Julmys

Sådär, färdigjobbat och färdigpackat! Nu sticker jag och prinsessorna till Asmundtorp för FYRA dagars julmys :)

(Ja, jag ignorerar alla på Facebook som tvunget måste informera hela världen om att de är jullediga i sisådär 2-3 veckor... *hmf* Nåja, jag är mycket glad över att vara ledig fyra dar i sträck i alla fall, det ska bli härligt!)

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR

till alla våra vänner!!

Linda, Glittra & Sot.

Staffan & Sara

Tant Nilla har precis påtalat för mig att det inte heter koncert utan konsert. VA??! Det ser ju SKITFULT ut!! Helt mongo. Men dessvärre verkar det som om hon har rätt... (ja, hon la fram bevismaterial!) Hmm. Så vad gör man nu? Ska jag börja skriva konsert trots att det ser helt... helt svenskt ut?! I min värld har det ju alltid hetat koncert :S Mm, jag får väl göra det. Testa i alla fall. Jag är ju trots allt lite av en språkpolis själv. Eller ganska mycket faktiskt (död åt alla särskrivare!!) Ja, förutom då att jag fullkomligt bajsar i att man inte får skriva "dom". Jag är ledsen, men det gååår faktiskt inte att säga "dem" på skånska! Låter urlöjligt ju! Fel. Men jag ska göra ett försök med konsert, jag lovar. Känns det inte bra tänker jag dock byta tillbaka igen! ;)

Till saken nu då. Förrförra veckan var jag (och mamma och Ullis) på konsert med Staffan Hellstrand och Sara Löfgren på Ystad teater. Det var SÅ bra!! Lite märklig kombination, tänkte jag först, men egentligen inte alls. Både Staffan och Sara har egen stil, säregna röster, och skriver låtar på svenska med mycket bra texter. Solklart att en konsert med dom båda skulle bli kanon! :) Det var riktigt riktigt bra. De turades om att köra, men några låtar tog de ihop. Och de blandade egna låtar med andras, fina ballader och rock, hej vilt! I slutet av konserten var stämningen verkligen på topp på den vackra teatern, alla stod upp och klappade och sjöng med. Tänk så härligt man kan ha en fredagkväll :)

Jag förstår verkligen inte varför Staffan Hellstrand inte är mer känd än vad han är?? Jag menar, han har ju gjort hur många skivor och superduperbra låtar som helst! Men Ullis (som visserligen är något yngre än mig...) kände typ till "Lilla fågel blå" sen innan. Och så tror jag tyvärr det är för många andra också. "Lilla fågel blå" är en helt FANTASTISK låt såklart, men ändå. Så orättvist! Staffan gör egentligen ungefär samma sak som Lasse Winnerbäck, tycker att han också förtjänar en större publik...

Hmm, undrar varför jag tycker lite extra om denna skivan?! ;)

Har försökt hitta mina favoritlåtar på youtube, men inte heller där får Staffan mycket utrymme... Hittade bara några fåtal låtar, men eftersom alla är bra spelar det inte så stor roll ;) Håll till godo!

Detta är en favorit faktiskt. "Och så gick hon ner till kajen, där hon la sig, och vinkade till en båt, och till människor på kajen, så viskade hon förlåt, hon tog sin kappa av manchester, och gav den till en våg, som aldrig mera skulle frysa, sen gick hon därifrån..." Så fint, jag älskar verkligen sådana texter!

"Lilla fågel blå" också då! Handlar om Staffans psykiskt sjuka kompis, för den som inte vet.

Sara Löfgren är också helt makalös! Hon är så tuff och otroligt söt på samma gång :) Och hon kan göra allt från fina visor till kraftfulla rocklåtar, jag är djupt imponerad! Har önskat mig hennes senaste skiva "Där maskrosorna blomma" av tomten *hoppas hoppas*

Det här är min nya favorit. En fråga: Varför spelar inte fler munspel?? Det är ju helt GALET snyggt!

En gammal favorit sen flera år tillbaka då jag inte mådde så toppen. Detta var "min" låt då. Jag tycker att textraden "När ingen andas mot din hals, i hemlighet.." är så himla fin! Och jag kommer ihåg att jag blev skitledsen när jag insåg att ingen någonsin har andats mot min hals i hemlighet... :(

Sara var totalt överlägsen då hon var med i "Fame Factory"...

