Malmöeefestivaaaaal!

Ok, detta inlägg MÅSTE helt enkelt börja med ett "Hipp hipp"-klipp, såååå roligt!

Tiffany Persson på Malmöfestivalen
http://www.youtube.com/watch?v=IWXPlleSnM8&feature=related

Jag tänker varje år att "nån gång borde man ta semester under Malmöfestivalen", men det blir liksom aldrig av. Synd, för festivalen är egentligen fantastiskt! Det är så himla många band/artister som uppträder under veckan - GRATIS! Plus att det är en massa andra kulturella jippon och grejjer som händer. När jag jobbar blir det ändå inte att jag åker in till stan så mycket. Dels jobbar jag en del kvällar, dels är jag alldelles för trött, och sen får jag dåligt samvete för att lämna hundarna igen också när de redan haft tråkigt hela dan medan jag jobbat. Men något måste man ju se, så jag valde omsorgsfullt ut 2 saker: Johnossi på måndagen (bonuskoncert: Deportees spelade strax innan) och Emil Jensen (bonuskoncert: John Me spelade strx innan) på fredagen. Mycket nöjd med mina val!! :)

Johnossi hade jag aldrig sett live tidigare, men jag gillar musiken skarpt. Det är en duo, för er som inte vet, och de är smått fantastiska måste jag säga! De är bara 2 personer på scenen, men de låter som ett helt band! Man saknade absolut ingenting, grymt coolt. Riktigt bra koncert, och efteråt tog jag, Susanne och Martina en tur med Pariserhjulet i Folkets Park :) Detta är fortfarande min favoritlåt:

"18 carat gold" http://www.youtube.com/watch?v=QBtSKMS0C9s

Emil Jensen hade jag sett uppträda 2 gånger tidigare, och jag bara ÄLSKAR honom!! Han sjunger på härlig skånska, och blandar upp med lite "spoken word" (roligt och tänkvärt mellansnack och poesi). Han är verkligen sååååå kul! Herrejösses vad jag skrattade, det var längesen jag hade sån kramp i kinderna! :) Han säger så himla mycket klokt och bra, och jag försöker varje gång komma ihåg, men det går sådär... Han pratar ju så snabbt! Men 2 favoritcitat har jag i alla fall:

"Det finns ingen olycklig kärlek, det är alla idioter som inte vill ha en som gör en olycklig"

"Ta ut glädjen i förskott, annars kanske det inte blir någon glädje"

Dom är bra tycker jag, träffade mitt i hjärtat på mig! :) Ett par låtar och exempel på lite mellansnack också kommer här. Snälla ta er tid att lyssna, jag lovar, man blir kääääär i grabben!

"Mellansnack" http://www.youtube.com/watch?v=MFnSTBoGpKA

"Hör dåligt fattar trögt" http://www.youtube.com/watch?v=J8WXPCwTshg

"Så får du mig ändå" http://www.youtube.com/watch?v=wO_pZTv_J6Y

Billie the vision and the dancers, Pildammsparken!

Hade värsta mysiga helgen för ett tag sedan när bästa Linda kom på besök fredag-lördag! :) Ses aaaaalldelles för sällan numera... Vi började med godis, grönsaksstix, film och skitsnack på fredagskvällen. På lördagen blev det kanonväder, så vi åkte ner till Klagshamn där vi solade, badade, läste, slappade och kollade in vindsurfarna. Och på kvällen var det dags för Linda och Jennie att lära känna mina älsklingar :) Billie the vision and the dancers spelade nämligen i Pildammsparken, så vi fixade lite käk (kycklingsallad, melon och såklart den obligatoriska kladdkakan!) och åkte dit lite tidigare för att pick-nicka. Susanne + kompis mötte också upp där, och sen träffade jag Eva efteråt också, lyrisk som bara den! *hi hi*

Vad kan jag säga, dom ÄR underbara!! Man ler liksom så fort de bara dyker upp på scenen. Som Jennie uttryckte det: "Ha ha, dom ser ju ut som små seriefigurer" :) Japp, jag älskar Billiesarna. Så underbara personligheter, och musiken påminner verkligen inte om något annat jag hört. Oftast svängig och glad, men flera av texterna är faktiskt extremt mörka. Och andra är helt galna! :) Jag vet att jag tjatat mycket om detta band tidigare i bloggen, så jag ska faktiskt sluta nu. Ni får ett klipp och lite bilder bara. Puss!

Kolla bara här så TOKGLAD man blir!!
Billie the vision and the dancers "Groovy", Pildammsparken:
http://www.youtube.com/watch?v=D8wTzJYN1_g

Oxie, Ystad och vilse bland nudister - igen!

Agilitytävling Oxie 29/7:

Puh, det var en tuff första arbetsvecka efter semestern! Full fart på jobb, och sen var varenda kväll fullbokad. Två kvällar jobbade jag, en var jag iväg till Ystad på "Sol vind och vatten"-koncert och två kvällar ordnade vi agilitytävling på klubben. På onsdagen skulle jag och prinsessorna tävla själv också. Det är såklart kul att tävla, men min motivationsnivå låg ungefär på noll. Jag var aptrött och dessutom ganska mätt på agility efter tävlingsveckan i Hässleholm, så jag kunde inte tagga igång riktigt. Kändes bara som om jag var på klubben och tränade ungefär.

Hopp 3:

Hoppklassbanan kändes lätt, och faktiskt rolig med både bakombyten, en serpentin och lite "springa på". När jag gick in med Sot kändes det riktigt bra, det här kommer vi att fixa med bravur! In och visa hur banan ska köras bara! Not... Sot tog snabbt ett extra hinder, och sen blev det bara pannkaka av resten. Usch och fy, jag skämdes över hur kassa vi var. Visst kan alla misslyckas och diska sig, inget jag bryr mig om i vanliga fall, men det här var faktiskt riktigt dåligt :/

Glittra var duktig! Hon nollade och sprang på bra tyckte jag. Det var bara på ett ställe som jag kanske fegade och drog henne lite för långt så hon fick onödigt lång väg (där Sot hade tagit ett extra hinder), men annars var jag nöjd. Dessvärre var det många snabba hundar med, och eftersom banan var ganska lätt (egentligen..!) så räckte Glittras lopp bara till en 9:e plats.

Ag 3:

Denna banan var svår - tydligen! 23 av 34 diskade, INGEN felfri! Sot hörde till de diskade, gjorde pannkakor i stora lass igen *hrm* Glittra skötte sig ok, men hennes matte var något klumpig... Jag sjabblade till det så att vi nästan höll på att krocka, vilket gjorde att Fnittran sprang iväg i en stooor lov innan bommen. Trodde nästan vi skulle få en vägran för det, men det klarade sig! Fast det var ju inte mycket att glädjas åt då Glittra ett par sekunder senare hoppade av bommens kontaktfält! *hrm hrm* 5 fel, men det räckte till en 5:e plats trots allt.


Agilitytävling Ystad 8/8:

Det var väldigt varmt och soligt den här dagen, vilket gjorde att det kändes ungefär som att köra 2 traktorer när jag sprang med hundarna - seeegt! Sots dag kan snabbt sammanfattas med att hon tog 2 tunnlar för mycket, disk i båda klasserna alltså *suck* Ena disken får väl jag ta på mig litegrann, jag kunde ha förberett och ropat lite tidigare... Men den andra var ren ignorering från fröken Sots sida. Glittra var en stjärna, trots att det gick ännu långsammare än vanligt. Hoppklassbanan var skittråkig. Bara massa knix och trix, och man var mer eller mindre tvungen att göra hela 8 framförbyten! (Hatar..) Snacka om att döda all fart :/ Nåja, Glittra och jag tog oss runt i alla fall. Vi startade sist i klassen och hade sen startnr 2 i agilityklassen, så det var bara snabbt iväg till nästa banvandring direkt efter köttbullsätning och vatten. Plötsligt kom Nisse förbi och sa grattis *paff* Tydligen hade Glittra VUNNIT hoppklassen! Ha ha, det var ju kul, inte ofta man vinner i klass 3 nuförtiden. Ännu gladare blev jag när Carina påminde mig om att vi nu skulle få en massa poäng till "Årets agilityhund"-lista, närmare bestämt 138 st! Coolt, det kunde vi behöva. Men säg den lycka som varar för evigt... Det visade sig nämligen sen att Glittra fått 0,67 sek tidsfel, vilket innebar att hon fick 0 poäng istället! *sur* Plötsligt var det inte lika roligt längre, mest bittert! Men men, vi vann bra priser i alla fall! Biobiljett och en ryggsäck med massa bra fack, precis vad jag behövde :) Agilityklassbanan var roligare (fartigare och flytigare), och superhunden satte ännu ett nollat lopp! Slutade 4:a i denna klassen.

