Hmm, det är visst någon som tycker att jag bör uppdatera min blogg lite... Ok Nilla, here we go!
1. Hur gammal är du om fem år? Vuxen? 36...
2. Vem var den sista du träffade? Hmm, jobbekompisarna?!
3. Hur lång är du? 161,5 cm kort.
4. Vilken är den senaste filmen du sett? "Revolutionary road". F-n vad deprimerande, jag vill ha lyckliga slut... :(
5. Vem ringde du senast? Mamma tror jag.
6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? Till syrran: "Har du provat skriva ut biljetterna på jobb än???" (Mejlade festivalbiljetter är ett jäkla skit när man inte har nån skrivare och kompisarnas datorer vägrar!)
7. Vad är dagens planer? Ledig dag. Hade tänkt ta hundarna och en bok och åka till stranden (Råå småbåtshamn), men det blåser nog för mycket..?
8. Föredrar du att ringa eller sms? Sms:ar oftast.
9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? Sambos.
10. När såg du din mamma senast? Ehm... *tänker* förra torsdagen.
11. Vilken ögonfärg har du? Typ blågröna tror jag.
12. ??? Hmm, svår fråga..
13. Har du någon gång hittat en katt? Japp, kind of... En grå liten mise-flicka flyttade in i mammas och pappas trädgårdsskjul på lillejulafton för en massa år sedan då jag fortfarande bodde hemma. Kallt som satan var det! Jag smugglade ut julmat och varma filtar, och efter en tids övertalning flyttade hon såklart in med oss istället :) Thelma fick hon heta, men levde tyvärr bara några år till. Underbart mysig katt. Min morbrors ord om henne: "Thelma är inte en katt, hon är ett väsen". Saknar...
14. Vilken är din favoritplats? Roskildefestivalen! :)
15. Vilken plats föredrar du minst? Bilen en varm sommardag (AC.n pajjade förra sommaren och jag har inte haft råd att laga...)
16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Ingen aning.
17. Vad skrämde dig som barn? Jag var nog ganska modig som barn (till skillnad från nu), kan inte minnas att jag var rädd?? Lite mörkrädd när man skulle gå själv över "ängen" på natten bara.
18. Vem fick dig att skratta sist? Skrattade som tusan på jobb igår (Övertrött? Semesterbrist?). Det var nog mest Jennie och Cecilia som hjälpte mig på traven!
19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Nope, jag har några stycken! Inga jag direkt skryter med dock... :S
20. Har du stationär eller bärbar dator? Bärbar (hur ska man annars kunna ligga i sofan och mejla?! Min rygg pallar inte med att sitta för långa stunder...)
21. Sover du med eller utan kläder? Med. Om det inte är för j-vla varmt...
22. Hur många kuddar har du i sängen? Två, men använder bara en.
23. Hur många landskap har du bott i? Två. Skåne, och en kort visit i Västergötland då jag pluggade djursjukvård.
24. Har du någon gång spytt på fyllan? Nej fy fan.
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Barfota!
26. Är du social? Jag jobbar på det... ;)
27. Vilken är din favoritglass? Italienska glassen de säljer i gallerian i Stockolm, GUDOMLIG!!! Men shit vad plågsamt långt borta det är... :/ Tills mitt nästa besök i huvudstaden tröstar jag mig med Ben&Jerry´s "Bohemian raspberry" och "Phish food".
28. Vad skulle du göra om du vann en miljon? Köpa mig ett litet hus!!!!
29. Tycker du om kinamat? Jodå, ibland är det gott.
30. Tycker du om kaffe? Nope, är inte vuxen ännu! ;)
31. Vad dricker du till frukost? Normalt sett juice (Kiviks citron eller björnbär), men senaste två veckorna har jag druckit nån billighetsvariant av Red bull som finns att köpa på Lidl. Är sååååååå trött!! Men men, snart semester!
32. Sover du på någon särskild sida? Sover på magen!
33. Kan du spela poker? Nej.
34. Tycker du om att mysa? Såklart!!
35. Är du en beroendemänniska? Oh yes.
36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Eh, nej.
37. Vill du ha barn? Har börjat inse att jag nog vill det faktiskt... (Lite bökigt att fixa det där utan partner bara :S)
38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska och lite lite tyska. Ja, och danska känns ju nästan som skånska ju ;)
39. Har du någonsin åkt ambulans? Nixpix.
40. Föredrar du havet eller en pool? Havet, no doubt. (Föreslagsvis RÖDA havet då!)
41. Vad spenderar du helst pengar på? Hundarna, musik och resor. Nästan bara det faktiskt :)
42. Äger du dyra smycken? He he, verkligen inte.
43. När känner du dig lycklig? I första raden på en Robbie Williams-koncert! Pure joy...
44. Vad var det senaste du stoppade i munnen? *överväger om jag ska ljuga och hitta på något fräscht och nyttigt* ...ok då, en saltgodis!
45. Vem är den roligaste människan du känner? Känner och känner, Mr Williams är i alla fall utan tvekan den person som fått mig att skratta mest genom åren. Hujeda mig!
46. Välj ett ärr på din kropp? Har en massa ärr, framförallt sådana jag skaffat mig på jobb... (riv- och bitsår från katt!) Eftersom detta är min blogg och jag gör som jag vill, så tänker jag klämma in en av mina favoritlåtar med Goo goo dolls, "Name". Den innehåller nämligen den jättefina textraden "scars are souvenirs you never lose.." Jag gillar verkligen hela denna låttexten, lyssna här: http://www.youtube.com/watch?v=ip1Tz-35WB4
47. Vad har du för ringsignal? Ingen särskild. Brukade växla mellan Robbie "Trippin" och Öhrn "Vart du än går", men de försvann visst när jag bytte telefon... :(
48. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? Har mina första bebisskor hängandes på dörren till garderoben där jag har mina skor.
49. Flirtar du mycket? Nej, hur gör man..?
50. Vart togs din profilbild för din blogg? Nere vid Ribbans hundrastplats.
51. Kan du byta olja på bilen? Japp. Eller vänta nu... byta?? Fylla på kan jag!
52. Har du fått fortkörningsböter? Nope jag har klarat mig *puh* Fast jag kör inte jätteförsnabbt, bara pyttelite ibland.
53. Vilken var den senaste bok du läste? Stieg Larsson "Flickan som lekte med elden". Fy vad de böckerna är bra, ska börja på den tredje idag!
54. Läser du dagstidningen? Bläddrar lite ibland på jobb.
55. Prenumererar du på någon veckotidning? SÅ gammal är jag inte än ;)
56. Dansar du i bilen? Que?! Räcker det inte att sjunga högt och falskt?!
57. Vilken radiostation lyssnade du på senast? Jag brukar ratta in "Rockklassiker" på jobb, men nån jäkel ändrar alltid tillbaka till typ "Mix megapol" eller "Din gata" (för bövelen!!!) så det var nog nån av dem...
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Nån "att göra-lista" förmodligen.
59. När var du i kyrkan senast? Min morbrors begravning i oktober förra året. Fast det var nog bara ett kapell..? I så fall var det läääängesen. Men jag ska till kyrkan imorgon då min brorsdotter Carro konfirmeras! (Tyvärr... Hade egentligen hellre tävlat agility i Borås, men börjar bir rädd att typ uteslutas ur släkten om jag inte går. Har liksom missat ALLA dop, konfirmationer, studenter, födelsedagskalas etc de senaste året pga agility..)
60. Vilka personer utmanar du: Alla som vill ha en ursäkt att slippa göra något annat tråkigt för en stund ;)
PS. Alla som hoppade över att lyssna på låten och texten kan gå tillbaks och göra det NU!
fredag 26 juni 2009
lördag 20 juni 2009
"Just give me directions I´ll go anywhere...
...I need to find something I cannot find here"
Lene Marlin "Come Home"
http://www.youtube.com/watch?v=Wq_cTNpYtwc
Tja, tänkte att ni kunde få lite musik medan ni väntar på en bättre SM-update (sorry, jag jobbar hela midsommarhelgen och ORKAR inte just nu... *heltslutkördochibehovavsemester*) "Come Home" är min favoritlåt från Lene Marlins nya album "Twist the truth", som följdaktligen är veckans skivtips! :) Den är himla fin tycker jag, och av nån anledning kändes det som om den låten passar ganska bra just idag... Lyssna och njut!
Lene Marlin är absolut den bästa kvinnliga artist jag vet! Hon har en helt fantastisk röst, och hennes sätt att sjunga berör mig på ett sätt som väldigt få andra lyckas med. Hennes texter är så sorgligt vackra att det gör ont i hjärtat. Man vill nästan börja gråta, men samtidigt är det så fint så fint att man blir alldelles lycklig ändå! Jag har verkligen inte ord just nu för att beskriva hur mycket jag älskar Lene, ska göra ett nytt försök nån gång när jag inte är så trött... Ni får ytterligare en låt istället, "Story" från albumet "Another day". Sorgligaste låten av dem alla tror jag.
