Det var alltså dags för årets första agilitytävling, på Malmö internationella hundutställning. Vår senaste tävling var i oktober, och vi hade väl (mestadels pga vädret) inte tränat särskilt mycket heller sedan dess... Men våren kom ju faktiskt till skåne ändå till slut, så jag och prinsessorna hade varit flitiga besökare på brukshundklubben i 2-3 veckor innan tävlingen. Vet inte hur kvalitativ träningen blev egentligen, kändes mest som om vi paniktränade allt möjligt :S Men vi hann i alla fall med lite hoppteknik, framåtsändande, fart, slalomingångar, framförbyten, bakombyten, kontaktfält... och vi hade himla kul! :) En del gick mycket bra (tex slalomen, hurra!), en del gick mindre bra (Haha, vaddå tighta svängar?! Sot svängde som en långtradare...)
Egentligen sa jag redan förra året efter Malmö int att jag inte skulle tävla något mer inomhus på matta. Framförallt Glittra sänker farten så mycket för att inte halka (vilket såklart är jättebra ur skaderisk-synpunkt, men ändå lite tråkigt..), och då finns ingen chans att konkurrera. Sot hade bara tävlat en enda gång på matta förut, och hon halkade en del. Men vad tusan... man var ju SUGEN!! Skit i resultaten, det skulle bli kul att bara få vara med och tävla igen!
Väl på plats blev jag faktiskt lite nervös! Det kändes skitläskigt att skulla in och springa... :S Herregud, det kändes så ovant! Kom jag egentligen ihåg hur man körde agility? En hel bana? Men det gick hyfsat bra ändå tycker jag! Eller man kan väl säga som så här: hundarna var kanonduktiga, deras matte slarvig som f*n... :/
Sot Agilityklass 3:
Jag var uppenbart ringrostig och sprang lite skakigt tycker jag, lite problem med placeringar osv. Sot sprang på bra, och halkade inte så jättemycket. Men av nån anledning sprang hon förbi bommen?? Vet inte varför, fanns inget annat hinder att ta och jag tyckte att jag visade rätt.. Nåja, tillbaka och upp! Bommen gick vääääldigt långsamt! Måste träna mer fart på den (men det visste jag ju!) Jag tror att hon blev lite störd av domaren faktiskt, som var ganska stor och sprang väldigt nära (för bövelen, när ska den fega sheltien vänja sig?!) I slalomet hoppade hon över andra porten, men jag uppfattade det inte som slarv, utan som att hon kom för snabbt och helt enkelt inte klarade av att vända in så snävt. Hon är ju en lång hund min lilla Skrot, och dessutom ovan vid mattan. Var supernöjd med henne ändå, speciellt en sväng på slutet (3:e hindret från mål, efter däcket), där snackar vi tight! :)
Glittra Agilityklass 3:
Hon satte en nolla, min lilla stjärna! :) Tur, för Janne (speakern) berättade nämligen när vi skulle starta att vi kommit 2:a på förra årets SM. Alltid pinsamt om de gör det och det sedan går skit :S Glittra sprang faktiskt också på bra för att vara på matta, åtminstone jämförelsevis. Tiden räckte dock bara till en 11:e plats, men jag var nöjd.
Sot Hoppklass 3:
Jag blev glad när jag gick banan och upptäckte att det var en riktig springbana! Normalt sett gillar jag inte rena springbanor (brukar ha större chans på kluriga svåra banor), men just här tyckte jag det skulle bli kul att få låta hundarna ösa på lite! Få upp lite självförtroende på dem så de märkte att det faktiskt går att springa fort på matta. De enda "svårigheterna" var egentligen slalomingången (inga problem), en "fel tunnelingång" (gick också bra), och ett ställe på slutspurten där hundarna kom i riktning mot en tunnel men skulle ta långhoppet som stod bredvids. Tja, det var här slarvmatte sabbade det.. :/ Jag tog upp högerhanden för att svänga Sot bort från tunneln, hon tittade mycket riktigt upp mot mig, men då släpper jag mitt nöt ner handen igen, och Sot satt som en smäck i tunneln... Fy vad man kan bli ARG på sig själv! Det var i och för sig MÅNGA som diskade sig där, men grejjen var att vi nog hade klarat det om jag bara hade hållt kvar handen istället för att bara vifta lite nonchalant.. Shame about the handler!!