Vi hade tävlat klart väldigt tidigt, men eftersom det var så fint väder och jag inte hade något annat planerat stannade jag kvar för att hålla Jennie sällskap och titta när hon och Allis sprang senior-klassen. Det var jättemysigt att bara softa runt på tävlingsplatsen, prata med folk och äta brownies (tack Jennie, nu har jag fått en ny last i livet!) Jag passade på att fråga collie-Nelsons matte och husse (som är från Ystad) om de kände till ifall det fanns något hundbad i närheten. Jodå, det var bara att köra rakt över vägen och ned till vattnet, sen gå till vänster. Vid tornet fick man bada med hundar. Toppen, till och med jag borde ju hitta! :)

Ner till vattnet och börja traska åt vänster alltså. Vi gick och gick och gick och gick... Varmt som tusan var det, och inte ett endaste jäkla torn så långt ögat kunde nå. Precis när mitt tålamod började tryta hände det, igen. Plötsligt uppenbarade sig en massa nakna människor överallt, och insåg att jag som vanligt då jag letar efter en badplats åt hundarna råkat irra mig in på en nudiststrand... Det har hänt hur många gånger som helst! Ååh, jag HATAR det! Och jag förstår verkligen inte, hur jobbigt är det att ha en bikini på sig? Egentligen?? Jag skyndade på stegen för att ta mig förbi så fort som möjligt, men som vanligt är ju nudisstränderna skitlånga... När jag kommit förbi och gått på en bra stund till gav jag upp. Det FANNS inget torn eller hundbad. Varm och svettig vände jag om och gick busigt ner med hundarna på stranden mellan nudisterna och barnfamiljerna. Det hade liksom bildats en "lucka" där på ca 50 meter, och där fick vara ifred utan problem. Det gick ganska höga vågor, men jag och Glittra tyckte det var UNDERBART att bada. Sot var som hon brukar lite mer skeptisk... Stannade kvar på stranden och läste och solade en bra stund innan vi styrde bilen hemåt igen. En tokhärlig dag! :)

"Snapphanefejden", Hässleholm.

Sista semesterveckan (v.30) var det agility för hela slanten, 5 dagars tävlande i Hässleholm!!

Jag hade beslutat mig för att tälta på plats, för att slippa köra fram och tillbaka var dag (= spara tid och pengar). Det är faktiskt jättemysigt att tälta, när det är fint väder och härliga sommarnätter... vilket ju såklart var vad jag föreställde mig då jag fattade mitt beslut! :S Men nejdå. Jag tältade 2 veckor på min semester (Hultsfred + Hässleholm), och naturligtvis regnade det just precis båda de veckorna! *Grr* Inte heeela tiden såklart, men tillräckligt! Det blev åtminstone inte så mycket turistande på kvällarna som jag tänkt mig (hade varit ambitiös och skickat efter massor med broshyrer från turistbyrån), och inget sittande i brassestolen utanför tältet och sola och läsa heller. Nåväl. Det var faktiskt lite mysigt, ändå! Så länge det inte läcker in så... (vis efter mina år på Roskildefestivalen var mitt tält såklart väl insvept i presenning och silvertejp, så nemas problemas där!) Fast det är klart, jag har ju tillbringat ganska MÅNGA timmar den här sommaren med att ligga i ett tält och lyssna på regnet. Blir lite tjatigt efter ett tag... :/ Det är väl ok så länge det är ljust så att man kan läsa, men sen då?! Man är ju inte direkt trött så att man kan sova heller, efter allt slappande... :S


TISDAG:

Jag och flickorna åkte till Hässleholm en dag tidigare, för att få bra tältplats vid banan och slippa gå upp så fasligt tidigt på onsdagen. Fullständig kaos och anarki utbröt då det blev dags att få sätta upp sina tävlingstält! *PUH* Funderade lite på om det verkligen var värt det...?? Men när man är på en flerdagarstävling så är det rätt kul att få plats så att man kan se banan och följa tävlingarna från sitt tält (istället för att sitta 3 rader bak...), speciellt om det tänker vara dåligt väder. Och när det är stora klasser (ca 80 hundar var det i mina) så att man verkligen måste tillbringa hela dagen på tävlingsplatsen. Jag lyckades i alla fall få plats vid en av klass 3-banorna *glad* Mitt vanliga sovtält slog jag upp på en sumpig gräsmatta en bit ifrån. Bredvid parkeringen med alla husvagnar och lyxiga husbilar... *avundsjuk* När jag vinner på triss, då jäklar!!


ONSDAG:

Hopp 3, Sot:
Inte jättebra fart. Klarade slalomen. Slog i ett hinder hårt så att jag trodde att hon rev (gjorde hon inte!), varpå jag som vanligt lite "gav upp" och tappade henne över fel hinder (3 hinder från slutet *suck*). Disk alltså.

Hopp 3, Glittra:
Felfri, blev 11:a och fick SM-pinne! :) Sprang ganska fort (4,40 m/s) och hade bra vägar, missade bara pyttelite på ett ställe.

Glittras hopplopp: http://www.youtube.com/watch?v=GHLH-8LvdQo




Ag 3, Sot:
Missförstånd på ett ställe så hon hoppade ett hinder bakifrån - disk. Höll henne lite extra på fälten efter det. Inte helt nöjd med farten ned till 2/2 och hon sprang inte ända ut på vippen (kanske pga hon flög av sist i Bjuv?) Gasade inte för fullt, men klarade i alla fall slalomen.

Ag 3, Glittra:
Hoppade bommens kontaktfält, annars ok lopp. Långsam vipp. 5 fel och 18:e plats.
Jennie och borderterrierna + la familia kom och höll mig sällskap i tältet, så det blev en rätt trevlig dag! :)


TORSDAG:

Ag 3, Glittra:
Disk pga att Glittra tog ett hopphinder från fel håll. Jag skickade ut runt hindret och skyndade mig sen för snabbt vidare själv för att hinna med ett framförbyte precis efter hindret, varpå Glittra följde efter... Disk. Annars bra flyt, 3 bra och roliga bakombyten som funkade kanon. Men... hon hoppade bommen igen!

Ag 3, Sot:
Disk pga att Sot pep in i en tunnel där hon inte skulle, disk. I övrigt bra flyt och bra bakombyten. Snabbt slalom, snabbaste på tävling någonsin tror jag!

Hopp 3, Glittra:
Felfri, blev 10:a och fick SM-pinne!! Tappade tid då Glittra var påväg i tunnelfällan. Lyckades stoppa henne, men kom av mig och blev sen i ett framförbyte. Kul bana annars, skulle velat köra den några varv för att få till den perfekt!

Hopp 3, Sot:
Disk i tunnelfällan, fan! Hann skrika rejält på henne, men hon hade bestämt sig... Totalignorerad!Lite långsam i starten, men sen bra och kul att springa med. Fixade slalomingången som jag var orolig över.

Jennie och borderbusarna tävlade med oss denna dagen också. Kul, men fy sjutton vilket oväder det var. Regnade konstant kändes det som. Jag började fundera lite över hur knäpp man egentligen är om man frivilligt väljer att spendera hela sin sista semestervecka sittandes och skula inne i ett tält..? :S På kvällen var det dags för "Snapphanefesten", riktigt kul faktiskt! Det var "Partyfabriken" som höll i spektaklet precis som förra gången, lite samma som "Wallmans salonger" där servitörerna både serverar och uppträder. Dessutom lite jippon med att dra upp alla domarna på scen, lite allsång osv. Jag tänkte än en gång när jag satt där på hur underbar denna sporten är! Det är verkligen en faslig blandning av folk i precis alla åldrar, och alla är så otroligt trevliga och har så fantastiskt skoj ihop! Som sagt, UNDERBART :)


FREDAG:

Inga officiella klasser den här dagen, utan "Arion Cup" där resultatet från en hoppklass och en agilityklass las ihop. För ovanlighetens skull fanns det PRISPENGAR att tävla om! :) Vinnaren fick 1000 kr, 2:an 500 kr och 3:an 250 kr.

Hopp Cup, Sot:
Sot sprang förbi ett hinder där jag skulle dra över henne med serpentinhanden. Jag var förmodligen för slarvig... Brydde mig inte om att ta om utan sprang vidare, disk. Resten gick bra.

Hopp Cup, Glittra:
Mycket bra lopp. Jag var offensiv hela tiden och tryckte på (lite sporrad av att speakern babblade på om att Glittra tagit silver på SM osv, he he!), handlingen flöt bra. Felfri, 6:e plats.