Lene Marlin "Story"
http://www.youtube.com/watch?v=bFDbdGWqDAE
I heard about your story
from a friend
To let go and make an end
That's what you did
You left some words
saying now it would be good
You knew they'd cry
but you hoped they understood
Things you've had to face
what you have seen
To make it through each day
you tried
Without the tears
They tried to help
but they didn't see you crawl
They knew you fought
but they never thought you'd fall
Never thought you'd fall
Tell them please
how could they know
Hurts inside
no scars to show
You played the lead
and never once you failed
And the place from where
you watch us now
Hope you've found
your peace somehow
Peace somehow
I heard about your story
through the years
Know about all your hurt and fears
I won't forget
I wrote a song
that I wish for you to hear
It's about yourself
and the life you couldn't bear
Tell them please
how could they know
Hurts inside
no scars to show
You played the lead
and never once you failed
And the place from where
you watch us now
Hope you've found
your peace somehow
Peace somehow
I wanna remember
all there's about you
And I know there's so much
I see all the faces
The tears and embraces
Wish you
could be here to see it too
Lene Marlin "Come Home"
http://www.youtube.com/watch?v=Wq_cTNpYtwc
Tja, tänkte att ni kunde få lite musik medan ni väntar på en bättre SM-update (sorry, jag jobbar hela midsommarhelgen och ORKAR inte just nu... *heltslutkördochibehovavsemester*) "Come Home" är min favoritlåt från Lene Marlins nya album "Twist the truth", som följdaktligen är veckans skivtips! :) Den är himla fin tycker jag, och av nån anledning kändes det som om den låten passar ganska bra just idag... Lyssna och njut!
Lene Marlin är absolut den bästa kvinnliga artist jag vet! Hon har en helt fantastisk röst, och hennes sätt att sjunga berör mig på ett sätt som väldigt få andra lyckas med. Hennes texter är så sorgligt vackra att det gör ont i hjärtat. Man vill nästan börja gråta, men samtidigt är det så fint så fint att man blir alldelles lycklig ändå! Jag har verkligen inte ord just nu för att beskriva hur mycket jag älskar Lene, ska göra ett nytt försök nån gång när jag inte är så trött... Ni får ytterligare en låt istället, "Story" från albumet "Another day". Sorgligaste låten av dem alla tror jag.
Lene Marlin "Story"
http://www.youtube.com/watch?v=bFDbdGWqDAE
I heard about your story
from a friend
To let go and make an end
That's what you did
You left some words
saying now it would be good
You knew they'd cry
but you hoped they understood
Things you've had to face
what you have seen
To make it through each day
you tried
Without the tears
They tried to help
but they didn't see you crawl
They knew you fought
but they never thought you'd fall
Never thought you'd fall
Tell them please
how could they know
Hurts inside
no scars to show
You played the lead
and never once you failed
And the place from where
you watch us now
Hope you've found
your peace somehow
Peace somehow
I heard about your story
through the years
Know about all your hurt and fears
I won't forget
I wrote a song
that I wish for you to hear
It's about yourself
and the life you couldn't bear
Tell them please
how could they know
Hurts inside
no scars to show
You played the lead
and never once you failed
And the place from where
you watch us now
Hope you've found
your peace somehow
Peace somehow
I wanna remember
all there's about you
And I know there's so much
I see all the faces
The tears and embraces
Wish you
could be here to see it too
måndag 15 juni 2009
SM-SILVER AGILITY 2009:
SAGCH SAG(HOPP)CH Gardenia Garden's Glitter Girl
GLITTRA!!!
Längre story kommer så småningom, ska bara hämta mig från chocken först... Ni får en bild så länge, för att bevisa att det faktiskt inte är ett skämt! ;)
torsdag 11 juni 2009
Agilitytävling Råådalen
Lyckoruset hade inte hunnit lägga sig innan det var dags för agilitytävling på söndagen (dagen efter). Jag kände mig helt oengagerad och loj till en början (ja ja, missar Sot slalom igen får vi väl byta gren... ;)) Men sen gick det FANTATISKT bra ändå! Eller nja, kanske inte jättejättebra resultatmässigt i alla loppen, men jag var ändå otroligt nöjd med hundarna. De var duktigare än på länge tyckte jag, bra fart och attityd!
Ag 3 Sot:
Sot råkade ta en tunnel för mycket i böran av banan (disk!), men annars var jag otroligt nöd med henne i det här loppet. Hon flöt ut lite i ett par svängar, men jäklar vad hon öste på bra min lilla racerråtta! Och framförallt: HON TOG HELA SLALOMEN *skönt* Jag lät henne stå en stund extra på bommens kontaktfält eftersom vi redan var diskade.
Ag 3 Glittra:
http://www.youtube.com/watch?v=sg88w3pgd2Y
Min klippa! Felfri, och loppet kändes snabbt. Det visade sig sedan att hon sprungit 4,24 meter/sek! Glittra brukar ligga på ca 3,9 meter/sek när hon går bra, så det var jättekul! Detta var ju dessutom en ag-klass med kontaktfältshinder, viket brukar ta lite längre tid. Hon slutade på 5:e plats (av 51), och fick därmed sista SM-nollan i agilityklass (3 kvar i hopp dock...) Glittra var bar 2 sekunder efter TROYA som vann (vi brukar alltid vara ca 5-7 sekunder efter racer-pumin...), det är helt galet bra! *glad*
Hopp 3 Sot:
Låt mig börja med att förklara ett jag när det återstod 2 minuter av banvandringen insåg att jag gått helt fel och totalt missat en tunnel... Panik! Jag fick snabbt ända mitt handlingsalternativ helt och hållet, och försöka trycka in den nya banan i huvudet. Gick sådär... :/ Jag var lite sen i alla mina byten etc, eftersom jag hela tiden sprang och koncentrerade mig på att komma ihåg banan. Jag fixade partiet jag missat på banvandrigen, men fick en blackout lite längre fram istället... *suck* Som tur är kom jag på vart jag skulle innan det var för sent, men vi förlorade nog lite tid när jag för nått ögonblick stod och virrade fram och tillbaka åt alla håll och smått hysteriskt tänkte "Skit, vi har klarat slalomen och nästan hela banan, vart f-n SKA jag!?" Nåväl, Sot var i alla fall duktig och vi tog oss i mål felfria. Slutade på en 7:e plats (av 51) och fick en SM-pinne! Och som sagt, VI GREJJADE HELA SLALOMEN IGEN! Trots att det faktiskt måste räknas som en svår slalomingång :)
Hopp 3 Glittra:
Glittra började bra, men gjorde sen värsta nybörjargrejjen! Mitt framför ett hinder tvärstannade hon plötsligt och vädrade i luften efter mamma som stod utanför banan och filmade! What...? När jag väl fick kontakt med henne igen sprang hon förbi hindret och fick alltså en vägran. När någon i familjen är med brukar jag gå fram med hundarna till dem innan vi kör, så att de vet vart de är någonstans (och inte behöver upptäcka det mitt i banan). Jag hade i och för sig glömt att göra det med Glittra innan detta loppet... men ÄNDÅ! Man tycker ju att hon borde ha tillräckligt med rutin för att inte bry sig, hmm. Synd, för annars var det ytterligare ett bra lopp av Glittra. Jag var faktiskt ganska duktig själv också, för efter vägran hamnade jag lite fel och fick improvisera en bra bit av banan. Improvisation brukar inte vara min starka sida direkt, men vi fick till det riktigt snyggt. Blev nästan bättre och tightare än Sots lopp faktiskt.
Glittra var som sagt ovanligt snabb och på "G", vilket känns KANON inför helgen.... SM!!! :) Imorgonbitti bär det av till Karlskrona för veterinärbesiktning, parad, lottning av startnummer osv, och sen tävlar vi lördag och söndag. Ska bli roooooooligt, jag älskar verkligen att tävla SM! Det är liksom det man har tävlat, tränat och slitit för hela året (för att lyckas kvala), och det är en helt annan stämning än på vanliga tävlingar där de flesta (inklusive jag själv) ofta är lite blasé... Förra året hade Glittra lyckats pricka in absolut sämsta formen lagom till SM (seg som sirap och hade precis börjat hoppa kontaktfälten! *suck*) Nu känns det betydligt bättre, även om jag såklart inte tror att vi har nån chans ändå. Men vi ska göra vårt bästa! Målet är att försöka undvika diskning så att vi i alla fall får en placering, och att denna placering förhoppningsvis ska bli bättre än förra året. Vi få se hur det går...
HÅLL TUMMARNA FÖR OSS!!
http://www.youtube.com/watch?v=xFWAX7ygxqU
Ag 3 Sot:
Sot råkade ta en tunnel för mycket i böran av banan (disk!), men annars var jag otroligt nöd med henne i det här loppet. Hon flöt ut lite i ett par svängar, men jäklar vad hon öste på bra min lilla racerråtta! Och framförallt: HON TOG HELA SLALOMEN *skönt* Jag lät henne stå en stund extra på bommens kontaktfält eftersom vi redan var diskade.
