Så hette föreställningen som jag, Ullis, Hedda + vänner var på igår (så tråkigt att du inte kunde följa med Eva... nästa gång!) Tänkvärt, vackert, sorgligt och FRUKTANSVÄRT KUL! Vad kan man säga, Emil Jensen är fantastisk!! Och väldigt gullig :) När det var slut sa han att man kunde köpa skivor utanför, men att man såklart inte behövde. Det gick lika bra att bara komma fram för att prata lite, eller för att få en kram. "För kramar kan man än så länge inte ladda ner" *Naw*
Idag är det Alla helgons dag, och jag saknar min mormor :( Min fantastiska, roliga, tokiga, och väldigt speciella mormor som gick bort alldelles för tidigt...
Finns mycket att skriva om henne, jag har miljoner minnen... Men just nu saknar jag de små sakerna. Breven hon skickade, med små hälsningar och tidningsutklipp med saker hon trodde man skulle gilla. Eller hennes små sms, ibland skrivna på engelska, bara för att det var kul! :) Och mormor är den enda som någonsin skickat "Alla hjärtans dag"-kort till mig... Ja hon älskade mig, verkligen, och jag saknar det. Önskar så att jag tagit mig tid att hälsa på oftare än vad jag gjorde. Finns så himla mycket jag skulle vilja säga, berätta och visa henne... nu när det är för sent...
Var rädda om dem ni älskar, och ge dem en extra kram! Man vet aldrig vilken som blir den sista.
Det får ju bli en liten låt idag med. En med Robbie Williams, eftersom min mormor hade god smak och också gillade honom :) Japp, hon var med på koncert en gång till och med. Detta är en otroligt fin låt, men här i en helt hysteriskt kul live-version. Den får mig alltid på gott humör, och jag vet att mormor också hade skrattat :)
Nej, det gick ju inte så värst bra på den här tävlingen heller... :( 150,5 poäng.
Till att börja med så regnade det nästan hela tiden :/ Inget som störde mig jättemycket egentligen eftersom ingen av mina hundar bryr sig om regn, men man blev ju blöt och frusen. Tävlingen tog dessutom en evinnerlig tid! Började klockan 9, och jag körde därifrån 14.45 (lägg därtill att jag såklart var på plats 45 min innan tävlingen började, så har du 6,5 kalla timmar till ingen nytta...) Vår domare tog en skitlång paus efter hälften av hundarna, och jag tror att vi väntade över en timme på prisutdelningen.
På tal om domaren ja... Hon hade knallrosa färg i håret, det säger väl allt?! Hmm, jag som varit så glad över att få en kvinnlig domre ångrade mig snabbt. Hon var nämligen iförd glasögon, keps och en stor fladdrig REGNPONCHO! Vad är det för fel på vanliga regnkläder, jag bara undrar?? Det kändes ju inte alls bra inför tandvisningen, och eftersom jag drog startnummer 17 av 18 så hade jag lång tid på mig att bli nervös också. Efter lottningen frågade domaren ifall det var nån som hade några frågor, och jag är så himla ARG på mig själv. Jag hade nämligen tänkt redan innan att jag skulle fråga om man fick lov att ta tandvisningen sist (eftersom Sot hatar den och blir väldigt låg när hon måste köra resten av programmet direkt efter), men jag vågade inte... Tyckte att det var skämmigt när det var så mycket folk, plus att jag ju inte känner till alla lydnadsregler. Man kanske inte alls får lov att göra så, och jag ville inte göra bort mig och bli dömd som dum i huvudet redan innan vi startat. Fast jag var ändå så besviken på mig själv för att jag inte frågade... Fan också, jag hade ju chansen!
Platsliggning Betyg: 8 Kommentar: Ändrar ställning vid ligg
Fick ju inte direkt några jättebra vibbar när jag insåg att Sot skulle få ligga mellan två softys, varav matten till den till höger om oss hela tiden rabblade åt hunden att "Nu får du visa att du kan det här, nu måste du ligga kvar, visa att du kan, visa att du kan, måste ligga..." Kändes ju inte direkt stabilt :S Sot la sig ner snabbt och snyggt, bara fällde undan frambenen som vanligt. Men sen satte hon sig tyvärr plötsligt upp innan vi hunnit gå ut (vet inte varför?), men hon la sig snabbt igen när jag sa till henne. Ägaren till softyn till vänster om oss hade fasliga problem att få den att överhuvudtaget lägga sig ner *suck* Hon stod kvar och tjatade och tjatade, och till slut provade hon att trycka ner den. När vi andra gått ut och vänt upp hade hon fortfarande inte fått hunden att lägga sig ner... Tror vi stod där i alla fall en halv minut innan hon också fick sin hund att ligga. Den reste sig emellertid igen så fort hon gått ifrån den. "Låt den inte gå fram till Sot, låt den inte gå fram till Sot..." var det enda jag stod och tänkte under hela platsliggningen medan hjärtat bultade. Som tur är hade den hittat en väldigt intressant fläck som det stod och nosade på hela tiden, och duktiga Sot låg kvar! :) Jag tyckte det var liiite taskigt med 2 poängs avdrag för att hon satte sig upp, i mina ögon hade ju det egentliga momentet inte ens börjat. Fast hon ska ju inte resa sig, det bara är så...
