Fy för tusan vad jag är trött på vintern nu! Trodde ett tag att snön skulle regna bort i fredags (satt och hurrade inombords!), men tji fick jag. Det var inte mycket som försvann, och nu har det frusit till igen och det har kommit mer snö. I förmiddags snöade det PÅ SNEDDEN, så jäkla omysigt... :/ Jag fryser konstant nuförtiden.
Jag börjar få seriös panik över att inte kunna träna agility också, tävlingarna börjar liksom igen om EN MÅNAD! Snälla Carina bjöd i alla fall in mig att vara med och träna med dem en gång i Hällstorp förra söndagen (tack!) Det var roligt :) Körde inte så jättemycket dock, vi var 7 stycken som skulle samsas om ridhuset och jag som nykomling ville inte ta för mycket plats. Testade en ganska lång hinderkombination ett par gånger dock. En bra övning med både framförbyten, bakombyten och "in emellan". Första varvet gick inte så snabbt men säkert. Andra varvet gick snabbare men inte lika säkert... :S Ungefär vad man kan förvänta sig efter nästan 3 månaders agilityvila alltså! Hundarna tyckte det var skojjigt att göra något annat än att pulsa i snön i alla fall. Har varit iväg till klubben 2 gånger i veckan också och försökt träna lite, men det går sådär. Bommen var i alla fall rensopad på snö, så vi kunde testa kontaktfälten lite. Gick inte att göra några provocerande övningar direkt eftersom jag hade svårt att springa särskilt fort i snön. Såååå frustrerande!!
Var ganska djupt nere i bitterträsket en stund också förra söndagen :/ Alla hjärtans dag, så varför inte liksom?! Kände mig extra ensam, ledsen och misslyckad. Fan också, varför kan inte JAG hitta någon! Svar: förmodligen för att jag inte letar särskilt aktivt... Ok, jag vet! Men varför kan inte någon hitta MIG för då??
Dagen efter läste jag att Frida hade somnat in. Och med ens kändes mina så kallade problem väldigt små och patetiska... Fy vad jag skämdes över mitt gnäll. Cancern tog Fridas liv på hennes 26-årsdag, och DET är bara inte rättvist!! :( Jag satt och grät en lång lång stund framför datorn. Så hemskt... Får fortfarande tårar i ögonen när jag tänker på det. Cancer är en helt FRUKTANSVÄRD sjukdom! Jag kände inte Frida personligen, men har följt hennes kamp i hennes blogg ganska länge. Usch, man ska bannemig vara glad för det man har!
http://www.fridasplace.com/
Fast ändå... Trots alla andra orättvisor i världen, så vill jag ju fortfarande ha någon vid min sida. Känner därför för att lägga in den här låten som jag tycker jättemycket om. Så fin. "Kylan blev min vän, min ursäkt för att gömma mig igen, i musiken, och Ziggy blev min bror..."
I förmiddags var hela familjen och åt brunch på Hilton *mmmmm* Blev en smula dyrt för mig i och för sig, eftersom jag gett detta i julklapp till mamma och pappa... Men man behöver lite "vardagslyx" då och då för att stå ut (speciellt när det som sagt är snö, snorkallt och alla arbetskamrater verkar åka på solsemester samtidigt..! *avis*)
Sen nu ikväll kom ett litet uns inspiration över mig, och jag fick plötsligt för mig att jag och hundarna skulle ut och jogga en sväng... *moahahaha* Gick lika bra som vanligt med andra ord :S
söndag 21 februari 2010
lördag 13 februari 2010
HAPPY BIRTHDAY ROB!!
Hope you´ll have a nice one, sweetie! :)
Hmm, sitter och funderar på vad för slags tårta/kaka jag ska fira med i år... :P Lägger upp två "party-songs" så länge. Först en gammal goding (very powerful lyrics!)
En till att svänga benen till. Shit, den här låten är ju SÅÅÅ rolig att sjunga!! :)
tisdag 9 februari 2010
Life sucks (VARNING: enbart gnäll!)
Hmm, det är visst värsta känslomässiga berg-o-dalbanan här i bloggen ser jag... :S Fast just nu är allt faktiskt bara bläh!
Till att börja med är jag sååå trött på vintern! Är trött på att frysa och är trött på snön. Visst, det har varit en väldigt bra vinter för att vara skåne, och snön HAR sina fördelar: det blir betydligt ljusare, hundarna blir inte så groteskt skitiga hela tiden, och det är lite kul också. Tycker hundarna i alla fall... Och det är förståss väldigt bra träning att pulsa i djupsnö, både för två- och fyrbenta! Men...