Ag 3 Glittra:
http://www.youtube.com/watch?v=sg88w3pgd2Y
Min klippa! Felfri, och loppet kändes snabbt. Det visade sig sedan att hon sprungit 4,24 meter/sek! Glittra brukar ligga på ca 3,9 meter/sek när hon går bra, så det var jättekul! Detta var ju dessutom en ag-klass med kontaktfältshinder, viket brukar ta lite längre tid. Hon slutade på 5:e plats (av 51), och fick därmed sista SM-nollan i agilityklass (3 kvar i hopp dock...) Glittra var bar 2 sekunder efter TROYA som vann (vi brukar alltid vara ca 5-7 sekunder efter racer-pumin...), det är helt galet bra! *glad*
Hopp 3 Sot:
Låt mig börja med att förklara ett jag när det återstod 2 minuter av banvandringen insåg att jag gått helt fel och totalt missat en tunnel... Panik! Jag fick snabbt ända mitt handlingsalternativ helt och hållet, och försöka trycka in den nya banan i huvudet. Gick sådär... :/ Jag var lite sen i alla mina byten etc, eftersom jag hela tiden sprang och koncentrerade mig på att komma ihåg banan. Jag fixade partiet jag missat på banvandrigen, men fick en blackout lite längre fram istället... *suck* Som tur är kom jag på vart jag skulle innan det var för sent, men vi förlorade nog lite tid när jag för nått ögonblick stod och virrade fram och tillbaka åt alla håll och smått hysteriskt tänkte "Skit, vi har klarat slalomen och nästan hela banan, vart f-n SKA jag!?" Nåväl, Sot var i alla fall duktig och vi tog oss i mål felfria. Slutade på en 7:e plats (av 51) och fick en SM-pinne! Och som sagt, VI GREJJADE HELA SLALOMEN IGEN! Trots att det faktiskt måste räknas som en svår slalomingång :)
Hopp 3 Glittra:
Glittra började bra, men gjorde sen värsta nybörjargrejjen! Mitt framför ett hinder tvärstannade hon plötsligt och vädrade i luften efter mamma som stod utanför banan och filmade! What...? När jag väl fick kontakt med henne igen sprang hon förbi hindret och fick alltså en vägran. När någon i familjen är med brukar jag gå fram med hundarna till dem innan vi kör, så att de vet vart de är någonstans (och inte behöver upptäcka det mitt i banan). Jag hade i och för sig glömt att göra det med Glittra innan detta loppet... men ÄNDÅ! Man tycker ju att hon borde ha tillräckligt med rutin för att inte bry sig, hmm. Synd, för annars var det ytterligare ett bra lopp av Glittra. Jag var faktiskt ganska duktig själv också, för efter vägran hamnade jag lite fel och fick improvisera en bra bit av banan. Improvisation brukar inte vara min starka sida direkt, men vi fick till det riktigt snyggt. Blev nästan bättre och tightare än Sots lopp faktiskt.
Glittra var som sagt ovanligt snabb och på "G", vilket känns KANON inför helgen.... SM!!! :) Imorgonbitti bär det av till Karlskrona för veterinärbesiktning, parad, lottning av startnummer osv, och sen tävlar vi lördag och söndag. Ska bli roooooooligt, jag älskar verkligen att tävla SM! Det är liksom det man har tävlat, tränat och slitit för hela året (för att lyckas kvala), och det är en helt annan stämning än på vanliga tävlingar där de flesta (inklusive jag själv) ofta är lite blasé... Förra året hade Glittra lyckats pricka in absolut sämsta formen lagom till SM (seg som sirap och hade precis börjat hoppa kontaktfälten! *suck*) Nu känns det betydligt bättre, även om jag såklart inte tror att vi har nån chans ändå. Men vi ska göra vårt bästa! Målet är att försöka undvika diskning så att vi i alla fall får en placering, och att denna placering förhoppningsvis ska bli bättre än förra året. Vi få se hur det går...
HÅLL TUMMARNA FÖR OSS!!
Veckans cd-tips:
Den här skivan är riktigt riktigt bra!! Ja jag vet att jag kan anses partisk eftersom jag varit stort Placebo-fan sedan många år, men den ÄR skitbra. Enligt mig bästa sedan deras "Black market music" från år 2000. Ett litet smakprov följer nedan. Är det mycket sjukt att längta till november när sommaren knappt har börjat..?! (Ska ju se Placebo live då *smile*)
"Devil In The Details"http://www.youtube.com/watch?v=xFWAX7ygxqU
onsdag 10 juni 2009
185,5 poäng!! :)
The sengångare is back (tack för den Laila!) Förlåt för megaseg uppdatering, men det är bara så fruktansvärt på jobb just nu. Är så trött att jag nästan vill gråta varje dag. Eller åtminstone kräkas... Men men, inte långt till semestern nu så jag ska sluta gnälla!
Jahapp då har man avverkat sin första lydnadstävling, och det var ju inte så svårt! ;) Jag tycker egentigen inte att det är så jättekul med lydnad. Visst har jag alltid tränat lite med mina hundar (jag vill ju ha lydiga hundar och det är skoj att kunna en del), men jag har aldrig sett tjusningen i att träna varenda litet moment till perfektion. Jag bryr mig helt enkelt inte ifall min hund sätter sig lite snett, tuggar på apporten eller bromar farten under inkallningen genom att handlöst kasta sig med framtassarna mot mina smalben, lol! (Det sistnämnda tycker jag tvärtemot är urgulligt och har inte en tanke på att träna bort!) Har inte tålamod eller intresse nog att "finslipa". Jag har dock märkt att Sot tycker att det är ganska kul med lydnad, så vi har tränat lite då och då som aktivering (när vi inte orkat ta oss ner till klubben och agilityhinderna). Efter ett tag kom tanken "Äh vafan, man kanske skulle testa?!" Det hade ju varit rätt coolt att få in ett LP1 i namnet, och helt ärligt tyckte jag inte att det verkade megajättedösvårt att greja det... (inte som i agilityn där man måste ta sig den låååånga vägen till championat för att få någon merit tillagt i namnet). 160 poäng i 3 tävlingar, let´s go for it!
Ok, kaxigheten försvann när det började närma sig och jag insåg att jag inte alls hunnit träna så mycket som jag tänkt... Det blev panikträning var kväll sista veckan!! Var skitnervös att göra bort mig. Inte så mycket för att Sot skulle strula, jag var mer rädd att jag skulle göra nån skitdum grej så att folk slog sig för pannan och bara "Men åååh, är hon DUM i huvudet!!" Ja, ni vet sådär som man själv kan göra då man tex sitter i sekretariatet på en klass 1 agilitytävling och någon stackars nybörjare inte alls fattar varför hon blir diskad när hon klappar med handen på bommen... Men men, jag hade uppenbarligen bombaderat både Chaterine och Ullis med tillräckligt många frågor för att klara mig rätt bra utan att behöva skämmas (men tack gode gud att jag inte fick startnummer 1 i alla fall!) Kändes tryggt att Ullis och Stella på plats, även om det var en smula nervöst också ifall Skrotan skulle kunna koncentrera sig med sin allra allra allra bästa kompis sidan om planen... Som hon desutom inte träffat på flera veckor! :S Syrran var också med och filmade hela spektaklet.
Nåväl, hur gick det då?
Såhär! :)
Platsliggande
Betyg: 10
Fy bövelen, det här var det HEMSKASTE jag varit med om!! Hjärtat dunkade så jag var övertygad om att även de andra kunde höra det, och ett tag började jag se suddigt och trodde att jag skulle svimma. Definititvt de 2 längsta minuterna i mitt liv! Men Sot låg så fint så fint :)
Tandvisning
Betyg: 9 Kommentar: Viss tvekan
"Viss" tvekan, hmm... Det var snällt, minst sagt! Men domaren var bra (tycket jag såklart!), han lät oss gå fram med hundarna en och en till honom. De behövde inte sitta, och de fick hälsa lite först. Han gjorde inte så stor grej utav det helt enkelt. Sot var duktig och gick fram och hälsade, men så fort han skulle röra vid henne försökte hon sticka. Snarare fly... Slutade med att jag fick sätta mig på huk och hålla fast henne. Då var det inga problem.
Linförighet
Betyg: 8 Kommentar: DK Ljud position
Ja ja... Jag trodde faktiskt inte att domaren skulle höra att jag väste lite på henne emellanåt. Och som sagt, hon sätter sig snett ibland. Men so what, jag tyckte att hon var jätteduktig ändå!
Läggande
Betyg: 10 Kommentar: BRA!!
Japp, det här är hon faktiskt duktig på!
Inkallande
Betyg: 9,5 Kommentar: Avslut
Man kan faktiskt springa fortare om man har någon att bromsa emot sen! Ett halvt poängs avdrag bara, Sot-skrot kommer att få fortsätta göra inkallningen på sitt vis ;)
Ställande
Betyg: 9 Kommentar: Steg
Jag kunde inte se själv såklart, och tyvärr hamnade Sot precis bakom en pelare då Ida filmade, men hon tog väl nått extra steg då. Jaja, jag är glad och nöjd att hon stannade (och att hon inte satte sig när jag gick tillbaka vilket hon brukar kunna göra ibland).
Apportering
Betyg: 9 Kommentar: Bjuder in
Jag är supernöjd med tanke på att det tagit ca ett år att få Sot att ta apporten i munnen överhuvudtaget! Eftersom jag ju inte kan något om lydnad egentligen, så har jag ju då tränat att hon ska ta apporten direkt när jag sträcker fram den... (Pucko! *slår handen för pannan*) Det var först för några veckor sedan när jag var och tjuvkikade på min första lydnadstävling någonsin som jag insåg att man ska hålla den framför nosen ett tag först innan man säger apport :S Så Sot duttade lite på den med nosen innan, men tog den inte förrän jag kommenderade. Man vill ju inte jättegärna säga "nej" heller, när man äntligen fått henne att vilja ta den äckliga saken i munnen. Jag tyckte att hon var kanonduktig som tog en helt främmande apport utan att tveka, när det dessutom stod folk runtomkring osv. Tuggade nästan inte alls heller, bara "la den rätt" i munnen.