Lydnadstävling Höganäs 12/12 - skam den som ger sig!

Japp, skam den som ger sig! Nu har min lilla svarta hund äntligen fått ett ännu lite längre namn :)

Låt mig presentera:

LP1 SVAGCH Quipus Jaloux Elinigvnedv Láasxum

Ok, vi får väl ta det från början. Bilen styrde kosan mot Höganäs den här gången. Det var inte samling förrän kl.12, men som vanligt var jag på plats i extremt god tid. Och vet ni, vädret var UNDERBART! Frukansvärt kallt i och för sig, men solen sken. Varesig regn, rusk, snö eller blåst i sikte, gött. Vad som var ännu göttigare var att jag vid lottningen upptäckte att vi skulle ha en kvinnlig domare! Ha, jag hade varit så säker och inställd på att det skulle vara en man att jag uppenbarligen inte ens läst pm:et ordentligt. Hon var dessutom ganska ung, och såg ut att vara en bra hundkännare. Det var hon också! :)

Nått som jag var lite mindre nöjd med var att jag lyckades dra startnummer 1... :S Aj aj, nu blev jag nervös igen! Fast sen i efterhand kändes det faktiskt ganska bra att ha det överstökat fort. Förutom att det var SKITLÄSKIGT att gå linförigheten utan att ha kunnat tjuvkika på någon innan! Det är nått som är lite fuskit med lydnaden, de senare ekipagen har faktiskt nytta av att ha sett hur tävlingsledaren tänker kommendera dem. Det är betydligt lättare att få till snygga svängar etc om man vet att "snart kommer han att säga åt mig att svänga vänster" än när man bara går som i "blindo". Jag kände att jag gick och koncentrerade mig lika mycket på vad tävlingsledaren skulle säga härnäst och på vilket som var höger och vänster, som jag gjorde på min hund :/

Platsliggning Betyg: 10

Fördelen med att ha startnummer 1 är i alla fall att man bara får en annan hund bredvid sig på platsliggningen :) Vår grupps platsliggning var minst sagt stökig. Direkt när vi gått ut och ställt oss reste sig två av hundarna och sprang över till sina ägare (bättre det än att de går runt och börjar störa eller mucka med de andra hundarna åtminstone). En tredje hund, en schäfer, satte sig upp och började vrålskälla mot sin ägare! "Wowowow, wowowow, wowowow.." (Ni vet sådär som man ser att polishundarna kan skälla på busarna!) Högt och konstant skällde han i säkert en minut, innan han till slut också sprang över till sin husse och blev tyst. Sot var sååååå söt! Hon låg och tittade helt fixerat på mig, men efter sådär 20 sekunder vred hon på huvudet åt schäferns håll med en blick som sa "Det var ju ett jävla liv", innan hon vred tillbaka huvudet och fortsatte titta på mig igen. Riktigt duktig tyckte jag att hon var :)

Tandvisning Betyg: 10

Den här domaren tog också tandvisningen direkt efter platsliggningen *glad* Jag bestämde mig för att försöka låta Sot fixa det själv den här gången också, och sa bara ett stöttande "Sitt kvar, sitt kvar.." Domaren var jättegullig och pratade med Sot när hon kom, satte sig ner på huk, kikade lite på tänderna och gosade med henne. "Du hade egentligen dubbelkomando, men ni får en 10:a ändå" sa hon. Tack tack! :)

Linförighet Betyg: 7 Kommentar: vxl position, nosar, dk, sitter snett.

Hmm, jag var ju ganska nöjd med vår linförighet tills jag läste betyg och kommentarer... :S Shit alltså, vi suger verkligen på det här! Sot satte sig lite snett visserligen, men det var nog bästa hittills ändå tror jag (och mil bättre än på förra tävlingen!) "Växlar position" var det nog snarare jag än Sot som gjorde faktiskt *klantig* Jag började gå, och sen kom jag på att jag inte skulle gå så himla snabbt (som jag lätt gör på tävling) eftersom det blir svårt att svänga då. Jag saktade alltså farten lite. Men sen ville jag ju få Sot att trippa på sådär kvickt och alert, så jag ökade... För att sen komma på att det nog var dags att svänga snart igen... Ja som sagt, inte världens jämnaste tempo, och inte så lätt för Sot att hålla positionen. Dubbelkommando är jag inte medveten om att jag gav? Mer än att jag förstås viskade på henne lite när hon var påväg att börja nosa i marken... :S Jaja, 7 är bättre än 5 i alla fall!

