...SUCK!
Orkar faktiskt inte skriva något, ska bara kolla TV och tröstäta glass hela kvällen. Ben & Jerry såklart ("Phish food" och "Bohemian Raspberry" är bäst), varför kan man inte bli beroende av nån billig glass istället..?!
Ensamt och ödsligt är här också, sheltieflickorna är på "kollo" hos mina föräldrar hela helgen (så att dom slipper jobba). *saknar*
lördag 31 januari 2009
torsdag 29 januari 2009
Sjuk bil och popcirkus
Större delen utav gårdagen gick jag runt och var bitter över min bil. Jag hade varit duktig och lämnat in den för service eftersom jag tyckte att lilla bilen kunde vara värd det, och äntligen kände att jag faktiskt hade råd. Men då ringer verkstadsnissen plötsligt och säger "Hej, vi har hittat lite fel på din bil..!" Eh, jaha. Det visade sig vara sådär 5-6 stycken ... *suck* Bland annat en massa fel på bromsarna, läckande bromsvätska osv. Jag gjorde ett tappert försök att protestera och sa att den faktiskt gick igenom besiktningen för bara ett litet tag sedan, men det är ju inte direkt så att man vågar chansa med bromsarna... Så det var den lönen det :/
Fan också, varför känns det alltid som om jag blir lurad?! I det här fallet kan jag dock nästan förstå om dom försökte blåsa mig, jag hade ju redan gjort bort mig genom att framstå som den typiska tjej jag är... Så här lät det nämligen när jag ringde och beställde tid:
Jag: Hej jag heter Linda, jag vill beställa service till min bil.
Verkstadsnissen: Jaha, vad vill du ha för service?
Jag: Eh... jag vet inte!
Verkstadsnissen, smått irriterad: Nähä, hur långt har din bil gått då?
Jag: Eh... jag vet inte!
Verstadsnissen: *suckar & himlar med ögonen* (jo, jag kunde höra det!)
Jag: Eh... 16000 mil, kanske... Ungefär... Tror jag..
HATAR att känna mig korkad, men jag är bara noll intresserad av bilar. Jag älskar min bil pga friheten den ger (att kunna ta mig vart jag vill när jag vill), men i övrigt tycker jag mest att bilar är tråkiga och kostar pengar.
Som tur är fick dagen en ganska trevlig avslutning i och med "Popcirkus", ett nytt musikprogram på SVT2 med Kristian Luuk (lagom knäpp och kul) och Per Sinding-Larsen (kunnig och lite gullig). Musiknörd som man är välkomnar jag alla sådana här typer av program, och detta var faktiskt riktigt bra tyckte jag! Åtminstone var det ett skönt "plåster på såret" efter en skitdag i övrigt. Programmet innehöll en lagom blandning av liveframträdanden, intervjuer, pop-quizz osv, och sen blev det såklart lite extra bra eftersom två av mina favoriter var med :)
A camp köpte jag ett par singlar med för några (eller många?) år sedan. "Song for the leftovers" var favoritlåten minns jag, det står er fritt att gissa varför...
http://www.youtube.com/watch?v=7cVC2hwj58o.
Markus Krunegård blev jag en smula kär i när han spelade innan världens bästa Lars Winnerbäck på Mölleplatsen i somras. Först var jag lite grinig eftersom jag trott att Maia Hirasawa skulle vara förband, men så kommer denna grymt charmiga kille in (i tajta jeans, linne, solglasögon och röd gitarr på magen!) och börjar dra igång den ena toppenbra låten efter den andra, med finurliga texter och roligt mellansnack. Jag föll såklart som en fura... *hopplös* (Men bara för att liksom "set the record straight": Lasse, det är fortfarande dig jag vill gifta mig med!)
Köpte hans skiva strax efteråt och fastnade snabbt för "Ibland gör man rätt ibland gör man fel - lev med det". FANTASTISK, och så himla sant. Man ska inte hänga upp sig så mycket på och älta saker som blir fel (jag är bra på att älta...)
Men en låt som jag hittat senare (tack Hedda!) och tycker är allra allra finast, är en duett med Säkert. Den kommer här! Så vacker att man blir tårögd och får ont i hjärtat...
http://www.youtube.com/watch?v=FHtP4YzqkhA
Linda.