Ag Cup, Sot:
Sot var ju ute ur tävlingen pga disken i Ag, men hon gjorde ett bra lopp ändå. Förutom nån stor sväng, och att hon inte stannade som jag ville på bommens nedfart. Hmm... Lite bekymmersamt, kanske borde ta tag i det där nu..? Svar: Ja. Fast det är jobbigt med tävlingsdjävulen :S Vet inte om jag klarar av att ta om fältet när vi inte fått några fel utan bara pga bristande kriterier... Vet ju att man bör, för att inte behöva sota för det sen... Sot slutade 3:a i denna klassen, men det betydde ju nada eftersom det ju var en inofficiell cup och man la ihop resultaten för båda klasserna.

Ag Cup, Glittra:
Spännande eftersom Glittra låg 6:a och hade teoretisk chans på prispengarna! Men... Hon hoppade bommen, IGEN!! Hmm, när jag bestämde mig för planen angående Glittras kontaktfält (se inlägget från Bjuv) tänkte jag att vi kanske skulle få räkna med att kanske missa hälften av gångerna, max. Inte VARJE GÅNG! Suck... Två stycken över oss i resultatlistan körde bort sig så vi slutade 4:a. Om Glittra inte hade hoppat kontaktfältet hade vi blivit 3:a eftersom vi hade snabbare tid. Retligt! När man för en gångs skull tävlar om annat än typ bajspåsar och fästingplockare... :/

På fredagkvällen bar det iväg hem till Anna på 50-årsfest, kul kul! God mat, trevligt sällskap och hennes söta söner gjorde ett perfekt jobb som bartender/lekledare! :) Det var en hel drös båda nuvarande och fd arbetskamrater inbjudna, vilket var himla roligt. Trots värsta "börja-jobba-ångesten när semestern börjar närma sig sitt slut, så brukar det ändå finnas en liten liten gnutta glädje över att få komma tillbaka och träffa sina goa arbetskarater igen. Efter festen hos Anna var jag dock plötsligt mer än nöjd vad det gällde den biten och såg inte längre NÅGON som helst anledning att återvända till jobbet... Strax efter kl.2 på natten klafsade jag mig frusen igenom vattenpölarna fram till mitt lilla tält. Lite mindre mysigt att tälta just då måste jag säga... :S


LÖRDAG:

Hopp 3, Glittra:
Kom av mig och blev sen på ett ställe så att vi fick en vägran /stackars Glittra kunde ju inte veta vilket håll hon skulle ta hindret ifrån då jag bara stod still och gjorde ingenting...) Resten gick fint. Fick 5,89 fel (tidsfel pga vägran). Blev 31:a.

Hopp 3, Sot:
Sot var riktigt riktigt duktig! Allt gick toppenbra, tills jag missbedömde hur lång tid slalomet skulle ta... (Sot ökade nämligen upp ett par växlar mot tidigare på tävling, kanon!) Eftersom jag skulle trycka Sot 90 grader bort från mig efter sista porten och själv var sen. slutade det hela med en krock! 3 hinder från slutet på ett superlopp voltade jag graciöst som en elefant. Som tur är slog jag inte ihop med lilla hunden alltför illa. este mig upp och sprang imål med 5 fel för beröring. Fan också, hade så gärna velat ha ett bra officiellt resultat efter alla disk (och framförallt en SM-pinne!) Nu blev vi 27:a.

Ag 3, Glittra:
Bra lopp. Hade bestämt mig för att ta om bommen om hon hoppade (något måste ju uppenbarligen göras!), men hon trampade så fint så fint, trots att det låg en tunnel runt nedfarten som hon sen skulle in i bort ifrån mig. Har inte tränat på det på år och dar, men det gick. Trodde inte att Glittras fart räckt så långt, men det visade sig att hon blivit 5:a (av 72 st!!) Det var ju kul :) Fick även en SM-pinne som vi inte behövde (hur kaxigt låter det inte att säga så, lol?!)

Ag 3, Sot:
Det gick riktigt bra fram till efter tunnen under bommen. Jag hann till och med tänka "Nu jäklar händer det, nu sätter vi superloppet!" Men icke... Sot var för snabb genom tunneln så jag hann inte backa och göra mitt planerade framförbyte då hon kom ut. "Äh va fan, jag gör ett bakombyte istället". Hört det resonemanget förut?? Jajemän, men jag har uppenbarligen inte lärt mig min läxa: ÄNDRA ALDRIG DIN PLAN! Det funkar nämligen oftast inte. Den här gången blev det en vägran på nästa hinder som var långhoppet, och sen blev det disk. Usch vad jag grämde mig efteråt. Jag skulle gjort framförbytet ändå, trots att det blivit en ful extrasväng runt mig. Sot hade säkert varit snabbare än Glittra ändå, och eftersom Glittra kom 5:a... Hade funnits en rimlig chans på cert och championat! Hmm.. :/

Jag och prinsessorna var färdigtävlade ganska tidigt den här dagen, och lämpligt nog var det superfint väder :) Så då äntligen plockade jag fram turistbroshyrerna, och vi åkte till Finjasjön för att promenera lite! Det skulle finnas en "Hundslinga" på 6 km där. Perfekt! Lagom långt att gå tänkte jag, såhär på eftermiddagen efter 4 dagars tävlande. Det var otroligt vackert vid sjön. Vi gick långsamt och strosade till en början. Jag fotade hundarna lite, de badade tassarna i en bäck, vi hoppade upp på lite stockar och stenar, jag mumsade på lite skogshallon, sen hittade vi en liten strand och Glittra fick simma efter pinne (snarare "träd", den enda vi hittade) en miljon gånger ungefär (aldrig nöjd!)... Promenixade lite till... Efter ett tag började jag tycka det var konstigt att vägen aldrig svängde? Gick lite till, och efter en stund började det svänga lite åt höger. Bra! Jag ökade på stegen litegrann, började bli hungrig och ville tillbaka. Plötsligt kom vi in ibland en massa hus, och sedan ut på en asfaltväg. Märkligt?! Nåja... Efter ytterligare promenixande gjorde vägen en tvär sväng tillbaka åt vänster! Hmm... det var väl ungefär då jag insåg att vi nog gått lite fel!! Tusan också. Ingen karta eller dylikt i närheten, och jag hade absolut ingen aning om vart vi var. Så det blev till att vända tillbaks samma väg igen... Ca 3 timmar blev vår lilla promenad, vi var ganska slut och vrålhungriga efteråt.

SÖNDAG:

Sista dagen och sista chansen! Glittra hade väl skött sig ok hittills och fixat 2 SM-pinnar i hopp, men den glädjen grusades ju rejält av alla hoppade kontaktfält måste jag säga. Sot hade inget alls att hänga i julgranen efter 4 dagars tävlande. Vars en till SM-pinne i hopp behövde de för att bli färdigkvalade, nu jäklar! Jag försökte peppa mig själv och få till lite jävlaranamma, men jag kände mest något slags lugn. Jag kände mig harmonisk och ganska säker på att idag, idag kommer vi faktiskt att fixa det här! Och guess what, det gjorde vi! Plötsligt från ingenstans slog vi till med 4 nollor på raken, hi hi! Det kändes bra :)

Ag 3, Glittra:
En kul och flytig bana! A-hindret skulle tas 2 gånger så det blev många kontaktfält, men Glittra tog dem allihopa. Felfri, dock inte supersnabbt. Slutade 12:a. (Fick SM-pinne, som inte behövdes).

Ag 3, Sot:
Domaren ställde sig väldigt nära bommens nedfart, och Sot gjorde en nybörjarhunds-klassiker och frös till is strax ovanför kontaktfältet och bara sod och stirrade på honom. I en evighet!! Trodde aldrig att jag skulle få henna av bommen, nästan 3 sekunder stod hon där. Hmm. Resten av banan gick skitbra, slalomet var så fint att matte nästan fick tårar i ögonen :) Sot slutade på en 10:e plats. Himlarns att hon skulle pausa så länge på bommen! (Fick SM-pinne, som inte behövdes).

Hopp 3, Glittra:
Oj oj vilken knökig bana! Man fick bryta hundens väg heeela tiden: in emellan, runt och hoppa, runt tillbaka, "fel" tunnelingång... I och för sig den typ av banor som jag och Glittra gillar eftersom hon är duktig på sånt, men ändå lite tråkigt eftersom hundarna inte hade nån chans att få upp någon som helst fart. Det var en liten raksträcka muren - säck- långhopp, men i övrigt var det bara att bryta och svänga hela tiden. Det var bennemig till att jobba på bra själv också för att lyckas visa rätt! Glittra tog sig genom felfritt, och slutade på en 11:e plats och SM-pinne!! Wohooo, färdig för SM 2010!!