Läggande Betyg: 9 Kommentar: dk i start

Vaddå för dubbelkommando? Hmm.

Inkallande Betyg: 9 Kommentar: hoppar på föraren

Well, it´s the way we do it!

Ställande Betyg: 9 Komentar: vxl position i fritt följ

Jag igen, förmodligen...

Apportering Betyg: 10

Wohoo, duktiga Skroten!

Hopp över hinder Betyg: 9 Kommentar: dåligt avslut.

Jaja, jag vet...

Helhetsintryck Betyg: 9

Jag lyckades se att jag fick en 9:a på ställandet, de övriga betygen hade jag ingen aning om när jag gick av planen. Lite småmissar var det ju, men jag tyckte ändå att det kändes ok. Och jag hoppades hoppades HOPPADES att det skulle räcka hela vägen den här gången... Jag gick iväg för att gå en promenix med flickorna, och då mötte jag en kvinna som sa "Det där gick ju bra!" Tack. Betydde det att jag hade fått bra poäng också? Vågade inte fråga, men kände mig lite positiv i alla fall. Efter promenixen gick jag tillbaka för att kika lite på mina medtävlande också. Då tyckte jag plötsligt att domaren var hemskt snål med poängen på flera stycken, så jag tappade modet litegrann och tänkte att vi fick nog inte tillräckligt med poäng den här gången heller då...

Det blev en låååååång och nervös väntan på prisutdelningen. Och kallt som satan var det också! Men men, den som väntar på nått gott :) Det visade sig att vi fått 177 poäng den här gången, och med det hamnade vi på en 4:e plats av 18 stycken! TJOHOOOOO!!! Fasiken vad kul, äntligen fick min älskade Sot sin titel. Den har hon förtjänat tycker jag, duktiga lilla hunden!

Ett tag kände jag mig så himla kass. Vi misslyckades ju flera gånger på raken, och jag började undra varför jag fått för mig att börja med lydnad överhuvudtaget..? Men nu med facit i hand är jag ganska stolt ändå. 6 tävlingar har resulterat i tre stycken 1:a pris och tre 2:a pris. Det är väl inte så illa pinkat av en agilityhund?! ;)

På vägen hem stannade vi i Helsingborg och mötte upp med Ullis och Stella för en långpromenad i Pålsjöskog. Det hann bli becksvart innan vi var klara, men det var mysigt ändå! Tack snälla Ullis för fikat :)

Ett LP1 var mitt mål inom lydnaden. Tyckte att det kunde vara lite kul med en lydnadstitel också, och tänkte att jag skulle vara nöjd och sluta efter det. Men... jag tror bannemig jag blivit lite sugen på att testa 2:an också nu! Får väl lattja lite med 2:ans moment i vinter och se vad det blir av det. Man vet aldrig ;)

Lydnadstävling Skurup 21/11 - helvetesjävlaskit!

Jahapp, då var det väl dags med en liten lydnads-update då (nej, jag har aldrig påstått att jag är någon varken bra eller snabb bloggare..!) Jag och Sot var i alla fall iväg och tävlade i Skurup för några veckor sedan. Efter den misslyckade tävlingen i Lomma var jag lite tveksam till om jag skulle tävla nått mer överhuvudtaget, men samtidigt är jag visst nån slags tävlingsmänniska ändå... LP1:et var ju så nära nu, nån gång ska det väl gå!?

Veckorna innan tävlingen hade mina snälla arbetskollegor ställt upp och tränat tandvisning med Sot, och det hade faktiskt gått fantastiskt bra! Inte så att jag trodde att hon skulle klara det på tävling med nån helt okänd och klumpig människa, men hon behövde kanske inte tycka att det var fullt lika otäckt i alla fall. Nått som var värre var linförigheten... Efter att en kollega sett filmen från förra tävlingen gav hon mig lite tips på våra vändningar/halter som jag tacksamt tog emot. Dessvärre blev det mera stjälp än hjälp.. :S Plötsligt började jag nämligen tänka alldelles för mycket på vad jag gjorde, och allting blev pannkaka. På kuppen glömde jag bort hur det var jag hade gjort innan jag gjorde pannkaka av allt, och när det bara var några dagar kvar höll jag på att få panik. Det bara blev värre och värre ju mer jag tränade, GAH!! Men så till slut, precis dagen innan tävlingen, lyckades jag slappna av tillräckligt för att göra som jag brukar utan att konstla till det. Tyckte till och med att vi lyckades få till det ganska fint! :)

Jag var på plats i god tid och kände mig lite nervös men positiv. Lördagen den 21/11 var en alldelles strålande vacker dag, och bra väder gör mig alltid glad.