Hopp över hinder
Betyg: 10 Kommentar: BRA!!
*Woff woff* Jodå, Sot är allt en agilityhund i själ och hjärta ändå! Hon kunde inte låta bli två korta skall när jag satte henne framför hindret och hon insåg att hon skulle få HOPPA! Sötis :) Full pott. Skulle väl vara illa annars? ;)
Helhetsintryck
Betyg: 10 Kommentar: TREVLIGT
Kul :)
Jag var så nervös och koncentrerad under tävlandet att jag inte ens vågade höja blicken för att kolla ett enda poäng vi fick, men det kändes ganska bra. När vi kom tillbaks till Ullis och Stella frågade jag "Det där bör räcka va? Tror du vi klarade 160 poäng?" Hennes svar: "JAA, skojar du?! Ni fick jättebra poäng, ni kommer nog att få bra placering till och med". Tihi! *glad* Jag var verkligen jättenöjd med Sot, hon gjorde precis allting så bra hon kan. Finns ingenting jag grämer mig över, för vi är inte bättre helt enkelt. Jag hade framförallt varit rädd att hon skulle lägga av och bli seg när hon inte fick godis och beröm som vanligt (hade liksom missat att träna längre stunder utan godis och utan att prata med henne...), men hon bara fortsatte att jobba på jättebra hela tiden.
På prisutdelningen räknade de upp alla placeringar bakifrån, och när de kom till pallplats hade jag och Sot fortfarande inte fått gå fram. Wow, coolt! De ropade inte upp oss som nr 3 heller. Ha ha! Jag förberedde mig på att stolt gå fram och kliva upp på 2:a platsen, men det visade sig att vi hade VUNNIT!! Är det helt galet eller vad?? 185,5 poäng. Jag log så jag det gjorde ont i kinderna när jag gick fram och tog emot vårt pris :) Sen fick jag och lilla svarta hunden skutta upp överst på prispallen, och jag insåg att vi plötsligt hade en lydnads-malle på var sida om oss (2:a och 3:a). Det var en riktigt cool känsla måste jag säga!! Och lite overklig. Det stod massa folk och tog foton nedanför, och där kommer vi stövlandes liksom, vi som bara skulle "testa". Kändes som om vi gått vilse, ha ha! Eller nej, jag kände mig som den där störiga hackspetten i Kalle Anka på julafton, som bara hoppar in och ska vara med på alla foton!
Ja ja, himla himla kul var det i alla fall. Jag gick runt och var glad som ett troll hela dagen, kan fortfarande knappt fatta att det verkligen är sant. (Ännu roligare blir det när man tänker på att i alla fall de flesta av de vi tävlade mot säkert har lydnad som sin "första sport"). Det blir definitivt fler lydnadstävlingar för mig och Sot nu. Är nog inte intresserad av att tävla högre än 1:an (fast man vet aldrig, lite blodad tand fick man ju...), men ett LP1 får vi ju försöka knipa! Jag har inte kollat ut några fler lydnadstävlingar ännu, jag visste ju inte ifall det här skulle bli min första och enda... (om jag skulle gått hem och gråtit efteråt, lol!)
Stella och Ullis (våra idoler, som puschat oss att tävla) var också jätteduktiga, men tyvärr reste Stella sig under platsliggningen... Trots det kom de nästan upp i 160 poäng, vilket är nästintill omöjligt. Efteråt gick vi en promenad runt en av sjöarna (Saxtorpsskogen där Landskrona BK ligger är en av mina absoluta favoritplatser, brukade vara där massor när jag fortfarande bodde hemma i Asmundtorp) så att Sot-skrot och Stella-bella-buse fick raca loss och leka ordentligt. De är verkligen såååååå söta ihop! Antingen brottas dom och låter så att folk runtomkring tror att de håller på att döda varandra, eller så bara kutar dom rundor. Och dom måste ALLTID ha samma pinne! :) Nedan följer lite bilder på sötnosarna!
Jahapp då har man avverkat sin första lydnadstävling, och det var ju inte så svårt! ;) Jag tycker egentigen inte att det är så jättekul med lydnad. Visst har jag alltid tränat lite med mina hundar (jag vill ju ha lydiga hundar och det är skoj att kunna en del), men jag har aldrig sett tjusningen i att träna varenda litet moment till perfektion. Jag bryr mig helt enkelt inte ifall min hund sätter sig lite snett, tuggar på apporten eller bromar farten under inkallningen genom att handlöst kasta sig med framtassarna mot mina smalben, lol! (Det sistnämnda tycker jag tvärtemot är urgulligt och har inte en tanke på att träna bort!) Har inte tålamod eller intresse nog att "finslipa". Jag har dock märkt att Sot tycker att det är ganska kul med lydnad, så vi har tränat lite då och då som aktivering (när vi inte orkat ta oss ner till klubben och agilityhinderna). Efter ett tag kom tanken "Äh vafan, man kanske skulle testa?!" Det hade ju varit rätt coolt att få in ett LP1 i namnet, och helt ärligt tyckte jag inte att det verkade megajättedösvårt att greja det... (inte som i agilityn där man måste ta sig den låååånga vägen till championat för att få någon merit tillagt i namnet). 160 poäng i 3 tävlingar, let´s go for it!
Ok, kaxigheten försvann när det började närma sig och jag insåg att jag inte alls hunnit träna så mycket som jag tänkt... Det blev panikträning var kväll sista veckan!! Var skitnervös att göra bort mig. Inte så mycket för att Sot skulle strula, jag var mer rädd att jag skulle göra nån skitdum grej så att folk slog sig för pannan och bara "Men åååh, är hon DUM i huvudet!!" Ja, ni vet sådär som man själv kan göra då man tex sitter i sekretariatet på en klass 1 agilitytävling och någon stackars nybörjare inte alls fattar varför hon blir diskad när hon klappar med handen på bommen... Men men, jag hade uppenbarligen bombaderat både Chaterine och Ullis med tillräckligt många frågor för att klara mig rätt bra utan att behöva skämmas (men tack gode gud att jag inte fick startnummer 1 i alla fall!) Kändes tryggt att Ullis och Stella på plats, även om det var en smula nervöst också ifall Skrotan skulle kunna koncentrera sig med sin allra allra allra bästa kompis sidan om planen... Som hon desutom inte träffat på flera veckor! :S Syrran var också med och filmade hela spektaklet.
Nåväl, hur gick det då?
Såhär! :)
Platsliggande
Betyg: 10
Fy bövelen, det här var det HEMSKASTE jag varit med om!! Hjärtat dunkade så jag var övertygad om att även de andra kunde höra det, och ett tag började jag se suddigt och trodde att jag skulle svimma. Definititvt de 2 längsta minuterna i mitt liv! Men Sot låg så fint så fint :)
Tandvisning
Betyg: 9 Kommentar: Viss tvekan
"Viss" tvekan, hmm... Det var snällt, minst sagt! Men domaren var bra (tycket jag såklart!), han lät oss gå fram med hundarna en och en till honom. De behövde inte sitta, och de fick hälsa lite först. Han gjorde inte så stor grej utav det helt enkelt. Sot var duktig och gick fram och hälsade, men så fort han skulle röra vid henne försökte hon sticka. Snarare fly... Slutade med att jag fick sätta mig på huk och hålla fast henne. Då var det inga problem.
Linförighet
Betyg: 8 Kommentar: DK Ljud position
Ja ja... Jag trodde faktiskt inte att domaren skulle höra att jag väste lite på henne emellanåt. Och som sagt, hon sätter sig snett ibland. Men so what, jag tyckte att hon var jätteduktig ändå!
Läggande
Betyg: 10 Kommentar: BRA!!
Japp, det här är hon faktiskt duktig på!
Inkallande
Betyg: 9,5 Kommentar: Avslut
Man kan faktiskt springa fortare om man har någon att bromsa emot sen! Ett halvt poängs avdrag bara, Sot-skrot kommer att få fortsätta göra inkallningen på sitt vis ;)
Ställande
Betyg: 9 Kommentar: Steg
Jag kunde inte se själv såklart, och tyvärr hamnade Sot precis bakom en pelare då Ida filmade, men hon tog väl nått extra steg då. Jaja, jag är glad och nöjd att hon stannade (och att hon inte satte sig när jag gick tillbaka vilket hon brukar kunna göra ibland).
Apportering
Betyg: 9 Kommentar: Bjuder in
Jag är supernöjd med tanke på att det tagit ca ett år att få Sot att ta apporten i munnen överhuvudtaget! Eftersom jag ju inte kan något om lydnad egentligen, så har jag ju då tränat att hon ska ta apporten direkt när jag sträcker fram den... (Pucko! *slår handen för pannan*) Det var först för några veckor sedan när jag var och tjuvkikade på min första lydnadstävling någonsin som jag insåg att man ska hålla den framför nosen ett tag först innan man säger apport :S Så Sot duttade lite på den med nosen innan, men tog den inte förrän jag kommenderade. Man vill ju inte jättegärna säga "nej" heller, när man äntligen fått henne att vilja ta den äckliga saken i munnen. Jag tyckte att hon var kanonduktig som tog en helt främmande apport utan att tveka, när det dessutom stod folk runtomkring osv. Tuggade nästan inte alls heller, bara "la den rätt" i munnen.
Hopp över hinder
Betyg: 10 Kommentar: BRA!!
