SJÄLVA PÅ SÅ HIMLA STORT ALLVAR!!

Sjukt rolig alltså, jag bara sitter här och ler :) *deeply in löööve with Robbie Rabbit* Sötaste ever! Tätt följd av de sjungande salladshuvudena och grodorna, LOL!

Robbie is BACK!!

6 days to go... I can hardly believe it! But it is true, it really is just 6 days left before I have the new Robbie Williams-album in my hand! :) So, I think I better start telling you a bit more about the lovely concert the other week, and also give you a few snippets of what to expect! :)

Well, I wasn´t really at the concert... It was Rob´s first concert in 3 years, and part of the BBC Electric proms in London. No way in hell I could get tickets for that... :/ But still, lucky me! The concert was broadcasted live in cinemas all over the world (Rob got his spot in the Guiness book of records because of that, for the largest live audience ever I think), so Robviously me, mum, and my sister went. I was getting really excited allready the night before the gig, and could feel little butterflies moving in and starting to dance polka in my stomach. Aaah, lovely feeling :)

Me and mum in our RW-shirts, happy before the concert :)

I felt just a tiny bit bitter sitting in the cinema, waiting for the show to start. I soooooo wanted to be there! But hey, it was better than nothing, and the cinemacrowd was quite a good one actually. The atmosphere was high, and we all clapped inbetween the songs, laughed at the jokes, sang (eh, rather screamed) the bits in "Come Undone" (well you know the ones) and so on. It was GREAT seeing Rob on stage again! I think it just hit me a few weeks ago how much I´ve really MISSEED him. You see I´ve kept myself busy listening to other bands and artists, going to different concerts... But there´s really just one Robbie Williams, absolutely NOTHING compares to him! Simple fact.

Rob did a mix of some old classics and some of the new songs. He looked a bit scared in the beginning, to tell you the truth, but pretty soon he was right back in buisness again :) The new album will be called "Reality killed the videostar" (very clever, if you ask me), so of course he had to do THIS song:



Oh how I wanted to be there in the crowd, dancing along like mad... I know I´ve said it before, Robbie Williams live is PURE JOY! :)

As if it wasn´t enough with all that energi, he was damn funny too! HILLARIOUS even!! As always, he told a lot of jokes and stories inbetween the songs (that´s almost the best bits about the live-shows, lol!) I don´t remember much now of course (senile..), except that he had me laughing all through Angels. Yes, ANGELS! My favourite bit of the show, the emotional part where everyone sings along, where my heart aches a little, my eyes all teary and everybody gets sad and happy all at once... Well not this time, cause I was laughing so hard I got trouble breathing! No matter how I tried, I just couldn´t stop. Long time since I had a real laughing-attack like that, it was lovely :) And just a little bit embarrassing... he he! :S Mum laughed almost as hard (we´ve always had the same sense of humour), but she could control herself after a few lines of Angels.

Are you ready for a good laugh?? HERE is the story:



Maybe you don´t find it funny at all, but I do! (Well I´ve actually seen Rob do that "buuu-ing at the VIP"-thing more than once before, and I can just imagine the embarrassment when he realised he´d been yelling at the poor people in wheelchairs... lol)

Serious Rob now. I tell you, his shows are always a real roller-coaster of emotions! If you look closely, you can see he actually gets tears in his eyes... *naw* I really liked THIS song, think it could become a favourite of mine:



"It´s just that I´ve been bleeding lately... internally.." LOVE it! If I remember correctly that´s the R.Williams/G.Chambers-song :) Yay, thumbs up for more of that!

OK, one more new song for you my friends. THIS one´s really growing on me, wasn´t too impressed by it there and then:

I liked what he said in the beginning, "I thought this was about Michael Jackson, but it´s actually about me again", ha ha! Listening to Rob´s lyrics are like reading his diary, they´re often extremly honest. And that´s what I like so much about him. I love songs that are really personal, rather than just made up stories or "I love you, I love you, I miss you, I love you.." kind of shit. I remember him saying in an interview (when asked if it wasn´t scary to be so open about himself) that "Well people don´t believe me anyway. I can write about anything, cause noone think it´s true". I believe him, but I´ve kind of "known" him a long time too. In this particular interview I think it was the song "Feel" they discussed. Those lyrics are really really dark, and it breaks my heart to know he´s actually felt that way...

He seems a lot happier now though, I believe the break was good for him. Maybe for me too... LOL! I´m officially still "Robsessed" (definately!), but maybe a little bit more grown up about it. Listen to this: I´m even HAPPY he´s got a gilrfriend now! :) Well I´ve actually wished for that for many years now (I want him to be happy, he so deserves it more than anyone, considering all those smiles he has put on other people´s faces over the years!), honest! It´s just that the jealousy doesn´t hurt as much anylonger. Ok, maybe just a little bit then... :S But I did like the song he´s written for her, and she seems nice. (It´s the girl from the "Bodies"-video, for those of you who don´t know).