Platsliggning Betyg: 10

Det började med att en boxer gjorde utfall mot Sot när den gick förbi oss in på planen! Hmm. Sot fick ligga på kanten med bara en schnauzer på sin vänstra sida. En bit in i platsliggningen reste sig dock en annan schnauzer, som låg 2 hundar ifrån Sot. Domaren var snabb att bryta, men den hann springa fram och skrämma upp schnauzern bredvid Sot, som i sin tur sprang rätt på min lilla hund. Åh vad jag hatar platsliggningen! Vi fick lägga om (minus den första schnauzern). Schnauzern bredvid Sot reste sig emellertid igen, men lilla duktiga Sot-skrot låg kvar ändå :) Full pott, yay!

Tandvisning Betyg: 10

Domaren tog tandvisningen direkt efter platsliggningen, hurra! Jag hade tänkt sätta mig ner och hålla om Sot (bättre att nolla än att hon blir skrämd igen), men domaren verkade så himla snäll och hundkunnig att jag beslutade mig för att testa. Om hon blev rädd och backade undan skulle jag sätta mig ner direkt, och sen hade jag ju en stund på mig att peppa upp henne igen innan det var dags för de övriga momenten. Men Sot hon satt så fint så fint att jag blev alldelles stolt och rörd! Domaren var jättebra, satte sig på huk och klappade/gosade henne lite på kinderna och lyfte bara lite snabbt på ena läppen. Åh, jag var så glad att jag nästan svävade en bit ovan marken! Jag räknade snabbt ut att vi redan hade 16 poäng mer än förra gången efter dessa momenten. Det kändes bra :)

Linförighet Betyg: 5 Kommentar: snett sitt, skall, studsar.

Men säg den lycka som varar för evigt... Jag gick in på planen men ganska gott självförtroende. Med 16 poäng extra efter de 2 första momenten, hade vi liksom till och med råd att göra de andra momenten lite sämre än förra gången. Nu jäklar! Men som sagt, efter ca 5 sekunder rasade min värld... "Framåt marsch" Vi börjar gå fot. "Gör halt" Jag stannar, men min hund fullkomligt kastar sig fram i kopplets längd, slänger sig om och sätter sig med näsan mot mig. WHAT?!! Vad GÖR hon?? Ok att våra halter är kassa, men det här var ju ABSURT! Jag blev alldelles ställd, vad gör jag nu liksom? Jag beslutade mig för att säga till henne att komma och rätta in sig vid min sida (hon satt ju trots allt ivägen, precis där jag skulle fortsätta gå sen), men då börjar hon skälla och hoppar upp och biter mig i armen! "Dumma hund, dumma hund, skärp dig, schabbla inte bort det här nu, tusan också, knäppa hund" tänker jag medan jag går vidare. Nästa vändning + halt blev ungefär likadan, förutom att hon bara for ut åt sidan istället. Hopp och studs och skäll tillbaka i rätt position. My God! Såg ju ut som om vi aldrig gått fot i hela vårt liv... :S Resten av linförigheten och halterna gick ganska bra faktiskt, men jag kände ändå hur all energi gick ur mig. "Fan också, nu ryker vårt LP" tänkte jag.

Läggande Betyg: 9 Kommentar: Något steg.

Jag tyckte att hon gjorde som hon brukar, men jag vet inte. Svårt att se själv.

Inkallande Betyg: 6,5 Kommentar: tempo in, hoppar mot föraren, snett avslut.

Hmm, inte många rätt här inte... :/

Ställande Betyg: 9 Kommentar: Snett avslut.

Kommer inte ihåg avslutet, kommer inte ihåg så mycket överhuvudtaget faktisk... Gick mest och tänkte "fan, fan, fan..."

Apportering Betyg: 9 Kommentar: Något tugg.

Tja, jag är nöjd.

Hopp över hinder Betyg: 8 Kommentar: Hoppar mot föraren.