Glittra Hoppklass 3:
Med Glittra gjorde jag en slarvmiss vid en 180-graderssväng så hon råkade ta ett hinder från fel håll *klantarsle* Jag måste verkligen skärpa mig och vara tydlig på varje hinder! Kan ju inte förvänta mig att hundarna ska läsa mina tankar... Resten av banan gick bra.
Nåja, det var superskoj att springa i alla fall!! :D
onsdag 31 mars 2010
måndag 8 mars 2010
Inte vackrast i världen
Ni som vet att en mur bara är en bro på högkant.
Och det som är som det är inte måste vara konstant.
Ni som hör rop på hjälp när ingen annan hör det.
Gör det ni gör men aldrig får nåt för det.
Låter ni bli finns ingen annan där som gör det.
Ni som går dit ni går utan att nån annan styr er.
Ni som får era sår utan att ni blir martyrer.
Ni som drömmer men aldrig blundar för det som händer,
glömmer era fiender men aldrig vänner.
Gör det med hjälp av människor ni inte känner.
Ni är inte vackrast i världen,
världen är vackrast i er.
Och det är inte i era ögon,
det är i vad ni ser.
Ni som skrattar er till det sjukt seriösa.
Ni som får folk att undra om ni borde få gå lösa.
Ni som alltid gör fel och aldrig är perfekta,
spelar inga spel och skiter i det korrekta.
Ni som vågar vara snea och defekta.
Ni är inte vackrast i världen,
världen är vackrast i er.
Och det är inte i era ögon,
det är i vad ni ser.
Åh, hur ni lyckas inspirera.
Får mig att vilja orka mera.
Utan att jag känner mig sämre,
eller måste prestera.
Åh, hur ni lyckas exhaltera.
Får mig att orka vilja mera.
Det hörs på era röster.
Det lyser igenom när man ser er.
Så ni är vackrast i världen.
Världen är vackrast i er.
Och jag ser det i era ögon.
Där ser jag vad ni ser.
Jag var och såg underbara Emil Jensen på Dunkers i Helsingborg i fredags. Det visade sig vara (ungefär) samma föreställning som vi såg i höstas ("En dödsrolig kväll om sorg och saknad"), men det gjorde inget. Det var precis lika fantastiskt bra den här gången, och jag är fortfarande alldelles lycklig och varm i kroppen! :) Jag bara ÄLSKAR Emils blandning av "stå-upp-komik", "ligg-ner tragik" och "Fosterställnings-populärmusik", haha! Ärligt talat, jag tycker synd om alla som inte var där. Emil är en fin och vis ung man, han har så otroligt mycket klokt att säga. Och så är han så ärligt öppen, vågar visa sig svag osv. Ja, ungefär som i låttexten ovan!
Jag försöker alltid komma ihåg allt han sagt, men det är svårt för han säger så himla mycket bra saker hela tiden. Det som trots allt lyckats etsa sig fast sedan i fredags är "Sluta aldrig låta bli att lägga av". Det tyckte jag var bra! Emil får en att tänka och känna. Och att skratta! Han är sjukt rolig, precis min sorts humor. Har valt ut ett litet smakprov på mellansnack till er nedan:
I övrigt blev det en del strukna planer den här helgen, trist :/ Men jag och hundarna har i alla fall hunnit med två bra träningspass på agilitybanan, kul kul! Har bla tränat lite fart och framförbyten i cirkelbana, kontaktfält, hoppteknik och lite slalom. Mindre än två veckor kvar tills tävlingspremiären nu... Ska bli hur roligt som helst! Även om det är inomhus på matta (gillar inte) och vi knappast kommer att hinna vara i form för att kunna konkurera, så är det välkommet med lite spänning i vardagen nu :)
Och det som är som det är inte måste vara konstant.
Ni som hör rop på hjälp när ingen annan hör det.
Gör det ni gör men aldrig får nåt för det.
Låter ni bli finns ingen annan där som gör det.
Ni som går dit ni går utan att nån annan styr er.
Ni som får era sår utan att ni blir martyrer.
Ni som drömmer men aldrig blundar för det som händer,
glömmer era fiender men aldrig vänner.
Gör det med hjälp av människor ni inte känner.
Ni är inte vackrast i världen,
världen är vackrast i er.
Och det är inte i era ögon,
det är i vad ni ser.
Ni som skrattar er till det sjukt seriösa.
Ni som får folk att undra om ni borde få gå lösa.
Ni som alltid gör fel och aldrig är perfekta,
spelar inga spel och skiter i det korrekta.
Ni som vågar vara snea och defekta.
Ni är inte vackrast i världen,
världen är vackrast i er.