Tandvisning Betyg: 0 Kommentar: Osäker, backar
Jag hade bestämt på förhand att jag skulle sätta mig ner och hålla om Sot direkt från början, för att hon inte skulle hinna få chansen att bli rädd och börja försöka fly undan. Skit samma om vi nollar momentet, det spelar ingen roll, det viktigaste var att Sot inte skulle bli mer skrämd av det. Jag hade dock sett att domaren ville börja tandvisningen med att ta i hand, så till en början tänkte jag att jag kunde stå upp tills vi klarat av den biten. Sot backade emellertid direkt när kvinnan i den stora ponchon började gå emot oss, så jag satte mig då ner för att stötta henne. Men då stannar domaren framför oss med typ armarna i kors och bara tittar ner på mig och Sot. "Ja hon har blivit skrämd på tidigare tandvisningar, så jag tänker sitta ner hos henne" sa jag. "Det får du inte" svarar domaren. "Jag vet, men jag vill göra det ändå så att hon inte blir rädd". "Nej" säger domaren och skakar på huvudet. "Om det inte går så bryter vi då" sa hon. Jävla kärring, tänkte jag och kände hur det brände i ögonen. Men jag ställde mig upp och vi tog i hand. Sen gick hon fram till Sot och böjde sig osmidigt ner mot henne, varpå Sot naturligtvis reste sig. Som jag visste att hon skulle göra, och jag klandrar henne inte. Jag sträckte ner en hand och höll henne bakom nacken, och domaren kunde då lyfta på läppen och kolla hennes tänder. Men hon nöjde sig såklart inte med det (jag hade sett hur hon öppnade gapet med båda händerna på en del av hundarna som var innan oss!) Sot försökte visa sig snäll genom att vifta lite på svansen, men när kärringen fortsatte gå på tryckte Sot sig mot mina ben och DÅ först bröt hon! "Det är bättre för hennes skull om vi bryter nu" sa hon. Duh!! Hon HADE ju liksom redan blivit rädd, hur förbannat jäkla hundokunniga får domare vara egentligen?? Vi fick nolla på momentet. Fine. Men om hon nu ändå tänkt nolla oss för att Sot ställde sig upp eller för att jag höll i henne, var hon då tvungen att fortsätta trakassera min hund?! Då kunde hon ju brutit direkt när jag sträckte ner handen. Ååh, jag var så arg! Ännu argare blev jag när hon sen lite spydigt sa till mig att "Så åker ni hem och tränar på det här sen". TACK, tror hon att det blir lättare nu när Sot blivit rädd ännu en gång?? Som min vän Camilla uttryckte det, det är ju mina poäng det gäller, man kan då tycka att jag själv borde kunna få bestämma hur jag vill ha det...
Linförighet Betyg: 7 Kommentar: Snett s, pos
Jag försökte peppa igång Sot lite snabbt igen innan nästa moment genom att låta henne snurra lite (vilket hon tycker är kul). Tyvärr vågade jag inte peppa alltför mycket, eftersom det är svårt att göra med en sheltie utan att den börjar skälla... :S Det märktes att Sot fortfarande var klart påverkad och låg under linförigheten. Hon var okoncentrerad och krockade nästan med mitt ben ett par gånger. Hon gick längre ifrån mig än vad hon brukar, och kändes "lång" och hamnade alldelles för långt fram. Hon tittade också ut mot nån hund som skällde utanför banan nån gång. Normalt sett trippar hon på mer käckt och upprest, och hon brukar ha ögonkontakt med mig precis hela tiden (vårt enda problem är egentligen de sneda halterna). Jag hade provat att gå fot med henne på parkeringen på morgonen då där var stökigt med mycket folk, hundar och bilar, och det var inga problem alls. Hon hade full fokus på mig trots att vi gick riktigt nära de andra, så det var helt klart tandvisningen som gjort henne osäker så att hon inte riktigt vågade släppa omgivningen. Helt kasst var det väl inte (förutom sista helt-om-halt..), men ändå så himla mycket sämre än vad hon kan. Trist.
Läggande Betyg: 9 Kommentar: post
Hmm, jag tyckte att hon gjorde det bra! Kanske nån millisekund sent, men hon la sig liksom inte långsamt. Hon kastade sig ner som vanligt. Ja ja.
Inkallande Betyg: 7 Kommentar: Skall
Sot skällde en gång när jag började gå ifrån henne. Sen sprang hon betydligt långsammare än vad hon gör på träning (hon är alltid långsammare på tävling, hmm.. Nu fick hon springa med domare och tävlingsledare på vars en sida om henne, kan ha blivit osäker pga det kanske), och stoppade farten mot mina ben som vanligt också. Men det enda domaren gett som kommentar är "skall". Tycker att det är jäkligt snålt att dra av 3 poäng (i praktiken 9 poäng!) för ett enda skall...
Ställande Betyg: 9,5 Kommentar: Avslut
Yay, bästa betyget vi fått på ställandet! Jag förstår dock inte riktigt kommentaren "avslut"? Ok att jag visst råkade ställa mig lite lång ifrån så att det blev en liten lucka mellan oss, men Sot gjorde ju inget fel? Hon stod blixtstilla hela tiden och satte sig sen när jag sa till henne.
Apportering Betyg: 9 Kommentar: dk
"Du vill ha den lilla apporten va?" frågade tävlingsledaren. Nja, jag ville ju gärna ha en mellanstor (fick ju en liten sist och då tuggade Sot, pga att vi bara tränat med mellanstor och stor apport tror jag), men jag hade tydligen att välja på den lilla eller en jättemegabamsestor. Hmf, fick bli den lilla. Som synes av kommentaren tog hon inte apporten alls förrän jag sagt till henne 2 gånger. Kanske tränat (och belönat) lite för mycket på att inte dutta på apporten innan jag säger ifrån, hmm. Men hon tuggade inte i alla fall! Hon höll den så fint så fint, satt som en liten staty :) Bra betyg med tanke på dubbelkommandot, jag trodde att vi skulle få jättekasst.