Som jag nämnde sist så har agilitysuget börjat göra sig påmint (det var väl sannerligen på tiden!), och hur kul är det då när alla agilityhinder ligger begravda i snön?? När jag nu äntligen VILL träna, så KAN jag inte *Grrr* Blev visserligen erbjuden att vara med på ridhusträning för ett tag sedan (det var i och för sig innan när jag egentligen inte kände för det, men jag tänkte att inspirationen kanske skulle komma om man bara tvingade sig till att börja träna), men det har gått sådär med det. Tyvärr ligger träningen nämligen på fredagkvällar, och jag kan inte varannan gång pga jobb *suck* Sen har det kommit annat emellan (som tex optikerbesök etc..), och förra fredagen då jag äntligen skulle vara helt ledig blev jag SJUK!
Och när jag skriver sjuk menar jag ingen vanlig liten mesförkylning, nejdå! (De som känner mig vet att jag sällan blir sjuk, men när jag väl blir det så smäller det ofta till rejält!) Det började i och för sig med lite snuva och ont i halsen på onsdagen. "Jaja, varför skulle jag få slippa?" tänkte jag. På torsdagen fullkomligt sprutade det snor och tårar ur vänster öga respektive näsborre, helt sjukt var det! Fick gå och hålla en näsduk för halva ansiktet hela tiden (vilket är lite småbökigt när man jobbar), såg inte riktigt klok ut till slut (röd/svullen/sårig..) Sen var det dags för min "långledighet", wohooo! 3 dagars ledighet utan ett enda "måste" inplanerat, shit vad jag skulle ta tag i och hitta på grejjer! Trodde jag...
När jag vaknade på fredagen kunde jag knappt lyfta huvudet från kudden. Det bultade och var tungt av snor... När jag gjorde det ändå, blev jag alldelles andfådd bara av att gå de få metrarna till toaletten. Nu hade båda näsborrarna börjat rinna, plus att jag hade hosta och j-kligt ont i halsen. Tänkte med längtan på de där halstabletterna de gör reklam för på TV:n, men det fanns inte en chans i världen att jag skulle kunna ta mig till apoteket själv... Skit också. Fick nöja mig med att överdosera vanliga halstabletter, nässpray, alvedon, ipren, rinexin, bromhexin och bisolvon. Sov i stort sett hela fredagen. Lika bra att offra en dag på sömn, så att man blir frisk och kan utnyttja helgens andra två dagar sen. Trodde jag...
På lördagen var det ÄNNU värre. Suck... Ett tag tänkte jag att det kanske bara var jag som var sjåpig. Det är liksom massor av folk som varit förkylda på jobb, inte kan alla ha varit döende?? Så vad gör man, jo jag slängde ut en fråga på facebook: "ÄR jag verkligen mer förkyld än alla andra, eller är jag bara GNÄLLIG?!" Det var då nån som snabbt svarade att jag var gnällig (tack Marcus..hmm!) "Jahapp, det är jag kanske" tänkte jag, och beslutade mig för att skärpa mig. Jag försökte göra en rejäl uppryckning, klädde på mig och tog ut hundarna på en runda. Jag gick med bestämda steg ner till vattnet (inte långt, max 5 minuter), försökte till och med le tror jag. Men... Big mistake! Jag blev oerhört andfådd, fick hjärtklappning, det gjorde ont i lungorna och jag fick blodsmak i munnen. Fy tusan vad obehagligt det var, orkade med nöd och näppe ta mig hem igen. Sov hela lördagen också, och snälla mamma och pappa kom på kvällen och gick en sväng med prinsessorna för jag klarade det inte. Kunde vid det laget inte ens prata utan att bli andfådd. Mamma försökte kidnappa med mig hem till Asmundtorp för hon var rädd att lämna mig ensam, men jag vägrade. (Orkade inte åka bil i en timme med dunkande huvudvärk. Jag klarade knappt ens av att titta på TV, läsa eller ens LYSSNA PÅ MUSIK. Ja, SÅ illa var det!)