Ok, what more... Yeah, he showed us his grey hair! :) "We´re getting old, aren´t we?" LOL! I thought that was sweet. Yepp, we ARE getting old. Getting old together :) Sorry, I couldn´t help but getting soft in my knees and a bit nostalgic over that... Cause it really feels that way. When Rob first came into my life he was 19, I was 15. Now we´re 35 and 31. Looong time, and many many "ups and downs" along the way... (you wouldn´t believe!) We´ve been trough a lot together. Yeah yeah, I can see some of you shaking your heads right now, but I don´t care! Rob has been a great part of my life, and I´m happy about it. He´s given me soooo many laughs and memories (many more than a little crazy!) that I will remember for the rest of my life.

Anyway, I´m really really looking forward to monday! I wasn´t exactly blown away by the new songs the first time I heard them at the concert (or well, I guess I maybe was by "Blasphemy", really liked the lyrics...), but they sound very promising (not much of the "Rudebox"-thing going on, thank God!) Can hardly wait until I have the album and can sit undisturbed all by myself at home, listening to the songs (volume high, of course!), reading all the lyrics... Exciting! :)

(Sorry about the english, but I want my fellow Robbie Williams-fans outside of Sweden to be able to read it as well..)

En dödsrolig kväll om sorg och saknad

Så hette föreställningen som jag, Ullis, Hedda + vänner var på igår (så tråkigt att du inte kunde följa med Eva... nästa gång!) Tänkvärt, vackert, sorgligt och FRUKTANSVÄRT KUL! Vad kan man säga, Emil Jensen är fantastisk!! Och väldigt gullig :) När det var slut sa han att man kunde köpa skivor utanför, men att man såklart inte behövde. Det gick lika bra att bara komma fram för att prata lite, eller för att få en kram. "För kramar kan man än så länge inte ladda ner" *Naw*

Idag är det Alla helgons dag, och jag saknar min mormor :( Min fantastiska, roliga, tokiga, och väldigt speciella mormor som gick bort alldelles för tidigt...

Finns mycket att skriva om henne, jag har miljoner minnen... Men just nu saknar jag de små sakerna. Breven hon skickade, med små hälsningar och tidningsutklipp med saker hon trodde man skulle gilla. Eller hennes små sms, ibland skrivna på engelska, bara för att det var kul! :) Och mormor är den enda som någonsin skickat "Alla hjärtans dag"-kort till mig... Ja hon älskade mig, verkligen, och jag saknar det. Önskar så att jag tagit mig tid att hälsa på oftare än vad jag gjorde. Finns så himla mycket jag skulle vilja säga, berätta och visa henne... nu när det är för sent...

Var rädda om dem ni älskar, och ge dem en extra kram! Man vet aldrig vilken som blir den sista.

Det får ju bli en liten låt idag med. En med Robbie Williams, eftersom min mormor hade god smak och också gillade honom :) Japp, hon var med på koncert en gång till och med. Detta är en otroligt fin låt, men här i en helt hysteriskt kul live-version. Den får mig alltid på gott humör, och jag vet att mormor också hade skrattat :)

Regnponchos borde FÖRBJUDAS!!

Sot, lydnadsklass 1, Lomma BK 25/10:


Platsliggningen:

Nej, det gick ju inte så värst bra på den här tävlingen heller... :( 150,5 poäng.

Till att börja med så regnade det nästan hela tiden :/ Inget som störde mig jättemycket egentligen eftersom ingen av mina hundar bryr sig om regn, men man blev ju blöt och frusen. Tävlingen tog dessutom en evinnerlig tid! Började klockan 9, och jag körde därifrån 14.45 (lägg därtill att jag såklart var på plats 45 min innan tävlingen började, så har du 6,5 kalla timmar till ingen nytta...) Vår domare tog en skitlång paus efter hälften av hundarna, och jag tror att vi väntade över en timme på prisutdelningen.

På tal om domaren ja... Hon hade knallrosa färg i håret, det säger väl allt?! Hmm, jag som varit så glad över att få en kvinnlig domre ångrade mig snabbt. Hon var nämligen iförd glasögon, keps och en stor fladdrig REGNPONCHO! Vad är det för fel på vanliga regnkläder, jag bara undrar?? Det kändes ju inte alls bra inför tandvisningen, och eftersom jag drog startnummer 17 av 18 så hade jag lång tid på mig att bli nervös också. Efter lottningen frågade domaren ifall det var nån som hade några frågor, och jag är så himla ARG på mig själv. Jag hade nämligen tänkt redan innan att jag skulle fråga om man fick lov att ta tandvisningen sist (eftersom Sot hatar den och blir väldigt låg när hon måste köra resten av programmet direkt efter), men jag vågade inte... Tyckte att det var skämmigt när det var så mycket folk, plus att jag ju inte känner till alla lydnadsregler. Man kanske inte alls får lov att göra så, och jag ville inte göra bort mig och bli dömd som dum i huvudet redan innan vi startat. Fast jag var ändå så besviken på mig själv för att jag inte frågade... Fan också, jag hade ju chansen!