Hmm, väldigt olika hur det bedömer det där med att hoppa mot benen. Inget jag försökt träna bort, så man får väl stå sitt kasst.

Helhetsintryck Betyg: 8 Kommentar: Något okoncentrerad.

Efteråt var jag såklart besviken eftersom jag visste att vi missat vårt LP, igen! Men samtidigt var jag så HIMLA glad över Sots jättesnygga platsliggning och tandvisning att det inte gjorde någonting (ok solen hjälpte nog till litegrann, hade det regnad hade jag säkerligen blivit lite grinig...) Jag var supernöjd ändå, så fruktansvärt retligt bara att Sot skulle få fullkomligt spel i linförigheten när hon för en gångs skull fixade tandvisningen galant! *suck* På prisutdelningen när jag fick reda på att vi trots allt skrapat ihop 157,5 poäng kändes det ÄNNU retligare!! 2,5 poäng ifrån, skit också... Så NÄRA! :/

Jag vet att jag sagt "bara en gång till, går det inte så lägger vi av sen" ganska många gånger nu... Men efter den här tävlingen kändes det verkligen "attans!" Jag vet ju att vi kan så mycket bättre! Egentligen. 2,5 ynka poäng, om hon bara inte flippat så på linförigheten... Efter en tur inom Bulltofta på vägen hem (så att Glittra-fnittra också fick komma ut och rasta sig i det fina vädret), så anmälde jag oss snabbt till två tävlingar till. Kände mig dock sådär hoppfull. Jag menar, när får man en sån här chans igen?? Med en "bra" domare och 10.a på tandvisningen... Och platsliggningen... Och vad var oddsen för ännu en tävling med fint väder, i DECEMBER?? Nåja, bara att kämpa på om man vill komma nånstans!

Lars Winnerbäck, Baltiska hallen 20/11

Två dagar efter Placebo-koncerten i Köpenhamn var det dags för Lasse Winnerbäck att spela i Baltiska Hallen här i Malmö. Äntligen!! Biljetterna hade varit bokade sen ett halvår, tillbaka så koncerten var definitivt efterlängtad. Extra kul var det eftersom jag lyckats locka med Jennie och även Pia som jag inte träffat på jäääättelänge (ja, mamma och systeryster var också med såklart!) Jag såg förståss till att vi var där i tid och hamnade i första raden :) Kan hända att vi kanske möjligtvis trängde oss liiiitegrann, men va f-n, i krig och kärlek... Koncerter ÄR som sagt bättre från nära håll!

Finaste Lasse gör mig aldrig besviken :) Det var verkligen underbart att få se och höra honom igen!

Lasse

Fast faktiskt tyckte jag bättre om koncerterna på Hultsfredsfestivalen i somras... Vet inte riktigt varför? Men jag gillade i alla fall inte alls ljussättningen på den här turnén. Jag hatar tex när de släcker ljuset så att det blir kolsvart emellan varenda låt! (De gjorde likadant när jag såg REM 2005 minns jag, och jag förstår verkligen inte vitsen. So what om man ser när de tex byter gitarrer, bläddrar i notpapper och dylikt?) Det blir liksom små mini-avbrott hela tiden, skittrist. Jag vill ju stanna kvar inne i min lilla lyckobubbla under hela koncerten! Äsch, det är kanske bara jag... Men sen tyckte jag att det var väldigt mörkt på scenen överlag också, med bara spotlight på Lasse som sjöng eller den som spelade nått solo etc. Jag vill ha mycket ljus! Jag vill kunna se och insupa ALLT, hela tiden. Alla musiker i bandet är så otroligt skickliga, tycker inte att de ska gömmas i dunklet. Fantastiska Johan glänste som vanligt, trots att nyligen haft svininfluensa! Stackars.. Jag älskar den nya skivan ("Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen"), men en del av låtarna gjorde sig inte riktigt lika bra live.

