Konsten att döda en trasselsudd

Jag och prinsessorna hade lite sovmorgon idag, och sen tog vi en tur till Lomma. Jag och Sot ska ju tävla lydnad där imorgon... :S Jag hade aldrig varit på Lomma BK tidigare och vägbeskrivningen var ganska kass, så därför ville jag åka dit bara för att kolla vägen. Jag är ju nämligen inte världens skickligaste på att hitta, och eftersom jag dessutom lider av en "måste-komma-i-tid-noja" kunde jag se mig själv köra hemifrån kl.5 på morgonen imorgon, bara för säkerhets skull liksom...

Tja, vägbeskrivningen stämde ju sådär... Visst, jag läste den kanske sådär också, men den innehöll faktiskt fel! Eller åtminstone utgick den ifrån att man skulle fatta vissa saker av sig själv. Det gjorde inte jag, utan irrade runt och hamnade på en liten omväg på sisådär 20 minuter. Tur att jag testkörde dagen innan!

Nåja, vi fick ju i alla fall tjuvtränat lite på tävlingsplatsens planer! :) Det var ju bra, förutom att det envisades med att småregna precis hela tiden... Sot var superduktig, förutom att hon sätter sig snett som sjutton i linförigheten :/ Jag tyckte att vi lyckats få till snygga positioner senaste veckorna... tills jag kom på att vi kanske skulle träna med koppel också! (Tränar alltid utan koppel, har inte riktigt förstått vitsen med linförigheten?) Hmm, plötsligt började lilla skrotet sväva ut som tusan med bakdelen. Förklaring, någon? Jag vet inte varför. Men men, resten var super. Ja, i mina snälla ögon i alla fall ;)

Fast jag är ändå nervös inför imorgon. Vi har nämligen för det mesta tränat ensamma, helt utan störning. (Är dessvärre inte sådär modig som Emelie, som glatt och utan att skämmas tränar mitt på Värnhemstorget eller utanför ICA..!) Är rädd att hon blir störd och tappar fokus pga domare, tävlingsledare och folket runtomkring, hon har ju tyvärr blivit så himla knepig när det gäller folk.

Glittra fick såklart också vara med och träna lite. Hon är inte lika rolig att träna lydnad med (har inte alls samma fart och intensitet som Sot, och hon kan helt plötsligt tröttna och få för sig att sväva iväg på en egen liten turné), men eftersom hon inte alls kan tänka sig att frivilligt hoppa över ett träningspass så får man ju köra en sväng med henne också. För det mesta brukar jag köra lite bara för sakens skull och strunta i hur det ser ut, men idag upptäckte jag att hon faktiskt börjar bli riktigt duktig! :) Läggandet under gång var helt ok, även om hon visserligen inte slänger sig ner pladask som Sot gör. Hon var faktiskt jätteduktig när jag tränade lydnad med henne som ung (innan hon hade åldern inne för agility), förutom att hon skällde konstant! Skällandet gjorde att jag la ner lydnaden helt. Det kvittar liksom om hon gör alla momenten perfekt, skäller hon sig igenom en tävling kommer hon ändå att få tre miljoner poäng i avdrag :/ Glittra är en sån hund som skäller utan att riktigt verka vara medveten om att hon gör det. Hon skäller ofta och mycket, men sällan på något speciellt. Jag tror det är ungefär som när vi ler, det är något vi bara gör. Något vi inte kan låta bli när vi är glada. Glittra skäller alltid när hon är glad: när jag eller någon hon känner kommer hem, när hon springer fort på stranden, när hon leker med bollen, när hon busar med Sot, när hon springer agility, när vi tränar trix... Men nu har vi tränat på att hon ska vara tyst under fotgåendet med hjälp av klicker, och faktiskt så går det framåt! Och med framåt menar jag att hon ibland kan gå i alla fall flera meter utan att skälla... hehe! Fast trots att hon är tyst går hon och "glappar" med munnen, ibland bara "darrar" hon lite med underkäken. Hon bara måste liksom :) Ni skulle se henne, hon är så söööt!! Vi får se, kanske att vi får försöka satsa lite på lydnad ändå sen när hon pensioneras från agilityn. Man måste ju ha nått att pyssla med!

Efter en timmes träning ungefär körde vi ner och gick en runda på Lomma strand också. Det var härligt! Ja, härligt förutom att jag redan var dyngsur och jättekall om fötterna då... :S Prinsessorna hittade en trasselsudd (ett tilltrasslat gammalt rep) som de med gemensamma krafter dödade. De kände lite på vattnet, och sprang rundor i sanden. Sen tröttnade de lite på sin matte också, som tvunget skulle ha dem till att stå stilla för fotografering... ;)