...kampen mot VINTERDEPRESSIONEN :/
Vill inte, vill inte, vill inte!! Men här händer verkligen ingenting, och det bådar INTE gott. Jag klarade mig ganska bra hela hösten/vintern fram till jul faktiskt, eftersom jag då kunde bekämpa den (smått desperat, jag vet) med hjälp av en drös konserter: Johan Boding, A night at the opera, Robbie Williams (bara på bio i och för sig, men ändå!), Emil Jensen, Elin Sigvardsson, Placebo, Lars Winnerbäck, Anna Ternheim, Staffan Hellstrand + Sara Löfgren... Men nu är det slut på det roliga, och jag känner direkt hur tröttheten, orkeslösheten och deppigheten kommer smygandes. Fan också! Jag har inga fler vapen att ta till. Inte en enda agilitytävling sen i oktober (eller lydnadstävling sen början av december) heller, vilket innebär alldelles för många lediga helger med alldelles för mycket tid att fundera och tycka synd om sig själv... Har i och för sig massor utav saker jag skulle kunna ta tag i och pyssla med, men jag saknar både ork och vilja. Just nu hankar jag mig fram med hjälp av spotify, biobesök och fikor på stan...
Vinterdeppigheten drabbar mig VARJE år (hur kan nån stå ut med mörkret och kylan??), så det är ingen nyhet direkt. Men ändå så jäkla trist! Man sover och slösar bort sitt liv liksom. Och stackars sheltieprinsessorna lever riktigt "Svensson-liv" bestående av enbart mys och promenader. Väldigt många och långa promenader i och för sig (de är nog betydligt mer aktiverade än vanliga Svensson-hundar), men det känns ändå lite snålt när de brukar få så mycket annan träning också. Det har blivit pyttelite lydnadsträning inomhus bara. Men inte lönt att träna om lusten inte finns där, det blir inte bra ändå. Tror jag var och tränade på klubben senast i början av november och det gick skitkasst. "Nåväl, vi tar väl en paus då" tänkte jag. Hade ju inte riktigt räknat med att pausen skulle bli så här lång... Men det är nästan oroväckande skönt :S
Idag har vi i alla fall varit inne på jobb och treadmillat, simmat och stått lite på vibrationsplattan. Det tycker pälsmonsterna är superkul! :) Dom har fått göra det en del under vintern faktiskt (eftersom deras matte dessutom tycker det är perfekt med inomhusaktiviteter när det är för jäkla svinkallt ute..), så de kommer i alla fall att vara i god kondition när agilityinspirationen och det fina vädret väl återvänder! ;)
Nej, nu ska jag fortsätta göra ingenting. Behöver ju inte tråka ut resten av världen också med min tristhet... :/
Vill inte, vill inte, vill inte!! Men här händer verkligen ingenting, och det bådar INTE gott. Jag klarade mig ganska bra hela hösten/vintern fram till jul faktiskt, eftersom jag då kunde bekämpa den (smått desperat, jag vet) med hjälp av en drös konserter: Johan Boding, A night at the opera, Robbie Williams (bara på bio i och för sig, men ändå!), Emil Jensen, Elin Sigvardsson, Placebo, Lars Winnerbäck, Anna Ternheim, Staffan Hellstrand + Sara Löfgren... Men nu är det slut på det roliga, och jag känner direkt hur tröttheten, orkeslösheten och deppigheten kommer smygandes. Fan också! Jag har inga fler vapen att ta till. Inte en enda agilitytävling sen i oktober (eller lydnadstävling sen början av december) heller, vilket innebär alldelles för många lediga helger med alldelles för mycket tid att fundera och tycka synd om sig själv... Har i och för sig massor utav saker jag skulle kunna ta tag i och pyssla med, men jag saknar både ork och vilja. Just nu hankar jag mig fram med hjälp av spotify, biobesök och fikor på stan...
Vinterdeppigheten drabbar mig VARJE år (hur kan nån stå ut med mörkret och kylan??), så det är ingen nyhet direkt. Men ändå så jäkla trist! Man sover och slösar bort sitt liv liksom. Och stackars sheltieprinsessorna lever riktigt "Svensson-liv" bestående av enbart mys och promenader. Väldigt många och långa promenader i och för sig (de är nog betydligt mer aktiverade än vanliga Svensson-hundar), men det känns ändå lite snålt när de brukar få så mycket annan träning också. Det har blivit pyttelite lydnadsträning inomhus bara. Men inte lönt att träna om lusten inte finns där, det blir inte bra ändå. Tror jag var och tränade på klubben senast i början av november och det gick skitkasst. "Nåväl, vi tar väl en paus då" tänkte jag. Hade ju inte riktigt räknat med att pausen skulle bli så här lång... Men det är nästan oroväckande skönt :S
Idag har vi i alla fall varit inne på jobb och treadmillat, simmat och stått lite på vibrationsplattan. Det tycker pälsmonsterna är superkul! :) Dom har fått göra det en del under vintern faktiskt (eftersom deras matte dessutom tycker det är perfekt med inomhusaktiviteter när det är för jäkla svinkallt ute..), så de kommer i alla fall att vara i god kondition när agilityinspirationen och det fina vädret väl återvänder! ;)
Nej, nu ska jag fortsätta göra ingenting. Behöver ju inte tråka ut resten av världen också med min tristhet... :/
All hjälp ut ur denna meningslösa tillvaro mottages tacksamt! Jag tror att typ en solsemester eller pojkvän verkligen skulle göra skillnad ;) Fast jag är öppen för det mesta, även om ni nog får vara beredda på att sparka lite på mig först...
Tack för mitt spotify Emelie! Den här lyssnar jag på just nu:
Tack för mitt spotify Emelie! Den här lyssnar jag på just nu:
Jag har nog fixat detta med att jag inte kunde skriva kommentarer.
SvaraRaderaLinda, här kommer en länk som fick mig att ta mig i kragen, tänka efter och omvärdera lite..
Det mesta gick åt pipan ett tag...och det kändes så hopplöst...
www.fridasplace.com
Hade jag bara känt till någon snygging hade jag sparkat in honom till dig...men man vet aldrig...:-)