*Woff woff* Jodå, Sot är allt en agilityhund i själ och hjärta ändå! Hon kunde inte låta bli två korta skall när jag satte henne framför hindret och hon insåg att hon skulle få HOPPA! Sötis :) Full pott. Skulle väl vara illa annars? ;)
Helhetsintryck
Betyg: 10 Kommentar: TREVLIGT
Kul :)
Jag var så nervös och koncentrerad under tävlandet att jag inte ens vågade höja blicken för att kolla ett enda poäng vi fick, men det kändes ganska bra. När vi kom tillbaks till Ullis och Stella frågade jag "Det där bör räcka va? Tror du vi klarade 160 poäng?" Hennes svar: "JAA, skojar du?! Ni fick jättebra poäng, ni kommer nog att få bra placering till och med". Tihi! *glad* Jag var verkligen jättenöjd med Sot, hon gjorde precis allting så bra hon kan. Finns ingenting jag grämer mig över, för vi är inte bättre helt enkelt. Jag hade framförallt varit rädd att hon skulle lägga av och bli seg när hon inte fick godis och beröm som vanligt (hade liksom missat att träna längre stunder utan godis och utan att prata med henne...), men hon bara fortsatte att jobba på jättebra hela tiden.
På prisutdelningen räknade de upp alla placeringar bakifrån, och när de kom till pallplats hade jag och Sot fortfarande inte fått gå fram. Wow, coolt! De ropade inte upp oss som nr 3 heller. Ha ha! Jag förberedde mig på att stolt gå fram och kliva upp på 2:a platsen, men det visade sig att vi hade VUNNIT!! Är det helt galet eller vad?? 185,5 poäng. Jag log så jag det gjorde ont i kinderna när jag gick fram och tog emot vårt pris :) Sen fick jag och lilla svarta hunden skutta upp överst på prispallen, och jag insåg att vi plötsligt hade en lydnads-malle på var sida om oss (2:a och 3:a). Det var en riktigt cool känsla måste jag säga!! Och lite overklig. Det stod massa folk och tog foton nedanför, och där kommer vi stövlandes liksom, vi som bara skulle "testa". Kändes som om vi gått vilse, ha ha! Eller nej, jag kände mig som den där störiga hackspetten i Kalle Anka på julafton, som bara hoppar in och ska vara med på alla foton!
Ja ja, himla himla kul var det i alla fall. Jag gick runt och var glad som ett troll hela dagen, kan fortfarande knappt fatta att det verkligen är sant. (Ännu roligare blir det när man tänker på att i alla fall de flesta av de vi tävlade mot säkert har lydnad som sin "första sport"). Det blir definitivt fler lydnadstävlingar för mig och Sot nu. Är nog inte intresserad av att tävla högre än 1:an (fast man vet aldrig, lite blodad tand fick man ju...), men ett LP1 får vi ju försöka knipa! Jag har inte kollat ut några fler lydnadstävlingar ännu, jag visste ju inte ifall det här skulle bli min första och enda... (om jag skulle gått hem och gråtit efteråt, lol!)
Stella och Ullis (våra idoler, som puschat oss att tävla) var också jätteduktiga, men tyvärr reste Stella sig under platsliggningen... Trots det kom de nästan upp i 160 poäng, vilket är nästintill omöjligt. Efteråt gick vi en promenad runt en av sjöarna (Saxtorpsskogen där Landskrona BK ligger är en av mina absoluta favoritplatser, brukade vara där massor när jag fortfarande bodde hemma i Asmundtorp) så att Sot-skrot och Stella-bella-buse fick raca loss och leka ordentligt. De är verkligen såååååå söta ihop! Antingen brottas dom och låter så att folk runtomkring tror att de håller på att döda varandra, eller så bara kutar dom rundor. Och dom måste ALLTID ha samma pinne! :) Nedan följer lite bilder på sötnosarna!
fredag 5 juni 2009
*PSSST*
Hemlis: Jag & Sot ska tävla lydnad för första gången imorgon... :S
Det verkade som en jättebra idé när jag bestämde mig för ca 2 månader sen.... MASSOR av tid kvar att träna ju! Nja... Det blev visst inte så mycket av med det. Typ inte alls. Jösses vad vi kommer att göra bort oss, jag vet ju inte ens hur en lydnadstävling går till! Vojne, vojne...
Det verkade som en jättebra idé när jag bestämde mig för ca 2 månader sen.... MASSOR av tid kvar att träna ju! Nja... Det blev visst inte så mycket av med det. Typ inte alls. Jösses vad vi kommer att göra bort oss, jag vet ju inte ens hur en lydnadstävling går till! Vojne, vojne...
torsdag 4 juni 2009
You´re never lonely when the band plays...
Läste igenom förrförra blogginlägget igår, och fick efter det lust att lyssna lite på Popsicle/Andreas Mattson. Så braaaaa! Tänkte att jag skulle dela med mig utav 2 favoritlåtar.
Andreas Mattson "You´re never lonely when the band plays"
Jag köpte faktiskt solo-albumet "Lawlessnes Of The Ruling Classes" ENBART för denna låtens skull. Och då hade jag inte ens hört den! :) Det räckte med att läsa titel, jag VISSTE att jag skulle tycka om den. Den säger ju liksom allt. As it is. Det spelar liksom ingen roll ifall man är ensam, ledsen, deprimerad... whatever. När man står där under koncerten är man ändå lycklig! En del tycker att jag är lite konstig eftersom jag ibland går på koncerter ensam, men hellre det än att missa hela upplevelsen för att man inte hittar någon som vill gå med. Och man känner sig inte ensam, man blir ju ett med publiken, med artisten, med musiken... Ah, det är en UNDERBAR känsla! "It feels a bit like love, it's keeping you above the dark..."
http://www.youtube.com/watch?v=CLUoIGhpCZg
You're waiting for someone
But someone doesn't show
You light a cigarette
You think she should have let you know
You don't recognize a soul
You sipp your beer and watch the wall
But then the curtains rise
And suddenly you find you fall
You're never lonely when the band plays
When the first note hits your spine
And you're washed over by the sound waves
You're not alone when you're alive
And then you're on the street
You breath the midnight air
You light a cigarette
You're far away and yet you're there
Though someone never came
You tremble and you spark
It feels a bit like love
It's keeping you above the dark
You're never lonely when the band plays
When the first note hits your spine
And you're washed over by the sound waves
You're not alone when you're alive'
Like you I'm aching to belong
And while we're waiting here's a song
I hope it helps us when we're going wrong
You're never lonely when the band plays
When the first note hits your spine
And you're washed over by the sound waves
You're not alone when you're alive
You're never lonely when the band plays
Playing straight into your mind
And then you know you're on the right way
You're not alone when you're alive
Popsicle "Please don´t ask"
Denna låten plus "Not forever" var de låtar som först gjorde att jag fastnade för gruppen. Eller fastnade och fastnade, jag äger bara 2 skivor, men jag tycker att de är rätt mysiga. Tycker texten i den här låten är väldigt fin, gillar speciellt textraderna som börjar "As if it wasn't enough with the streets we shared, now even the weather seems to take me there..."
http://www.youtube.com/watch?v=FzRi0aVc-Vc&feature=related
Somehow I thought I'd be that strong
Finally accepting that you're really gone
Thought we could spend some time together
That things were getting better now
Let me tell you honey I was wrong
Now I'm so empty and the days so long
Though I'm trying not to show it
There's no way you don't know it by now
So please don't ask any questions
Just let it be
Cause I've told you what I mean
And please don't leave any message
Just say goodbye
I will try to hide
The way I feel this time
As if it wasn't enough with the streets we shared
Now even the weather seems to take me there
I hear you giggling with the raindrops
Humming with with the treetops sighing
So excuse me while I sing this song
But I'm so empty and the days so long
Will I ever stop complaining
Find myself again and
Step out on the other side
So please don't ask any questions
Just let it be
Cause I've told you what I mean
And please don't leave any message
Just say goodbye
I will try to hide
The way I feel this time
I look into the mirror
See an empty space
that used to be your face
I know it's trivial
So why do I keep dwelling on it
So please don't ask me...
Träningstävling på klubben idag, det gick kanon! Vi byggde en hoppbana och körde den vars 2 gånger. Sot nollade båda loppen, och inte en tendens att gå ur slalom. Såklart, det var ju ingen RIKTIG tävling... Det kändes inte som om hon öste på ordentligt dock, gick lite långamt på upploppet tyckte jag. Men hon var bara strax efter Twiggy, så det var ju bra. Glittra nollade också båda loppen, trodde jag! Men i andra hoppade hon tydligen mellan däcket och ramen, hmm? Rutinerade Glittra liksom. Fast det var faktiskt flera stycken som gjorde så. Man kom i en väldigt kort och snäv sväng från en tunnel, men ändå! Ja ja, kändes bra i alla fall.
