torsdag 26 augusti 2010

Uggla Forever, Kristianstaddagarna 16/7

Den 15/7 spelade Billie the vision and the dancers på Kristianstaddagarna, och jag ville jättegärna dit och knarka lite lycka :) Men min tänkta resekamrat backade ur, och jag lyckades inte övertala någon annan att hänga med. Så jag sket i det, och råkade gå och skära upp hela foten istället :/ Naturligtvis hände detta när jag var ca 3 km hemifrån och det enda förbandsmaterial jag hade var en bajspåse... :S Fan också! Gjorde skitont och blödde som satan. Åkte sen och tränade agility med träningsgruppen för att bli på bättre humör. Det blev jag, men det var inte så bra för min fot... Fan igen! Lagom bitter var jag på kvällen, och ångrade att jag inte åkt till Kristianstad ändå.

Dagen efter skulle Uggla Forever (Marcus & co som kör lite gamla Magnus Uggla-hits) spela på Kristianstaddagarna. Återigen ingen som ville hänga med, men nu jäklar åkte jag dit ändå! Lite trist att köra hela vägen själv, men helt klart värt det.

Har aldrig lyssnat supermycket på Uggla (även om det finns några låtar jag gillar jättemycket och jag äger åtminstone en samlingsskiva), men det spelade ingen roll. Jag VISSTE att det skulle bli bra!

Marcus har nämligen en förmåga att beröra mig med ALLT han gör. Precis allt, han är fantastisk. Vem hade tex trott att man nästan kunde bli rörd till tårar av en låt som "Pärlor åt svin"?? Inte jag i alla fall, men fy för tusan vad det kändes i hjärtat när han sjöng "Du, du e du e för fiiiin, du e för fin för..." Äsch, ni skulle varit där för att fatta! Och sett de där lidande ljusblå.. I övrigt körde de mest 70-talslåtar. Det var coolt.

Största höjdpunkten (och det jag hoppats mest på) var dock att få höra "Astrologen" igen :) Nedan kommer ett klipp från när Marcus gjorde den i "Fame Factory" för en herrans massa år sen. Det var här jag föll kan jag säga. PLADASK!! Jag glömde till och med bort att andas så bra det var... Marcus, du är den vackraste jag mött!


fredag 20 augusti 2010

Agilitytävling i Bjuv 11/7

Ja, en dags tävlande i Bjuv blev det i alla fall för vår del. Och tänk, det räckte! ;)

Jag säger det med en sång (i min favorit-version, hihi!)



Japp, min lilla Sot tog äntligen sitt 3:e hoppcert och blev därmed även HOPPCHAMPION :)

Det var en fruktansvärt varm dag att springa agility i, man fick hålla sig i skuggan hela tiden förutom då man tävlade eller gick banvandring. Att banvandra var mer eller mindre en plåga, man höll på att smälta bort och blev alldelles snurrig av värmen. Som tur är var det i alla fall en ganska lätt hoppklassbana, även om jag efteråt insåg att jag visst banvandrat fel... (som sagt, en smula solsting fick man!) Upptäckte det åtminstone innan jag gick in för att köra! Fick improvisera lite, vilket inte blev helt lyckad men funkade ok ändå. Båda hundarna nollade, men eftersom det var en snabb springbana trodde jag inte att det skulle räcka så fasligt långt. Men vad visste jag, det visade sig nämligen räcka till både en 10:e plats och SM-pinne till Glittra och en 4:e plats och cert + championat till Sot! HURRA HURRA!! Fasligt skoj :)

Agilityklassen som vi sprang innan hoppklassen gick skit. Sot diskade sig då hon slank upp på A-et sitället för vippen (jag tyckte att jag svängde tillräckligt, men tydligen inte..) Glittras lopp minns jag inte överhuvudtaget faktiskt, men enligt resultatlistan på nätet blev det i alla fall en disk där med. Jaja, skit samma!


Min trötta hoppsvampinjon orkade inte ens sitt upp och posera


Nåja, vi var båda två ganska trötta o svettiga efter att ha tävlat i 30 graders värme...


Sammanfattningsvis en riktig KANONHELG, och en enormt bra start på semestern! :)
Jag frågade mig själv hur resten av semestern skulle kunna toppa det här, och svaret är att det kunde den inte... :/ Fick dessvärre en riktig depp-dipp under semestern (av olika anledningar), men jag har beslutat mig för att jag inte tänker skriva eller gnälla om det här. Inte just nu i alla fall. Buttra och bittra människor är inget kul.

Lasse Winnerbäck på Citadellet 10/7

Min första semesterdag och Lasse spelade i Landskrona, kan det bli bättre liksom?! :)

Hade egentligen anmält mig till agilitytävling i Bjuv, men efter mycket ångest och velande bestämde jag mig för att hoppa över. Det var typ 30 grader varmt, och klasserna låg så att jag inte kunde vara säker på hinna med både tävlande och Lasse. Inte så kul att åka dit, svettas en hel dag på tävlingsplatsen, och sen behöva dra därifrån innan man hunnit springa några lopp... Och ärligt talat, efter de senaste tuffa veckorna på jobb kände jag faktiskt mer för att ta hundarna och sticka till stranden och bada. Så så blev det! Gjorde liiite ont i mitt agility-hjärta, men jag var ändå mycket nöjd med mitt beslut.

Beslutat innebar även att jag kunde bege mig till Citadellet i lugn och ro och god tid, för att hinna picknicka i solen med familj och vänner, strosa runt lite på området, köpa dvd och lyssna på de andra banden. Myyyysigt!



Jag och Jennie slappar o njuter i solen innan konserten


Hade pyntat mitt linne lite. Äkta Lasse-fans fattar ;)

Det är så VACKERT på Citadellet, hoppas på fler konserter där i framtiden!




Förbanden (ja det får man ju kalla dem..) var Love Antell, Dundertåget, Laleh och underbara underbara Melissa Horn. Jag AVGUDAR Melissa! Hennes fina sorgliga låtar berör en ända in i själen och får känslorna att bubbla upp väldigt nära ytan. Perfekt uppladdning inför Lasse ;)

Och Lasse sen då, ja jag saknar ord... MAGISKT får duga! :) Jag har sagt det förut och jag säger det igen, Lars Winnerbäck är KUNG i min värld! Jag är ju en sucker for bra texter, och det finns ingen som Lasse, INGEN. Tänk att kunna uttrycka och formulera sig som honom... Såååå imponerad! Han har skrivit så otroligt mycket låtar, och inte en enda dålig. Det var som Jennie uttryckte det "vinst varje gång", lol! Var gång han började en ny låt utbrast vi nämligen unisont "JAAA! Gud vad kul, DEN låten är ju också så himla bra!"

Har ju sett Lasse några *hosthost* gånger vid det här laget, men ingen gång är den andre lik eftersom han alltid varierar låtarna. Man får alltid höra något nytt som man inte hört live förut. Största överraskningen för mig den här kvällen var den äldre låten "En av alla dom" från skivan "Rusningstrafik" (vilken var min morbrors favoritskiva, R.I.P.) Det var oväntat och riktigt kul tyckte jag!





Jag tror att Lasse lyckades pricka in den absolut finaste kvällen på hela sommaren att spela för oss :) Allting var verkligen PERFEKT, precis som en riktig sommarkonsert ska vara. Och som vanligt åkte känslorna berg-o-dal-bana med mig under hela spelningen, men efteråt traskade man därifrån lyckorusig och nästan förblindad av alla rosa moln. Alla borde få uppleva en Lasse-spelning åtminstone en gång i sitt liv!