Johan och Ola lirar

Underbara Anna

Oj, det låter visst som om jag bara klagar.. :S Det gör jag inte. Koncerten var skitbra, låtarna var skitbra, Lasse och bandet var skitbra, och vi var också skitbra! :) Jag vet att jag kanske tjatar om det, men det är verkligen bästa känslan någonsin när hela publiken sjunger med i varenda texrad! Det är KÄRLEK! Bäst var nog när Lasse var själv på scenen och vi sjöng "Hugger i sten" ihop :)

Här kommer 2 låtar till alla er som inte var där. Först "Söndag 13.3.99", så himla bra text tycker jag! Hörde honom göra den live för första gången på Hultsfredsfestivalen i somras, och är mycket glad över att han låtit den vara kvar i låtlistan. Den här gången var jag bara tvungen att föreviga :) Sen filmade jag även "Om du lämnade mig nu" till Jennie, eftersom det är hennes favvolåt. Vassego! Japp, den är sorgligt fin... "Jag skulle aldrig ha tålamod nog att bli förstådd, ingen känner mig så väl som du, jag skulle fastna i min ensamhet igen, om du lämnade mig nu..."

Fast mest rörande ögonblicket var definitivt Lasse lilla tal på slutet av koncerten. Han berättade att han läst en artikel i tidningen om tjuriga artister. "Jag var inte bara omnämnd, jag hade fått ett helt stycke..." *LOL* Han sa att han hoppades att ingen trodde att orsaken till att han inte ställer upp på intervjuer etc är att han är tjurig eller högfärdig, utan förklarade att det helt enkelt är för att han inte känner sig bekväm i sådana situationer. Sen berättade han en historia om hur han en gång på en julfest på dagis, (iklädd sin Kiss-tshirt "som jag tyckte på nått sätt representerade mitt tidiga utanförskap ganska bra"), hade vägrat dansa runt julgranen. Det hade resulterat i att han inte fått någon godispåse. Han avslutade med att säga att "Tja, nu är jag 34 år gammal och jag vet inte varför jag plötsligt skulle börja dansa runt granen nu? Och jag kan köpa mitt eget godis!" Han tackade så hemskt mycket för vårt trogna stöd, trots bristen på intervjuer och marknadsföring, och sa att han var hemskt tacksam för att han fick förmånen att uppträda och spela för oss. "Den här er till er" sa han, också körde de "Ett sällsynt exemplar". Vilket såklart råkar vara min absoluta favoritlåt från senaste skivan. Låten som fick mig att börja gråta första gången jag hörde den.

Åååh, jag ville bara krama honom... Lasse, du behöver inte dansa runt nån gran, jag älskar dig ändå!! Och du, sen när vi flyttar ihop så ska jag köpa godispåse till dig varje helg ;)

Ett av de få tillfällen då Lasse har "dansat runt granen". Hmm, uppenbart obekväm... Nästan lika blyg och socialt missanpassad som jag ju, ha ha!

Placebo istället för heroin

Jag var på koncert med Placebo i Köpenhamn för ett par veckor sedan. WOW! Musik är mitt heroin, och jag är fortfarande hög som ett höghus ;) Det var verkligen såååååå bra!!

Eftersom ungefär 1 % av alla jag pratar med känner till detta band (hur är det möjligt att så många har missat detta superduperband??) börjar jag med en mini-presentation: Placebo är en trio från London och bestod från början av Brian Molko (sång, gitarr), Stefan Olsdal (bas, gitarr, keyboard) och Steve Hewitt (trummor). Numera har de dock en ny trummis vid namn Steve Forrest. De har gett ut totalt 6 fullängdsalbum, debutalbumet kom -96. De har sålt över 10 miljoner album (så ni borde känna till dem, skäms!) Jag har alltid haft svårt för att beskriva deras muikstil, men Brian lär själv ha kallat det "punk pop for postphoned suicides". Tja, det låter väl ganska rätt, LOL! De vann i alla fall ett MTV award härom veckan för "Best alternative". Vill ni veta mer är det bara att googla ;)

Brian

Jag och syrran tänkte passa på och ta en sväng på Ströget när vi ändå var i Köpenhamn, men det var sådär mysigt pga vädret... :/ Kunde ju inte shoppa så mycket heller eftersom vi inte ville släpa med en massa saker att hålla reda på under koncerten. Gick och åt i alla fall, och sen begav vi oss ut till KB-hallen. Susanne kom senare. Där var inte alls många som stod och köade när vi kom, hurra! Drygt 1,5 timmes köande (ynkligt, jämfört vad jag är van vid) gav oss plats i första raden *glad* Koncerter ÄR bättre från första parkett, det bara är så. När det äntligen började (efter att vi tvingats genomlida två ganska trista förband) blev vi ÄNNU gladare! Det visade sig nämligen att Brian hamnade precis framför oss, bästa platsen ever! :)