Dagen nyhet: PLACEBO KOMMER TILL KÖPENHAMN 12 NOVEMBER!!! Är jag glad eller är jag glad?! :)
Dagens grattis: Världens bästa Nilla fyller år idag, HIPP HIPP HURRA för dig gumman! *Puss*
Andreas Mattson "You´re never lonely when the band plays"
Jag köpte faktiskt solo-albumet "Lawlessnes Of The Ruling Classes" ENBART för denna låtens skull. Och då hade jag inte ens hört den! :) Det räckte med att läsa titel, jag VISSTE att jag skulle tycka om den. Den säger ju liksom allt. As it is. Det spelar liksom ingen roll ifall man är ensam, ledsen, deprimerad... whatever. När man står där under koncerten är man ändå lycklig! En del tycker att jag är lite konstig eftersom jag ibland går på koncerter ensam, men hellre det än att missa hela upplevelsen för att man inte hittar någon som vill gå med. Och man känner sig inte ensam, man blir ju ett med publiken, med artisten, med musiken... Ah, det är en UNDERBAR känsla! "It feels a bit like love, it's keeping you above the dark..."
http://www.youtube.com/watch?v=CLUoIGhpCZg
You're waiting for someone
But someone doesn't show
You light a cigarette
You think she should have let you know
You don't recognize a soul
You sipp your beer and watch the wall
But then the curtains rise
And suddenly you find you fall
You're never lonely when the band plays
When the first note hits your spine
And you're washed over by the sound waves
You're not alone when you're alive
And then you're on the street
You breath the midnight air
You light a cigarette
You're far away and yet you're there
Though someone never came
You tremble and you spark
It feels a bit like love
It's keeping you above the dark
You're never lonely when the band plays
When the first note hits your spine
And you're washed over by the sound waves
You're not alone when you're alive'
Like you I'm aching to belong
And while we're waiting here's a song
I hope it helps us when we're going wrong
You're never lonely when the band plays
When the first note hits your spine
And you're washed over by the sound waves
You're not alone when you're alive
You're never lonely when the band plays
Playing straight into your mind
And then you know you're on the right way
You're not alone when you're alive
Popsicle "Please don´t ask"
Denna låten plus "Not forever" var de låtar som först gjorde att jag fastnade för gruppen. Eller fastnade och fastnade, jag äger bara 2 skivor, men jag tycker att de är rätt mysiga. Tycker texten i den här låten är väldigt fin, gillar speciellt textraderna som börjar "As if it wasn't enough with the streets we shared, now even the weather seems to take me there..."
http://www.youtube.com/watch?v=FzRi0aVc-Vc&feature=related
Somehow I thought I'd be that strong
Finally accepting that you're really gone
Thought we could spend some time together
That things were getting better now
Let me tell you honey I was wrong
Now I'm so empty and the days so long
Though I'm trying not to show it
There's no way you don't know it by now
So please don't ask any questions
Just let it be
Cause I've told you what I mean
And please don't leave any message
Just say goodbye
I will try to hide
The way I feel this time
As if it wasn't enough with the streets we shared
Now even the weather seems to take me there
I hear you giggling with the raindrops
Humming with with the treetops sighing
So excuse me while I sing this song
But I'm so empty and the days so long
Will I ever stop complaining
Find myself again and
Step out on the other side
So please don't ask any questions
Just let it be
Cause I've told you what I mean
And please don't leave any message
Just say goodbye
I will try to hide
The way I feel this time
I look into the mirror
See an empty space
that used to be your face
I know it's trivial
So why do I keep dwelling on it
So please don't ask me...
Träningstävling på klubben idag, det gick kanon! Vi byggde en hoppbana och körde den vars 2 gånger. Sot nollade båda loppen, och inte en tendens att gå ur slalom. Såklart, det var ju ingen RIKTIG tävling... Det kändes inte som om hon öste på ordentligt dock, gick lite långamt på upploppet tyckte jag. Men hon var bara strax efter Twiggy, så det var ju bra. Glittra nollade också båda loppen, trodde jag! Men i andra hoppade hon tydligen mellan däcket och ramen, hmm? Rutinerade Glittra liksom. Fast det var faktiskt flera stycken som gjorde så. Man kom i en väldigt kort och snäv sväng från en tunnel, men ändå! Ja ja, kändes bra i alla fall.
Dagen nyhet: PLACEBO KOMMER TILL KÖPENHAMN 12 NOVEMBER!!! Är jag glad eller är jag glad?! :)
Dagens grattis: Världens bästa Nilla fyller år idag, HIPP HIPP HURRA för dig gumman! *Puss*
onsdag 3 juni 2009
Skulle valt Siesta istället...
Skulle ha åkt till Siesta-festivalen i Hässleholm och lyssnat på Placebo istället i helgen. Ja det var i alla fall vad jag sådär efterklokt tänkte när jag satte mig i bilen för att köra de drygt 5 timmarna hem från agilitytävlingen i Oskarshamn. Vi hade nämligen inte ett enda resultat av värde med oss i bagaget... *Suck*
Glittra var i och för sig duktig. Hon gjorde en "dubbelnolla" på lördagen. Nja, nästan alltså. Hon fick lite tidsfel i ag-klassen, 0,03... Hmf, finns ju knappt! Var nog mitt fel dessutom, eftersom jag började värma upp och tagga igång henne för tidigt. Det var stekhett och Glittra var trött och flåsig innan det var dags att starta. Fast även om Glittra var duktig så räckte våra lopp bara till två 18:e platser... :/ Trist. Fast det var ju landslagsuttagning, så precis ALLA landets bästa hundar var där.
På söndagen diskade hon sig i ag-klassen. Råkade sticka in i första bästa tunnelöppning istället för andra bästa... :S Fast det gjorde inget, för hon var superduperduktig på resten och riktigt snabb. Bästa kontaktfälten i år tror jag, det var verkligen ett kul lopp :) Det var en knepig bana, men Glittra fixade alla de andra svårigheterna. Kändes som helgens bästa lopp faktiskt, trots att det resultatmässigt var sämst... Hoppklassen nollade hon också, men fick tidsfel. (Nisses bana, han är snål med tiderna...) Det var inget kanonlopp direkt, hon var påväg åt fel håll minst en eller två gånger, men vi fick ändå vår bästa placeringen i denna klassen: 13:e. Men som sagt, den är ju inte värd någonting... Ingen SM-pinne, absolut inget pris och inte ens poäng till "Årets Agilityhund-listan". (Man måste hamna sämst 10:a för det, lite snålt tycker jag. På "Värmlandsveckan" i somras lyckades jag och Glittra bli 12:a utav typ 150 starter 2 gånger. Skitbra tyckte jag, men guess what - inte ett ynka poäng! Den som kom 10:a däremot fick massor...) Nåväl, jag har ju bestämt mig för att bara ha kul med Glittra i år! Eller hur var det nu...?
Sot då... GAH!! Första loppet på lördagen (ag) gick hon ur slalomet 4 eller 5 gånger! Jag börjar snart gråta, pallar verkligen inte med detta skitproblemet en säsong till... Har jag inte plågats tillräckligt liksom? Vet inte vad jag ska göra, känner mig verkligen uslast i världen :( Ganska pinsamt att tävla i 3:an med en hund som inte kan slalom... Fan också. Resten av detta loppet gick i alla fall kanon, så jag var fortfarande lite glad ändå. Det är så himla kul och spännande att springa med Sot-skrot, en helt annan adrenalin-kick än med Glittra!
I hoppklassen tog hon hela slalomet (puh), om än otroligt knackigt och osäkert. Fast då fick vi en vägran på ett hopphinder istället... Kan ha berott på att jag var otydlig, men jag trodde att hon kunde de där svängarna (threadle). På söndagen strulade slalomet igen i båda loppen (och efter det gick allt fel och vi diskade oss). Förr har hon alltid gjort slalomen snabbt, bara stuckit iväg vidare i banan för tidigt, innan hon "hunnit" ta sista porten. Rent slarv alltså. Nu på denna tävlingen började hon istället plötsligt gå jättelångsamt och bli osäker. Hon gick ur en bra bit från slutet, precis som om hon tänkte att "usch nu blir det snart fel och matte börjar bråka med mig, vet inte vad jag ska göra så jag stannar..." Visst har det varit extremt irriterande med en slarvpotta som bara sticker (om ni tycker jag är tunnhårig så är det för att jag slitit mitt hår X antal gånger!), men det är ju 17 resor värre med en hund som bara tappar precis ALL attityd och framåtdriv... Det gör mig ledsen som bara den :(
Så svårt att göra något åt problemet då hon i stort sett ALLTID gör rätt på träning! Var iväg på klubben en sväng och tränade efter jobb idag: inte minsta tendens till fusk och snabbt som tåget gick det! Skönt i och för sig, men frustrerande... :/ Jag tror att vårt slalomhelvete beror på ett råd jag fick på en av våra första agilitykurser. "Om det blir fel så bara fortsätt vidare, ta inte om, framåtdrivet är viktigast". Det måste vara det sämsta råd jag någonsin fått... Jag förstår tanken (att inte döda farten), men för oss funkade det INTE! På våra ca 10 första tävlingar gjorde jag nämligen precis så när det blev fel. Sprang vidare. Vips, så hade lilla svarta hunden lärt sig att man inte behöver ta alla portarna på tävling, man får fortsätta ändå! *suck* Det var ett år sedan vi började tävla nu, men det där första hon lärde sig sitter i ännu. Som berget! Spelar ingen roll hur många miljoner gånger jag tagit om slalomen nu, hon tycker uppenbarligen fortfarande att det är värt att chansa på tävling... Men men, imorgon är det träningstävling på klubben. Perfekt! Det borde väl bli något slags mellanting? Får se vad som händer då.