Jag och Lasse på samma bild, tihi! :)

Finaste Lasse, tack för ikväll, och tack för att du är du!


torsdag 12 augusti 2010

Agilitytävling i Karlskrona 3-4/7

Jag och prinsessorna drog på mini-semester till Karlskrona 2-4/7. Det var tävlingar på schemat lördag och söndag, men vi åkte upp redan på fredagen och semestrade oss lite :) Letade upp ett hundbad där vi solade och badade en stund, gick en sväng på stan, åt middag i stadsparken... Mys!



Min badtokiga jycke, som även tycker det är viktigt att torka sig ordentligt efteråt :)

Sen letade vi upp brukshundklubben där vi satte upp tävlingstält och vanligt tält, japp det blev camping den här gången! Måste tälta åtminstone EN gång på sommaren, annars känns det ju jättekonstigt ;) Det var kanonväder så det var mysigt. En skogspromenad blev det också på kvällen, bland myggen.. :S Susanne och Veronika anslöt fredag natt nån gång, men då nannade vi redan gott.

Mysigt att tälta


Utsikt från hotellrummet ;)

Det var riktigt varmt att tävla på lördagen, men här har ni en som INTE klagar ;) Bättre än regn. Duktiga Glittra gjorde två nollor. I ag-klassen blev det en 10:e plats (9 pinnar, såklart!), i hoppklassen hamnade hon ännu längre ner i resultatlistan tyvärr. Sot nollade och hamnade på en 7:e plats i hopp (pinne!), i ag diskade hon sig, minns inte på vad.

Vi var färdigtävlade ganska tidigt på dan, och eftersom det var svettigt värre hängde jag och prinsessorna med Cheryl och Pepsi till en camping där hon kände till en plats som man fick bada med hundarna på. Det var sååååå härligt!! :) Vi badade flera gånger (tom Sot kunde övertalas till att svalka sig litegrann), och låg och solade och läste under ett par timmar.

Sen mötte jag och sessorna upp med Susanne och Veronica (och Sune, Buffy och Ilona såklart!) inne i city. Jag lyckades nämligen till slut övertyga dem om att ett besök på "Glassiären" faktiskt är absolut nödvändigt när man är i Karlskrona :) Bästa och största glassarna ever!!
Duktiga hundgänget förtjänade också glass såklart :)



Söndagens tävling blev en stor besvikelse för min del. Sot gjorde ett mycket bra agilitylopp, men jag valde att visa henne den snabbaste och snävaste vägen från ett hopphinder upp på bommen, vilket tyvärr visade sig vara för snävt... Eftersom hon hade så hög fart råkade hon halka av bommens uppfart på vägen upp :( 5 fel alltså. Med Glittra klantade jag till det ännu mer. Jag sprang och tittade för mycket på henne, och plötsligt när jag vänder upp håller jag på att springa rakt in i A:et! Uups, var tvungen att tvärnita och backa, oturligt nog precis när Glittra var påväg mot A:et... "Eh, vad betyder det när du backar matte, ska jag upp eller inte..?" En vägran och 5 fel där också.

Hoppklassen var en knepig sak, men under banvandringen kände jag ändå att banan kunde passa oss och trodde att vi skulle fixa det. Tja, båda hundarna fixade svårigheterna, men diskade sig på nån enkel tunnelgrej på slutet...

Kändes lite sådär att köra den långa vägen hem när man är besviken och självförtroendet ramlat i botten... Men det är ju så det är med agility, det går upp och ner, och väldigt snabbt! Jag hade i alla fall sällskap av Susanne i bilen hem, och det hade trots allt varit en supermysig helg!

Agilitytävling i Varberg 1/7

Mysig kvällstävling (när jag väl hittade dit, en uppdatering av vägbeskrivningen hade kanske varit bra Varbergs BK!) Älskar kvällstävlingar, lagom varmt och lagom stort. Plus att vi den här gången lyckades med lite bra resultat också :)

Kul banor var det med tyckte jag! Kände mig laddad och på G, men tyvärr gick det inte så bra för mig och Sot i agilityklassen. Började med att Sot gick ur slalomen precis i början (gah, inte slalom-problemet igen!) Jag tror dock att det berodde på att jag släppte fokus för en stund, för jag började nämligen fundera över ifall vi fått fel för beröring eller ej... (gjorde ett snävt framförbyte efter A:et och liksom tryckte in henne i slalomet, och då råkade jag nudda henne med vaden). Så dumt! Det hade vi inte, och oavsett hjälper det ju inte att tänka på det, man måste alltid fortsätta jobba! Fem fel i slalom istället alltså, och sen tror jag vi diskade oss nånstans efter det. Glittra knatade runt banan felfritt och det räckte minsann till en 5:e plats och pinne! Duktig hund :)

Hoppklassen var kul och fartig, Sot sprang på som en liten vessla! :) Slutade 3:a efter Elvira och Hilda och fick pinne! Jag var så inne i pinnräkningen att jag totalt missade att det ju även betydde CERT!!! Haha, äntligen! Bara ett kvar nu.. :) Glittrade nollade också, men tyvärr var det många snabba hundar som gjorde det så hon hamnade återigen utanför pinnplats.




Duktigaste superhunden

MIDSOMMAR

Första midsommaren på år och dag som jag INTE JOBBADE! *hurra* Var hembjuden till Linda i skogen, och vi (jag, Linda, Tette och prinsessorna) hade det så mysigt så mysigt! :)

Började med en promenix-sväng ner till Västersjön för att kolla in firandet där. Picknick, cider och dans kring midsommarstången (nja, inte vi då..) Sen bar det hemmåt igen för god midsommarmat, äckliga nubbar (fy farao för beska droppa, urgh! Aldrig mer!), jordgubbar i stora lass och skratt och fniss långt in på natten. Underbart väder var det också, tänk att man kan ha det så bra :)


Snälla Linda hade gjort kransar till Sot och Glittra :)


Mysigt



Också lite mysigt


Gott gotti gott gott!


Inte alls fnissiga o tillgjorda... (taget med timern)


Hjulius var också med och festade :)


På midsommardagen blev det långpromenix i skogen, stundtals en ganska spännade sådan... Linda lever nämligen enligt mottot "Det är roligare att gå där det inte är meningen att man ska gå", LOL! Över stock och sten, upp och nedför branter, korsande av bäckar osv alltså :)



Trollehallar (tror jag det var?)


Lite spänning i livet.. ;)



Tack Linda o Tette för en supertrevlig midsommar!