Hopp över hinder Betyg: 7 Kommentar: Avslut, skall
Nu glömde hon plötsligt bort det där lilla momentet "sitt" igen! Fattar inte varför. Ok att vi inte gör så när vi hoppar hinder på agilityn, men hon gör ju rätt på träningen. Ja, också hoppade hon ju mot mina ben och skällde också... :S Att hon skäller måste också vara nån slags osäkerhetsgrej tror jag, det gör hon aldrig när vi tränar (faktiskt, trots att hon är en "skäll-tie"). Då är hon så koncentrerad på vad hon ska göra att ögonen nästan går i kors, ha ha!
När vi gått av planen busade jag med Sot, lät henne kampa och slita i kopplet en stund, och sen gick vi iväg och åt köttbullar. Ungefär då kom tårarna... Pinsamt! Hoppas att inte så många såg, för det såg förstås ut som om jag var en dålig förlorare och började gråta för att det gått kasst. Men det var absolut inte därför, jag var bara så himla ledsen och besviken på mig själv för att jag svikit Sot. För att jag hade låtit henne gå igenom något som hon tycker är så obehagligt en gång till. Det kanske inte ser så hemskt illa ut, och Sot överlever såklart det, men det kändes inte bra. Jag ska liksom föreställa Sots trygga flockledare, också hjälper jag henne inte när hon vänder sig till mig, tvärtom! Vad gör det med vår relation liksom? Usch.. Det passar inte alls ihop med hur jag tränar hund heller. Ända sedan hon var valp har jag bara tränat med positiv förstärkning, jag har aldrig tvingat henne till något, eller lärt henne något genom bestraffning eller korrigering. Helt enkelt för att jag gillar det positiva sättet att träna bättre. Jag vill att min hund ska lyda och göra rätt för att den vill det och för att den har något att vinna på det (en glad matte, och kanske lek eller godis), inte för att den är rädd att bli bestraffad (eller att matte blir arg) om den inte gör det.
Jag måste verkligen fundera rejält på om jag ska tävla lydnad något mer. Jag vill ju gärna, men inte till vilket pris som helst. Min plan var ju att ta ett LP1 nu i höst, för att kunna pyssla lite med tvåans moment under den mörka tråkiga vintern. Det kan jag ju göra ändå förstås, men jag är rädd att jag är lite för mycket tävlingsmänniska för att orka lägga massa tid och energi på att traggla lydnadsmoment om jag sen inte får testa oss genom att tävla... :S Jag kan ju göra som Ullis föreslog också, och skita i LP1:et och börja träna och sen tävla i 2:an istället (där man slipper tandvisningen!) Fast jag vill ju att Sot ska få sin merit också... Det är inte alls säkert att vi lyckas ta något LP2 (jag är ju inte sååå intresserad av lydnad egentligen), och har vi väl börjat i 2:an är det ju kört med LP1 också.
I söndags kväll kändes det definitivt som om jag ska strunta i allt vad lydnadstävlingar heter. Jag tränade lite trix med flickorna inomhus på kvällen. Vi tänade på att de skulle göra samma saker båda två samtidigt (snurra åt höger, snurra åt vänster, backa, skaka på huvudet, lägga huvudet i golvet, kasta sig i vars en biabädd...), och de var så toksöta och roliga när de gjorde det att jag blev alldelles varm i hjärtat :) Och då började jag plötsligt gråta IGEN... Vet inte om jag av nån anledning är överkänslig just nu eller vad??
Nej nu ska jag sluta älta, det hände ju faktiskt något ROOOOOLIGT också! Våra kompisar Ullis och Stella lyckades skramla ihop hela 185 poäng, och därmed fick ett 1:a pris och en 2:a placering i klassen totalt! *WOHOOO* Jag blev så himla himla glad för deras skull :)
Jag och prinsessorna hade lite sovmorgon idag, och sen tog vi en tur till Lomma. Jag och Sot ska ju tävla lydnad där imorgon... :S Jag hade aldrig varit på Lomma BK tidigare och vägbeskrivningen var ganska kass, så därför ville jag åka dit bara för att kolla vägen. Jag är ju nämligen inte världens skickligaste på att hitta, och eftersom jag dessutom lider av en "måste-komma-i-tid-noja" kunde jag se mig själv köra hemifrån kl.5 på morgonen imorgon, bara för säkerhets skull liksom...
Tja, vägbeskrivningen stämde ju sådär... Visst, jag läste den kanske sådär också, men den innehöll faktiskt fel! Eller åtminstone utgick den ifrån att man skulle fatta vissa saker av sig själv. Det gjorde inte jag, utan irrade runt och hamnade på en liten omväg på sisådär 20 minuter. Tur att jag testkörde dagen innan!
Nåja, vi fick ju i alla fall tjuvtränat lite på tävlingsplatsens planer! :) Det var ju bra, förutom att det envisades med att småregna precis hela tiden... Sot var superduktig, förutom att hon sätter sig snett som sjutton i linförigheten :/ Jag tyckte att vi lyckats få till snygga positioner senaste veckorna... tills jag kom på att vi kanske skulle träna med koppel också! (Tränar alltid utan koppel, har inte riktigt förstått vitsen med linförigheten?) Hmm, plötsligt började lilla skrotet sväva ut som tusan med bakdelen. Förklaring, någon? Jag vet inte varför. Men men, resten var super. Ja, i mina snälla ögon i alla fall ;)
Fast jag är ändå nervös inför imorgon. Vi har nämligen för det mesta tränat ensamma, helt utan störning. (Är dessvärre inte sådär modig som Emelie, som glatt och utan att skämmas tränar mitt på Värnhemstorget eller utanför ICA..!) Är rädd att hon blir störd och tappar fokus pga domare, tävlingsledare och folket runtomkring, hon har ju tyvärr blivit så himla knepig när det gäller folk.
