" I've got a ton of selfish genes and lazy bones beneath this skin..."

HEJ LAILA, HÄR ÄR JAG!!!! *vinkar frenetiskt med båda armarna*

Japp, jag är övertalad. Min vän Laila tycker tvunget att jag ska ha en egen blogg, och bara eftersom jag saknar henne så väldans mycket just nu och vet att hon förmodligen inte haft sitt livs trevligaste dag idag, så gör jag ett försök. Bare with me though, jag är långt ifrån data-hacker... he he! Fast det verkar ju faktiskt inte dundersvårt, so here we go.

Enda problemet är väl att kära Laila fått för sig att jag är bra på att skriva... *känner pressen* Jag har inte direkt skrivit något sen jag slutade skolan (lääääängesen), så jag begriper inte riktigt hur hon lyckats få för sig det?! Panik-attack nr 2 består i att denna galna människa dessutom verkar ha någon sorts vision om att det ska vara en "musikblogg". När jag börjar fundera så har jag faktiskt knappt köpt någon "ny" musik överhuvudtaget under förra år, hmm. Det är ju tyvärr så när man "nått sin ålders höst" (fyllde 31 för ett tag sedan... gah!), man hänger inte riktigt med längre... ;) Men men, jag ska göra ett försök, lovar! Har ju åtminstone gott om gamla godingar jag kan tjata om, det är jag bra på! :)

Om jag orkar... Överskriften på detta inlägg stämmer nämligen. Jag kan vara otroligt lat, speciellt nu mitt i vinterdeppigheten då jag knappt får något gjort överhuvudtaget. Förutom att träna med hundarna förstås! Det blir kanske bara ett enda inlägg, vi får se.
Men eftersom vi nu ändå pratar om min väl valda överskrift, så kan jag passa på att berätta att textraden är från en mycket bra låt av en mycket bra artist: Robbie Williams! (Snygg vändning, jag vet *stolt*) Jag har varit ett stort fan av honom i nästan exakt 16 år nu, och tillhör den skara tokiga människor som glatt och utan att skämmas kallar oss "ROBSESSED", lol! Har såååååå många historier, men jag sparar på dem ett litet tag.

Just nu vill jag bara dela med mig av låten "Make me pure", här framförd för första gången på en release-koncert för plattan "Intensive care" i Berlin 2005. Rob är inte så bra på att lära sig texter, därav "fusklappen", ha ha! Jag gillar texten otroligt mycket (I´m a sucker for good lines!), och jag gillar ärligheten. Tycker också att det är snyggt med den nedskalade musiken, det gör att det han sjunger blir ännu klarare. (I alla fall kristallklart för oss som "känner" Rob *smile* Om någon önskar ingående förklaring och textanalys är det bara att säga till!) Sötast tycker jag är när han ber kameramannen flytta på sig så att publiken bakom kan se.

Enjoy!

http://www.youtube.com/watch?v=VaSe_Dt4KTw


"I´m not perfect, but you don´t mind that do you..." *sjunger*

Linda.