Hopp 3, Sot:
Duktiga lilla Sot-skrot lyssnade också fint och tog sig igenom felfritt! Någon stor sväng här och var, men jag tyckte hon var duktig. Framförallt hade jag bävat för slalomingången som var riktigt svår, men vi gjorde nån stor men flytig grej som funkade. (Det innebar att Sot fixat 10 av 10 slalom den här veckan, gissa om jag var glad och stolt!!) Sot gick upp i ledning, men ganska snart var det ett dansk ekipage som slog oss. "Attans, där rök certet" tänte jag. När klassen var slut hade vi halkat ned till 5:e plats, men jag var mycket nöjd. Sot hade tagit sista SM-pinnen, och var även hon färdig för SM 2010!! Tjihooo!! Sen på prisutdelningen fick jag reda på att hon visst fått CERTET också! *paff* Det var danska ekipage på både 1:a och 2:a plats, och jag hade varit säker på att de var där för att plocka svenska cert. Men nähä... bara att tacka och ta emot, hi hi! :)

Sots certhopplopp: http://www.youtube.com/watch?v=emBI7WexXy8

Konstigt hur en bra sista dag kan få hela veckan att plötsligt verka helt fantastisk, trots att Sot diskat typ allt som kommit i hennes väg och Glittra flugit av bommen som om hennes liv hängde på det! Men men, summa summarum så fixade vi vårt mål att kvala till SM! Och ett cert är ju inte så illa, även om det var väldigt nära ett par gånger till, om inte om hade varit... Fast lilla skrot-hunden är i alla fall "halvvägs" till dubbelchampion nu! ;) Två agilitycert och ett hoppcert så här långt. Bara att fortsätta jobba på.

Tyckte att det var en bra tävling, Hässleholm HU är proffsiga. Toppenunderlag, snygga hinder och bra kringarrangemang. Är glad att jag åkte dit och stod ut trots regnet, och trots att jag var sååååå trött måndag morgon då det var back to work igen...

Är det bara jag som gråter??

Hmm, fattar inte varför mitt blogginlägg om Hultsfredsfestivalen hamnade under inlägget om lydnadstävlingen, som jag skrev innan?? Men jag fattar inte heller varför den här j-kla bloggen ibland slänger in några extra radavstånd och ibland tar bort dem helt, trots att jag inte skrivit så! *GRRR* Störigt som f-n när man är perfektionist... Nåja, ni får scrolla ner en bit!

Här kommer i alla fall "ETT SÄLLSYNT EXEMPLAR", Lasses nya låt som han körde som extranummer sist på Hultsfredsfestivalens sista dag. Texten är så himla fin att jag tyckte den förtjänade ett alldelles eget inlägg! :) Som sagt, den fick mig att gråta...

http://www.youtube.com/watch?v=0sNyASq9IcA

När natten är här ska jag lämna allt tillbaks

Drivet och skulden jag har

Du visste nog att jag hade mina skäl

ett sätt o ge ett sätt o ta

När mörkret sista trummor dånar ut

överger, och lämnar mig kvar

Jag blundar i en frusen tyst minut

ett mycket sällsynt exemplar

Ljus stanna kvar

kom och va min vän

Ljusna mig igen igen igen

Du sätter all din tilltro till en dröm

Till sångerna som tar ens liv till slut

Din skönhet inspirerar till en lögn

när mörkrets sista trummor dånar ut

Och varför står du annars här?

Du kunde valt den andra vägen

Du läser mig kapitel för kapitel

Jag är mindre stolt nu men jag är förlägen

Ljus stanna kvar

kom och va min vän

Ljusna mig igen igen igen

Kom och var min vän för en sekund

När kvällens första frusna stjärnor vaknar

Bli mitt sista halmstrå för en stund

Vi som har allt, vi som saknar

Jag skänker dig den sista lögn jag har

men offrar, och betalar vad som krävs

När natten är här ska jag lämna allt tillbaks

resterna jag frossat i förgäves

Ljus stanna kvar

kom och va min vän

Ljusna mig igen igen igen

Ooops we did it again... :)

Jag och Sot var och tävlade lydnad i Tollarp den 17/7. Jag är ju egentligen bara ute efter att få ett LP1 på henne (dvs vill fixa 160 poäng 3 gånger), och efter förra tävlingens succé med 185,5 poäng kändes det ju ganska lugnt. 25,5 poäng att ta av liksom. Fast det är klart, lite tävlingsmänniska är man ju, och man vill ju helst inte göra ett sämre resultat. Även om det hade "räckt" med 160 poäng så hade jag nog blivit ganska besviken om vi fått det, när jag vet att vi kan bättre. Jag var också lite nervös att jag skulle vara för nonchalant den här gången eftersom det gått så lätt på första tävlingen, så att det skulle skita sig pga det. Har dock inte haft så jättemycket varesig tid eller lust att träna, men veckan innan tävlingen tränade vi litegrann varje kväll.


Bland annat har vi tränat på att hon ska låta apportbocken vara (inte dutta på den) tills jag säger att hon ska ta den, och det gick faktiskt löjligt lätt att lära henne. Sen har vi kämpat på lite med att hon ska sätta sig rakare i linförigheten, men det går inte fullt lika bra alltså. Hon sätter sig snabbt och snett, och rättar sedan in sig om hon märker att jag inte är nöjd. Hmm... Vet inte riktigt hur jag ska få henne att sätta sig rätt på en gång..? Kanske skulle gå en lydnadskurs nån gång, he he!

Till tävlingen då. Jag och hundarna åkte dit själva (eftersom Ullis och Stella är i Uppsala och pysslar med examensarbete). Lite läskigt, jag kände mig som ett ufo bland alla som verkade känna varandra sen tidigare och som framförallt hade superkoll på hur lydnadstävlingar går till. Jag stod mest tyst för mig själv och väntade. Lydnadsvärlden är ju helt ny för mig, men nu har jag i alla fall lärt mig varför alla går omkring i de där tunna chica västarna med ungefär 100 fickor: KOPPLET! Man måste ju ha någonstans att stoppa undan kopplet, och min softshell-jacka som jag tagit med för detta ändamål var lite varm sådär mitt i sommaren.

Det var en stor tävling med alla klasser, klass 1 var så stor att vi blivit indelade i 2 grupper. I min och Sots grupp var vi 18 stycken, och jag drog startnummer 17. Ganska lång väntan, men hellre det än att få nummer 1! Det började dock med platsliggningen som delades i 3 grupper.
Man skulle ju kunna tro att jag skulle hinna bli nervös när jag satt och tittade på alla ekipagen innan oss, men det var tvärtom faktiskt. Jisses... Vill ju inte låta kaxig eller stöddig, men ... Visst, jag förstår att det som sitter som en smäck på träningen kan gå åt skogen på tävling (jag och Sot har ju slalomet som strulat för jämnan på tävling), men grejjen var att många utav dem inte verkade tycka att det gått åt skogen. De verkade inte alls särskilt förvånade eller besvikna, och inte det minsta skamsna heller, lol!



Platsliggande Betyg: 10

Jag kände mig ganska lugn, Sot är duktig på platsliggning. Jag var inte alls lika nervös som förra gången. Men... det hann jag bli! Plötsligt, ganska omedelbart, började Sot vända och vrida på huvudet hastigt åt höger, vänster, uppåt och nedåt. Jag såg då att luften vimlade av flygfän som Sot försökte hålla koll på! Hon låg alldelles still med kroppen, men var gång hon hittade en ny mygga att fixera blicken på var jag livrädd att hon skulle resa sig. "Ligg stilla, ligg stilla, ligg stilla, vi har inte åkt såhär långt för att missa 30 poäng på platsliggningen!" försökte jag överföra genom telepati under de 2 minuterna. Det funkade! :)


Tandvisning Betyg: 8


Den här gången körde de inte tandvisningen direkt efter platsliggningen, utan istället började de med den när man skulle in och köra sitt lydnadsprogram. F-n också, det är ju ingen höjdare att tvinga sin hund till något hon bara hatar precis innan man sen ska köra igenom en massa lydnadsmoment utan varken beröm och godis... Men men, inget att göra något åt. Jag var i alla fall glad att det var samma domare som sist, för han hade ju varit snäll. Det var han inte den här gången... Han började i och för sig med att låta hunden komma fram själv och hälsa på honom, vilket Sot gjorde duktigt. Han fick lite svansviftning till och med. Men sen skulle hon sitta vid min sida medan han gick fram och kollade hennes tänder. "Jag sätter mig ner och håller i henne" sa jag. "De får du inte" sa han då. "Jag vet", sa jag, "men jag tar avdraget för det, du kommer inte att kunna titta på henne själv". "Jodå, det går bra" sa han då, och mesiga jag protesterade inte mer utan lät honom försöka. Vilket resulterade i att Sot backade undan när han böjde sig över henne, och sen fortsatte han jaga henne runt mina ben i vad som kändes som en evighet. Till slut var stackars Sot så skärrad att jag var tvungen att fånga in och krampaktigt hålla fast henne medan domaren tittade på hennes tänder. Usch, kändes inte alls bra. Hemskt. Och det var lite pinsamt också... Alla andra hundar hade skött sig exemplariskt och fått en 10:a, men Sot betedde sig som en sån där hysteriskt skygg och rädd sheltie som hon egentligen inte ÄR. Hon är en otroligt vänlig hund och går fram och hälsar på de flesta som pratar med henne, men hon gillar inte när folk tränger sig på. Framförallt inte män i keps... (borde det inte vara förbudet för domare att bära keps?) Om man däremot ställer henne på ett bord kan vem som helst göra vad de vill med henne. Jag trodde att vi nollat momentet, men vi fick tydligen en 8:a. Vad ska de egentligen göra för att få lägre poäng, bita domaren? Döda honom??