Glittra fick såklart också vara med och träna lite. Hon är inte lika rolig att träna lydnad med (har inte alls samma fart och intensitet som Sot, och hon kan helt plötsligt tröttna och få för sig att sväva iväg på en egen liten turné), men eftersom hon inte alls kan tänka sig att frivilligt hoppa över ett träningspass så får man ju köra en sväng med henne också. För det mesta brukar jag köra lite bara för sakens skull och strunta i hur det ser ut, men idag upptäckte jag att hon faktiskt börjar bli riktigt duktig! :) Läggandet under gång var helt ok, även om hon visserligen inte slänger sig ner pladask som Sot gör. Hon var faktiskt jätteduktig när jag tränade lydnad med henne som ung (innan hon hade åldern inne för agility), förutom att hon skällde konstant! Skällandet gjorde att jag la ner lydnaden helt. Det kvittar liksom om hon gör alla momenten perfekt, skäller hon sig igenom en tävling kommer hon ändå att få tre miljoner poäng i avdrag :/ Glittra är en sån hund som skäller utan att riktigt verka vara medveten om att hon gör det. Hon skäller ofta och mycket, men sällan på något speciellt. Jag tror det är ungefär som när vi ler, det är något vi bara gör. Något vi inte kan låta bli när vi är glada. Glittra skäller alltid när hon är glad: när jag eller någon hon känner kommer hem, när hon springer fort på stranden, när hon leker med bollen, när hon busar med Sot, när hon springer agility, när vi tränar trix... Men nu har vi tränat på att hon ska vara tyst under fotgåendet med hjälp av klicker, och faktiskt så går det framåt! Och med framåt menar jag att hon ibland kan gå i alla fall flera meter utan att skälla... hehe! Fast trots att hon är tyst går hon och "glappar" med munnen, ibland bara "darrar" hon lite med underkäken. Hon bara måste liksom :) Ni skulle se henne, hon är så söööt!! Vi får se, kanske att vi får försöka satsa lite på lydnad ändå sen när hon pensioneras från agilityn. Man måste ju ha nått att pyssla med!
Efter en timmes träning ungefär körde vi ner och gick en runda på Lomma strand också. Det var härligt! Ja, härligt förutom att jag redan var dyngsur och jättekall om fötterna då... :S Prinsessorna hittade en trasselsudd (ett tilltrasslat gammalt rep) som de med gemensamma krafter dödade. De kände lite på vattnet, och sprang rundor i sanden. Sen tröttnade de lite på sin matte också, som tvunget skulle ha dem till att stå stilla för fotografering... ;)
OK, ni fattar ju att jag inte kommer kunna låta bli att skriva mer om koncerten igår kväll ändå... Men det får bli en annan dag! Är skittrött och har massor att göra nu. Tjingeling!
På bra humör idag! Dels är jag fortfarande hög och lyckorusig efter gårdagens fantastiska föreställning (och pratstund) med Johan Boding, dels är jag proppmätt efter att ha ätit middag OCH fikat på stan med Linda och Anna :) Ja, man måste ju få vardagslyxa sig lite för att överleva denna fruktansvärda årstiden... Fast idag har det varit rätt ok i och för sig, hann med en långrunda med hundarna i Saxtorpsskogen i förmiddags - härligt! Har precis varit en kortare runda här hemma vid havet också, och vi lyckades få lite sol på oss till och med. Tills det började regna... Fast det gjorde inget, för vi fick se en jättefin regnbåge istället!
Hmm, jag känner inte igen mig själv riktigt måste jag säga... nästan äckligt positiv!? Det måste vara Johans förtjänst, he he! ;) Man blir glad av honom helt enkelt. Så otroligt begåvad, och dessutom den finaste, trevligaste och mysigaste jag vet! Check him out:
Nu ska jag tillbringa resten av kvällen i soffan, klappandes på mina söta hundar :) Såååå skönt att ha dem tillbaks här hemma igen!! Men först den egentliga anledningen till att jag började skriva det här inlägget: Är det nån som känner för att följa med och lyssna påElin Sigvardsson på Babel här i Malmö den 6/11?? Hon är också fantastisk tycker jag! Jag tänkte gå i alla fall, hade varit trevligt med sällskap. Ni kan lyssna på några av mina favoritlåtar nedan ifall ni inte känner till henne redan.
Ok, eftersom jag skrutit med agilitychampionat osv så är det väl dags att krypa till korset och berätta om vår ganska misslyckade lydnadstävling i somras också då... Har liksom hoppat över det... Hmm, man kan väl säga att vi kom ner på jorden igen i alla fall. Det är liksom så himla lätt att få för sig att man är lydnadsproffs bara för att man råkar vinna 2 tävlingar! ;)
Tja, jag hade ju lite otur med att typ ALLA sommarens lydnadstävlingar krockade med antingen agilitytävlingar eller mina jobbhelger.. *suck* Men observera "typ". Det fanns EN tävling som jag och Sot faktiskt kunde åka på, fast den glömde jag såklart att anmäla till... *suck igen* Nåväl, jag mejlade arrangören och frågade om jag fick efteranmäla oss. Forget it! Men jag fick stå som reserv om jag ville? Ok då.