Jag vet knappt vart jag ska börja för att beskriva koncerten, för jag tyckte det var fantastisk! De körde jättemånga låtar från den senaste skivan "Battle for the sun", vilket jag var väldigt glad över eftersom det nog är min favorit (i alla fall på delad plats med "Without you I´m nothing" och "Black market music"). Jag gillar alla låtarna på den skivan jättemycket, och guess what, de var ÄNNU bättre live! Riktigt ösigt och coolt. De tog de flesta av mina andra favoritlåtar också, samt en nedskalad och långsammare version av "Because I want you too". Den har inte varit favorit tidigare, men den var riktigt riktigt bra faktiskt. Japp, det högg nog till lite i hjärtat till och med när jag verkligen lyssnade på texten...

"Fall into you, is all I seem to do, when I hit the bottle 'cause I'm afraid to be alone, tear us in two is all it seems to do, as the anger faints this house is no longer home, don't give up on the dream, don't give up on the one thing, and everything that's true, because I want you, too.."

Scenografin (kallar man det så?) var också skitsnygg, massa ljus, färger och videofilmer/bilder i bakgrunden. Inte för att jag tittade så mycket, jag tittade mest på Brian :) Jag ÄLSKAR honom! Ja, jag älskar verkligen ALLT med honom: utseendet (well, obviously), hans väldigt speciella röst, hur han rör sig, alla miner och uttryck han har för sig, och framförallt sättet han sjunger på, som om han verkligen menar varenda litet ord. Som om hans liv hängde på det. Jag kommer ihåg min andra Placebo-koncert, då han gjorde mig helt mållös under "My sweet prince" (han är bisexuell, by the way!) Jag hade aldrig gillat den låten särskilt mycket innan, tyckte att den var en smula seg och tråkig, men sättet han sjöng låten på berörde mig verkligen. Han uttalade varenda ord med sådan intensitet att det var helt omöjligt att inte lyssna!

Måste få säga att nya trummisen var GRYM!! Fy jäklar vad han spelade! :) Han spelade så han fick blåsor i händerna. Efter en låt en bit in i koncerten såg man att han hade riktigt jävla svinont, han grimaserade illa och viftade med handen i luften. Men men, han bara spottade i händerna (bokstavligt talat alltså!) och öste vidare, RESPEKT!

Här kommer två smakprov från koncerten! :) Först "Bright lights" som är den absolut mysigaste och finaste låten (börjar med en mjukis-låt för att försöka vinna över nya fans, he he, alla MÅSTE gilla den!), och sen "The never ending why" (sorry för skakig filmning, men det är inte lätt att stå still när alla runt omkring hoppar och klappar..) Ska försöka lägga upp lite fler låtar så småningom, om jag hinner och orkar.






En lite rolig grej är att första gången jag såg Placebo HATADE jag dem. Japp det är sant, jag tyckte bara att det var en massa skräniga gitarrer och önskade att de skulle sluta. Men, jag skyller på omständigheterna! Detta var nämligen -99, första gången Robbie Williams skulle spela på Roskildefestivalen. Det var alltså innan säkerhet och rutiner framför scenerna hade införst, och jag hade såklart stått och krampaktigt försvarat min plats längst fram sedan kl.7.30 på morgonen (Rob spelade kl.22...) Vilket innebar att när det var Placebos tur att spela hade jag redan tagit mig igenom koncerter med Hammerfall, Suede och Guano Apes... Don´t get me wrong, jag gillar faktiskt alla banden, men det var TUFFT! Jag skojar inte om jag säger att jag faktiskt fruktade för mitt liv.. :S Och när det blev Placebos tur tänkte jag bara "Nej, jag kan inte dö NU, inte INNAN jag sett Rob! Då har ju allt detta lidande varit förgäves. Det var så trångt att jag knappt kunde andas (kunde bara ta små korta andetag, det fanns helt enkelt inte plats för min bröstkorg att utvidga sig mer, så jag stod och försökte koncentrera mig på att hyperventilera för att få i mig tillräckligt med syre), och emellanåt när det pressade på från sidorna var jag livrädd att mina revben skulle gå av. (Vad skulle jag göra då liksom? Hur skulle jag ta mig därifrån?) Dagen efter hade jag stora blåmärken under brösten, där min bygel-BH hade pressats mot kravallstaketet (I never make that mistake again, koncert + bygel = dålig kombination!) Dessutom fick jag hela tiden crowdsurfande 90kilos-killar i huvudet, hade kunnat knäcka nacken på mig sååå lätt... En höll på att sparka ena örat av mig, fasiken vad det brände! Men men, jag överlevde hela Robbie-koncerten också, så det var klart värt det (knäppgök, jag vet!)