Fan också, varför känns det alltid som om jag blir lurad?! I det här fallet kan jag dock nästan förstå om dom försökte blåsa mig, jag hade ju redan gjort bort mig genom att framstå som den typiska tjej jag är... Så här lät det nämligen när jag ringde och beställde tid:
Jag: Hej jag heter Linda, jag vill beställa service till min bil.
Verkstadsnissen: Jaha, vad vill du ha för service?
Jag: Eh... jag vet inte!
Verkstadsnissen, smått irriterad: Nähä, hur långt har din bil gått då?
Jag: Eh... jag vet inte!
Verstadsnissen: *suckar & himlar med ögonen* (jo, jag kunde höra det!)
Jag: Eh... 16000 mil, kanske... Ungefär... Tror jag..
HATAR att känna mig korkad, men jag är bara noll intresserad av bilar. Jag älskar min bil pga friheten den ger (att kunna ta mig vart jag vill när jag vill), men i övrigt tycker jag mest att bilar är tråkiga och kostar pengar.
Som tur är fick dagen en ganska trevlig avslutning i och med "Popcirkus", ett nytt musikprogram på SVT2 med Kristian Luuk (lagom knäpp och kul) och Per Sinding-Larsen (kunnig och lite gullig). Musiknörd som man är välkomnar jag alla sådana här typer av program, och detta var faktiskt riktigt bra tyckte jag! Åtminstone var det ett skönt "plåster på såret" efter en skitdag i övrigt. Programmet innehöll en lagom blandning av liveframträdanden, intervjuer, pop-quizz osv, och sen blev det såklart lite extra bra eftersom två av mina favoriter var med :)
A camp köpte jag ett par singlar med för några (eller många?) år sedan. "Song for the leftovers" var favoritlåten minns jag, det står er fritt att gissa varför...
http://www.youtube.com/watch?v=7cVC2hwj58o.
Markus Krunegård blev jag en smula kär i när han spelade innan världens bästa Lars Winnerbäck på Mölleplatsen i somras. Först var jag lite grinig eftersom jag trott att Maia Hirasawa skulle vara förband, men så kommer denna grymt charmiga kille in (i tajta jeans, linne, solglasögon och röd gitarr på magen!) och börjar dra igång den ena toppenbra låten efter den andra, med finurliga texter och roligt mellansnack. Jag föll såklart som en fura... *hopplös* (Men bara för att liksom "set the record straight": Lasse, det är fortfarande dig jag vill gifta mig med!)
Köpte hans skiva strax efteråt och fastnade snabbt för "Ibland gör man rätt ibland gör man fel - lev med det". FANTASTISK, och så himla sant. Man ska inte hänga upp sig så mycket på och älta saker som blir fel (jag är bra på att älta...)
Men en låt som jag hittat senare (tack Hedda!) och tycker är allra allra finast, är en duett med Säkert. Den kommer här! Så vacker att man blir tårögd och får ont i hjärtat...
http://www.youtube.com/watch?v=FHtP4YzqkhA
Linda.
" I've got a ton of selfish genes and lazy bones beneath this skin..."
HEJ LAILA, HÄR ÄR JAG!!!! *vinkar frenetiskt med båda armarna*
Japp, jag är övertalad. Min vän Laila tycker tvunget att jag ska ha en egen blogg, och bara eftersom jag saknar henne så väldans mycket just nu och vet att hon förmodligen inte haft sitt livs trevligaste dag idag, så gör jag ett försök. Bare with me though, jag är långt ifrån data-hacker... he he! Fast det verkar ju faktiskt inte dundersvårt, so here we go.
Enda problemet är väl att kära Laila fått för sig att jag är bra på att skriva... *känner pressen* Jag har inte direkt skrivit något sen jag slutade skolan (lääääängesen), så jag begriper inte riktigt hur hon lyckats få för sig det?! Panik-attack nr 2 består i att denna galna människa dessutom verkar ha någon sorts vision om att det ska vara en "musikblogg". När jag börjar fundera så har jag faktiskt knappt köpt någon "ny" musik överhuvudtaget under förra år, hmm. Det är ju tyvärr så när man "nått sin ålders höst" (fyllde 31 för ett tag sedan... gah!), man hänger inte riktigt med längre... ;) Men men, jag ska göra ett försök, lovar! Har ju åtminstone gott om gamla godingar jag kan tjata om, det är jag bra på! :)
Om jag orkar... Överskriften på detta inlägg stämmer nämligen. Jag kan vara otroligt lat, speciellt nu mitt i vinterdeppigheten då jag knappt får något gjort överhuvudtaget. Förutom att träna med hundarna förstås! Det blir kanske bara ett enda inlägg, vi får se.