Jag tänkte uppgivet att det nog inte är så många som hoppar av en lydnadstävling, och om de gör det så är det nog väldigt få som ringer och meddelar detta innan. Men man får skylla sig själv när man inte håller koll på saker och ting. Jag kopplade bort den där tävlingen från min hjärna... tills långt senare då de ringde på torsdagskvällen innan och frågade om jag ville vara med! "Eh.. ja det vill jag!" Liiiite tveksamt var svaret, jag hade ju liksom redan hunnit tacka ja till en kräftskiveinbjudan kvällen innan... Men äsch, det skulle nog gå. "Ängelholm... Tollarp... Hmm, man kan säkert ta nån genväg" Nej, jag har aldrig skrutit om mina geografikunskaper! :S
Kräftskivan var superdupermysig i alla fall (mitt ute i skogen hos Linda, intill en sjö), och vi kom inte i säng alltför jättesent heller. Fast det blev väl bara sisådär 4 timmars sömn innan det var dags att stiga upp... Men jag var faktiskt inte så dödligt trött trots allt när jag begav mig av, så vårt kassa resultat berodde inte på det...
Tävlingen var alltså i Tollarp 30/8. Vi hade ju tävlat där en gång tidigare i sommar, men mycket lyckat resultat dessutom. Yeah, good vibes! :) Det visade sig dock snabbt att vår domare var en två meter lång, kraftig, gammal och nära likstel man... Isch, bad vibes! :S
Platsliggande Betyg: 9 Kommentar: Lyfte något
Efter bara ca en halv minut reste sig hunden bredvid Sot, en pilsk jävla Koiker! Han gick direkt fram till min lilla prinsessa och försökte sätta på henne *GRR* Sot var verkligen jätteduktig och låg kvar en lång stund medan han svansade runt och försökte pussa på henne. Inte förrän han klev upp och trampade henne på ryggen tog hon ett skutt framåt. Hon skuttade fram ca 2 meter, och där satte hon sig ner och tittade olyckligt på mig. Åh, jag var så ARG!!! Matten gjorde ingenting för att försöka få hundjäveln att lägga sig igen, och domaren bröt inte förrän den stampade på Sot. Jag vet i och för sig inte hur reglerna är runt det här, men jag tyckte så synd om Sot. Får nästan tårar i ögonen när jag tänker på att hon faktiskt kämpade på och låg kvar så länge trots att hon tyckte att det var jätteobehagligt. Sot gillar inte att ha andra hundar så tight inpå sig, framförallt inte sådana hon inte känner (inte ens Sot och Glittra ligger kloss intill varandra särskilt ofta).
Jag kokade av ilska eftersom jag inte trodde att jag och Sot skulle få vara med längre, men vi fick faktiskt lägga om (tack!) Tyvärr så satte sig Sot upp och kliade 4-5 rejäla krafs i nacken :/ Så fort hon var klar och fick ögonkontakt med mig la hon sig emellertid ner igen. Absolut inget jag klandrar henne för, kliar det så kliar det. Jag har själv försökt att låta bli att klia när det kliar på mig, det går inte! Och med Sots allergi förlåter jag henne. Det var ju inte så att hon kliade litegrann för att hon var uttråkad, utan man såg att det verkligen kliade rejält. Jag hoppades att vi kunde få något poäng i alla fall, och blev ganska chockad när vi fick 9!! Himla snällt. För snällt egentligen tycker jag, men det var ju bara att tacka och ta emot! :)
Tandvisning Betyg: 5 Kommentar: Ovillig
Ok, vår stora fasa! Hatmomentet. Jag hade bestämt mig för att aldrig någonsin mer låta någon jaga runt min vettskrämda hund, så jag satte mig ner och höll i henne direkt. Domaren sa åt mig att jag inte fick göra så, men jag sa att jag struntade i poängavdrag. Sot försökte ta sig därifrån (domaren var som sagt smidig som ett kylskåp, böjde sig rakt över henne utan att böja på knäna det minsta), men jag höll fast henne så domaren fick tittat. Efteråt försökte han nog vara snäll och klappade henne en bra stund på huvudet. Suck, kan han inte läsa hundar överhuvudtaget?? Låt henne vara för bövelen, hon tyckte INTE att det var det minsta mysigt! Betyget är inte så mycket att säga om, jag tycker inte att hon ska ha bättre.
Linförighet Betyg 6,5 Kommentar: Nosar, strul i halter, hoppar, skäller
Linförighet är ju inte vår starka sida normalt sett heller, men detta var en mardröm! Det började med att jag råkade hålla kopplet för lågt så att Sot fick in det under ena frambenet. Klantmatte! Sen raderades tydligen det väldigt svåra momentet "sitt" plötsligt ur Sots hjärna, jag var tvungen att påminna henne i två halter. En av gångerna började hon dessutom klättra på mig... För att bättra på både momentet och skammen ytterligare slängde hon istället in lite skyddsuppvisning under "språng" då hon helt enkelt skällde och hoppade upp och bet mig i armen... Maj Gadd, ta mig härifrååån! Men hon följde mig ganska fint i alla fall, och sista "helt om halt" var klockren. Man får ju glädjas åt det lilla..! :S Fattar verkligen inte varför hon inte satte sig, det har aldrig hänt förut! Det är ju "snabbt och snett" som är Sots grej liksom ;)
Läggande Betyg: 10 Kommentar: Bra!