Agility-SM 18-20/6

En månad innan SM hade jag satt upp värsta träningsplanen, både vad det gällde finslipning av prinsessornas hinder- och handlingskunskaper och förbättring av min egen konditon. Yeah, här jäklar skulle det satsas! Kändes skitbra, verkligen :)

Sen blev jag störtförkyld... Och därefter blev Glittra halt... Och min fina strategi var plötsligt ett minne blott :/ Det blev i stort sett ingen träning alls för hundarna, och själv är jag fortfarande lika tjock och flåsig... Nåja, man fick väl hoppas på att det vi redan kunde skulle räcka! Och Glittra var i alla fall ohalt och mådde bra, tjhoo! :)

TORSDAG:

Årets Agility- och lydnads-SM hölls på Skutberget i Karlstad. Har varit där och tävlat förr, och det är verkligen ett toppenställe! Perfekta planer, mysig skog, vackert med klippor och hav runtom, och camping precis intill *tummen upp*

Jag, mamma, Ida och hundarna körde upp redan på torsdagen. Skönt att komma upp i tid och kunna ta det lite lugnt. Vi hade bokat en liten stuga på campingen. Jättemysig, och hundarna fick egen säng :)




Det var varmt och fint väder, så när vi checkat in gick vi en promenad i omgivningarna. Glittra var helt GALEN :) Hade börjat låta henne röra sig lite mer (gå lös och trava, dock tillät jag inga hopp och rusher) dagarna innan, men nu släppte jag henne helt och lät henne bralla av sig som hon ville. Var ju tvungen att få börja använda sina muskler igen liksom, och det var härligt att se! (Även om jag hela tiden nervöst synade henne och tittade efter minsta tendens till att gå orent..) När vi kom ner till klipporna och vattnet blev hon alldelles extra lycklig, min lilla fnittra :)

Den enda som inte mådde riktigt bra var väl jag då... :S Envisa jäkla förkylning!! Hade huvudvärk, och ena ögat rann av nån anledning konstant på vägen upp så stackars mamma fick köra hela sträckan. Jag såg liksom ingenting! Överdoserade alvedon, halstabletter, nezeril och hostmedicin hej vilt (tur att de inte hotar med dopingtest för oss förare!)





FREDAG:

På fredagen var det dags för tältuppsättning (smått anarkistiskt som vanligt, men vi var tidiga och fick en bra plats när startskottet gick!), veterinärbesiktning, parad och invigning. Även om jag själv varken kunde se eller känna något fel på Glittra, så var det ändå en smula nervöst. Men det var nemas problemas för någon av hundarna, skönt! Invigningen var trevlig, med bla uppvisning av VM-laget i freestyle :) Innan kvällen passade jag på att få mens och mensvärk också, toppen! :/ Var skönt att gå och lägga sig tidigt i stugan och mysa med en bok.

LÖRDAG, HOPPLOPPET:

En tidig och regnig lördagsmorgon.. När jag stod utanför och tjuvkikade på hoppbanan verkade den grymt svår, men sen på banvandringen kändes den helt ok ändå. Det som jag var mest nervös för (att hundarna skulle pipa in i säcken istället för tunneln på ett ställe) var inga problem alls. Däremot är jag fruktansvärt besviken på hinderkombinationen efter slalom, den löste vi pinsamt dåligt! *skäms* Det tog alldelles för lång tid med båda hundarna, segt och fult... *suck*
Jaja. Glittra gick i alla fall in och satte en stadig nolla, men då det var många som nollade hamnade hon på en inte så hedrande 29:e plats. Nåja, vi var i final i alla fall, och skulle få vara med och fightas dagen därpå också! :) Alltid lite mer nervöst att springa med Sot, men hon var duktig och nollade hon med! Hon la sig på en 14:e plats inför finalloppet. Lite trist att hon hamnade så långt ner i resultatlistan, men den där kombinationen tog ju som sagt tid... Och på SM är det ju trots allt Sveriges absoluta elit man konkurrerar mot (flera hundar norrifrån som man aldrig brukar möta på tävlingar annars), så inte så konstigt att man ramlar ner lite kanske. Och det är kul att få jämföra sig! :)









Jag var i alla fall mäkta stolt och nöjd med att ha nollat båda mina hundar :) Tack till Tina för pep-rop under loppen, du är BÄST (och jag behöver det!) Resten av dagen kunde jag kolla på och njuta av lagtävlingarna i lugn och ro med ett leende på läpparna :)

SÖNDAG, AGILITYLOPPET (FINAL):

Söndagen började med lag-finalerna. Det var kallt som satan, kändes som höst. Nej förresten, vinter! *brr* Satt i min stol under en filt och kollade, och när jag reste mig efter en avslutad klass så... Jaha, hej igen pensionärsryggen! Det högg till så jag knappt fick luft, min skitrygg hade pajjat :/Jag började nästan skratta åt eländet. Störtförkyld, mensvärk och en trasig rygg, det är skönt att man verkligen kan toppa formen inför årets viktigaste tävling! Speciellt när man just tagit båda sina hundar till final... Fan också! Ärligt talat, det gjorde jävligt ont! Kunde inte böja mig en cm varken framåt, bakåt eller åt sidorna. Shit, skulle jag behöva STRYKA mina hundar från finalen?? Nej fy det ville jag verkligen inte, men samtidigt kunde jag inte riktigt se hur jag skulle kunna springa en bana.. :S Inte särskilt lång tid på mig att bli bra heller. Tog mig stapplande till tältet där jag bredde ut regnjackan på marken, tog två alvedon, två klunkar vatten och en druvsockertablett (tja, det skadar ju inte i alla fall inte) och lade mig raklång i en halvtimme. Samtidigt som jag mumlade "fan fan fan fan.." för mig själv. Hjälpte väl inte hejdundrande mycket (fast litegrann ändå!), men vafan, springa tänkte jag göra! Även om jag inte kunde få bort bilden ur huvudet på hur jag under loppet skulle råka rycka till eller vrida mig så att jag skadade ryggen ännu mer, och trilla ihop på marken som en förlamad diskrbråckstax och behöva släpa mig av planen med hjälp av enbart armarna... (*yrkesskadad*)


Agilitybanan var inte särskilt svår. Där var en "fel tunnelingång" efter bommen som var lite farlig, och en småknepig hoppsekvens, annars inget oroande. Början av banan kunde man lösa på flera olika sätt, och jag tyckte att jag kom på ett bra alternativ som jag var säker på skulle funka bra för mina hundar. Det gjorde det inte.. Jo det funkade, men inte så bra (de läste mig inte så bra som jag tänkt, så de fick stor seg sväng båda två). Omvänd startordning (bästa startar sist, för spänningens skull!) så Glittra var först ut av mina hundar. Tyvärr fick vi en vägran då Glittra höll på att hamna på fel sida om ett hinder. Var väl jag som var slarvig :/ Eller så såg Glittra inte min hand, utan följde bara min kropp. Därefter gick hon plötsligt ur slalom! Glittra!! Jag var helt chockad, det gör ju hon aldrig (det är ju Sots grej liksom!) Jag sprang precis bredvid dessutom, gjorde inget byte eller liknande. Hmm.. Jag valde att bara springa vidare (disk). Visst hade jag kunnat ta om, men då hade vi fått 10 fel + tidsfel, what´s the point? Med 5 fel kan man klara sig långt på ett SM, men det här loppet skulle knappast räcka nånstans ändå.

Efter långhoppet skulle man 180 grader tillbaka till vippen. Jag tänkte när jag gick banvandringen att jag inte fick lov att svänga Sot för snävt där (hon har ju hoppat lången snett förut), bättre att låta henne flyta ut lite och kalla tillbaka än att få en vägran eller disk. Men men, jag svängde henne visst för tidigt ändå... Hon hoppade snett! Jag hann som tur är stoppa henne och ta om innan hon for upp på vippen, så det blev 5 fel bara. Vilket sen räckte till en 9:e plats!!









Att komma 9:a på sitt första SM tycker jag är skitbra, duktiga lilla Skrot! :) Fast sjuttsingen vad jag grämde mig över att jag svängde henne för tight ändå... Annars hade det kanske kunnat räcka till medalj... Fast nej, så får jag inte tänka! ALLA kan ju tänka så. "Om jag inte..." "Om jag bara..." Det är det som är charmen med SM och agility, marginalerna är små och allt kan hända! I mediumklassen körde hela topp 5 bort sig i finalen (disk eller 5 fel), och hunden som låg på plats nr 17 inför finalen klättrade upp och tog brons (för andra året i rad dessutom, grattis Uno!!)


