Regnponchos borde FÖRBJUDAS!!

Sot, lydnadsklass 1, Lomma BK 25/10:


Platsliggningen:

Nej, det gick ju inte så värst bra på den här tävlingen heller... :( 150,5 poäng.

Till att börja med så regnade det nästan hela tiden :/ Inget som störde mig jättemycket egentligen eftersom ingen av mina hundar bryr sig om regn, men man blev ju blöt och frusen. Tävlingen tog dessutom en evinnerlig tid! Började klockan 9, och jag körde därifrån 14.45 (lägg därtill att jag såklart var på plats 45 min innan tävlingen började, så har du 6,5 kalla timmar till ingen nytta...) Vår domare tog en skitlång paus efter hälften av hundarna, och jag tror att vi väntade över en timme på prisutdelningen.

På tal om domaren ja... Hon hade knallrosa färg i håret, det säger väl allt?! Hmm, jag som varit så glad över att få en kvinnlig domre ångrade mig snabbt. Hon var nämligen iförd glasögon, keps och en stor fladdrig REGNPONCHO! Vad är det för fel på vanliga regnkläder, jag bara undrar?? Det kändes ju inte alls bra inför tandvisningen, och eftersom jag drog startnummer 17 av 18 så hade jag lång tid på mig att bli nervös också. Efter lottningen frågade domaren ifall det var nån som hade några frågor, och jag är så himla ARG på mig själv. Jag hade nämligen tänkt redan innan att jag skulle fråga om man fick lov att ta tandvisningen sist (eftersom Sot hatar den och blir väldigt låg när hon måste köra resten av programmet direkt efter), men jag vågade inte... Tyckte att det var skämmigt när det var så mycket folk, plus att jag ju inte känner till alla lydnadsregler. Man kanske inte alls får lov att göra så, och jag ville inte göra bort mig och bli dömd som dum i huvudet redan innan vi startat. Fast jag var ändå så besviken på mig själv för att jag inte frågade... Fan också, jag hade ju chansen!

Platsliggning Betyg: 8 Kommentar: Ändrar ställning vid ligg

Fick ju inte direkt några jättebra vibbar när jag insåg att Sot skulle få ligga mellan två softys, varav matten till den till höger om oss hela tiden rabblade åt hunden att "Nu får du visa att du kan det här, nu måste du ligga kvar, visa att du kan, visa att du kan, måste ligga..." Kändes ju inte direkt stabilt :S Sot la sig ner snabbt och snyggt, bara fällde undan frambenen som vanligt. Men sen satte hon sig tyvärr plötsligt upp innan vi hunnit gå ut (vet inte varför?), men hon la sig snabbt igen när jag sa till henne. Ägaren till softyn till vänster om oss hade fasliga problem att få den att överhuvudtaget lägga sig ner *suck* Hon stod kvar och tjatade och tjatade, och till slut provade hon att trycka ner den. När vi andra gått ut och vänt upp hade hon fortfarande inte fått hunden att lägga sig ner... Tror vi stod där i alla fall en halv minut innan hon också fick sin hund att ligga. Den reste sig emellertid igen så fort hon gått ifrån den. "Låt den inte gå fram till Sot, låt den inte gå fram till Sot..." var det enda jag stod och tänkte under hela platsliggningen medan hjärtat bultade. Som tur är hade den hittat en väldigt intressant fläck som det stod och nosade på hela tiden, och duktiga Sot låg kvar! :) Jag tyckte det var liiite taskigt med 2 poängs avdrag för att hon satte sig upp, i mina ögon hade ju det egentliga momentet inte ens börjat. Fast hon ska ju inte resa sig, det bara är så...