Tack gode Gud för att vi kan NÅTT i alla fall! :)
Inkallande Betyg:6 Kommentar: Hoppar mot föraren, står upp
Ok fart tyckte jag, med tanke på att hon blivit ganska låg efter tandvisningen. Hon hoppade mot mina lår som vanligt (det får sötisen göra för mig!) och svängde runt snabbt. Men sen stod jag där. "Varför säger de inte momentet klart"...? "Varför säger det inte momentet klart..??" "VARFÖR, säger de.." Efter ungefär en evighet tittar jag ner på min hund och upptäcker att hon STÅR snyggt och prydligt vid min sida! "Sitt" (för bövelen..!)
Ställande Betyg: 8 Kommentar: Ej i steget, strul innan ställandet
När vi börjar gå slinker Sot plötsligt bakom min rygg och drar sig åt andra hållet. Vet inte om hon plötsligt fick syn på domare och tävlingsledare och tyckte att de stod för nära..? Stannade gjorde hon som hon brukar ungefär.
Apportering Betyg: 7 Kommentar: Tugg
Sot fick en mindre apport än vad vi tränat med (vår är mellanstor, plus att vi tränat med kompisars apporter som varit större), kan ha varit därför hon tuggade? För att den kändes tunn i munnen? Fast jag vet inte, det är kanske bara bortförklaringar. Det händer ju att hon tuggar lite på vår egna apportbock också ibland, men jag tyckte att hon varit så himla duktig med att inte göra det på sistone.
Hopp över hinder Betyg: 7,5 Kommentar: Skall, hoppar mot föraren
Tja hoppa kan hon ju, men i avslutet gjorde hon en repris av inkallningen.. plus skall... :/
Ok betyg tyckte jag. Men jag gillar inte att jag plötsligt har en reserverad hund...
Oj oj, jag skämdes när vi gick av planen... Men sen visade det sig att vi blivit 4:a ändå, så vi var helt klart inte sämst trots allt! Men vad hjälpte det när vi lyckades skrapa ihop 156 poäng... 4 ynka poäng för lite! :( Skit också. Jag var grymt trött och besviken när vi körde hem. Och hade världens ångest för hur jag nu skulle göra. Jag hade ju liksom en smula kaxigt trott att vi bara skulle åka dit och plocka vårt LP1, hmm. Jag har funderat och funderat på om vi ska skita i lydnaden helt och hållet. Inte för att jag är en dålig förlorare och måste vinna jämt, utan för att jag märkt att Sot blivit så osäker på folk och även missat agilitylopp för att hon blir störd och otrygg pga domaren. Är ett LP1 värt att låta henne gå igenom en tandvisning till? Om det nu räcker med en gång till...
Efter mycker grubblande har jag nu bestämt mig för att ge det EN chans till. Nämligen på Lomma BK nästa söndag. Vi är ju så näääära nu! Vi har inga agilitytävlingar förrän i mars, så min tanke är att jag ska hinna träna upp Sots tillit till människor och ignorans av domare på banan igen fram tills dess. Och till min stora lycka läste jag i pm:et idag att vi får en KVINNLIG domare, tjohoo! :) Tror att det ska gå lite bättre i alla fall.
Jag förstår om många sitter och tänker att "Det är väl för h-lvete bara att träna på tandvisning", men jag tror helt enkelt inte att det är lönt. Oavsett hur många jag låter titta på Skrotans tänder så kommer hon ändå alltid tycka det är obehagligt när någon främmande person tränger sig på henne. Jag vet det. Hon bara är sån. Jag håller tummarna för att det går bra i Lomma, sen behöver vi aldrig någonsin göra det där igen!
Sot-skrot fåntratt!
*tycker om ändå*
Ledig dag imorgon, och då ska jag äääääntligen få träffa mina prinsessor igen!! :) Sen ska jag iväg till Halmstad och se världens bästa Johan Boding, denna gången i "A night at the opera". Åååh vad det ska bli kul! Det har blivit ganska mycket Boding i sommar faktiskt (lucky me!) Har tänkt skriva om det flera gånger, men han är så otroligt fantastisk denna människa att jag inte riktigt vet vart jag ska börja... Men men, jag ska göra ett försök så småningom!
Jag mår skitkonstigt idag, eller har i alla fall gjort sen jag kom hem ifrån jobb. Jag är omvartannat skittrött och alldelles tom, superpigg och full av inspiration, jätteledsen och nära att börja gråta, glad och tillfreds med det mesta, och olyckligt kär i ingen alls... :S
Jag saknar dessutom mina sheltieflickor så jag håller på att bli tokig, och på TV:n är det bara skit. Så det slutade med att jag surfade in på youtube och tillbringade en stund med Johnny :) Bara så ni vet, John Rzeznik är enligt mig den absolut attraktivaste man som någonsin rockat på denna jord!! Eller nja, det finns väl några stycken som slåss om förstaplatsen på min lista, men John ligger ofta bra till i alla fall...
...kanske bla för att han en gång höll mig i handen!! *ler så det gör ont i kinderna*
När man bowlar bör man se till att stanna INNAN själva banan börjar, där är nämligen JÄVLIGT HALT!!