Inga resultat att skryta med som sagt, men vi hade ganska trevligt ändå, jag och mina hundar! :) Vi hade ingen att samåka med den här gången. Lite tråkigt, men jag tyckte faktiskt att det var lite mysigt också (förutom att bensinräkningen blev dyr såklart...). Att bege oss ut på äventyr ensamma liksom. Kunna göra som vi vill. Stanna massa gånger längs vägen. Jag var otroligt nog ledig från jobb på fredagen, så vi kunde åka hemifrån i god tid. (I vanliga fall brukar jag och Susanne vara uppe vid sisådär kl.22-23, och börja sätta upp tält, pumpa luftmadrasser osv i skenet av en ficklampa... roligare kan man ha!) Jag hade laddat upp bilen med ett gäng nya cd-skivor (5th Sonic Brigade, Lene Marlin, Green Day, A Camp, Kashmir, Jewel) så det gick rätt ok att köra, förutom att ryggen håller på att ta kål på mig...
Sen hade jag snålat till det lite genom att bestämma mig för att vi skulle sova i bilen i 2 nätter. (Det går åt ganska mycket pengar när man åker runt och tävlar så mycket, och är man en fattiglapp så gäller det att försöka spara in pengar nån gång ibland när det går. Oskarshamn var bra tyckte jag, eftersom det finns möjlighet att duscha etc på klubben. Sov finemang i bilen. Första natten frös jag litegrann, men andra sov jag som en baby i 5 1/2 h i sträck! Längre än jag gjort på flera veckor, sköööönt att hostan äntligen gett med sig så man slipper känna sig som Skorpan Lejonhjärta varenda natt!) Inget lyxande på hotell/vandrarhem framför TV:n på kvällarna alltså, vilket innebar att jag och hundarna hade en massa ledig tid att hitta på annat på. Vi gick ner till havet och badade (Glittra), promenerade i mysiga skogen, tränade lydnad, busade, läste bok (jag alltså, hundarna tyckte inte att just det var så kul..)
På lördagkvällen gick vi en rätt lång skogspromenad och blev myggbitna. Eller nja lång och lång, vi gick väl i och för sig bara rundan som var drygt 7 km, men den tog lång tid efterom jag hela tiden hittade nya fina platser där jag bara var tvungen att fota hundarna ;) Prinsessorna tyckte att jag var skitstörig som hela tiden sa åt dem att sitta ner, titta hit, titta dit, hoppa upp där, lägg dig ner... Jag är ingen proffsfotograf och har absolut ingen proffskamera, men jag tycker att det är ganska kul. Mest för att jag tycker att mina flickor är så otroigt VACKRA!! Kan helt enkelt inte låta bli att fota dem :) De hjälper ju dock inte till precis, hrm.. Fatta hur många olika fula miner en sheltie kan göra! Speciellt Glittra-fnittra, på ca hälften av fotona liksom vrider hon näsan åt antingen höger eller vänster. Inte huvudet, inte hela nosen, utan bara själva nästippen. Ser helt sjukt ut! Hon har också en tendens att stoppa 32 kg kolapapper i öronen, lol! Hon spanar åt alla möjliga håll förutom just in i kameran, trots att jag tjoar och vinkar som en galning. Sots specialitet är mest att blunda på hälften av fotona. Tyvärr lyckas sessorna sällan förstöra samma foton, utan de sprider ut sina fula miner så att det i stort sett alltid är en sheltie som ser utvecklingsstörd ut medan den andra är söt som socker... Nåja, trägen vinner! Tyckte att jag lyckades få till några bra foton i alla fall (se nedan!)
Även om helgen var lite mysig trots allt, så kände jag mig ganska nedstämd och besviken när det var dags att köra hem. Skit också, det här skulle ju bli mitt och Sots år! Ja, i min fantasivärld alltså... Jag trodde att förra året handlade om att klassa upp henne till 3:an, skaffa lite tävlings- och banrutin och lära sig slalom. I år skulle vi ju ut och mosa allt motstånd!! (As if...) Vi skulle höra konkurrenterna knäskålar skaka när vi klev in på banan!! (Not...) Jag tror fortfarande att Sot kan bli en superhund, det känns bara lite tröstlöst och motigt att inse att man fortfarande är kvar på helvetesjävlaskitslalom-nivån...
Äsch, det är väl landslagsuttagningen som gjort mig på lite depphumör också antar jag. Det är oundvikligt att känna sig litegrann som andra klassens tävlande... Det schasas liksom upp nått så enormt, trots att det egentligen är fritt fram för vem som helst i klass 3 att söka (jag anser dock inte att det är nån vits att söka om man inte själv anser att man tillhör topp 4 i landet och bör representera Sverige på VM). När landslagsaspiranterna springer är det tjo och chim, spänningen är på topp och alla följer varenda steg, speakern håller på att gå bananas, och när de diskar sig så ska de applåderas i mål. Det är faktiskt jättekul, det ÄR det. Under lördagen var jag också med och applåderade så händerna värkte, skrek "Åh nej!!" då och då, och satt med hjärtat i halsen. På söndagen var jag lite mer bitter... Det är minsann ingen som applåderar in mig i mål när jag diskar mig. Det är inte ens nån som applåderar när Glittra nollar. Ingen bryr sig... *självömkan*
Fast ok, där ljög jag lite lite... Det var faktiskt två stycken som gjorde mig väldigt glad ändå. Den ena var speakern på lördagens landslags-hoppbana (Tobbe eller Simon, vet faktiskt inte vem det var?! De är för övrigt världens bästa speakers, sååå underhållande!) Glittra gick nolla, och han sa "Där gick dom i mål på tiden 35,64. Det var inte illa, inte alls illa faktiskt!" Det var snällt sagt tycker jag, i alla fall betydde det något för mig, man är ju inte van att få beröm. Visst, vi var ca 5 sekunder efter vinnaren och hamnade bara på en 18:e plats, men vi slog faktiskt flera stycken av landslagsaspiranterna. Och det var 70 startande i klassen, varav 22 diskade sig. Så det så! Den andra var en dam som kom fram till mig flera timmar efter söndagens agilityklass och sa att hon tyckte jag hade gjort en SÅ bra start med mina hundar. Hon var väldigt imponerad och fattade inte hur det lyckades "Du gick ju så långt, och hinderna stod ju helt åt olika håll!" Hi hi! Jag gjorde en ganska vågad LOP som jag faktiskt själv var väldigt nöjd med (hundarna fick jättebra och snabb väg i starten). Såg bara 2 andra som gjorde någon liknande lösning. Ja, jag gick väldigt långt in i banan och placerade mig, hade det skitit sig hade det gjort det rejält eftersom jag var så långt ifrån. Men jag tyckte att det var kul att testa mina hundars förståelse för LOP (fast framförallt gav det mig förståss ett jättebra handlingsalternativt längre in i banan), och dom grejjade det!! *Wohoo* Skön känsla! Och kul att någon uppmärksammade det :) It´s the little things that counts...
Glittra var i och för sig duktig. Hon gjorde en "dubbelnolla" på lördagen. Nja, nästan alltså. Hon fick lite tidsfel i ag-klassen, 0,03... Hmf, finns ju knappt! Var nog mitt fel dessutom, eftersom jag började värma upp och tagga igång henne för tidigt. Det var stekhett och Glittra var trött och flåsig innan det var dags att starta. Fast även om Glittra var duktig så räckte våra lopp bara till två 18:e platser... :/ Trist. Fast det var ju landslagsuttagning, så precis ALLA landets bästa hundar var där.
På söndagen diskade hon sig i ag-klassen. Råkade sticka in i första bästa tunnelöppning istället för andra bästa... :S Fast det gjorde inget, för hon var superduperduktig på resten och riktigt snabb. Bästa kontaktfälten i år tror jag, det var verkligen ett kul lopp :) Det var en knepig bana, men Glittra fixade alla de andra svårigheterna. Kändes som helgens bästa lopp faktiskt, trots att det resultatmässigt var sämst... Hoppklassen nollade hon också, men fick tidsfel. (Nisses bana, han är snål med tiderna...) Det var inget kanonlopp direkt, hon var påväg åt fel håll minst en eller två gånger, men vi fick ändå vår bästa placeringen i denna klassen: 13:e. Men som sagt, den är ju inte värd någonting... Ingen SM-pinne, absolut inget pris och inte ens poäng till "Årets Agilityhund-listan". (Man måste hamna sämst 10:a för det, lite snålt tycker jag. På "Värmlandsveckan" i somras lyckades jag och Glittra bli 12:a utav typ 150 starter 2 gånger. Skitbra tyckte jag, men guess what - inte ett ynka poäng! Den som kom 10:a däremot fick massor...) Nåväl, jag har ju bestämt mig för att bara ha kul med Glittra i år! Eller hur var det nu...?
Sot då... GAH!! Första loppet på lördagen (ag) gick hon ur slalomet 4 eller 5 gånger! Jag börjar snart gråta, pallar verkligen inte med detta skitproblemet en säsong till... Har jag inte plågats tillräckligt liksom? Vet inte vad jag ska göra, känner mig verkligen uslast i världen :( Ganska pinsamt att tävla i 3:an med en hund som inte kan slalom... Fan också. Resten av detta loppet gick i alla fall kanon, så jag var fortfarande lite glad ändå. Det är så himla kul och spännande att springa med Sot-skrot, en helt annan adrenalin-kick än med Glittra!