Platsliggning Betyg: 8 Kommentar: Ändrar ställning vid ligg

Fick ju inte direkt några jättebra vibbar när jag insåg att Sot skulle få ligga mellan två softys, varav matten till den till höger om oss hela tiden rabblade åt hunden att "Nu får du visa att du kan det här, nu måste du ligga kvar, visa att du kan, visa att du kan, måste ligga..." Kändes ju inte direkt stabilt :S Sot la sig ner snabbt och snyggt, bara fällde undan frambenen som vanligt. Men sen satte hon sig tyvärr plötsligt upp innan vi hunnit gå ut (vet inte varför?), men hon la sig snabbt igen när jag sa till henne. Ägaren till softyn till vänster om oss hade fasliga problem att få den att överhuvudtaget lägga sig ner *suck* Hon stod kvar och tjatade och tjatade, och till slut provade hon att trycka ner den. När vi andra gått ut och vänt upp hade hon fortfarande inte fått hunden att lägga sig ner... Tror vi stod där i alla fall en halv minut innan hon också fick sin hund att ligga. Den reste sig emellertid igen så fort hon gått ifrån den. "Låt den inte gå fram till Sot, låt den inte gå fram till Sot..." var det enda jag stod och tänkte under hela platsliggningen medan hjärtat bultade. Som tur är hade den hittat en väldigt intressant fläck som det stod och nosade på hela tiden, och duktiga Sot låg kvar! :) Jag tyckte det var liiite taskigt med 2 poängs avdrag för att hon satte sig upp, i mina ögon hade ju det egentliga momentet inte ens börjat. Fast hon ska ju inte resa sig, det bara är så...

Tandvisning Betyg: 0 Kommentar: Osäker, backar

Jag hade bestämt på förhand att jag skulle sätta mig ner och hålla om Sot direkt från början, för att hon inte skulle hinna få chansen att bli rädd och börja försöka fly undan. Skit samma om vi nollar momentet, det spelar ingen roll, det viktigaste var att Sot inte skulle bli mer skrämd av det. Jag hade dock sett att domaren ville börja tandvisningen med att ta i hand, så till en början tänkte jag att jag kunde stå upp tills vi klarat av den biten. Sot backade emellertid direkt när kvinnan i den stora ponchon började gå emot oss, så jag satte mig då ner för att stötta henne. Men då stannar domaren framför oss med typ armarna i kors och bara tittar ner på mig och Sot. "Ja hon har blivit skrämd på tidigare tandvisningar, så jag tänker sitta ner hos henne" sa jag. "Det får du inte" svarar domaren. "Jag vet, men jag vill göra det ändå så att hon inte blir rädd". "Nej" säger domaren och skakar på huvudet. "Om det inte går så bryter vi då" sa hon. Jävla kärring, tänkte jag och kände hur det brände i ögonen. Men jag ställde mig upp och vi tog i hand. Sen gick hon fram till Sot och böjde sig osmidigt ner mot henne, varpå Sot naturligtvis reste sig. Som jag visste att hon skulle göra, och jag klandrar henne inte. Jag sträckte ner en hand och höll henne bakom nacken, och domaren kunde då lyfta på läppen och kolla hennes tänder. Men hon nöjde sig såklart inte med det (jag hade sett hur hon öppnade gapet med båda händerna på en del av hundarna som var innan oss!) Sot försökte visa sig snäll genom att vifta lite på svansen, men när kärringen fortsatte gå på tryckte Sot sig mot mina ben och DÅ först bröt hon! "Det är bättre för hennes skull om vi bryter nu" sa hon. Duh!! Hon HADE ju liksom redan blivit rädd, hur förbannat jäkla hundokunniga får domare vara egentligen?? Vi fick nolla på momentet. Fine. Men om hon nu ändå tänkt nolla oss för att Sot ställde sig upp eller för att jag höll i henne, var hon då tvungen att fortsätta trakassera min hund?! Då kunde hon ju brutit direkt när jag sträckte ner handen. Ååh, jag var så arg! Ännu argare blev jag när hon sen lite spydigt sa till mig att "Så åker ni hem och tränar på det här sen". TACK, tror hon att det blir lättare nu när Sot blivit rädd ännu en gång?? Som min vän Camilla uttryckte det, det är ju mina poäng det gäller, man kan då tycka att jag själv borde kunna få bestämma hur jag vill ha det...