Men eftersom vi nu ändå pratar om min väl valda överskrift, så kan jag passa på att berätta att textraden är från en mycket bra låt av en mycket bra artist: Robbie Williams! (Snygg vändning, jag vet *stolt*) Jag har varit ett stort fan av honom i nästan exakt 16 år nu, och tillhör den skara tokiga människor som glatt och utan att skämmas kallar oss "ROBSESSED", lol! Har såååååå många historier, men jag sparar på dem ett litet tag.
Just nu vill jag bara dela med mig av låten "Make me pure", här framförd för första gången på en release-koncert för plattan "Intensive care" i Berlin 2005. Rob är inte så bra på att lära sig texter, därav "fusklappen", ha ha! Jag gillar texten otroligt mycket (I´m a sucker for good lines!), och jag gillar ärligheten. Tycker också att det är snyggt med den nedskalade musiken, det gör att det han sjunger blir ännu klarare. (I alla fall kristallklart för oss som "känner" Rob *smile* Om någon önskar ingående förklaring och textanalys är det bara att säga till!) Sötast tycker jag är när han ber kameramannen flytta på sig så att publiken bakom kan se.
Enjoy!
http://www.youtube.com/watch?v=VaSe_Dt4KTw
"I´m not perfect, but you don´t mind that do you..." *sjunger*
Linda.
Japp, jag är övertalad. Min vän Laila tycker tvunget att jag ska ha en egen blogg, och bara eftersom jag saknar henne så väldans mycket just nu och vet att hon förmodligen inte haft sitt livs trevligaste dag idag, så gör jag ett försök. Bare with me though, jag är långt ifrån data-hacker... he he! Fast det verkar ju faktiskt inte dundersvårt, so here we go.
Enda problemet är väl att kära Laila fått för sig att jag är bra på att skriva... *känner pressen* Jag har inte direkt skrivit något sen jag slutade skolan (lääääängesen), så jag begriper inte riktigt hur hon lyckats få för sig det?! Panik-attack nr 2 består i att denna galna människa dessutom verkar ha någon sorts vision om att det ska vara en "musikblogg". När jag börjar fundera så har jag faktiskt knappt köpt någon "ny" musik överhuvudtaget under förra år, hmm. Det är ju tyvärr så när man "nått sin ålders höst" (fyllde 31 för ett tag sedan... gah!), man hänger inte riktigt med längre... ;) Men men, jag ska göra ett försök, lovar! Har ju åtminstone gott om gamla godingar jag kan tjata om, det är jag bra på! :)
Om jag orkar... Överskriften på detta inlägg stämmer nämligen. Jag kan vara otroligt lat, speciellt nu mitt i vinterdeppigheten då jag knappt får något gjort överhuvudtaget. Förutom att träna med hundarna förstås! Det blir kanske bara ett enda inlägg, vi får se.
Men eftersom vi nu ändå pratar om min väl valda överskrift, så kan jag passa på att berätta att textraden är från en mycket bra låt av en mycket bra artist: Robbie Williams! (Snygg vändning, jag vet *stolt*) Jag har varit ett stort fan av honom i nästan exakt 16 år nu, och tillhör den skara tokiga människor som glatt och utan att skämmas kallar oss "ROBSESSED", lol! Har såååååå många historier, men jag sparar på dem ett litet tag.
Just nu vill jag bara dela med mig av låten "Make me pure", här framförd för första gången på en release-koncert för plattan "Intensive care" i Berlin 2005. Rob är inte så bra på att lära sig texter, därav "fusklappen", ha ha! Jag gillar texten otroligt mycket (I´m a sucker for good lines!), och jag gillar ärligheten. Tycker också att det är snyggt med den nedskalade musiken, det gör att det han sjunger blir ännu klarare. (I alla fall kristallklart för oss som "känner" Rob *smile* Om någon önskar ingående förklaring och textanalys är det bara att säga till!) Sötast tycker jag är när han ber kameramannen flytta på sig så att publiken bakom kan se.
Enjoy!
http://www.youtube.com/watch?v=VaSe_Dt4KTw
"I´m not perfect, but you don´t mind that do you..." *sjunger*
Linda.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