Kul är det med SM i alla fall, och nästa år, då jäklar!! ;)

SWEDEN ROCKFESTIVAL 12/6

Japp, i år bestämde jag mig för att vidga mina festival-vyer lite genom att åka på Sweden Rock! :)
Jag var egentligen megajättedösugen på att åka till Roskilde eftersom jag ju hoppade över förra året (valde Hultsfred istället, allt för dig Lasse!), men tyvärr hade jag ingen som ville hänga med mig plus att jag tyckte artistutbudet var sådär... :/ Men när jag fick reda på att Guns N´Roses (mina första och största idoler någonsin!) skulle spela på Sweden Rock, kom jag snabbt över den sorgen och bokade biljett! Kunde dessvärre bara åka dit på lördagen eftersom jag inte sökt semester den veckan (hur sjutton ska man veta i början av februari vad man vill göra till sommaren??) Kan fortfarande inte fatta att jag hade sån tur att de faktiskt spelade just den dagen, måste vara första gången i världshistorien som något sånt här går min väg :)

Min coola mamma hakade på :) Hon var med mig på Midtfynsfestivalen -98 också, och på Roskildefestivalen de första 4 åren jag var där (99-02). Vi är väldigt lika, har samma musiksmak, samma humor, och har oftast jäkligt kul ihop!


Jag och bästa mamma

Jag blev alldelles nipprig redan när vi svängde in på parkeringen och jag fick syn på ett gäng hårdrockare, lol! ;) Jag är nämligen OTROLIGT svag för svartsminkade snygga hårdrockare... Undrade lite för mig själv hur sjutton jag skulle överleva på en festival full med sådana, men som tur är var där en drös med "vanligt" folk också. Kunde ju ha blivit lite för mycket för mitt arma hjärta annars ;)

Första konserten vi hamnade på när vi kom in var Dream Evil. Mycket bra, påminde om Hammerfall tyckte jag. Och sångarens mellansnack var ju skitrolig! Exempel: "Här kommer vår mest spelade låt på youtube. Den har säkert 39 träffar!" LOL!

Sen strosade vi runt en stund och kollade in festivalen. Utvärdering: coolt ställe! Härligt avslappad och mysig stämning, men... Roskilde kommer nog alltid att vara nummer 1! Roskilde är liksom Roskilde, svårt att slå. Det finns inget annat ställe som är så otroligt välorganiserat in i minsta detalj, och med en sån uppsjö av saker att hitta på utöver musiken. Framförallt känns alla andra festivaler så himla pyttiga i jämförelse, och hallå, MATEN!! Hur svårt ska det va...

Men men, det var gött med lite festival-stämning i alla fall! Det hör liksom sommaren till. Även om det inte var så mycket "sommar" att tala om... Fy fasiken, det var KALLT SOM SATAN! Och regnigt och stormigt om vartannat. Jag gick omkring med dubbla jackor hela dan.



Lyssnade på bla Praying Mantis också (ganska tråkiga), och Opeth efter Robbans rekommendation. Första låten var riktigt bra, men sen blev det mest en massa oväsen. Ja, jag vet att jag låter som en tant... men de var faktiskt skittråkiga också! Stod som fastlimmade i scengolvet, och mellansnacket var knappt och meningslöst. Sorry!


Opeth. Njä...

Sisådär 4-5 timmar innan GN´R skulle spela började jag bli lite nervös/otålig och tyckte det var dags att ställa sig vid scenen och paxa plats. Japp, hade jag väntat i 19 år på en spelning skulle jag bannemig stå längst fram! Jag upptäckte och började gilla GN´R -91 (tack vara bästa kompisens storebrorsa, tack Thomas!), precis lagom i tid för att inte lyckas få tag i biljetter till deras konsert i Stockholm... Jaja, jag var inte alltför förkrossad, tänkte att det skulle komma fler chanser. Tji fick jag! Lite snopet när de splittrades bara ett par år senare :/ Har dock lyckats få se och uppleva Duff McKagan, Gliby Clarke, Slash och Matt Sorum live ett par gånger med deras diverse solo-projekt, men Axl och Dizzy återstod... (Izzy Strandlin och Steven Adler var "före min tid", så dem räknar jag inte). Fick ÄNTLIGEN en chans 2006 då GN´R skulle spela i Stockholm! Jag hade biljett och var skitglad, MEN... Den blev stulen då jag råkade glömma min resväska i bilen och fick inbrott nån timme innan jag skulle bege mig upp mot huvudstaden. Usch, jag börjar nästan gråta igen bara jag tänker på det... Det var FRUKTANSVÄRT, jag bölade non stop i 7 timmar!

Men men, nu var det i alla fall dags! Det var såklart inte var samma sak nu, 19 år senare och med endast Axl och Dizzy kvar i bandet, men jag var ändå förväntansfull. Så länge de körde några av de gamla hitsen skulle jag va nöjd och glad, det KAN liksom inte bli dåligt med den musiken (BÄST!!) Vi väntade och väntade och väntade. Sen uppträdde Bachman & Turner (trevligt!), och sen väntade vi lite till... Och väntade..

Den här bilden får vara med för att representera den långa väntan. Och för att jag älskar mina fina skor :)

"Back in the days" var det ju typ standard att Axl var minst 2 timmar försenad upp på scen, så jag var beredd. Även om jag blev en smula irriterad. Och min rygg värkte. Och jag frös som fan. När det gått ca en timme efter utsatt tid började publiken bua. NEEEEJ! Jag blev ärligt talat LIVRÄDD. För helvete, sluta!! Axl är liksom Axl, och det skulle inte förvåna mig om han blev skitsur och helt enkelt skulle strunta i alltihop :S Jag kände hur paniken över att riskera missa dem EN GÅNG TILL sakta började komma krypandes, men då... Då kom han :)



Vad kan jag säga, han var sig lik :) De körde massa gamla favoriter och jag var lycklig :) Axl sprang fram och tillbaka och studsade över scenen precis som jag mindes (fast gubbigare), och jag kunde inte riktigt bestämma mig för om det var coolt eller lite patetiskt.. :S Fast äsch, som jag brukar säga, bättre med artister som anstränger sig för mycket än för lite! Det blir underhållande i alla fall ;) En triljon klädbyten, och det blev bara värre och värre, LOL! När det begav sig brukade han visserligen springa runt i boxer-kallingar (vilket jag då tycket var fullständigt normalt, haha!), men herre min gud... I will spare you de värsta outfitsen ;)

Ljudet var tyvärr ganska kasst (kan bero på att vi hamnat precis vid högtalarna?) Ibland hörde jag knappt vad han sjöng (skrek..), men skit samma, det var kul ändå! När den värsta fascinationen lagt sig och jag tröttnade lite på Axl´s skrik och skuttande, upptäckte jag två av hans nya GITARRISTER istället!! Wow, I´m in löööööööve.


Mina nya kärlekar Richard Fortus...


...och DJ Ashba!