Linförighet Betyg: 7 Kommentar: Snett s, pos

Jag försökte peppa igång Sot lite snabbt igen innan nästa moment genom att låta henne snurra lite (vilket hon tycker är kul). Tyvärr vågade jag inte peppa alltför mycket, eftersom det är svårt att göra med en sheltie utan att den börjar skälla... :S Det märktes att Sot fortfarande var klart påverkad och låg under linförigheten. Hon var okoncentrerad och krockade nästan med mitt ben ett par gånger. Hon gick längre ifrån mig än vad hon brukar, och kändes "lång" och hamnade alldelles för långt fram. Hon tittade också ut mot nån hund som skällde utanför banan nån gång. Normalt sett trippar hon på mer käckt och upprest, och hon brukar ha ögonkontakt med mig precis hela tiden (vårt enda problem är egentligen de sneda halterna). Jag hade provat att gå fot med henne på parkeringen på morgonen då där var stökigt med mycket folk, hundar och bilar, och det var inga problem alls. Hon hade full fokus på mig trots att vi gick riktigt nära de andra, så det var helt klart tandvisningen som gjort henne osäker så att hon inte riktigt vågade släppa omgivningen. Helt kasst var det väl inte (förutom sista helt-om-halt..), men ändå så himla mycket sämre än vad hon kan. Trist.

Läggande Betyg: 9 Kommentar: post

Hmm, jag tyckte att hon gjorde det bra! Kanske nån millisekund sent, men hon la sig liksom inte långsamt. Hon kastade sig ner som vanligt. Ja ja.

Inkallande Betyg: 7 Kommentar: Skall

Sot skällde en gång när jag började gå ifrån henne. Sen sprang hon betydligt långsammare än vad hon gör på träning (hon är alltid långsammare på tävling, hmm.. Nu fick hon springa med domare och tävlingsledare på vars en sida om henne, kan ha blivit osäker pga det kanske), och stoppade farten mot mina ben som vanligt också. Men det enda domaren gett som kommentar är "skall". Tycker att det är jäkligt snålt att dra av 3 poäng (i praktiken 9 poäng!) för ett enda skall...

Ställande Betyg: 9,5 Kommentar: Avslut

Yay, bästa betyget vi fått på ställandet! Jag förstår dock inte riktigt kommentaren "avslut"? Ok att jag visst råkade ställa mig lite lång ifrån så att det blev en liten lucka mellan oss, men Sot gjorde ju inget fel? Hon stod blixtstilla hela tiden och satte sig sen när jag sa till henne.

Apportering Betyg: 9 Kommentar: dk

"Du vill ha den lilla apporten va?" frågade tävlingsledaren. Nja, jag ville ju gärna ha en mellanstor (fick ju en liten sist och då tuggade Sot, pga att vi bara tränat med mellanstor och stor apport tror jag), men jag hade tydligen att välja på den lilla eller en jättemegabamsestor. Hmf, fick bli den lilla. Som synes av kommentaren tog hon inte apporten alls förrän jag sagt till henne 2 gånger. Kanske tränat (och belönat) lite för mycket på att inte dutta på apporten innan jag säger ifrån, hmm. Men hon tuggade inte i alla fall! Hon höll den så fint så fint, satt som en liten staty :) Bra betyg med tanke på dubbelkommandot, jag trodde att vi skulle få jättekasst.

Hopp över hinder Betyg: 7 Kommentar: Avslut, skall

Nu glömde hon plötsligt bort det där lilla momentet "sitt" igen! Fattar inte varför. Ok att vi inte gör så när vi hoppar hinder på agilityn, men hon gör ju rätt på träningen. Ja, också hoppade hon ju mot mina ben och skällde också... :S Att hon skäller måste också vara nån slags osäkerhetsgrej tror jag, det gör hon aldrig när vi tränar (faktiskt, trots att hon är en "skäll-tie"). Då är hon så koncentrerad på vad hon ska göra att ögonen nästan går i kors, ha ha!

Helhetsintryck Betyg: 8 Kommentar: Trevligt ekipage, osäker

När vi gått av planen busade jag med Sot, lät henne kampa och slita i kopplet en stund, och sen gick vi iväg och åt köttbullar. Ungefär då kom tårarna... Pinsamt! Hoppas att inte så många såg, för det såg förstås ut som om jag var en dålig förlorare och började gråta för att det gått kasst. Men det var absolut inte därför, jag var bara så himla ledsen och besviken på mig själv för att jag svikit Sot. För att jag hade låtit henne gå igenom något som hon tycker är så obehagligt en gång till. Det kanske inte ser så hemskt illa ut, och Sot överlever såklart det, men det kändes inte bra. Jag ska liksom föreställa Sots trygga flockledare, också hjälper jag henne inte när hon vänder sig till mig, tvärtom! Vad gör det med vår relation liksom? Usch.. Det passar inte alls ihop med hur jag tränar hund heller. Ända sedan hon var valp har jag bara tränat med positiv förstärkning, jag har aldrig tvingat henne till något, eller lärt henne något genom bestraffning eller korrigering. Helt enkelt för att jag gillar det positiva sättet att träna bättre. Jag vill att min hund ska lyda och göra rätt för att den vill det och för att den har något att vinna på det (en glad matte, och kanske lek eller godis), inte för att den är rädd att bli bestraffad (eller att matte blir arg) om den inte gör det.