Och det är inte i era ögon,
det är i vad ni ser.
Åh, hur ni lyckas inspirera.
Får mig att vilja orka mera.
Utan att jag känner mig sämre,
eller måste prestera.
Åh, hur ni lyckas exhaltera.
Får mig att orka vilja mera.
Det hörs på era röster.
Det lyser igenom när man ser er.
Så ni är vackrast i världen.
Världen är vackrast i er.
Och jag ser det i era ögon.
Där ser jag vad ni ser.
Jag var och såg underbara Emil Jensen på Dunkers i Helsingborg i fredags. Det visade sig vara (ungefär) samma föreställning som vi såg i höstas ("En dödsrolig kväll om sorg och saknad"), men det gjorde inget. Det var precis lika fantastiskt bra den här gången, och jag är fortfarande alldelles lycklig och varm i kroppen! :) Jag bara ÄLSKAR Emils blandning av "stå-upp-komik", "ligg-ner tragik" och "Fosterställnings-populärmusik", haha! Ärligt talat, jag tycker synd om alla som inte var där. Emil är en fin och vis ung man, han har så otroligt mycket klokt att säga. Och så är han så ärligt öppen, vågar visa sig svag osv. Ja, ungefär som i låttexten ovan!
Jag försöker alltid komma ihåg allt han sagt, men det är svårt för han säger så himla mycket bra saker hela tiden. Det som trots allt lyckats etsa sig fast sedan i fredags är "Sluta aldrig låta bli att lägga av". Det tyckte jag var bra! Emil får en att tänka och känna. Och att skratta! Han är sjukt rolig, precis min sorts humor. Har valt ut ett litet smakprov på mellansnack till er nedan:
I övrigt blev det en del strukna planer den här helgen, trist :/ Men jag och hundarna har i alla fall hunnit med två bra träningspass på agilitybanan, kul kul! Har bla tränat lite fart och framförbyten i cirkelbana, kontaktfält, hoppteknik och lite slalom. Mindre än två veckor kvar tills tävlingspremiären nu... Ska bli hur roligt som helst! Även om det är inomhus på matta (gillar inte) och vi knappast kommer att hinna vara i form för att kunna konkurera, så är det välkommet med lite spänning i vardagen nu :)
onsdag 3 mars 2010
Lycka är en framtöad agilitybana :)
Två dagar på rad med skinande sol, och igår såg jag till och med en snödroppe! HEJJA VÅREN!! :)
Idag for jag och prinsessorna en sväng till brukshundklubben innan jobb (jobbat kväll), TJIHOOOOO vad det var kul! Jag har ALDRIG haft ett så här långt träningsuppehåll sen jag började med agility. Visst fanns det fortfarande stora snö eller isfläckar på sina ställen och en del hinder är fastfrusna i marken, men det går i alla fall att TRÄNA igen. Även om jag nog borde ha tagit fotbollsskorna på mig... :S Ganska lerigt och halt kan man säga! Hundarna hade lera upp till pannan innan vi var klara, och jag fick vid nått tillfälle lerstänk i ÖGAT, lol! Vi körde lite slalom, hopphinder och tunnel bara. Skönt att vara igång!
Hoppas hoppas att vädret håller i sig så att vi kan träna imorgon också! Det skulle bara VÅGA komma mer snö nu alltså... Jag är ledsen alla snö-älskare, men det ÄR faktiskt mysigare med vår. (Det har varit en fin Skåne-vinter, ja, men 2 1/2 månad är liksom ENOUGH!) Tror inte hundarna pallar med mer vinter och Svensson-liv längre heller, de har blivit extremt klängiga och krävande sista veckorna. Även om jag motionerar dem flera timmar per dag, så nöjjer de sig inte med enbart fysisk aktivitet lägre. Och jag håller med, det är skittrist. Länge leve våren! :)
Hoppas hoppas att vädret håller i sig så att vi kan träna imorgon också! Det skulle bara VÅGA komma mer snö nu alltså... Jag är ledsen alla snö-älskare, men det ÄR faktiskt mysigare med vår. (Det har varit en fin Skåne-vinter, ja, men 2 1/2 månad är liksom ENOUGH!) Tror inte hundarna pallar med mer vinter och Svensson-liv längre heller, de har blivit extremt klängiga och krävande sista veckorna. Även om jag motionerar dem flera timmar per dag, så nöjjer de sig inte med enbart fysisk aktivitet lägre. Och jag håller med, det är skittrist. Länge leve våren! :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