Linförighet Betyg: 8,5 Kommentar: POS, SS, LEK

Sot var fortfarande skrämd och svår att få kontakt med efter upplevelsen vid tandvisningen. Jag fick säga till henne 3 eller 4 gånger samt till slut visa med handen för att få henne att sätta sig i utgångsläge för att börja. Herrejäklar, hur ska det här gå... Fick ingen tid alls att peppa igång henne igen, och eftersom detta inte direkt är vårt paradnummer till att börja med så gick det väl sådär. Hon satte sig långsamt i första halten, och naturligtvis snett. Men annars tyckte jag att hon var alert och följde himla fint, och själv lyckades jag faktiskt hålla snattran hela tiden den här gången (fick ju kommentar om det sist!) Vet inte om LEK betyder något annat eller att hon faktiskt lekte. Jag märkte inget, men hon kan ha bitit lite i kopplet under språng kanske? Hon har gjort det nån gång ibland då jag sprungit för fort på träning.


Läggande Betyg: 10 Kommentar: BRA!!


Duktiga hunden är verkligen en pärla på det här!



Inkallande Betyg: 9,5 Kommentar: Avslut, tempo

Sot sprang verkligen jättelångsamt och såg hemskt osäker ut, jag trodde nästan att hon skulle sakta av till trav. Men det gjorde hon inte som tur var, och hon avslutade i alla fall med sitt lilla skutt mot mina lår! *smile*


Ställande Betyg: 9 Kommentar: Steg


Jag såg ju inte hur hon gjorde just den här gången, men när vi tränar stannar hon direkt i steget men flyttar liksom fram det bakre frambenet så att frambenen står snyggt paralellt. Om det räknas som "steg" så får det väl vara så då. Jag är nöjd!


Apportering Betyg: 10 Kommentar: BRA!!

Practise makes perfect! :) Hon är så duktig nu lilla Sot, tuggar inte ens längre.



Hopp över hinder Betyg: 10


Såklart! :) Hon gör dock samma skutt mot mina lår då hon ska sätta sig vid sidan, men det räknas visst inte här..?



Helhetsintryck Betyg:10 Kommentar: Trevligt!!

Tack tack!



Efter tävlingen kände jag mig jättedeppig pga att tandvisningen gått så dåligt. Och jag var irriterad över att alla brukshundägare nu säkerligen fått sina fördomar om nervösa nervsvaga shelties bekräftade... Jag var säker på att vi hade nollat tandvisningen, och visste inte vad jag fått på de andra momenten heller. Jag var väldigt osäker på om vi klarat 160 poäng. Fan också, ska vi behöva tävla 2 gånger till för att ta vårt LP1, tandvisningen lär ju inte bli roligare nästa gång pga upplevelsen idag... :(

Efter en stunds väntan skrev de upp resultaten på en lapp på klubbhusväggen. När jag sneglade tyckte jag först att hon skrev 157,5. Skit också... Men sen såg jag att det stod 187,5 poäng!! Wow, 2 poäng mer än förra gången, hur gick det till?! :) När jag sen skummade över de andra resultaten insåg jag att ingen hade högre poäng heller. Ha ha, det var ju inte klokt, vi hade vunnit IGEN! Himla himla galet kul. Och min nervsvaga Sot-skrot fick visa att hon faktiskt är ganska cool ändå, då hon la sig tillrätta överst på prispallen och såg lite lagom uttråkad ut! ;) Jag försökte sätta henne upp för att det skulle se lite snyggt ut då flera stycken tog foto, men hon la sig envist ner igen, hmm. Den här gången flankerades vi av en bordercollie och en schäfer på 2:a och 3:e platsen. Jupp, kändes rätt häftigt det med :)

Innan vi körde hem ringde och sms:ade jag närmsta fanklubben om resultatet. Camilla undrade om det blev milkshake nu igen, eller om Sot kanske hade någon annan favorit? Hmm, jag hade ju egentligen inte tänkt köpa något till henne. Matvraket Sot-skrot hade nämligen redan tidigare på dan stulit någons mat på stranden... (jag trodde att hon som vanligt letade ätbarheter inne i en buske medan jag packade ihop våra grejjer, men upptäckte att hon istället helt fräckt stod på någons filt och glufsade i sig *pinsamt*). Efter Camillas sms fick jag dock lite dåligt samvete, så det slutade med att prinsessorna fick dela på en cheeseburgare på vägen hem. Jo det var hon väl värd ändå, min duktiga lilla tjej!

Hultsfredsfestivalen

Vecka 28 var jag på Hultsfredsfestivalen, och som jag skrivit om tidigare hade jag lite ågren över att åka dit. Var rädd att jag skulle tycka det var skit, och därför bli sur och bitter över att inte ha valt Roskilde istället. Men jag gjorde mitt allra bästa, och kan stolt säga att jag faktiskt inte blev särskilt jättegnällig (bara lite lite..) Jag nöjde mig med att bara helt lugnt konstatera att det här förmodligen var min första och enda gång på Hultan, såvida de inte lyckas få dit någon RIKTIGT bra artist, och att jag förmodligen åker till Roskildefestivalen nästa sommar OAVSETT vem som ska spela där. Skillnaden var nämligen milsvid!! (Även bokstavligt talat faktiskt, ha ha!)

Från början då. Jag och Ida åkte dit redan på tisdagen, dan innan själva festivalen började. Ville ju komma dit i tid, hinna få upp tältet, hasa dit alla grejjer, gå runt och checka läget lite osv innan det var dags för koncerterna att dra igång. Väldigt direkt fick vi 4 snabba bevis på att Roskilde är bättre: de tog i Hultsfred betalt för parkeringen, de tog betalt för bussen, de tog betalt för vattentoaletterna och de tog betalt för programmen (eh, WHAT??!)

Nåja, det gick i alla fall bussar mellan parkeringen och campingen vilket jag var himla tacksam för (även om de stannade en km från ingången och kostade 20 kr enkel väg)! Trots att vi packat med oss betydligt mindre än normalt, tog det ändå 2 rundor och halva dan innan vi fått med oss allt *pust&stön* Vi hann nästan innan det började ösregna...

Slog upp tälten på Royal Camp, den "lugna" campingen ;) Perfekt, vi var mycket nöjda! Den låg precis bredvid husvagnscampingen och var faktiskt väldigt fridfull (för att vara festival alltså..) När det slutat regna (nja, någorlunda i alla fall..) gick vi en liten promenix och kollade resten av campingområdet. Hmm, det var ju inte särskilt stort... Var fanns bion liksom? Och klätterväggen, isbanan, studsmattan och vollyboll-planerna? Och bok-bussen? Skate-ramperna och dans-scenen? Myssofforna? "Vad sjutton ska man hitta på tills festivalen drar igång??" undrade de bortskämda Roskilde-fansen... :S Tillbaks till tälten för att läsa och nanna kudden.

Ida kikar ut från sitt tält. Syns inte på bilden, med det ÖSREGNAR utanför!

"Hotellrummet", innan det blev stökigt...

Nästa dag gick vi med bestämda nyfikna steg in på själva festivalområdet, men oj.. Vilken bebis-festival!! Kunde inte fatta hur litet det var. Är det här ALLT?? Fick nästan en klaustrofobisk känsla när jag insåg att man i princip kunde stå på ett ställe och se alla scenerna samtidigt. Men men, jag försökte tänka positivt: man skulle i alla fall slippa att få skoskav av allt springande mellan de olika scenerna (på Roskilde får man ju liksom ibland räkna med sisådär 20 minuters transportsträcka mellan två scener, superångest och ett fasligt sressande när favoiterna envisas med att krocka!) Fast hur positiv jag än försökte vara så VAR det ingen höjdare att klämma ihop en festival på så liten yta. För även om de visserligen inte spelade på de två största scenerna samtidigt, så störde soundchecket från den "vilande" scenen musiken på den scenen som var igång, VARJE GÅNG! Det är fan inte kvalité det, så jäkla dåligt att jag knappt trodde det var sant! Var är den dolda kameran liksom?! Hur kul är det att plötsligt höra "ett-två, ett-två.." mitt i en ballad, eller "dunk-dunk-dunk-dunk" i flera minuter när nån testar trummorna. Jag saknar ord...