Jag måste verkligen fundera rejält på om jag ska tävla lydnad något mer. Jag vill ju gärna, men inte till vilket pris som helst. Min plan var ju att ta ett LP1 nu i höst, för att kunna pyssla lite med tvåans moment under den mörka tråkiga vintern. Det kan jag ju göra ändå förstås, men jag är rädd att jag är lite för mycket tävlingsmänniska för att orka lägga massa tid och energi på att traggla lydnadsmoment om jag sen inte får testa oss genom att tävla... :S Jag kan ju göra som Ullis föreslog också, och skita i LP1:et och börja träna och sen tävla i 2:an istället (där man slipper tandvisningen!) Fast jag vill ju att Sot ska få sin merit också... Det är inte alls säkert att vi lyckas ta något LP2 (jag är ju inte sååå intresserad av lydnad egentligen), och har vi väl börjat i 2:an är det ju kört med LP1 också.

I söndags kväll kändes det definitivt som om jag ska strunta i allt vad lydnadstävlingar heter. Jag tränade lite trix med flickorna inomhus på kvällen. Vi tänade på att de skulle göra samma saker båda två samtidigt (snurra åt höger, snurra åt vänster, backa, skaka på huvudet, lägga huvudet i golvet, kasta sig i vars en biabädd...), och de var så toksöta och roliga när de gjorde det att jag blev alldelles varm i hjärtat :) Och då började jag plötsligt gråta IGEN... Vet inte om jag av nån anledning är överkänslig just nu eller vad??

Nej nu ska jag sluta älta, det hände ju faktiskt något ROOOOOLIGT också! Våra kompisar Ullis och Stella lyckades skramla ihop hela 185 poäng, och därmed fick ett 1:a pris och en 2:a placering i klassen totalt! *WOHOOO* Jag blev så himla himla glad för deras skull :)

Sötaste Stella

Konsten att döda en trasselsudd

Jag och prinsessorna hade lite sovmorgon idag, och sen tog vi en tur till Lomma. Jag och Sot ska ju tävla lydnad där imorgon... :S Jag hade aldrig varit på Lomma BK tidigare och vägbeskrivningen var ganska kass, så därför ville jag åka dit bara för att kolla vägen. Jag är ju nämligen inte världens skickligaste på att hitta, och eftersom jag dessutom lider av en "måste-komma-i-tid-noja" kunde jag se mig själv köra hemifrån kl.5 på morgonen imorgon, bara för säkerhets skull liksom...

Tja, vägbeskrivningen stämde ju sådär... Visst, jag läste den kanske sådär också, men den innehöll faktiskt fel! Eller åtminstone utgick den ifrån att man skulle fatta vissa saker av sig själv. Det gjorde inte jag, utan irrade runt och hamnade på en liten omväg på sisådär 20 minuter. Tur att jag testkörde dagen innan!

Nåja, vi fick ju i alla fall tjuvtränat lite på tävlingsplatsens planer! :) Det var ju bra, förutom att det envisades med att småregna precis hela tiden... Sot var superduktig, förutom att hon sätter sig snett som sjutton i linförigheten :/ Jag tyckte att vi lyckats få till snygga positioner senaste veckorna... tills jag kom på att vi kanske skulle träna med koppel också! (Tränar alltid utan koppel, har inte riktigt förstått vitsen med linförigheten?) Hmm, plötsligt började lilla skrotet sväva ut som tusan med bakdelen. Förklaring, någon? Jag vet inte varför. Men men, resten var super. Ja, i mina snälla ögon i alla fall ;)

Fast jag är ändå nervös inför imorgon. Vi har nämligen för det mesta tränat ensamma, helt utan störning. (Är dessvärre inte sådär modig som Emelie, som glatt och utan att skämmas tränar mitt på Värnhemstorget eller utanför ICA..!) Är rädd att hon blir störd och tappar fokus pga domare, tävlingsledare och folket runtomkring, hon har ju tyvärr blivit så himla knepig när det gäller folk.