Richard Fortus och DJ Ashba heter dom, och de är GRYMMA! Shit vad duktiga de är alltså, och såååå roliga att titta på. Och snygga :) Richard smilar åt en typ hela tiden, och Ashba är ju bara skitcool. Skäms nästan för att erkänna det, men jag saknade inte ens Duff, Gilby och Slash.. :S

Ett litet smakprov nedan, för er som inte var där! Kolla framförallt in mina fina gitarrister (jag filmade visste mest dem.. ;))





Agilitytävling i Råådalen 6/6, Glittra skadad :(

Minns absolut ingenting från loppen på denna tävlingen, men har för mig att allt gick skit ungefär. Tror jag.. Det enda jag egentligen minns, och förmodligen anledningen till att jag var okoncentrerad och det gick skit, är att världens bästa Glittra blev skadad... :(




Jag hade tränat agility rätt hårt med hundarna både torsdag och fredag, på lördagen var vi iväg till stranden och Glittra simmade som vanligt som en tok, och av någon outgrundlig anledning tyckte jag sen att det passade bra att ta en cykeltur med hundarna i det fina sommarvädret på kvällen... Mitt dumhuve, det blev kanske liiite för mycket på en gång! Senare på kvällen påpekade Ida att hon tyckte Glittra haltade just när hon reste sig. Jag kollade henne, tittade från alla tänkbara vinklar när hon gick/travade, klämde, kände, tryckte, drog och böjde... Märkte ingenting speciellt konstigt. På söndagsmorgonen rörde och betedde hon sig också som vanligt, så jag tänkte att det nog inte var något och chansade på att tävla. Det var ju ändå 3 lopp det gällde, och för en gångs skull inom mycket rimligt resavstånd dessutom.

Första loppet gick bra, hon sprang kanske något långsammare än normalt, men det var samtidigt väldigt varmt. I lopp nr två märktes det dock att allt inte riktigt stämde. Det gick väldigt långsamt och jag tyckte att hon hoppade knackigt. När jag gick av henne efter loppet haltade hon märkbart :( Fan också vilket dåligt samvete man får! Vi gick tillbaka till tältet och myste, deppade och hade ångest... :/

Glittra är 8,5 år och har aldrig varit skadad, också blir hon det 2 veckor innan SM! Förmodligen hennes sista SM, vet inte om hon lyckas kvala fler år... Usch vad ledsen jag var! Skit också. Man har ju kämpat så (för att inte tala om alla pengar, tid, resor osv man lagt ner) för att kvala till SM, men framförallt tyckte jag att min lilla Glittra verkligen FÖRTJÄNADE att få vara med på ett SM till! Varför just nu, så himla typiskt...

Inte för att det var det viktigaste, jag var såklart mest orolig för Glittra! Och ännu värre blev det på kvällen, när jag (som vilken hispig djurägare som helst *skäms*) började googla... :S Slutade med att jag satt i soffan och storgrät och hulkade. Inbillade mig att Glittra drabbats av "sheltiehäl", INTE särskilt bra prognos och oändligt lång konvalescence... Sov knappt en blund under natten, jag bara bölade och hade ont i magen. På måndagen fick både vår ortoped och sjukgymnast klämma på Glittra medan jag grät en skvätt till. Hon stödde knappt på benet direkt efter att hon reste sig om hon legat stilla ett tag, men annars kunde man bara se att hon gick lite orent. Som tur är trodde ingen utav dem på sheltiehäl, snarare nån muskelskada *PUH* Inte aktuellt med nån operation i alla fall!

Vila, skrittpromenader i sele, massage och ett recept Rimadyl löd domen. Om hon inte blev bättre på det så skulle vi gå vidare med röntgen. Hmm. En månads karens på Rimadyl :/ Jag ville ju inte riktigt ge upp hoppet om SM, fanns kanske en mikroskopisk chans ändå... Så det blev ingen medicinering. Kändes lite egoistiskt, elakt och dumt att inte ge Glittra smärtstillande/antiinflammatoriskt när man vet att det hade hjälpt och skyndat på läkningen (fånigt långa karenstider tycker jag, som om det finns effekt kvar i kroppen efter en månad, grr!), men jag fick i alla fall medhåll av sjukgymnast, ortoped och kollegor om att jag självklart skulle satsa på att tävla SM om hon hann bli bra tills dess.

Två mycket nervösa och långa veckor väntade. Och trååååååkiga tyckte hundarna! Glittra var ohalt redan på tisdagen, men jag behandlade henne som porslin och vågade inte tillåta annat än långsamma korta promenader runt huset. Och Sot fick ju tyvärr också åka med på det bananskalet.. :/

Agilitytävling i Oskarshamn 29-30/5

Jag hade tänkt spara pengar genom att sova i bilen (gjorde ju det förra året), men mamma övertalade mig om att hon skulle hänga med och att vi skulle lyxa till det och bo på hotell istället. Skööönt! :) Man kan vara värd det ibland faktiskt.

Lite blandade resultat blev det. Glittra hamnade precis utanför pinnplats igen i flera lopp *suck* Jag sabbade nått lopp för Sot genom att tänka "jag hinner inte" och göra någon nödlösning istället som inte blev bra *dubbelsuck* Jag FÅR inte tänka så, det är för bövelen bara att SPRINGA!! Sot lyckades knipa en sm-pinne i alla fall, och var hiskeligt nära ett bra lopp i allra sista klassen då hon plötsligt rusade rakt förbi långhoppet som var typ sista hindret?! Fattade ingenting, hon tog liksom sats... och rusade 5 cm rakt bredvid! Knäpphund, så lurad jag blev.

Lite lång och dyr resa för en enda pinne, men det är i alla fall alltid mysigt att tävla i Oskarshamn :) Mysiga promenixer i skogen blev det, och så Eurovision på hotellet på kvällen. Nice! Det enda som var liiiite retligt var att Noice Forever spelade i Visby på lördagskvällen. Så nära men ändå så långt borta...

Melissa Horn, Köpenhamn 21/5

Var med Susanne och såg underbara Melissa Horn på Lille Vega i Köpenhamn. Det var sorgligt men sanslöst vackert :)



Innan spelningen satt vi en stund i baren och tog en dricka. Då säger Susanne plötsligt "Han som står där liknar Lasse Winnerbäck". Jag tittar upp. Eh, ja, kanske för att det ÄR Lasse Winnerbäck!! Eller som jag kallar honom, världens bästa Lasse :) Det var lite kul. Fast jag drabbades ganska snart av känslan att jag borde göra något... Hmm. Det slutade såklart med att jag på sant Linda-manér gjorde.. ingenting. Men vad skulle jag säga liksom? "Jag tycker jättemycket om dig och dina texter har betytt massor för mig". Som om han inte hört det 72 miljoner gånger redan...

Spelningen var i alla fall väldigt fin. Melissa är så himla fin. Och söt och ödmjuk och trevlig. Älskar verkligen hennes låtar, allihopa. Jag tycker ju att det är så vackert med melankoli :) Eller som Susanne uttryckte det: "Det kvittar hur deppig jag är, det slutar alltid med att jag tycker mest synd om Melissa", LOL! Jag trodde att Lasse kanske skulle komma upp och sjunga duetten "Som jag hade dig förut", men icke (taskis!) Fast det gjorde inget, Melissa klarade det så bra själv.

När vi satt på tåget hem igen kom jag att tänka på den här låten... Fan också!

Martin Gabriel, releaseparty i Göteborg 19/5

Känner ni till Martin Gabriel?? Nej, trodde inte det heller, och det är så vansinnigt jäkla sjukt och in i bomben FEL!! Martin är nämligen en helt FANTASTISK musiker, sångare och låtskrivare, och hans musik borde spelas överallt och hela tiden. Så det så.