Tandvisning Betyg: 0 Kommentar: Osäker, backar

Jag hade bestämt på förhand att jag skulle sätta mig ner och hålla om Sot direkt från början, för att hon inte skulle hinna få chansen att bli rädd och börja försöka fly undan. Skit samma om vi nollar momentet, det spelar ingen roll, det viktigaste var att Sot inte skulle bli mer skrämd av det. Jag hade dock sett att domaren ville börja tandvisningen med att ta i hand, så till en början tänkte jag att jag kunde stå upp tills vi klarat av den biten. Sot backade emellertid direkt när kvinnan i den stora ponchon började gå emot oss, så jag satte mig då ner för att stötta henne. Men då stannar domaren framför oss med typ armarna i kors och bara tittar ner på mig och Sot. "Ja hon har blivit skrämd på tidigare tandvisningar, så jag tänker sitta ner hos henne" sa jag. "Det får du inte" svarar domaren. "Jag vet, men jag vill göra det ändå så att hon inte blir rädd". "Nej" säger domaren och skakar på huvudet. "Om det inte går så bryter vi då" sa hon. Jävla kärring, tänkte jag och kände hur det brände i ögonen. Men jag ställde mig upp och vi tog i hand. Sen gick hon fram till Sot och böjde sig osmidigt ner mot henne, varpå Sot naturligtvis reste sig. Som jag visste att hon skulle göra, och jag klandrar henne inte. Jag sträckte ner en hand och höll henne bakom nacken, och domaren kunde då lyfta på läppen och kolla hennes tänder. Men hon nöjde sig såklart inte med det (jag hade sett hur hon öppnade gapet med båda händerna på en del av hundarna som var innan oss!) Sot försökte visa sig snäll genom att vifta lite på svansen, men när kärringen fortsatte gå på tryckte Sot sig mot mina ben och DÅ först bröt hon! "Det är bättre för hennes skull om vi bryter nu" sa hon. Duh!! Hon HADE ju liksom redan blivit rädd, hur förbannat jäkla hundokunniga får domare vara egentligen?? Vi fick nolla på momentet. Fine. Men om hon nu ändå tänkt nolla oss för att Sot ställde sig upp eller för att jag höll i henne, var hon då tvungen att fortsätta trakassera min hund?! Då kunde hon ju brutit direkt när jag sträckte ner handen. Ååh, jag var så arg! Ännu argare blev jag när hon sen lite spydigt sa till mig att "Så åker ni hem och tränar på det här sen". TACK, tror hon att det blir lättare nu när Sot blivit rädd ännu en gång?? Som min vän Camilla uttryckte det, det är ju mina poäng det gäller, man kan då tycka att jag själv borde kunna få bestämma hur jag vill ha det...

Linförighet Betyg: 7 Kommentar: Snett s, pos

Jag försökte peppa igång Sot lite snabbt igen innan nästa moment genom att låta henne snurra lite (vilket hon tycker är kul). Tyvärr vågade jag inte peppa alltför mycket, eftersom det är svårt att göra med en sheltie utan att den börjar skälla... :S Det märktes att Sot fortfarande var klart påverkad och låg under linförigheten. Hon var okoncentrerad och krockade nästan med mitt ben ett par gånger. Hon gick längre ifrån mig än vad hon brukar, och kändes "lång" och hamnade alldelles för långt fram. Hon tittade också ut mot nån hund som skällde utanför banan nån gång. Normalt sett trippar hon på mer käckt och upprest, och hon brukar ha ögonkontakt med mig precis hela tiden (vårt enda problem är egentligen de sneda halterna). Jag hade provat att gå fot med henne på parkeringen på morgonen då där var stökigt med mycket folk, hundar och bilar, och det var inga problem alls. Hon hade full fokus på mig trots att vi gick riktigt nära de andra, så det var helt klart tandvisningen som gjort henne osäker så att hon inte riktigt vågade släppa omgivningen. Helt kasst var det väl inte (förutom sista helt-om-halt..), men ändå så himla mycket sämre än vad hon kan. Trist.

Läggande Betyg: 9 Kommentar: post

Hmm, jag tyckte att hon gjorde det bra! Kanske nån millisekund sent, men hon la sig liksom inte långsamt. Hon kastade sig ner som vanligt. Ja ja.

Inkallande Betyg: 7 Kommentar: Skall

Sot skällde en gång när jag började gå ifrån henne. Sen sprang hon betydligt långsammare än vad hon gör på träning (hon är alltid långsammare på tävling, hmm.. Nu fick hon springa med domare och tävlingsledare på vars en sida om henne, kan ha blivit osäker pga det kanske), och stoppade farten mot mina ben som vanligt också. Men det enda domaren gett som kommentar är "skall". Tycker att det är jäkligt snålt att dra av 3 poäng (i praktiken 9 poäng!) för ett enda skall...

Ställande Betyg: 9,5 Kommentar: Avslut

Yay, bästa betyget vi fått på ställandet! Jag förstår dock inte riktigt kommentaren "avslut"? Ok att jag visst råkade ställa mig lite lång ifrån så att det blev en liten lucka mellan oss, men Sot gjorde ju inget fel? Hon stod blixtstilla hela tiden och satte sig sen när jag sa till henne.