Glittra fick såklart också vara med och träna lite. Hon är inte lika rolig att träna lydnad med (har inte alls samma fart och intensitet som Sot, och hon kan helt plötsligt tröttna och få för sig att sväva iväg på en egen liten turné), men eftersom hon inte alls kan tänka sig att frivilligt hoppa över ett träningspass så får man ju köra en sväng med henne också. För det mesta brukar jag köra lite bara för sakens skull och strunta i hur det ser ut, men idag upptäckte jag att hon faktiskt börjar bli riktigt duktig! :) Läggandet under gång var helt ok, även om hon visserligen inte slänger sig ner pladask som Sot gör. Hon var faktiskt jätteduktig när jag tränade lydnad med henne som ung (innan hon hade åldern inne för agility), förutom att hon skällde konstant! Skällandet gjorde att jag la ner lydnaden helt. Det kvittar liksom om hon gör alla momenten perfekt, skäller hon sig igenom en tävling kommer hon ändå att få tre miljoner poäng i avdrag :/ Glittra är en sån hund som skäller utan att riktigt verka vara medveten om att hon gör det. Hon skäller ofta och mycket, men sällan på något speciellt. Jag tror det är ungefär som när vi ler, det är något vi bara gör. Något vi inte kan låta bli när vi är glada. Glittra skäller alltid när hon är glad: när jag eller någon hon känner kommer hem, när hon springer fort på stranden, när hon leker med bollen, när hon busar med Sot, när hon springer agility, när vi tränar trix... Men nu har vi tränat på att hon ska vara tyst under fotgåendet med hjälp av klicker, och faktiskt så går det framåt! Och med framåt menar jag att hon ibland kan gå i alla fall flera meter utan att skälla... hehe! Fast trots att hon är tyst går hon och "glappar" med munnen, ibland bara "darrar" hon lite med underkäken. Hon bara måste liksom :) Ni skulle se henne, hon är så söööt!! Vi får se, kanske att vi får försöka satsa lite på lydnad ändå sen när hon pensioneras från agilityn. Man måste ju ha nått att pyssla med!

Efter en timmes träning ungefär körde vi ner och gick en runda på Lomma strand också. Det var härligt! Ja, härligt förutom att jag redan var dyngsur och jättekall om fötterna då... :S Prinsessorna hittade en trasselsudd (ett tilltrasslat gammalt rep) som de med gemensamma krafter dödade. De kände lite på vattnet, och sprang rundor i sanden. Sen tröttnade de lite på sin matte också, som tvunget skulle ha dem till att stå stilla för fotografering... ;)

No words needed...

OK, ni fattar ju att jag inte kommer kunna låta bli att skriva mer om koncerten igår kväll ändå... Men det får bli en annan dag! Är skittrött och har massor att göra nu. Tjingeling!

Elin Sigvardsson 6/11, vem hänger med??

På bra humör idag! Dels är jag fortfarande hög och lyckorusig efter gårdagens fantastiska föreställning (och pratstund) med Johan Boding, dels är jag proppmätt efter att ha ätit middag OCH fikat på stan med Linda och Anna :) Ja, man måste ju få vardagslyxa sig lite för att överleva denna fruktansvärda årstiden... Fast idag har det varit rätt ok i och för sig, hann med en långrunda med hundarna i Saxtorpsskogen i förmiddags - härligt! Har precis varit en kortare runda här hemma vid havet också, och vi lyckades få lite sol på oss till och med. Tills det började regna... Fast det gjorde inget, för vi fick se en jättefin regnbåge istället!

Hmm, jag känner inte igen mig själv riktigt måste jag säga... nästan äckligt positiv!? Det måste vara Johans förtjänst, he he! ;) Man blir glad av honom helt enkelt. Så otroligt begåvad, och dessutom den finaste, trevligaste och mysigaste jag vet! Check him out:

Johan Boding "A night at the opera"
http://www.youtube.com/watch?v=RtdDUBIVemA

Finaste :)

Nu ska jag tillbringa resten av kvällen i soffan, klappandes på mina söta hundar :) Såååå skönt att ha dem tillbaks här hemma igen!! Men först den egentliga anledningen till att jag började skriva det här inlägget: Är det nån som känner för att följa med och lyssna på Elin Sigvardsson på Babel här i Malmö den 6/11?? Hon är också fantastisk tycker jag! Jag tänkte gå i alla fall, hade varit trevligt med sällskap. Ni kan lyssna på några av mina favoritlåtar nedan ifall ni inte känner till henne redan.

"When it comes to you"

http://www.youtube.com/watch?v=M4QNChRcgcc&feature=related

"Papercup words"

http://www.youtube.com/watch?v=PIOf7o5NyWc&feature=related

"Song for Anna"

http://www.youtube.com/watch?v=ZFQaI48b2O0

"Where to start"

http://www.youtube.com/watch?v=rDv-tj5PFUc

"A person called she"

http://www.youtube.com/watch?v=pXG-7IQVc54

"Yellow me"

http://www.youtube.com/watch?v=PSJbywjxpLQ&feature=related

"Love" (feat. Lars Eriksson)

http://www.youtube.com/watch?v=LnawhnS55Dc&feature=related

Man ska inte tro att man är nått..! (Lydnadstävling Tollarp 30/8)

Ok, eftersom jag skrutit med agilitychampionat osv så är det väl dags att krypa till korset och berätta om vår ganska misslyckade lydnadstävling i somras också då... Har liksom hoppat över det... Hmm, man kan väl säga att vi kom ner på jorden igen i alla fall. Det är liksom så himla lätt att få för sig att man är lydnadsproffs bara för att man råkar vinna 2 tävlingar! ;)

Tja, jag hade ju lite otur med att typ ALLA sommarens lydnadstävlingar krockade med antingen agilitytävlingar eller mina jobbhelger.. *suck* Men observera "typ". Det fanns EN tävling som jag och Sot faktiskt kunde åka på, fast den glömde jag såklart att anmäla till... *suck igen* Nåväl, jag mejlade arrangören och frågade om jag fick efteranmäla oss. Forget it! Men jag fick stå som reserv om jag ville? Ok då.