När Martin bjöd in mig till releasepartyt av hans nya platta "Bonne chance" blev jag såååå glad, ÄNTLIGEN! :) Hade väntat på den i evigheter kändes det som, har ju nästan spelat sönder hans första skiva "Crashlanding" vid det här laget.. Så jag, syster och Linda O begav oss utan tvekan upp till Göteborg, där vi mötte upp med Linda S. Japp, sådär en onsdag mitt i veckan, helt klart värt det! :)

Martin kom fram och hälsade och snackade lite innan själva spelningen började. Sa jag att han är världens trevligaste musiker också?! ;) Han körde lite blandade låtar från första och nya plattan, and I loved it! Musiken är otroligt mysig (sing/songwriter-stil) och texterna fina med snygga formuleringar, precis sådana jag gillar :) De övriga musikerna i bandet är alla också grymt duktiga måste jag säga, riktigt bra var det!

Hittar tyvärr inget youtube-klipp, men ni kan lyssna lite här http://www.myspace.com/martingabrielsweden

Sa ju det, skiiiitbra! ;)

Efter spelningen kom Göteborgs-Malin förbi och sa hej och kramades lite (var iväg på nått tjohejs med jobb och kunde tyvärr inte komma tidigare) Det var kul, och mysigt! Räknade ut att vi inte träffats sen sista Noice-spelningen på tanto -05... helt galet längesen!

"Bulletproof Heart" är en av min favoritlåtar från nya plattan. Hmm, undrar just varför...


"I´m going to grow a bulletproof heart

One that doesn´t break and can´t get torn apart

I wish that someone had told me right at the start

that I should grow, that I would need

a bulletproof heart.."

Noice Forever i Kristianstad 15/5

Åh, det var sååååååå nära att jag hoppade över den här spelningen! Var trött och blöt och kall och frusen efter en hel dags agilitytävlande i regniga Falkenberg... Hade krupit ner under täcket och sovit en stund, och när jag vaknade kände jag att jag verkligen bara ville ligga kvar där ända tills det blev morgon. Men efter att jag sparkat lite på både mig själv och systeryster begav vi oss iväg ändå. Hur ofta får man liksom chansen att rocka till lite goa Noice-låtar i skåne liksom? Typ aldrig, så det går ju inte att missa!

Vi var på plats waaaay to early som vanligt, men fick snackat lite med grabbarna i alla fall :) Stackars Marcus var förkyld. Sen drog de iväg en stund, och jag höll på att ångra mig igen där jag satt och höll på att växelvis somna eller dö av tristess bland alla partande tonåringar... Lååång väntan till typ 01.30 eller nått, men som alltid värt det till slut! :)

Det är märkligt, jag har sett Noice live hur många gånger som helst (ärligt talat, HUR MÅNGA GÅNGER SOM HELST!) men man blir alltid lika glad! :D Väldigt nöjd med att jag släpade mig dit trots allt, jag ÄLSKAR verkligen Noice-låtarna! Ganska mycket publik var det också och bra drag, skoj!





Den mindre ösiga men mest känslosamma låten. Jag gillade den här hesa versionen ;)

Agilitytävling i Falkenberg 15/5

You got to be kidding!! Trodde att jag hade fått tillräckligt med regn efter helgen i Oxelösund, men nejdå, här bjöds jag på ytterligare en tävlingsdag i fullständigt ÖSREGN! *suck*

Det var tävlingar i Falkenberg både fredag och lördag, men vissa somliga *pekar på mig själv* är ju tvungna att jobba så kallade "klämdagar"... Naturligtvis hade det varit ok väder på fredagen *inte alls bitter*

Glittra nollade hopploppet, men hamnade galet långt ner i resultatlistan då det var massa nollor :( Sot var superduktig, MEN... Hon gick ur sista porten i slalom! *GAH* Jag är så TRÖTT på det gamla problemet!! Riktigt uppgiven kände jag mig, tills jag kollade filmen... Upps! :S Visade sig att jag tajmat mitt framförbyte katastrofalt dåligt. Jag gör bytet exakt en port för tidigt, och Sot lyder följdaktligen och vänder ut en port för tidigt. Förlåt Skroten!! Jag skulle kunna slå på mig själv, får inte lov att göra sådana klantiga saker, framförallt inte med Sot i slalomen!

I agilityloppet råkade jag tappa iväg Glittra in i en annan tunnel än den jag tänkt (hade absolut inte sett den fällan, tror att Glittra var den enda, lol!), så det blev en disk. Jag och Sot klarade oss däremot väldigt bra, och det blev en 2:a plats och SM-pinne! :) Det var väl för väl, med tanke på att varenda pinal vi nu fick packa in i bilen för hemfärd var dyblöt...

Agilitytävling i Oxelösund 8-9/5

Tävlingen från helvetet... :/

Långt som f*n att köra, men jag tyckte att 6 lopp per hund på två dagar kändes tillräckligt lockande. Här jäklar i det skulle plockas SM-pinnar! Hade en bra känsla inför Oxelösund också eftersom Sot ju tog två cert där förra året. Japp, förutsättningarna såg väldigt bra ut på pappret, men sen kom REGNET!!

Alla som känner mig vet att jag HATAR regn, jag blir otroligt barnsligt butter av regn (I blame Roskilde -07, den veckan tog knäcken på mig alltså!) Och inte nog med att jag gick runt och var smågrinig, regnet gjorde dessutom så att vi bara fick lera att springa i. Det var totalt omöjligt i vissa klasser, man hade inte en ärlig chans att hinna med. Massor av hundar diskade sig för att föraren inte hann fram till det ställe de tänkt sig, eller helt enkelt pga att man skickade hunden på fel hinder då man råkade flaxade till med armarna i ett försök att undgå att stå på näsan i gyttjan..

Kommer inte ihåg så mycket av loppen nu (har föträngt det mesta av den helgen), men det var i alla fall en massa "nästan-lopp". Glittra hamnade sin vana trogen preciiiis utan för SM-pinnplats flera gånger, och Sot fixade näääästan ett hoppcert :/ Det var otroligt retligt, för jag TRODDE verkligen att vi var felfria när vi gått i mål. Det var en trixig (och lerig!) bana så det var inte många som gått runt (33 disk av 39 startande!), och jag visste (eh, trodde..) att vi blivit sämst 2:a. MEN... när jag kommer leende tillbaks till tältet sa mamma som var med att vi var diskade. Va??!! Jag kollade filmen i kameran, och nejdå, allt såg rätt ut. Mamma fattade inte heller vad som hänt. Skit vad jobbigt... Skulle jag behöva gå och försöka protestera?! Som tur är gjorde jag inte det, utan frågade Ann i tältet bredvid om hon hade sett. "Ja, hon hoppade snett över långhoppet". Upp med kameran igen: Japp, det gjorde hon minsann! Tusan också.

När det var dags för allra sista loppet på söndagen var både självförtroende och hopp långt nere i de blöta skorna, men som tur är lyckades Sot i alla fall få med sig en SM-pinne genom en 2:a plats! :) Hurra, en sm-pinne av 12 möjliga den här helgen! :S Jaja.

Agility-DM i Ystad 1/5

DM är kul! Och det var extra kul i år!! ;) Eftersom mina hundar är ganska säkra (nja, Glittra i alla fall) passar sådana här mästerskap (där man lägger ihop två lopp) oss väldigt bra.