Söndag, fortfarande ingen förbättring. Kom igen immunsystemet, dags att vakna! Hmm, lite konstigt att det inte ville vända trots all vila. Och det där med att inte kunna få luft var obehagligt, har aldrig känt så förr. Jag kände mig verkligen som en fånge i lägenheten. Jag klarade att gå max 10-minuterspromenader med mina stackars hundar, vilket innebar en radie på 5 minuter hemifrån. Och det hände bara 3 gånger per dygn, för det gjorde så vansinnigt ont i lungorna att ta sig upp och ner för trapporna... Resten av tiden sov jag, eller försökte i alla fall (svårt att sova när man knappt får luft eller hostar så man kräks). Stackars stackars prinsessorna, vad jag har dåligt samvete för dem! Men de är så himla snälla, mina fina flickor :) Dessvärre tävlar de nästan oavbrutet om vem som kan ligga närmast mig, det blir liksom inte direkt lättare att andas med en fluffig sheltie över ansiktet och en på bröstet! ;)
Efter viss övertalning gick jag till doktorn på måndagen, för att se så att jag inte fått lunginflammation eller nått. Kände mig dock för första gången en liten smula bättre, hurra! Nåväl. Doktorn lyssnade på mig och jag fick taget ett blodprov. Värdet på sänkan skulle visst vara max 8 och jag låg på 23 (så sjuk var jag ju). Men jag blev informerad om att ifall det varit tal om lunginflammation skulle värdet vara närmre 100... och DÄR kände Linda sig som en hypokondriker! :S Jaja, han sa i alla fall åt mig att stanna hemma och vila i minst 2 dagar till, och därefter känna hur jag mådde.
Känner mig bättre nu faktiskt, så imorgon är det back to work som gäller. Blir inte lika andfådd längre, även om jag rosslar och hostar ännu (och det har börjat susa i öronen? Skumt). Jag hoppas att det går bra, för jag är otroooligt sällskapssjuk nu! (Blir galen av att ligga ensam här hemma, man känner sig ynklig och ensammast i världen..) Hoppas på att vara ordentligt frisk åtminstone inom en vecka, då har jag lovat flickorna att vi ska åka och skotta fram agilityhinder :) Nått ska man väl kunna hitta på i snön! Tills dess skämmer jag bort dem med grisöron och andra tuggisar.. :S
VÄRLDENS SNÄLLASTE!!
Till att börja med är jag sååå trött på vintern! Är trött på att frysa och är trött på snön. Visst, det har varit en väldigt bra vinter för att vara skåne, och snön HAR sina fördelar: det blir betydligt ljusare, hundarna blir inte så groteskt skitiga hela tiden, och det är lite kul också. Tycker hundarna i alla fall... Och det är förståss väldigt bra träning att pulsa i djupsnö, både för två- och fyrbenta! Men...
Som jag nämnde sist så har agilitysuget börjat göra sig påmint (det var väl sannerligen på tiden!), och hur kul är det då när alla agilityhinder ligger begravda i snön?? När jag nu äntligen VILL träna, så KAN jag inte *Grrr* Blev visserligen erbjuden att vara med på ridhusträning för ett tag sedan (det var i och för sig innan när jag egentligen inte kände för det, men jag tänkte att inspirationen kanske skulle komma om man bara tvingade sig till att börja träna), men det har gått sådär med det. Tyvärr ligger träningen nämligen på fredagkvällar, och jag kan inte varannan gång pga jobb *suck* Sen har det kommit annat emellan (som tex optikerbesök etc..), och förra fredagen då jag äntligen skulle vara helt ledig blev jag SJUK!
Och när jag skriver sjuk menar jag ingen vanlig liten mesförkylning, nejdå! (De som känner mig vet att jag sällan blir sjuk, men när jag väl blir det så smäller det ofta till rejält!) Det började i och för sig med lite snuva och ont i halsen på onsdagen. "Jaja, varför skulle jag få slippa?" tänkte jag. På torsdagen fullkomligt sprutade det snor och tårar ur vänster öga respektive näsborre, helt sjukt var det! Fick gå och hålla en näsduk för halva ansiktet hela tiden (vilket är lite småbökigt när man jobbar), såg inte riktigt klok ut till slut (röd/svullen/sårig..) Sen var det dags för min "långledighet", wohooo! 3 dagars ledighet utan ett enda "måste" inplanerat, shit vad jag skulle ta tag i och hitta på grejjer! Trodde jag...