Apportering Betyg: 9 Kommentar: dk

"Du vill ha den lilla apporten va?" frågade tävlingsledaren. Nja, jag ville ju gärna ha en mellanstor (fick ju en liten sist och då tuggade Sot, pga att vi bara tränat med mellanstor och stor apport tror jag), men jag hade tydligen att välja på den lilla eller en jättemegabamsestor. Hmf, fick bli den lilla. Som synes av kommentaren tog hon inte apporten alls förrän jag sagt till henne 2 gånger. Kanske tränat (och belönat) lite för mycket på att inte dutta på apporten innan jag säger ifrån, hmm. Men hon tuggade inte i alla fall! Hon höll den så fint så fint, satt som en liten staty :) Bra betyg med tanke på dubbelkommandot, jag trodde att vi skulle få jättekasst.

Hopp över hinder Betyg: 7 Kommentar: Avslut, skall

Nu glömde hon plötsligt bort det där lilla momentet "sitt" igen! Fattar inte varför. Ok att vi inte gör så när vi hoppar hinder på agilityn, men hon gör ju rätt på träningen. Ja, också hoppade hon ju mot mina ben och skällde också... :S Att hon skäller måste också vara nån slags osäkerhetsgrej tror jag, det gör hon aldrig när vi tränar (faktiskt, trots att hon är en "skäll-tie"). Då är hon så koncentrerad på vad hon ska göra att ögonen nästan går i kors, ha ha!

Helhetsintryck Betyg: 8 Kommentar: Trevligt ekipage, osäker

När vi gått av planen busade jag med Sot, lät henne kampa och slita i kopplet en stund, och sen gick vi iväg och åt köttbullar. Ungefär då kom tårarna... Pinsamt! Hoppas att inte så många såg, för det såg förstås ut som om jag var en dålig förlorare och började gråta för att det gått kasst. Men det var absolut inte därför, jag var bara så himla ledsen och besviken på mig själv för att jag svikit Sot. För att jag hade låtit henne gå igenom något som hon tycker är så obehagligt en gång till. Det kanske inte ser så hemskt illa ut, och Sot överlever såklart det, men det kändes inte bra. Jag ska liksom föreställa Sots trygga flockledare, också hjälper jag henne inte när hon vänder sig till mig, tvärtom! Vad gör det med vår relation liksom? Usch.. Det passar inte alls ihop med hur jag tränar hund heller. Ända sedan hon var valp har jag bara tränat med positiv förstärkning, jag har aldrig tvingat henne till något, eller lärt henne något genom bestraffning eller korrigering. Helt enkelt för att jag gillar det positiva sättet att träna bättre. Jag vill att min hund ska lyda och göra rätt för att den vill det och för att den har något att vinna på det (en glad matte, och kanske lek eller godis), inte för att den är rädd att bli bestraffad (eller att matte blir arg) om den inte gör det.

Jag måste verkligen fundera rejält på om jag ska tävla lydnad något mer. Jag vill ju gärna, men inte till vilket pris som helst. Min plan var ju att ta ett LP1 nu i höst, för att kunna pyssla lite med tvåans moment under den mörka tråkiga vintern. Det kan jag ju göra ändå förstås, men jag är rädd att jag är lite för mycket tävlingsmänniska för att orka lägga massa tid och energi på att traggla lydnadsmoment om jag sen inte får testa oss genom att tävla... :S Jag kan ju göra som Ullis föreslog också, och skita i LP1:et och börja träna och sen tävla i 2:an istället (där man slipper tandvisningen!) Fast jag vill ju att Sot ska få sin merit också... Det är inte alls säkert att vi lyckas ta något LP2 (jag är ju inte sååå intresserad av lydnad egentligen), och har vi väl börjat i 2:an är det ju kört med LP1 också.

I söndags kväll kändes det definitivt som om jag ska strunta i allt vad lydnadstävlingar heter. Jag tränade lite trix med flickorna inomhus på kvällen. Vi tänade på att de skulle göra samma saker båda två samtidigt (snurra åt höger, snurra åt vänster, backa, skaka på huvudet, lägga huvudet i golvet, kasta sig i vars en biabädd...), och de var så toksöta och roliga när de gjorde det att jag blev alldelles varm i hjärtat :) Och då började jag plötsligt gråta IGEN... Vet inte om jag av nån anledning är överkänslig just nu eller vad??

Nej nu ska jag sluta älta, det hände ju faktiskt något ROOOOOLIGT också! Våra kompisar Ullis och Stella lyckades skramla ihop hela 185 poäng, och därmed fick ett 1:a pris och en 2:a placering i klassen totalt! *WOHOOO* Jag blev så himla himla glad för deras skull :)

Sötaste Stella