Dagen började med lagklasser, och vi hade satt ihop ett lag "Oxie Bus" bestående av Glittra & Sot och foxterrierna Martini & Buffy. Det är skitkul att tävla lag faktiskt, och spännande (läs nervöst..)
Agilityklassen var först ut, en relativt lätt bana men med ett lite knepigt slut där jag kände att det fanns risk för att det skulle kunna bli fel. Jag och Sot började och satte en nolla (skönt), därefter var det Ewa och Martini som även de nollade. Susanne och Buffy lyckades tyvärr få till en disk, vilket satte press på mig och Glittra som startade sist. Men men, supernollan Glittra gjorde sitt jobb och våra 3 nollor var ett faktum, tjohoo! :D Efter första loppet låg vi på en andra plats inför finalen, endast slagna av superlaget "Råådalens rååskinn".

Så var det dags hoppklassen då. Det var allt lite pirrigt, vi ville ju så gärna hamna på pallplats när vi nu var så nära! Omvänd startordning, så vi startade alltså näst sist. Det var en del lag som körde bort sig, så om vi bara lyckades ta oss runt utan fel skulle det vara klappat och klart. Sot började igen och satte en nolla, men sen blev det disk för Martini... Aargh! :S Men Susanne och Buffy gick in och satte ett superfint nollat lopp, och efter det föjde Glittra upp och gjorde samma sak. Yes, sämst en silverplats! :)

Om Råådalens lag nollade 3 hundar skulle vi inte ha en chans att slå dem på tiden, och eftersom de även har säkra hundar var guld inget jag trodde på. Men man hoppas ju alltid... Och se där, deras bästa hund som startade som nummer 2 diskade sig, och när deras sista hund var påväg mot vad som såg ut att bli deras 3:e snabba nolla så rev den plötsligt ett hinder. Nej man ska inte vara skadeglad, men gissa om våra mungipor drogs uppåt! :D Haha, vi hade vunnit DM!! Så jäkla coolt att slå de bästa liksom! Vi var verkligen såååååå glada, ofattbart kul! Vi studsade iväg på en liten promenad bland rosa moln med hundarna, och tog oss sen en "vinnar-fika" i solen i väntan på prisutdelningen. Delad glädje är verkligen dubbel glädje! Eller i det här fallet trippel-glädje :)

BÄSTA laget! :)


Vi var så lyckliga över vår lagvinst och hade fullt upp med fotografering att vi nästan missade att banvandringen för de individuella loppen började! Uupps! Jag var redan nöjd med dagen, så det kändes bara som en bonus att få springa två lopp till med hundarna. Kunde inte riktigt tagga igång och bry mig om hur det skulle gå, för det kändes som om det kvittade. Men så går mina superhundar in och sätter vars en nolla till i agilityklassen!! Mycket bra sådana dessutom, Glittra la sig på en 6:e plats och Sot på en 2:a plats, endast slagen av Nicki. *Hihi* Ok, då fick man väl skärpa till sig inför finalloppet också då ;)

Den sista hoppbanan var lite klurigare än de andra, en hel del fällor. Och det kändes väl lite som att nån gång måste ju turen vända... Jag menar, 6 nollor hittills på en dag! Glittra nollade dock igen (duktiga lilla superhund!), men Sot och jag fick lite strul vid ett hinder och jag var säker på att vi fått en vägran för det. Skit också! Nåja, det var en del andra som kört bort sig, så Glittra låg i alla fall ganska bra till för en eventuell pallplacering när Nicki startade som sista hund. Jag var säker på att Alexandra och Nicki skulle göra om förra årets bravad och vinna igen, men det blev en disk. Och ungefär samtidigt fick jag reda på att Sot aldrig dömts nån vägran och alltså var felfri... Vilket betydde att Sot vann och Glittra blev 3:a, TJOHOOO!!



Ganska coolt att ha TVÅ hundar på pallen faktiskt! :)


Har jag världens bästa hundar eller vad?? 8 nollade lopp på samma dag, helt galet bra! Detta måste varit min bästa tävlingsdag ever, och jag var stolt så jag kunde spricka. Herrejösses vad skoj! :)


Mina duktiga älsklingar :)

Gåsahoppet 2-3/4

Min klubb, Oxie BK, anordnade som vanligt agilitytävling i Nils Holgersson-hallen i Skurup under påskhelgen *pust&stön* Där är verkligen fantastiskt att tävla (underbart underlag att springa på!), men det är riktigt mycket slit att driva runt en sådan stor tävling. Tror jag var på plats från typ 6 på morgonen till 21 på kvällen båda dagarna... Plus att jag var där och förberedde långt in på kvällen dagen före... Jag har också alltid lite svårt att koncentrara mig ordentligt på tävlandet när jag mellan loppen hela tiden ska stressa iväg och vara funktionär, så det blev väl inga jättestrålande resultat.

Eller jo, båda hundarna gjorde faktiskt en del riktigt bra lopp och flera nollor. Fast eftersom det var så väldigt många startande och hård konkurans räckte det inte riktigt till ändå. Inte alltid så lätt att hävda sig i en klass där det blir 30 nollor liksom :S Däremot ganska lätt att känna sig en smula uppgiven då jag och Glittra gör ett bra nollat lopp men hamnar på plats 24... :(

Längesen nu så jag minns inte alla lopp, men jag kommer ihåg att jag var stolt över en öppenklass i hopp där Sot blev 9:a av 91 starter (Glittra kom på plats 17 tror jag). För att peppa mig själv brukar jag räkna ut hur många vi faktiskt var bättre än, hur många vi har "slagit" (i det här fallet 72 stycken!), eller vilken plats vi hade hamnat på om man räknar bort alla danskar (i det här fallet 5:a!) Då blir man lite gladare. I den här hoppklassen blev Agneta och Zingo 10:a, och när vi stod bredvid varandra på prisutdelningen viskade hon till mig "Du, om man räknar bort landslagshundarna så blev vi 1:a och 2:a" Japp, så kan man också räkna, haha! :D

Nåja, oavsett resultat var det i alla fall SKITKUL att få tävla agility igen!! Många lopp blev det, 14 st på två dagar :) Och man kan kanske inte förvänta sig att allt ska gå superduper efter den mycket bristfälliga träningen under vintern...

onsdag 31 mars 2010

Agility på Malmö int. 20/3

Det var alltså dags för årets första agilitytävling, på Malmö internationella hundutställning. Vår senaste tävling var i oktober, och vi hade väl (mestadels pga vädret) inte tränat särskilt mycket heller sedan dess... Men våren kom ju faktiskt till skåne ändå till slut, så jag och prinsessorna hade varit flitiga besökare på brukshundklubben i 2-3 veckor innan tävlingen. Vet inte hur kvalitativ träningen blev egentligen, kändes mest som om vi paniktränade allt möjligt :S Men vi hann i alla fall med lite hoppteknik, framåtsändande, fart, slalomingångar, framförbyten, bakombyten, kontaktfält... och vi hade himla kul! :) En del gick mycket bra (tex slalomen, hurra!), en del gick mindre bra (Haha, vaddå tighta svängar?! Sot svängde som en långtradare...)

Egentligen sa jag redan förra året efter Malmö int att jag inte skulle tävla något mer inomhus på matta. Framförallt Glittra sänker farten så mycket för att inte halka (vilket såklart är jättebra ur skaderisk-synpunkt, men ändå lite tråkigt..), och då finns ingen chans att konkurrera. Sot hade bara tävlat en enda gång på matta förut, och hon halkade en del. Men vad tusan... man var ju SUGEN!! Skit i resultaten, det skulle bli kul att bara få vara med och tävla igen!