När jag vaknade på fredagen kunde jag knappt lyfta huvudet från kudden. Det bultade och var tungt av snor... När jag gjorde det ändå, blev jag alldelles andfådd bara av att gå de få metrarna till toaletten. Nu hade båda näsborrarna börjat rinna, plus att jag hade hosta och j-kligt ont i halsen. Tänkte med längtan på de där halstabletterna de gör reklam för på TV:n, men det fanns inte en chans i världen att jag skulle kunna ta mig till apoteket själv... Skit också. Fick nöja mig med att överdosera vanliga halstabletter, nässpray, alvedon, ipren, rinexin, bromhexin och bisolvon. Sov i stort sett hela fredagen. Lika bra att offra en dag på sömn, så att man blir frisk och kan utnyttja helgens andra två dagar sen. Trodde jag...
På lördagen var det ÄNNU värre. Suck... Ett tag tänkte jag att det kanske bara var jag som var sjåpig. Det är liksom massor av folk som varit förkylda på jobb, inte kan alla ha varit döende?? Så vad gör man, jo jag slängde ut en fråga på facebook: "ÄR jag verkligen mer förkyld än alla andra, eller är jag bara GNÄLLIG?!" Det var då nån som snabbt svarade att jag var gnällig (tack Marcus..hmm!) "Jahapp, det är jag kanske" tänkte jag, och beslutade mig för att skärpa mig. Jag försökte göra en rejäl uppryckning, klädde på mig och tog ut hundarna på en runda. Jag gick med bestämda steg ner till vattnet (inte långt, max 5 minuter), försökte till och med le tror jag. Men... Big mistake! Jag blev oerhört andfådd, fick hjärtklappning, det gjorde ont i lungorna och jag fick blodsmak i munnen. Fy tusan vad obehagligt det var, orkade med nöd och näppe ta mig hem igen. Sov hela lördagen också, och snälla mamma och pappa kom på kvällen och gick en sväng med prinsessorna för jag klarade det inte. Kunde vid det laget inte ens prata utan att bli andfådd. Mamma försökte kidnappa med mig hem till Asmundtorp för hon var rädd att lämna mig ensam, men jag vägrade. (Orkade inte åka bil i en timme med dunkande huvudvärk. Jag klarade knappt ens av att titta på TV, läsa eller ens LYSSNA PÅ MUSIK. Ja, SÅ illa var det!)
Söndag, fortfarande ingen förbättring. Kom igen immunsystemet, dags att vakna! Hmm, lite konstigt att det inte ville vända trots all vila. Och det där med att inte kunna få luft var obehagligt, har aldrig känt så förr. Jag kände mig verkligen som en fånge i lägenheten. Jag klarade att gå max 10-minuterspromenader med mina stackars hundar, vilket innebar en radie på 5 minuter hemifrån. Och det hände bara 3 gånger per dygn, för det gjorde så vansinnigt ont i lungorna att ta sig upp och ner för trapporna... Resten av tiden sov jag, eller försökte i alla fall (svårt att sova när man knappt får luft eller hostar så man kräks). Stackars stackars prinsessorna, vad jag har dåligt samvete för dem! Men de är så himla snälla, mina fina flickor :) Dessvärre tävlar de nästan oavbrutet om vem som kan ligga närmast mig, det blir liksom inte direkt lättare att andas med en fluffig sheltie över ansiktet och en på bröstet! ;)
Efter viss övertalning gick jag till doktorn på måndagen, för att se så att jag inte fått lunginflammation eller nått. Kände mig dock för första gången en liten smula bättre, hurra! Nåväl. Doktorn lyssnade på mig och jag fick taget ett blodprov. Värdet på sänkan skulle visst vara max 8 och jag låg på 23 (så sjuk var jag ju). Men jag blev informerad om att ifall det varit tal om lunginflammation skulle värdet vara närmre 100... och DÄR kände Linda sig som en hypokondriker! :S Jaja, han sa i alla fall åt mig att stanna hemma och vila i minst 2 dagar till, och därefter känna hur jag mådde.