Vojne vojne... Ja, jag passade alltså på att polera bowling-banan lite extra med min kropp under gårdagens "after-work" :S Bambi på hal is eller skalbagge på rygg, välj själv. Typiskt mig! Var helt halt på vänster fot när jag steg upp i morse. Men men, ipren är fina grejjer. Vi hade himla kul i alla fall, och maten var sååååå god! Roligt att träffas utanför jobb ibland, hejja Jeanette och Björn för bra initiativ! :)
After work ska definitivt göras till en vana tycker jag. Fast jag försökte få med Ann-sofie på att vi ska spela biljard istället nån gång. Jag har nämligen ett svagt minne av att jag är ganska grym på det..! Jag, Karolina, Siri och Finn brukade spela då vi bodde/pluggade i Skara (typ enda nöjet i den staden). Fast det är klart, jag kan ju minnas fel... he he! ;) Oj, nu fladdrar plötsligt minnesbilder av klot studsandes på golvet förbi... Och av ett gäng killar som högt suckandes väntar på sin tur medan jag och Karolina är inne på sisådär 7:e stöten i rad utan att få ner ett enda klot... *LOL* Men det spelar ingen roll, när man väl sätter en stöt känner man sig ändå som jordens proffs!
Det var faktiskt överlag en riktigt lyckad dag igår, jag har nämligen nu även 3 biobiljetter till "Robbie Williams live from London" i min hand! :) Eller nja, inte i min hand direkt, men i ett bekräftelse-mejl på datorn i alla fall. FYYYY vad nervös jag var innan det var klart, jäkla biljettsläpps-ångest! *inte saknat* Nu gällde det ju visserligen inga "riktiga" koncertbiljetter den här gången, men ändå, man vet ju aldrig... Under sista turnéen 2006 lyckades jag inte få biljetter till spelningarna i Köpenhamn (trots att jag tagit ledigt från jobb, loggat in på biljettsidan 3 timmar innan biljettsläppet, och sedan tillbringde X antal timmar vid dator och telefon.. *GRRR*), så jag blev tvungen att åka till Milton fucking Keynes i England istället! För er som inte vet, Milton Keynes ligger mitt ute i ingenstans *suck* Jäkligt bökigt att ta sig dit, och framförallt ett rent helsicke när 65 000 pers skulle ta sig därifrån med tåg mitt i natten... Höll på att missa flyget hem! Men det var det värt såklart :)
Jobbehelg nu, fast den har varit helt ok så här långt. Trevliga kollegor och ganska lugnt (tack för det när man är halt och lytt!), men vi har ändå hållt oss sysselsatta. Trodde att jag skulle vara mer eller mindre halvdöd idag efter att ha varit ute och partat igårkväll/natt, men det har gått förvånadsvärt bra. Har inte varit särskilt trött alls. Red Bull-plagiat (billighetsvariant) från Lidl is the shit! ;) Prinsessorna är hos mamma och pappa som vanligt, så det ekar tomt här hemma... :( Lämnade dem redan i torsdags faktiskt, för det går kennelhosta bland personalhundarna på jobb. En riktigt rälig och agressiv sådan, flera hundar har blivit knalldåliga. Vill INTE att mina flickor ska få hosta, så planen är att de ska bo kvar i Asmundtorp hela nästa vecka också. Fy bövelen vad jag kommer att sakna dem!! De har det kanon där, det är mest mig det är synd om...
Ni som känner mig väl vet att jag varit ett stort Robbie Williams-fan i mer än 16 år (det var exakt den 27:e januari 1993 det "klickade" för oss *smile*) Och när jag säger stort så menar jag STORT. Det vet ni som känner mig också ;) Senaste åren har det dock varit lite si och så med mitt och Rob´s förhållande (ja, han kallas så av oss som "känner" honom, lol!) Ni vet, long distance relationships... It´s HARD! Och eftersom Rob spenderat 3 år i Los Angeles utan att höra av sig, så har väl jag litegrann valt att skita i honom också. You get what you give, liksom. Men men, vi har beslutat oss för att jobba lite på vårt förhållande nu, och jag tror nog att vi ska kunna hitta tillbaka till varandra :) Singeln "Bodies" släpps 12/10 och nya albumet "Reality killed the videostar" 9/11. Dessutom fick jag reda på det här i veckan:
20 oktober gör Robbie Williams sin första fullängdskonsert i England sedan 2006. Konserten direktsänds i HD-kvalitet på biografer i hela Europa. I Sverige sänds konserten i ett 40-tal biografer i Folkets Hus och Parkers digitala biokedja. Konserten är en del av BBC:s satsning Electric Proms, London. Robbie Williams varvar låtar ur hela sin karriär och bjuder publiken på smakprov från kommande albumet "Reality Killed the Video Star". Albumet är Robbie Williams åttonde och släpps 9 november. Biljettförsäljningen börjar 9 oktober och sker lokalt.
Konserten direktsänds på följande orter: Boden, Boxholm, Bräcke, Båstad, Fagersta, Falun, Gislaved, Gusum, Göteborg, Heby, Iggesund, Kallhäll, Katrineholm, Kumla, Kungsbacka, Köping, Lidköping, Lysekil, Lövånger, Malmö, Mörrum, Norrköping, Nossebro, Nynäshamn, Osby, Oskarshamn, Skelleftehamn, Skoghall, Skurup, Spånga, Strängnäs, Söderhamn, Söråker, Tomelilla, Trollhättan, Varberg, Västerås, Ystad, Ånge, Åseda och Ängelholm Oooooh, jag känner hur det börjar pirra lite i magen faktiskt, shit vad kul det ska bli!! :) INGET slår Robbie Williams live, så är det bara! Även om det blir i en biosalong... Spännande.