Jag tänkte uppgivet att det nog inte är så många som hoppar av en lydnadstävling, och om de gör det så är det nog väldigt få som ringer och meddelar detta innan. Men man får skylla sig själv när man inte håller koll på saker och ting. Jag kopplade bort den där tävlingen från min hjärna... tills långt senare då de ringde på torsdagskvällen innan och frågade om jag ville vara med! "Eh.. ja det vill jag!" Liiiite tveksamt var svaret, jag hade ju liksom redan hunnit tacka ja till en kräftskiveinbjudan kvällen innan... Men äsch, det skulle nog gå. "Ängelholm... Tollarp... Hmm, man kan säkert ta nån genväg" Nej, jag har aldrig skrutit om mina geografikunskaper! :S

Kräftskivan var superdupermysig i alla fall (mitt ute i skogen hos Linda, intill en sjö), och vi kom inte i säng alltför jättesent heller. Fast det blev väl bara sisådär 4 timmars sömn innan det var dags att stiga upp... Men jag var faktiskt inte så dödligt trött trots allt när jag begav mig av, så vårt kassa resultat berodde inte på det...

Tävlingen var alltså i Tollarp 30/8. Vi hade ju tävlat där en gång tidigare i sommar, men mycket lyckat resultat dessutom. Yeah, good vibes! :) Det visade sig dock snabbt att vår domare var en två meter lång, kraftig, gammal och nära likstel man... Isch, bad vibes! :S


Platsliggande Betyg: 9 Kommentar: Lyfte något

Efter bara ca en halv minut reste sig hunden bredvid Sot, en pilsk jävla Koiker! Han gick direkt fram till min lilla prinsessa och försökte sätta på henne *GRR* Sot var verkligen jätteduktig och låg kvar en lång stund medan han svansade runt och försökte pussa på henne. Inte förrän han klev upp och trampade henne på ryggen tog hon ett skutt framåt. Hon skuttade fram ca 2 meter, och där satte hon sig ner och tittade olyckligt på mig. Åh, jag var så ARG!!! Matten gjorde ingenting för att försöka få hundjäveln att lägga sig igen, och domaren bröt inte förrän den stampade på Sot. Jag vet i och för sig inte hur reglerna är runt det här, men jag tyckte så synd om Sot. Får nästan tårar i ögonen när jag tänker på att hon faktiskt kämpade på och låg kvar så länge trots att hon tyckte att det var jätteobehagligt. Sot gillar inte att ha andra hundar så tight inpå sig, framförallt inte sådana hon inte känner (inte ens Sot och Glittra ligger kloss intill varandra särskilt ofta).

Jag kokade av ilska eftersom jag inte trodde att jag och Sot skulle få vara med längre, men vi fick faktiskt lägga om (tack!) Tyvärr så satte sig Sot upp och kliade 4-5 rejäla krafs i nacken :/ Så fort hon var klar och fick ögonkontakt med mig la hon sig emellertid ner igen. Absolut inget jag klandrar henne för, kliar det så kliar det. Jag har själv försökt att låta bli att klia när det kliar på mig, det går inte! Och med Sots allergi förlåter jag henne. Det var ju inte så att hon kliade litegrann för att hon var uttråkad, utan man såg att det verkligen kliade rejält. Jag hoppades att vi kunde få något poäng i alla fall, och blev ganska chockad när vi fick 9!! Himla snällt. För snällt egentligen tycker jag, men det var ju bara att tacka och ta emot! :)


Tandvisning Betyg: 5 Kommentar: Ovillig

Ok, vår stora fasa! Hatmomentet. Jag hade bestämt mig för att aldrig någonsin mer låta någon jaga runt min vettskrämda hund, så jag satte mig ner och höll i henne direkt. Domaren sa åt mig att jag inte fick göra så, men jag sa att jag struntade i poängavdrag. Sot försökte ta sig därifrån (domaren var som sagt smidig som ett kylskåp, böjde sig rakt över henne utan att böja på knäna det minsta), men jag höll fast henne så domaren fick tittat. Efteråt försökte han nog vara snäll och klappade henne en bra stund på huvudet. Suck, kan han inte läsa hundar överhuvudtaget?? Låt henne vara för bövelen, hon tyckte INTE att det var det minsta mysigt! Betyget är inte så mycket att säga om, jag tycker inte att hon ska ha bättre.