I likhet med campingområdet, fanns det inte heller på festivalområdet något att "göra" mellan koncerterna. Jag har visst uppenbara problem att underhålla mig själv... :S Tja, i alla fall när jag hamnat mitt bland en massa tusen tonåringar som jag inte har någon större lust att umgås med, och utan en enda snygg rocker i passande ålder i sikte. Men, jag VAR åtminstone inte äldst på festivalen som jag befarat! (Fast å andra sidan undrar jag om det inte är ett tecken på att man börjar bli gammal då man hela tiden lite smådesperat spanar efter personer som är äldre än man själv? Eller för den delen, när man inte kan förstå varför koncerter måsta börja kl.01 på natten!? *hehe*) Det fanns ett par affärsstånd, som man kollat igenom efter en kvart... Ingen shopoholic-varning där minsann.

Det blev så att jag tillbringade mycket av förmiddagarna läsandes i tältet (vilket var ok eftersom jag hade superbra bok med mig: Stieg Larsson "Luftslottet som sprängdes"). Det regnade nämligen VÄLDIGT MYCKET under veckan, och jag hade inte lust att bli blöt och kall i onödan (dvs jag kan offra mig för bra musik, men inte för kass sådan eller för att bara strosa runt). Det var verkligen kallt som satan om kvällarna och nätterna, och jag frös i vanlig ordning som en gris (hur är det möjligt att frysa när man har långkalsonger, mjukisbyxor, 2 tröjor, raggsockar, tjock sovsäck och filt på sig??) Det fanns ETT "öltält" under tak inne på området (som blev knökfullt så fort det kom ett rejält regn), i övrigt fanns det ingenstans att varken sitta eller skula. Gräset brukar duga fint för mig, men inte när det är blött :/ Blev jäkligt trött i mina gamla ben och min kassa rygg.

Fick ju ta en bild vid sjön. Erkänner att miljön på Hultan är mysigare, ifall det varit fint väder... (Notera regnbyxor, stövlar och butter uppsyn!)

Maten var också en stor besvikelse. På Roskildefestivalen så finns det så HIMLA mycket god mat, allt lagas på plats! (Några av mina favoriter: Mousakka, vitlöksbröd med tomat och ost, bakad potatis, spaghetti m köttfärssås, tonfisk-risotto, braend kaerlighed = potatismos med tärnat stekt fläsk och rödbetor, diverse olika crepes, Mor Toves äppleskivor, bagels, kanel-snegel...) Där är det nästan så att man sätter sig och väntar på att bli hungrig igen direkt efter att man ätit, bara för att få chansen att testa något nytt! På Hultan var det mer "Hmm, jag måste nog äta något igen nu...Jobbigt.." Allt var bara flottigt och halväckligt, var trött på det efter första dan (pizza-slice, falaffel, hamburgare, kebab, taco-tallrik... Tråkiga inplastade frallor till frukost...)

Frukost vid tältet.

Sådär, nu har jag gnällt färdigt! För faktum är att jag hade fantastiskt kul ändå. Det jag hade åkt dit för, det fick jag med råge: LASSE! Underbara bästa Lars Winnerbäck!! :) Han gjorde fyra spelningar på Hultan, en varje dag. Första dan spelade han med sitt gamla band Snoddas (kul att se), andra dagen var det en typ akustisk koncert, tredje en mer rockig variant, och sista dagen en "vanlig" koncert med Hovet. Det var verkligen KANON, man fick höra såååå många låtar! "Kom ihåg mig" körde han av nån anledning varje dag, men annars körde han inte en enda låt två gånger. Åh, jag var så glaaaad!! :) Fick höra jättemånga av mina favoriter som jag aldig hört live förut, eller åtminstone inte så ofta, tex "Nånting större", "Om tiden vill ifatt", "Söndag 13.3.99" och sist men inte minst "Fria vägar ut". Den sistnämnda är väldigt speciell för mig, det är MIN låt helt enkelt. That´s the way it is. The way I am. På riktigt alltså! Texten är så på pricken jag att det nästan är lite läskigt faktiskt, men jag tänker inte lägga upp den här och nu. Den är lite deppig...

Den akustiska koncerten var nog min favorit. Den var på en mindre scen med begränsat antal platser, så vi fick köa ett par timmar i regnet för att vara säkra på att komma in. Oorganiserat och kaotiskt, jag lyckades bli ovän med en vakt... Ganska vanligt fenomen det där :S Men slutet gott allting gott, vi fick våra platser i första raden! :) Det var världens mysigaste lilla koncert med bara Lasse, Anna och Johan, den typ som man nästan aldrig får uppleva igen när ens favoritartist väl har blivit "stor". Av naturliga skäl blev det många av de lugnare låtarna, och det var extra mysigt då man så tydligt hörde alla som sjöng med - älskar det! Det är en sån helt underbar känsla, tror att den kallas LYCKA :) Man känner sån samhörighet, att vara mitt ibland massa likasinnade som alla tycker och tänker och känner och förstår... precis som du. Lasses låtar innehåller otroligt mycket text (inte typiska "vers-refräng-vers-refräng"-låtar direkt), så om folk kan sjunga med i hela låtar vet man att de också verkligen har lyssnat mycket på hans musik. Vi är många, och det är härligt! Och Lasse är så braaaa! Ja ja, jag märker att jag börjar flumma lite nu... Men jag filmade litegrann utav "Timglas" på koncerten, så att ni ska förstå lite av vad jag menar. Det låter i och för sig för j-vligt när publiken sjunger, men det spelar liksom ingen roll. Det är inte det som är det viktiga, inte det som är poängen!

Lars Winnerbäck "Timglas"

http://www.youtube.com/watch?v=Ab5BzAMXCYE

Bästa Johan :) Den mest talangfulla person jag träffat, han kan spela ALLT!

Nån timme innan koncerten 3:e dagen, när vi återigen stod och köade för bra platser, kom Lasse plötsligt ut för att hälsa och skriva autografer! Roligt :) Han är ju inte sådär jättesocial och lättsam av sig i sin roll som "dyrkad stjärna", så det var snällt att göra det ändå tyckte jag. Man såg att han var blyg och inte riktigt bekväm med uppståndelsen, och han gömde sig bakom huva och svarta solglasögon. Jag bryr mig inte alls om autografer, har aldrig gjort. Syrran är värsta autografjägaren och var såklart superglad, men jag förstår liksom inte grejjen. Om jag nån gång får chansen att stå öga mot öga med någon jag beundrar och tycker om så vill jag ta till vara på det ögonblicket, suga i mig varenda sekund för att sedan bevara som ett ömt minne. Vill inte slösa bort det genom att be honom/henne skiva sitt namn på en papperslapp. Nej, jag skulle mycket hellre vilja sätta mig ner och prata en stund, eller be om en kram istället. (Det har jag gjort några gånger, bla då jag träffat snyggaste Jocke från Hardcore Superstar *myyysigt*) Tyvärr funkade inte det den här gången, inte så lätt när sisådär 200 fans försöker kasta sig över Lasse samtidigt... :S Jag blev helt upptryckt mot kravallstaketet, och stod bara och log som ett fån medan folk bakom viftade med papperslappar ovanför mitt huvud. Kändes inte som rätt tillfälle att ställa frågan "Vill du gifta dig med mig?" heller, LOL! Inte riktigt rätt stämning ;)

Skriver autografer

Tja, jag brukar ju skämta lite om att jag ska gifta mig med Lasse en dag. As if... I know! Men om jag fått så hade jag nog gärna gjort det! Kanske..? Han är ju extremt anonym med sitt privata liv, så jag känner ju honom egentligen inte överhuvudtaget. Han är kanske en riktigt odräglig karlaslok egentligen? Men det utesluter förståss inte att jag hela tiden blir förälskad i honom... RIKTIGT förälskad. Igen och igen... Varje gång... Ja jag vet, jag är HOPPLÖS! När ska jag hitta mig en vanlig lagom ful grabb? Men jag kan inte hjälpa det, det är så VANSINNIGT ATTRAKTIVT med män som kan sjunga, som kan beröra! Och kan de dessutom skriva fina texter.... Jag faller dit heeela tiden, som en fura! Till och med jag kan ju se att Lasse egentligen ser ganska förfärlig ut i sitt långa slitna hår, ovårdade skägg och ganska fula grälla tatueringar (det gjorde jag redan innan min kompis Elin påpekade att han liknade en gammal övervintrad hippie *hmf*), men tack vare sina låtar som jag tycker så himla mycket om blir han ändå vackrast i världen. Och han ÄR väldigt söt när han ler med sina grönbruna ögon! :)

I väntan på sista Lasse-koncerten

I slutet av sista koncerten sista dagen sa Lasse "Jag har skrivit en ny låt till er". Sen körde han "Ett sällsynt exemplar", ensam på scenen med bara en gitarr. Det var så vackert att jag började gråta! Både framförandet och texten var så fin. Inte så att jag storbölade, men tårar i ögonen fick jag allt. Och lite ont i hjärtat...