Live at Roskilde -99. "God of party" stod det i recensionen dagen efter :)
Har redan läst ett par förhandsrecensioner av plattan också, och det verkar lovande måste jag säga :) Hoppas hoppas... Förra plattan "Rudebox" var ju lite speciell, första plattan där jag faktiskt inte gillade alla låtarna (tyckte till och med hemskt illa om "Never Touch That Switch" och "Lovelight", inte alls min stil. Fast "The 80´s" och "The 90`s" var ju å andra sidan helt underbara!)
Jag har surfat runt på youtube en hel del de senaste dagarna för att spä på min "Robsession" lite till (funkar finfint kan jag meddela!), och naturligtvis har jag valt ut två klipp som jag vill dela med er :)
Detta klipp ger mig gåshud! Det är bästa känslan ever när hela publiken sjunger med, speciellt till en sån här ärlig och melankolisk text. Såååå fin! Blir alldelles nostalgisk, jag hade nämligen turen att få uppleva det här live 5 gånger under just den turnén (Stockholm, Köpenhamn, Dublin och 2 gånger i Oslo). I told you - Robsessed! ;)
Åååh vad jag önskar mig fler sådana här låtar på nya skivan!! Jag älskar "Ghost" (från förrförra plattan "Intensive care"). Älskar Rob´s röst, älskar melodin, älskar texten... "Did what I could, for one of us, I always thought it was for you..." Brilliant! Och likaså "And when you cried, you cried for us, but when we died, you died alone.." Fan vad han är bra, min Robbie! :)
BLÖT har man blivit idag, fy f*n... Vi har haft klass 3-tävling på klubben, och eftersom man ju även får vara funktionär då så innebar det nästan 8 timmar i storm och ösregn... :/ Nej, det kunde faktiskt ha varit värre. De hade lovat 14-16 m/s, men vi klarade oss faktiskt hyfsat bra. Och det slutade till och med regna precis på slutet! Inte för att det på något sätt utesluter att det nu hänger blöta kläder på tork i precis hela lägenheten... Kändes som om jag var konstant blöt trots regnkläder och ombyten. Nåja, jag har tagit ett varmt bad, ätit lite varm gulaschsoppa och har nu intagit ryggläge i soffan med ett choklad bredvid som duktiga Sot vann åt mig idag! :)
Hoppklass 3: Själva tävlandet då! Hoppklassenvar kul tyckte jag. Glittra var först ut, och jag slarvade så att hon slank förbi ett hinder i början av banan. Ja ja, jag blir grinig och oengagerad av regn, det bara är så... När hon slunkit förbi hindret och hennes halvengagerade matte inte gjorde något åt saken, slank hon vidare in i en tunnel. Disk! Resten av banan gick bra, fick till ett par bra bakombyten på slutet.
Sot väckte mig inatt och tidigt imorse för att hon behövde gå ut. Dålig mage.. :/ Skitungen får det med jämna mellanrum, hon stoppar i sig så mycket skräp som hon hittar (ni ANAR inte vad folk slänger i busarna, men det är en annan historia..) Jag tog ändå med henne och tänkte att jag fick se hur hon mådde. När jag tog ut henne och plockade fram bollen var hon emellertid sitt vanliga pittbullsaktiga jag, så jag startade henne. Jag kände dock att hon var lite seg och inte gav allt i loppet. Hon sprang på och gjorde sitt bästa hela vägen, men det kändes ändå inte helt 100% på något sätt. Stackaren hade väl fortfarande lite ont i magen kanske.. Vi kom i alla fall imål felfria! Jag skärpte till mig lite på stället där jag tappat Glittra, och slängde in ett framförbyte för att blockera tunneln. Hade inte gjort framförbytet på banvandringen, så det kan hända att det inte blev jordens bästa placering eller tightaste utförande... Vår tid räckte till en 12:e plats.
Agilityklass 3:
Sot började i agilityklassen, och hon sprang på mycket bättre och som vanligt i den. Kommer inte ihåg så mycket faktiskt, men vi gick imål felfria och loppet kädes bra. Visade sig sen att vi kommit 4:a! 1:an, 2:an och 3:an var fullcertade, så om Sot inte tagit championatet i Nybro förra helgen hade hon fått det idag. Nåja, nu fick jag i alla fall tillfälle att lite kaxigt säga att hon redan är champion när de frågade om hon behövde cert, LOL!
Glittra gjorde också ett mycket bra lopp... förutom att hon hoppade bommen! Hmm. Inte mycket att säga.
Jag är i alla fall nöjd med prinsessorna. Detta var årets sista tävling för oss, och det kändes speciellt bra att Sot fick avsluta med två nollade lopp. Också ganska bra att det var riktigt helvetesväder faktiskt, för plötsligt känns det helt ok att ta ett ganska långt tävlingsuppehåll nu! :) Man är liksom rätt "mätt" på det, ska bli ganska gött med lite lediga helger framöver. Enligt planen så har vi inte nästa tävling förrän på Malmö int i mars. Jag lär ju bli tävlingssugen igen lååångt innan dess, men vi får ta vintern till att träna på de saker som blivit fel under tävlingssäsongen, och försöka tighta upp och förbättra där det går. Ska försöka skriva ner en ordentlig plan om ett tag.
Just nu smattrar det mot rutorna och viner runt knuten. Söta Malin skrev just att hon haft en "Vägra-att-gå-ut-dag". En sån känner jag för att ha imorgon! :) Ja man måste förstås gå ut och rasta prinsessorna litegrann, men i övrigt skulle jag kunna tänka mig att stanna inomhus. Kanske träna lite tricks eller nått, det var längesen?! Ja en liten sväng till Hilton blir det ju också såklart, jag och några klubbkompisar ska nämligen kränga brunch! :) Lyx - det är vi värda!