Linförighet Betyg 6,5 Kommentar: Nosar, strul i halter, hoppar, skäller

Linförighet är ju inte vår starka sida normalt sett heller, men detta var en mardröm! Det började med att jag råkade hålla kopplet för lågt så att Sot fick in det under ena frambenet. Klantmatte! Sen raderades tydligen det väldigt svåra momentet "sitt" plötsligt ur Sots hjärna, jag var tvungen att påminna henne i två halter. En av gångerna började hon dessutom klättra på mig... För att bättra på både momentet och skammen ytterligare slängde hon istället in lite skyddsuppvisning under "språng" då hon helt enkelt skällde och hoppade upp och bet mig i armen... Maj Gadd, ta mig härifrååån! Men hon följde mig ganska fint i alla fall, och sista "helt om halt" var klockren. Man får ju glädjas åt det lilla..! :S Fattar verkligen inte varför hon inte satte sig, det har aldrig hänt förut! Det är ju "snabbt och snett" som är Sots grej liksom ;)


Läggande Betyg: 10 Kommentar: Bra!

Tack gode Gud för att vi kan NÅTT i alla fall! :)


Inkallande Betyg:6 Kommentar: Hoppar mot föraren, står upp

Ok fart tyckte jag, med tanke på att hon blivit ganska låg efter tandvisningen. Hon hoppade mot mina lår som vanligt (det får sötisen göra för mig!) och svängde runt snabbt. Men sen stod jag där. "Varför säger de inte momentet klart"...? "Varför säger det inte momentet klart..??" "VARFÖR, säger de.." Efter ungefär en evighet tittar jag ner på min hund och upptäcker att hon STÅR snyggt och prydligt vid min sida! "Sitt" (för bövelen..!)


Ställande Betyg: 8 Kommentar: Ej i steget, strul innan ställandet

När vi börjar gå slinker Sot plötsligt bakom min rygg och drar sig åt andra hållet. Vet inte om hon plötsligt fick syn på domare och tävlingsledare och tyckte att de stod för nära..? Stannade gjorde hon som hon brukar ungefär.


Apportering Betyg: 7 Kommentar: Tugg

Sot fick en mindre apport än vad vi tränat med (vår är mellanstor, plus att vi tränat med kompisars apporter som varit större), kan ha varit därför hon tuggade? För att den kändes tunn i munnen? Fast jag vet inte, det är kanske bara bortförklaringar. Det händer ju att hon tuggar lite på vår egna apportbock också ibland, men jag tyckte att hon varit så himla duktig med att inte göra det på sistone.


Hopp över hinder Betyg: 7,5 Kommentar: Skall, hoppar mot föraren

Tja hoppa kan hon ju, men i avslutet gjorde hon en repris av inkallningen.. plus skall... :/


Helhetsintryck Betyg: 8 Kommentar: skäller, reserverad

Ok betyg tyckte jag. Men jag gillar inte att jag plötsligt har en reserverad hund...

Oj oj, jag skämdes när vi gick av planen... Men sen visade det sig att vi blivit 4:a ändå, så vi var helt klart inte sämst trots allt! Men vad hjälpte det när vi lyckades skrapa ihop 156 poäng... 4 ynka poäng för lite! :( Skit också. Jag var grymt trött och besviken när vi körde hem. Och hade världens ångest för hur jag nu skulle göra. Jag hade ju liksom en smula kaxigt trott att vi bara skulle åka dit och plocka vårt LP1, hmm. Jag har funderat och funderat på om vi ska skita i lydnaden helt och hållet. Inte för att jag är en dålig förlorare och måste vinna jämt, utan för att jag märkt att Sot blivit så osäker på folk och även missat agilitylopp för att hon blir störd och otrygg pga domaren. Är ett LP1 värt att låta henne gå igenom en tandvisning till? Om det nu räcker med en gång till...

Efter mycker grubblande har jag nu bestämt mig för att ge det EN chans till. Nämligen på Lomma BK nästa söndag. Vi är ju så näääära nu! Vi har inga agilitytävlingar förrän i mars, så min tanke är att jag ska hinna träna upp Sots tillit till människor och ignorans av domare på banan igen fram tills dess. Och till min stora lycka läste jag i pm:et idag att vi får en KVINNLIG domare, tjohoo! :) Tror att det ska gå lite bättre i alla fall.

Jag förstår om många sitter och tänker att "Det är väl för h-lvete bara att träna på tandvisning", men jag tror helt enkelt inte att det är lönt. Oavsett hur många jag låter titta på Skrotans tänder så kommer hon ändå alltid tycka det är obehagligt när någon främmande person tränger sig på henne. Jag vet det. Hon bara är sån. Jag håller tummarna för att det går bra i Lomma, sen behöver vi aldrig någonsin göra det där igen!

Sot-skrot fåntratt!

*tycker om ändå*

Ledig dag imorgon, och då ska jag äääääntligen få träffa mina prinsessor igen!! :) Sen ska jag iväg till Halmstad och se världens bästa Johan Boding, denna gången i "A night at the opera". Åååh vad det ska bli kul! Det har blivit ganska mycket Boding i sommar faktiskt (lucky me!) Har tänkt skriva om det flera gånger, men han är så otroligt fantastisk denna människa att jag inte riktigt vet vart jag ska börja... Men men, jag ska göra ett försök så småningom!