Jag var smådeppig och hade abstinens i flera dagar efter festivalen, jag hade ju liksom vant mig vid min dagliga dos av Lasse ;) Han har så otroligt många bra låtar att han lätt hade kunnat köra på med koncerter nån vecka till! Men men, jag har i alla fall glädjen att meddela att hösten och vintern är räddad: ny bok och skiva 21/9 + höstturné, tjihoooo! Har köpt biljett till spelningen i Baltiska hallen i Malmö 20/11. Hade funderingar på att åka till Kristianstad också, men ingen som vill gå med... Någon frivillig??

Lasse...

....Lasse

..älskade fina du!

Vill dela med mig av en låt till, men det var svårt att välja... Jag gillar ju i stort sett alla Lasses låtar, och favoriterna växlar. Men jag har i alla fall valt "Nån annan". Han körde den ihop med Snoddas på festivalen, och den är riktigt glad och positiv. Den har faktiskt fått en liten revival på min favvolista nu :) Jag älskar hela känslan i låten, och speciellt textraden "..vad är det som gör att man glömmer saker, man glömmer att man trivs med livet ibland..." Det är ju så ibland i detta samhället. Man strävar hela tiden efter att få det bättre, man vill ha mer, bli lyckligare... Jag kan också bli avundsjuk på andra, önska att jag hade vissa saker (typ pojkvän, gärna en vanlig och halvful..) och känna mig otroligt deppig och misslyckad i perioder. Men om jag bara tänker efter så är det väldigt mycket som är bra också. Jag trivs ju med mitt liv i stort. ("Alla drömmer vi om lyckan som om livet blivit fel.." är en annan bra textrad på samma tema ur låten "Aldrig riktigt slut"). Nåväl, här kommer låten i alla fall:

Lars Winnerbäck "Nån annan"

http://www.youtube.com/watch?v=RBsuA1NeE-c

Solen gick ner som på beställning

det hade inte varit samma sak om den sken
där vi gick i sjöar som vattenpölar

med våra kängor och smala ben

Tänk om kaféet inte stängt så tidigt den kvällen

Tänk om klockan tagit samma vägar som vi

när vi gick på tomma, blöta gator

där historierna flög förbi

Och allt som vi sa då

Tänk att man kunde säga så

Vi gick bland gårdar, hus, affärer och skjul

och allt var så konstigt men förbannat kul

Det kunde ha varit nån annan

Men det var jag

Vad är det som gör att man säger saker

man säger saker man inte förstår

där vi gick på berg som högar av löv

med långa jackor och längre hår

Och vad är det som gör att man glömmer saker

Man glömmer att man trivs med livet ibland

När vi flydde från sanning, tid och besvär

för att ta måsten i andra hand

Och allt som vi sa då

Tänk att man kunde säga så

Vi snackade skit om alla vi kunde klandra

för att komma på att vi bara hade varandra

Det kunde varit några andra

Men det var vi

Och vi glömmer höst

och vi glömmer vår

Vi glömmer allt och tror att tiden är svår

Men man kommer på, sen efteråt

att vi hade rätt kul emellanåt

Ja, vad var det egentligen som hände den kvällen

Vad gjorde mig så förfärligt glad

när vi gick med förhoppningar som drömmar

om stearinljus och varm choklad

Tänk om kaféet inte stängt så tidigt den kvällen

Tänk om klockan tagit samma vägar som vi

Tänk om vi inte gått i några vattenpölar

som smala ben och kängor trampat i

Allt som vi sa då

Tänk att man kunde säga så

Nu har jag gått den vägen igen

Men det var inte samma sak

saknar någon vän

Jag önskar att det vore nån annan

Jag anar vem

Men jag vet inte än


Andra artister jag såg på festivalen var Takida (såklart!), Anna Ternheim (underbar!), The Killers, A Camp (gillar dem, men kanske lite segt..?), Mando Diao, Markus Krunegård (åh vad man blir glad av honom!), Franz Ferdinand, Maia Hirazawa (blev besviken på att hon sa att hon fram till nyligen inte visste att "The worrying kind" handlade om panikångest. What?? Hur kan man sjunga en låt med sån inlevelse utan att begripa vad den handlar om?! *fattar ingenting*), Petter, Timbuktu, Dropkick Murpfys (mina favoriter! Coola, tyvärr ganska kasst ljud där vi stod..), Sahara Hotnights, Kings of Leon (andra gången jag ser dem och jag förstår inte varför jag inte gillar dem mer? Jag borde göra det..), och Thåström (*ler*).

Dropkick Murphys. Irländsk folkmusik + hårdrock = coolt!

Agilitytävling Bjuv

Hmm, tävlingsdagen började ju inte på topp direkt... Jag hade varit på koncert kvällen innan (och kvällen dessförinnan..) och därmed inte fått så mycket sömn. Det fanns en tid då jag galant klarade av att bara få ett par timmars sömn ("man behöver inte sova när man har roligt" brukade vara mitt motto), men det är kanske dags att börja inse att den tiden är förbi... :S Jag kom till Bjuvs BK i god tid i alla fall. Fick upp tältet, tog pm:et och gick och skrev upp mina startnummer på det, promenerade lite med hundarna, och gick tillbaka till tältet. Jahapp, så hade man visst gått och tappat pm:et... Puts borta! Det var bara att ta en papperslapp och gå och skriva upp startnummerna en gång till *suck* En stund senare då jag började förbereda mig för första loppet: Jahapp, köttbullarna ligger visst kvar hemma i kylen... *suck igen* Fick gå in till serveringen och skamset be att få köpa en rå korv. Det löste sig ju ändå, men jag blir så irriterad på mig själv när jag är så klantigt tankspridd.

Agility 3, Sot:

Största svårigheten på den här banan, eller i alla fall det som ställde till det för flest, var en tunnel som låg under uppfarten på bommen. Jag tyckte dock inte att det var så svårt att placera sig för att fixa det där ganska lätt. Sot kändes inte riktigt på G, lite långsam. Jag fick springa ut lite för att runda tunneln efter att jag skickat upp henne på bommen, och då saktade hon ner ännu lite mer och "väntade" på mig. Fast det visste jag ju. Det är en av sakerna vi har på vår lista att träna, att hon ska kuta vidare fram och ställa sig i 2/2 trots att jag kommer efter. (Problemet är bara att det är svårt att träna på detta själv, man behöver en "skålhållare"...) Vidare då. Slalomen gick galant! *wohoo* Men sen kom vippen och Sot flööög av innan den slagit i marken... Jag hade noterat på banvandringen att hon skulle komma ganska snabbt ifrån ett hopphinder upp på vippen, så jag var medveten om att jag nog skulle behöva påminna henne om att sakta in en smula. Eftersom hon på senaste tiden dock haft en tendens att inte springa ända ut på vippen innan hon bromsar, tyckte jag ändå att det skulle vara bra att hon hade lite fart. Well well, missbedömning av mig. Det kändes åtminstone inte som om hon aktivt "hoppade" av, utan mer som att hon faktiskt inte klarade/hann stanna. Jag pratade med någon sen som sa att många hade flugit av vippen, och att den nog slog över för tidigt. Med 5 fel i bagaget ger jag upp lite (fan, vi skulle ju ta cert...), och lite senare i en sväng tappar jag Sot som sticker iväg och tar ett extra hinder. Jag hade nog kunnat stoppa henne, men vad spelar det för roll liksom? 5 fel eller disk är skit samma. A-hindret kommer mot slutet av banan, och det finns inte minsta tillstymmelse att stanna i 2/2 *Grrr* Visst tog hon kontaktfältet, med det är inte det som räknas. Jag tog tillbaka henne för att ta om, men domaren jagade oss av banan (surkärring!) Hmm, kändes minst sagt ganska pissigt efter detta loppet faktiskt :/

Agility 3, Glittra:

Glittra gjorde ett bra, om än lite segt, lopp. Det enda var att hoppade kontaktfältet på bommen. Fan också, det har ju funkat bra så länge nu... Men men, det är bara att acceptera.