I hoppklassen tog hon hela slalomet (puh), om än otroligt knackigt och osäkert. Fast då fick vi en vägran på ett hopphinder istället... Kan ha berott på att jag var otydlig, men jag trodde att hon kunde de där svängarna (threadle). På söndagen strulade slalomet igen i båda loppen (och efter det gick allt fel och vi diskade oss). Förr har hon alltid gjort slalomen snabbt, bara stuckit iväg vidare i banan för tidigt, innan hon "hunnit" ta sista porten. Rent slarv alltså. Nu på denna tävlingen började hon istället plötsligt gå jättelångsamt och bli osäker. Hon gick ur en bra bit från slutet, precis som om hon tänkte att "usch nu blir det snart fel och matte börjar bråka med mig, vet inte vad jag ska göra så jag stannar..." Visst har det varit extremt irriterande med en slarvpotta som bara sticker (om ni tycker jag är tunnhårig så är det för att jag slitit mitt hår X antal gånger!), men det är ju 17 resor värre med en hund som bara tappar precis ALL attityd och framåtdriv... Det gör mig ledsen som bara den :(
Så svårt att göra något åt problemet då hon i stort sett ALLTID gör rätt på träning! Var iväg på klubben en sväng och tränade efter jobb idag: inte minsta tendens till fusk och snabbt som tåget gick det! Skönt i och för sig, men frustrerande... :/ Jag tror att vårt slalomhelvete beror på ett råd jag fick på en av våra första agilitykurser. "Om det blir fel så bara fortsätt vidare, ta inte om, framåtdrivet är viktigast". Det måste vara det sämsta råd jag någonsin fått... Jag förstår tanken (att inte döda farten), men för oss funkade det INTE! På våra ca 10 första tävlingar gjorde jag nämligen precis så när det blev fel. Sprang vidare. Vips, så hade lilla svarta hunden lärt sig att man inte behöver ta alla portarna på tävling, man får fortsätta ändå! *suck* Det var ett år sedan vi började tävla nu, men det där första hon lärde sig sitter i ännu. Som berget! Spelar ingen roll hur många miljoner gånger jag tagit om slalomen nu, hon tycker uppenbarligen fortfarande att det är värt att chansa på tävling... Men men, imorgon är det träningstävling på klubben. Perfekt! Det borde väl bli något slags mellanting? Får se vad som händer då.
Inga resultat att skryta med som sagt, men vi hade ganska trevligt ändå, jag och mina hundar! :) Vi hade ingen att samåka med den här gången. Lite tråkigt, men jag tyckte faktiskt att det var lite mysigt också (förutom att bensinräkningen blev dyr såklart...). Att bege oss ut på äventyr ensamma liksom. Kunna göra som vi vill. Stanna massa gånger längs vägen. Jag var otroligt nog ledig från jobb på fredagen, så vi kunde åka hemifrån i god tid. (I vanliga fall brukar jag och Susanne vara uppe vid sisådär kl.22-23, och börja sätta upp tält, pumpa luftmadrasser osv i skenet av en ficklampa... roligare kan man ha!) Jag hade laddat upp bilen med ett gäng nya cd-skivor (5th Sonic Brigade, Lene Marlin, Green Day, A Camp, Kashmir, Jewel) så det gick rätt ok att köra, förutom att ryggen håller på att ta kål på mig...
Sen hade jag snålat till det lite genom att bestämma mig för att vi skulle sova i bilen i 2 nätter. (Det går åt ganska mycket pengar när man åker runt och tävlar så mycket, och är man en fattiglapp så gäller det att försöka spara in pengar nån gång ibland när det går. Oskarshamn var bra tyckte jag, eftersom det finns möjlighet att duscha etc på klubben. Sov finemang i bilen. Första natten frös jag litegrann, men andra sov jag som en baby i 5 1/2 h i sträck! Längre än jag gjort på flera veckor, sköööönt att hostan äntligen gett med sig så man slipper känna sig som Skorpan Lejonhjärta varenda natt!) Inget lyxande på hotell/vandrarhem framför TV:n på kvällarna alltså, vilket innebar att jag och hundarna hade en massa ledig tid att hitta på annat på. Vi gick ner till havet och badade (Glittra), promenerade i mysiga skogen, tränade lydnad, busade, läste bok (jag alltså, hundarna tyckte inte att just det var så kul..)
På lördagkvällen gick vi en rätt lång skogspromenad och blev myggbitna. Eller nja lång och lång, vi gick väl i och för sig bara rundan som var drygt 7 km, men den tog lång tid efterom jag hela tiden hittade nya fina platser där jag bara var tvungen att fota hundarna ;) Prinsessorna tyckte att jag var skitstörig som hela tiden sa åt dem att sitta ner, titta hit, titta dit, hoppa upp där, lägg dig ner... Jag är ingen proffsfotograf och har absolut ingen proffskamera, men jag tycker att det är ganska kul. Mest för att jag tycker att mina flickor är så otroigt VACKRA!! Kan helt enkelt inte låta bli att fota dem :) De hjälper ju dock inte till precis, hrm.. Fatta hur många olika fula miner en sheltie kan göra! Speciellt Glittra-fnittra, på ca hälften av fotona liksom vrider hon näsan åt antingen höger eller vänster. Inte huvudet, inte hela nosen, utan bara själva nästippen. Ser helt sjukt ut! Hon har också en tendens att stoppa 32 kg kolapapper i öronen, lol! Hon spanar åt alla möjliga håll förutom just in i kameran, trots att jag tjoar och vinkar som en galning. Sots specialitet är mest att blunda på hälften av fotona. Tyvärr lyckas sessorna sällan förstöra samma foton, utan de sprider ut sina fula miner så att det i stort sett alltid är en sheltie som ser utvecklingsstörd ut medan den andra är söt som socker... Nåja, trägen vinner! Tyckte att jag lyckades få till några bra foton i alla fall (se nedan!)
Även om helgen var lite mysig trots allt, så kände jag mig ganska nedstämd och besviken när det var dags att köra hem. Skit också, det här skulle ju bli mitt och Sots år! Ja, i min fantasivärld alltså... Jag trodde att förra året handlade om att klassa upp henne till 3:an, skaffa lite tävlings- och banrutin och lära sig slalom. I år skulle vi ju ut och mosa allt motstånd!! (As if...) Vi skulle höra konkurrenterna knäskålar skaka när vi klev in på banan!! (Not...) Jag tror fortfarande att Sot kan bli en superhund, det känns bara lite tröstlöst och motigt att inse att man fortfarande är kvar på helvetesjävlaskitslalom-nivån...
Äsch, det är väl landslagsuttagningen som gjort mig på lite depphumör också antar jag. Det är oundvikligt att känna sig litegrann som andra klassens tävlande... Det schasas liksom upp nått så enormt, trots att det egentligen är fritt fram för vem som helst i klass 3 att söka (jag anser dock inte att det är nån vits att söka om man inte själv anser att man tillhör topp 4 i landet och bör representera Sverige på VM). När landslagsaspiranterna springer är det tjo och chim, spänningen är på topp och alla följer varenda steg, speakern håller på att gå bananas, och när de diskar sig så ska de applåderas i mål. Det är faktiskt jättekul, det ÄR det. Under lördagen var jag också med och applåderade så händerna värkte, skrek "Åh nej!!" då och då, och satt med hjärtat i halsen. På söndagen var jag lite mer bitter... Det är minsann ingen som applåderar in mig i mål när jag diskar mig. Det är inte ens nån som applåderar när Glittra nollar. Ingen bryr sig... *självömkan*
Fast ok, där ljög jag lite lite... Det var faktiskt två stycken som gjorde mig väldigt glad ändå. Den ena var speakern på lördagens landslags-hoppbana (Tobbe eller Simon, vet faktiskt inte vem det var?! De är för övrigt världens bästa speakers, sååå underhållande!) Glittra gick nolla, och han sa "Där gick dom i mål på tiden 35,64. Det var inte illa, inte alls illa faktiskt!" Det var snällt sagt tycker jag, i alla fall betydde det något för mig, man är ju inte van att få beröm. Visst, vi var ca 5 sekunder efter vinnaren och hamnade bara på en 18:e plats, men vi slog faktiskt flera stycken av landslagsaspiranterna. Och det var 70 startande i klassen, varav 22 diskade sig. Så det så! Den andra var en dam som kom fram till mig flera timmar efter söndagens agilityklass och sa att hon tyckte jag hade gjort en SÅ bra start med mina hundar. Hon var väldigt imponerad och fattade inte hur det lyckades "Du gick ju så långt, och hinderna stod ju helt åt olika håll!" Hi hi! Jag gjorde en ganska vågad LOP som jag faktiskt själv var väldigt nöjd med (hundarna fick jättebra och snabb väg i starten). Såg bara 2 andra som gjorde någon liknande lösning. Ja, jag gick väldigt långt in i banan och placerade mig, hade det skitit sig hade det gjort det rejält eftersom jag var så långt ifrån. Men jag tyckte att det var kul att testa mina hundars förståelse för LOP (fast framförallt gav det mig förståss ett jättebra handlingsalternativt längre in i banan), och dom grejjade det!! *Wohoo* Skön känsla! Och kul att någon uppmärksammade det :) It´s the little things that counts...
By the way, HULTSFRED HERE I COME!!
Maj Gadd, tänk om jag är äldst..?! :S
Nåja, biljetten är köpt nu. Känns konstigt att svika Roskilde... Hoppas att jag inte ångrar mig... Äsch, det blir nog skoj! (Som sagt, 3 X Lasse, how bad can it be?)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