Nån vecka efteråt råkade jag se en musikvideo med Placebo och blev helt paff... Men va f-n, dom är ju BRA!! Köpte snabbt på mig lite plattor och sen var jag fast :) Gick på två koncerter till och de blev en helt annan upplevelse. Jag var LYRISK! :)

Detta var låten/videon som vann mitt hjärta:



En annan lite kul och Placebo-relaterad grej är att en kille försökte stöta på mig en gång genom att berätta att han och Stefan gått i samma klass på högstadiet (Stefan är svensk, om jag inte nämnde det). "Eh, jaha.. Känner du honom fortfarande?" Nej, det gjorde han inte. Vad är grejjen då liksom? När jag inte blev så imponerad som han önskat fortsatte han skryta med att han typ kände Victoria Silvstedt. What?? Det var ungefär då jag avslutade vår kontakt. När har jag nånsin sagt att jag är kändiskåt? Nej, nån som försöker locka mig med Victoria Silvstedt är nog ganska långt ifrån in typ av kille...

Stefan

Just nu göre sig dock ingen besvär tror jag, för jag är fortfarande kär i Brian... *hopplös* Fattar inte vad det är med mig, jag blir förälskad i ALLA som kan sjunga! Alla som kan beröra mig. Det är ganska störigt faktiskt, för det är liksom inte så realistiskt att gå och drömma om tex Brian... :S Men vad fasiken ska jag göra, det är ju så fruktansvärt sexigt med musiker!! Och det är jäkligt snyggt med tight svart väst över svart t-shirt också har jag kommit på :)

Åh, håll med om att han är en liten fining...

Brian

Jag har väntat flera år på att TV4 ska börja sända "Rockstjärna söker fru", LOL! ;)

Hög på musik igen :)

Nyss hemkommen efter koncert med Anna Ternheim på Victoria-teatern. Det var "picknick-koncert" och jag var där med Linda, sååååå mysigt var det! :) Picknick-koncert är ett lite udda men väldigt bra fenomen tycker jag! Man sitter helt enkelt vid små cafébord, ganska tätt ihoprykta framför scenen, och äter medhavd picknick medan man lyssnar på underbar musik. Låter lite knäpp, jag vet, första gången jag var på Victoria hade vi inte heller någon aning. Vi tittade storögt på alla i kön in som stod med stora picknickkorgar i händerna, ha ha!

Fast idag var vi förberedda och hade lussefika med oss (lussekatter, hemmagjort mer eller mindre lyckat julgodis, glögg och julmust). Annas musik passade perfekt för detta, det var så fiiiint :) Hon var själv på scenen och varvade mellan att spela akustiskt gitarr och piano. Fast "Let it rain" (Leaving on a Mayday) gjorde hon helt acapella, det var riktigt imponerande! Otroligt starkt. Hon har en helt fantastisk röst, jag gillar den jättemycket, och hennes uttal eller sätt att sjunga som också är väldigt speciellt. Och såklart hennes texter! Jag är ju liksom lite svag för mörka sådana... :S

"My secret" är ju min absoluta favoritlåt (har förklarat varför tidigare i bloggen), och den var helt magisk! Fast den låt som ovillkorligen kom att beröra mig mest denna kväll var "No Subtle Men". Varför? Tja, kanske för att Anna introducerade den med "Detta är en låt till alla som ännu inte hittat rätt person att leva med... Och är jävligt stressade över det!" Jag räckte nästan upp handen. Japp, här är jag! :S

It's getting late I think my time is runnig out
No one special nothing lasting within sight
How should I stay calm when panic lies just ahead
Everone can see my youth hanging by a thread

No subtle men came to my town
No subtle man begging for my hand

I'm one of few who's left
when everyone has gone
the train is leaving and
it's too late to get on

So much for running when
noone stays to wait
for another broken promise
to slip my mind by mistake
who would take my word
on anything these days
I've failed soo many times
saying I'm gonna change

No subtle man came to my town
No subtle man

No life long friend lives in my town
No subtle man begging for my hand



Tack Linda för en trevlig kväll, kul att ses!