Så här är det nämligen med Glittras kontaktfält: Har aldrig tränat in något "riktigt" beteende på kontaktfälten (typ 2/2 eller nosdutt), utan Glittra har fått lära sig att hon ska springa ner och trampa på fältet och sen springa vidare utan släppkommando. På tok för luddigt för stackars hunden, jag vet, men jag visste inte bättre på den tiden... Och faktum är att det funkade väldigt länge! Under de första 4 åren vi tävlade hoppade hon ett kontaktfält, ETT! Men så förra sommaren lärde hon sig att hoppa... Hejsan tjosan vad det hoppades, och vi hade ingenting att falla tillbaka på! :S Jag hade ju inte rätt att bli arg på henne heller, för i hennes värld skulle hon "springa ner och trampa på nedre delen av bommen och sen fortsätta". Vilket hon ju gjorde, bara inte tillräckligt långt ner... Ingen vits att bråka och ta om på tävling heller, hon skulle ändå inte förstå varför. Så planen för vintern var att träna om kontaktfälten till ett riktigt 2/2 med släppkommando. Vi var faktiskt duktiga och tränade massor. Vi tog allt noggrannt och i små små steg, började med "trampa på target på marken", spring till skål osv. Allt gick bra, men när hela momentet var klart insåg jag att istället för att göra henne snabbare och säkrare, hade Glittra blivit väldigt osäker på vad som förväntades av henne. Hon gjorde rätt, men saktade av redan vid nedfarten på bommen och liksom smög/trippade ner i position, sneglandes på mig. Hon blev uppenbart förvirrad av att jag plötsligt ändrat ett moment som hon redan utfört på ett helt annat sätt i 5 år. Fan också... Det var bara att bestämma sig för ett av två onda ting. Antingen höll jag fast vid att hon skulle utföra 2/2 beteendet, med risk att alltid få tidsfel pga att jag inte lyckades få henne att utföra det snabbt, eller så körde vi på som tidigare, med risk för att hon drog på sig 5 fel ibland. Jag har valt alternativ nr 2. Det är liksom varken kul eller lönt att köra nolla ifall men ändå aldrig är tillräckligt snabb. Då tycker jag det är bättre att ibland misslyckas, för att de gånger man faktiskt lyckas kanske kunna få en ok tid och placering. So that´s the way it is..!

Hopp 3, Sot:

Wow, det här loppet kändes så himla himla bra!! Skitskoj var det att springa, jag var helt lyckorusig lång tid efteråt! :) Rolig bana, och Sot tog i och sprang så himla duktigt hela vägen. Trots att hon fick bromsa och svänga flera gånger, så fortsatte hon att kämpa framåt framåt framåt. Jag älskar att springa med henne när hon går sådär, när hon gasar själv så att man bara behöver styra liksom. Hon fick kanske aldrig upp någon jättefart pga alla svängar, men viljan fanns där definitivt. Och ännu en gång: hon klarade slalomet! Fy sjutton va skönt, två på raken. När vi sprang kändes det som om hon flöt ut och fick megastora vida svängar på flera ställen pga farten, men när jag tittar på filmen tycker jag inte att det var så jättefarligt ändå. Det var bara svängen efter långhoppet som var katastrofal... Där förlorade vi förstaplatsen och certet kan jag säga :/ Vi kom 2:a, men Hilda manchesterterrier vann och tog certet (och därmed championat, grattis till henne!) Snöpligt, men jag var ganska nöjd och glad ändå eftersom loppet känts så bra. Susanne och Buffy kom 3:a, och vi kände oss faktiskt ganska duktiga båda två när vi stod på prispallen och såg vilka hundar som placerat sig efter oss :)

Sots hopplopp: http://www.youtube.com/watch?v=7uhgNwS51es

Hopp 3, Glittra:

Glittra var också duktig och fixade en nolla, dock inte lika snabbt. Av någon konstig anledning svängde hon åt fel håll efter gula tunneln och förlorade ytterligare nån sekund där (fattar inte alls varför, banan fortsatte absolut inte åt det hållet, och jag var mil ifrån både då hon sprang in och kom ut ur tunneln..?) Nåja, hon slutade på 8:e plats, sin vana trogen en placering under pinnplats... *suck* Hon skulle verkligen ha behövt en sm-hopppinne :/

Kristianstaddagarna (5th Sonic Brigade och Bedårande Barn)

Efter en natt i Motala styrde vi kosan mot Kristianstad. 5th Sonic Brigade skulle nämligen spela där också, plus att de skulle göra en spelning med Bedårande Barn (=hyllningsband till Noice, typ samma banduppsättning men plus Fredrik von Gerber, yay!) Kan ju inte säga annat än att man kände sig en smula bortskämd: 3 spelningar på 24 timmar... Nice! :)

5th Sonic Brigade skulle spela kl.19, lite för tidigt för att folk skulle ha orkat sig dit... Fast där var en klunga framför scenen ändå, och det satt mycket folk och lyssnade i det stora öl- och matserveringstältet. Jag hade såklart tvingat mamma och pappa att komma dit. Eller nja, tvingat och tvingat. Mamma gillar faktiskt 5th Sonic Brigade, "Knock knock on my door again" är hennes favoritlåt (se förrförra inlägget för ett klipp). Lite oväntat då det är en av de snabbare/rockigare låtarna, men hon är cool min mamma :) Pappa var väl lite mer tveksam till att följa med... Han kan inte beskyllas för att vara nån stor musikfantast direkt, gillar enligt egen utsago bara Elvis och Jerry Williams. Nåväl, han kunde gott få vidga sina vyer litegrann tyckte jag! ;) Martin var också där, med sina söta små rocktjejer. Kul att ses igen, det var längesen!

Spelningen var kanon, precis som dagen innan. Fast... de hade strukit "God Damn" och "Let the devil win" från låtlistan.. Hmm, me not like! :/ Jag tror faktiskt inte att det är någon jättegod idé att stryka två av de lugnare låtarna då man spelar för en blandad stadsfestivalpublik på ett torg. Let´s face it, Svenssons lyssnar vanligtvis inte på särskilt mycket hårdrock, och det spelas dessvärre inte mycket på radio etc heller. Då måste man liksom smyga den musikstilen på dem med hjälp av balladerna! Jag vet att det funkar så. Dessutom råkar ju "God Damn" vara min favoritlåt... Hoppas på att den får vara med i fortsättningen!

Men men, jag var mycket nöjd ändå. "The Whooo song" lät grymt bra, och Marcus sjöng såååå himla fint i "Black death" att jag var tvungen att titta mig omkring på folket som letat sig dit. "Hör ni vad bra det är, HÖÖÖÖR ni!!" ville jag skrika till dem. Själv rös jag, vilken helt fantastisk röst grabben har!

Cirkus en timme efter att de lirat med 5th skulle de spela med Bedårande Barn, på ett ANNAT torg! Stackare vad de fick slita. Snabbt som tusan forsla alla instrument från den ena scenen till den andra, rigga upp allt igen, soundchecka... Men bra blev det! :) Jag har ju sett hur många Noice-spelningar som helst vid det här laget och tänker alltid att det ju egentligen är roligare att få höra något nytt (som Richards 5th Sonic Brigade-låtar, eller Marcus egna låtar i förra bandet Öhrn). Men va fan... det ÄR ju så satans kul att höra Noice-låtarna också!! Löjligt kul är det, jag får kramp i smile-musklerna :)

De spelade på en mindre scen på ett mindre torg, och det var verkligen knökfullt med folk och en härlig stämning. Jag måste säga att det svängde ungefär sjutusen gånger mer med den här banduppsättning, än med den som lirade på Helsingborgsfestivalen förra året sist jag såg dem (dvs med Peo och co). Det var skitbra då med naturligtvis, men det var ändå en helt annan känsla nu. Man såg att bandet hade jäkligt kul ihop på scen, och då blir man själv också så himla glad. Jag ÄLSKAR verkligen dom här grabbarna!!

Tycker att de borde komma ner och lira här lite oftare, jag och Ida är uppenbarligen inte de enda Skåne-fansen trots allt, LOL! ;) Där var en del som inte sett dem live sen "tiden det begav sig" (80-talet), varav en stod och grät spelningen igenom (ja ok, hon kan ha haft några promille för mycket i blodbanorna..!) Jag pratade lite med en kvinna som stod bakom mig också, och hon bad mig peka ut vilka av bandmedlemmarna som varit med och spelat i "riktiga" Noice. "Jaha, jag trodde att han som sjöng kanske var Peo.." sa hon då. *ASGARV* Ha ha, inte så smickrande för Marcus kanske ;) Men för rättvisans skull kan jag ju också tala om att när mina päron anlände till Kristianstad och fick syn på mig och syrran som satt framme vid scenen och snackade med Gerber så hade mamma sagt "Där är dom, det är nog Marcus tjej Linn de sitter bredvid" LOL! Till mammas försvar får jag säga att det var på ganska långt avstånd de såg oss, men jag tyckte att det var lite kul :) Fredrik von Gerber är visserligen blond, men där upphör nog likheterna tror jag.

En av mina (många) favvolåtar, "Rosa Ljus"

http://www.youtube.com/watch?v=thNHmqJBhSY

"..i rosa ljus är allt okej" Ja så ÄR det faktiskt! Snälla, kan inte nån komma och ge mig lite mer rosa ljus i tillvaron...