Känner mig bättre nu faktiskt, så imorgon är det back to work som gäller. Blir inte lika andfådd längre, även om jag rosslar och hostar ännu (och det har börjat susa i öronen? Skumt). Jag hoppas att det går bra, för jag är otroooligt sällskapssjuk nu! (Blir galen av att ligga ensam här hemma, man känner sig ynklig och ensammast i världen..) Hoppas på att vara ordentligt frisk åtminstone inom en vecka, då har jag lovat flickorna att vi ska åka och skotta fram agilityhinder :) Nått ska man väl kunna hitta på i snön! Tills dess skämmer jag bort dem med grisöron och andra tuggisar.. :S
VÄRLDENS SNÄLLASTE!! tisdag 2 februari 2010
*GLAD*
Varför måste allting tvunget klumpa ihop sig runt mina jobbhelger?? Det har varit dööööötrist hur länge som helst, men så plötsligt händer allt kul på en gång (tvingades till och med tacka nej till en fest)! Men jag klagar inte, det har varit skoj :)
Det började i torsdags kväll då det var premiär för "Hyllad" på Babel. Så här beskrivs konceptet på Babels egen hemsida:
Hatten av och tummen upp! I Babels nya show Hyllad! kan en kändis räkna med att tas emot med öppen famn och glada tillrop. Som en slags kombo av Här är ditt liv och Sommar i P1 får kändisen i Hyllad! vältra sig i glansen av sin egen högaktningsfulla person och välja bland annat älsklingsrätt, favoritfilm och låtar som får benen att dansa. Varken gästen eller publiken kan i förväg veta hur detta ska serveras. Mellan uppträdandena och upptågen samtalar värden Kristoffer Jonzon med gästen. Publiken får delta med egna förlösande frågor, vackra kommentarer och älskvärda funderingar. Varje kväll innehåller en rad olika kända och okända gäster som på något vis, och med värme, sjunger med i hyllningskören. Kristoffer Jonzon som håller i manuset beskriver kvällarna som — “Hyllad! ska vara som en Autobahn rakt in i hjärtat på gästen och publiken. Hyllad! lägger inte ut några snubbeltrådar. Hyllad! hedrar och omfamnar.”
Jag tyckte redan på förhand att det lät hur trevligt som helst, och gissa vad... DET VAR DET! :) Lyckades locka med mig Hedda och Ullis dit också, och jag och Hedda hann med lite underbar kryddig karibisk mat innan det var dags *mums* Gästen den här kvällen var Nour El-Refai (komiker), och hon var riktigt rar och kul. Kan hända att jag tyckte om henne lite extra eftersom hon också gillade mina favvisar Billie the vision and the dancers och Emil Jensen *smile*(som båda var där och uppträdde med vars en låt). Och för att hennes absoluta favoritfilmklipp var ett ur "Sunes sommar", he he! Nej det var riktigt lyckat faktiskt, och Kristoffer som jag också gillar jättemycket (har sett honom uppträda med poeten Bob Hansson tidigare) var kanon som intervjuare. Han sjöng och spelade den här Moto boy-låten också, och var sådär allmänt snygg hela tiden ;)
Det blir definitivt fler "Hyllad" för min del, nästa gång är det Emil Jensen som ska vara gäst (boka in 25/2 gott folk!) Kan det bli bättre liksom?! *glad*
På fredagkvällen hade jag och 5 arbetskamrater vinkväll hemma hos Mia (jag och Jennie hann med en fika på stan och lite uppvärmning hemma hos mig först), mysigt! Det blev smarriga pajjer, gott vin och mycket skitsnack. Tack för en kul kväll alla underbara vårdare :)
På lördagen var det födelsedagsfest hos Susanne, inklusive marängsvizz och massa sällskapsspel :) Det är skitkul att spela spel ju (förutom då att jag tvingades visa mina pinsamt dåliga kunskaper om sport, geografi och historia...), varför gör man inte det oftare?
Det blev väl sådär 4 timmar i sängen per natt där eftersom man skulle upp och jobba tidigt... :S Blev en smula trött (är ju inte direkt nån ungdom längre..), men det var det värt!
Idag har jag haft ledig dag, skönt! Jag och sessorna har varit ute och pulsat en riktig långrunda i snön, och jag har även hunnit med ett tandläkarbesök, varit och simmat och lagat mat. Och gjort pannkakor! :) Det gick så himla bra idag: sju stycken HELA, noll stycken trasiga och noll stycken brända... har aldrig hänt förr! *imponerad & förvånad* Kan det kanske vara den nya hemliga indigriensen vaniljsocker?? Förmodligen inte, men gott var det ;) Nu ska vi nog bara slappa och mysa resten av kvällen tror jag.
Hemlis: Jag tror minsann att agilitysuget börjar komma smygande igen... :) Synd bara att att det fortfarande är sinnessjukt mycket snö på marken (hallå, jag har valt att bo i Skåne av en anledning!) Blåser som tusan gör det också, hmm.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