Väl på plats blev jag faktiskt lite nervös! Det kändes skitläskigt att skulla in och springa... :S Herregud, det kändes så ovant! Kom jag egentligen ihåg hur man körde agility? En hel bana? Men det gick hyfsat bra ändå tycker jag! Eller man kan väl säga som så här: hundarna var kanonduktiga, deras matte slarvig som f*n... :/

Sot Agilityklass 3:

Jag var uppenbart ringrostig och sprang lite skakigt tycker jag, lite problem med placeringar osv. Sot sprang på bra, och halkade inte så jättemycket. Men av nån anledning sprang hon förbi bommen?? Vet inte varför, fanns inget annat hinder att ta och jag tyckte att jag visade rätt.. Nåja, tillbaka och upp! Bommen gick vääääldigt långsamt! Måste träna mer fart på den (men det visste jag ju!) Jag tror att hon blev lite störd av domaren faktiskt, som var ganska stor och sprang väldigt nära (för bövelen, när ska den fega sheltien vänja sig?!) I slalomet hoppade hon över andra porten, men jag uppfattade det inte som slarv, utan som att hon kom för snabbt och helt enkelt inte klarade av att vända in så snävt. Hon är ju en lång hund min lilla Skrot, och dessutom ovan vid mattan. Var supernöjd med henne ändå, speciellt en sväng på slutet (3:e hindret från mål, efter däcket), där snackar vi tight! :)






Glittra Agilityklass 3:

Hon satte en nolla, min lilla stjärna! :) Tur, för Janne (speakern) berättade nämligen när vi skulle starta att vi kommit 2:a på förra årets SM. Alltid pinsamt om de gör det och det sedan går skit :S Glittra sprang faktiskt också på bra för att vara på matta, åtminstone jämförelsevis. Tiden räckte dock bara till en 11:e plats, men jag var nöjd.







Sot Hoppklass 3:

Jag blev glad när jag gick banan och upptäckte att det var en riktig springbana! Normalt sett gillar jag inte rena springbanor (brukar ha större chans på kluriga svåra banor), men just här tyckte jag det skulle bli kul att få låta hundarna ösa på lite! Få upp lite självförtroende på dem så de märkte att det faktiskt går att springa fort på matta. De enda "svårigheterna" var egentligen slalomingången (inga problem), en "fel tunnelingång" (gick också bra), och ett ställe på slutspurten där hundarna kom i riktning mot en tunnel men skulle ta långhoppet som stod bredvids. Tja, det var här slarvmatte sabbade det.. :/ Jag tog upp högerhanden för att svänga Sot bort från tunneln, hon tittade mycket riktigt upp mot mig, men då släpper jag mitt nöt ner handen igen, och Sot satt som en smäck i tunneln... Fy vad man kan bli ARG på sig själv! Det var i och för sig MÅNGA som diskade sig där, men grejjen var att vi nog hade klarat det om jag bara hade hållt kvar handen istället för att bara vifta lite nonchalant.. Shame about the handler!!







Glittra Hoppklass 3:

Med Glittra gjorde jag en slarvmiss vid en 180-graderssväng så hon råkade ta ett hinder från fel håll *klantarsle* Jag måste verkligen skärpa mig och vara tydlig på varje hinder! Kan ju inte förvänta mig att hundarna ska läsa mina tankar... Resten av banan gick bra.







Nåja, det var superskoj att springa i alla fall!! :D

måndag 8 mars 2010

Inte vackrast i världen

Ni som vet att en mur bara är en bro på högkant.
Och det som är som det är inte måste vara konstant.
Ni som hör rop på hjälp när ingen annan hör det.
Gör det ni gör men aldrig får nåt för det.
Låter ni bli finns ingen annan där som gör det.

Ni som går dit ni går utan att nån annan styr er.
Ni som får era sår utan att ni blir martyrer.
Ni som drömmer men aldrig blundar för det som händer,
glömmer era fiender men aldrig vänner.
Gör det med hjälp av människor ni inte känner.

Ni är inte vackrast i världen,
världen är vackrast i er.
Och det är inte i era ögon,
det är i vad ni ser.

Ni som skrattar er till det sjukt seriösa.
Ni som får folk att undra om ni borde få gå lösa.
Ni som alltid gör fel och aldrig är perfekta,
spelar inga spel och skiter i det korrekta.
Ni som vågar vara snea och defekta.

Ni är inte vackrast i världen,
världen är vackrast i er.
Och det är inte i era ögon,
det är i vad ni ser.

Åh, hur ni lyckas inspirera.
Får mig att vilja orka mera.
Utan att jag känner mig sämre,
eller måste prestera.
Åh, hur ni lyckas exhaltera.
Får mig att orka vilja mera.
Det hörs på era röster.
Det lyser igenom när man ser er.

Så ni är vackrast i världen.
Världen är vackrast i er.
Och jag ser det i era ögon.
Där ser jag vad ni ser.




Jag var och såg underbara Emil Jensen på Dunkers i Helsingborg i fredags. Det visade sig vara (ungefär) samma föreställning som vi såg i höstas ("En dödsrolig kväll om sorg och saknad"), men det gjorde inget. Det var precis lika fantastiskt bra den här gången, och jag är fortfarande alldelles lycklig och varm i kroppen! :) Jag bara ÄLSKAR Emils blandning av "stå-upp-komik", "ligg-ner tragik" och "Fosterställnings-populärmusik", haha! Ärligt talat, jag tycker synd om alla som inte var där. Emil är en fin och vis ung man, han har så otroligt mycket klokt att säga. Och så är han så ärligt öppen, vågar visa sig svag osv. Ja, ungefär som i låttexten ovan!

Jag försöker alltid komma ihåg allt han sagt, men det är svårt för han säger så himla mycket bra saker hela tiden. Det som trots allt lyckats etsa sig fast sedan i fredags är "Sluta aldrig låta bli att lägga av". Det tyckte jag var bra! Emil får en att tänka och känna. Och att skratta! Han är sjukt rolig, precis min sorts humor. Har valt ut ett litet smakprov på mellansnack till er nedan:



I övrigt blev det en del strukna planer den här helgen, trist :/ Men jag och hundarna har i alla fall hunnit med två bra träningspass på agilitybanan, kul kul! Har bla tränat lite fart och framförbyten i cirkelbana, kontaktfält, hoppteknik och lite slalom. Mindre än två veckor kvar tills tävlingspremiären nu... Ska bli hur roligt som helst! Även om det är inomhus på matta (gillar inte) och vi knappast kommer att hinna vara i form för att kunna konkurera, så är det välkommet med lite spänning i vardagen nu :)

onsdag 3 mars 2010

Lycka är en framtöad agilitybana :)

Två dagar på rad med skinande sol, och igår såg jag till och med en snödroppe! HEJJA VÅREN!! :)


Idag for jag och prinsessorna en sväng till brukshundklubben innan jobb (jobbat kväll), TJIHOOOOO vad det var kul! Jag har ALDRIG haft ett så här långt träningsuppehåll sen jag började med agility. Visst fanns det fortfarande stora snö eller isfläckar på sina ställen och en del hinder är fastfrusna i marken, men det går i alla fall att TRÄNA igen. Även om jag nog borde ha tagit fotbollsskorna på mig... :S Ganska lerigt och halt kan man säga! Hundarna hade lera upp till pannan innan vi var klara, och jag fick vid nått tillfälle lerstänk i ÖGAT, lol! Vi körde lite slalom, hopphinder och tunnel bara. Skönt att vara igång!

Hoppas hoppas att vädret håller i sig så att vi kan träna imorgon också! Det skulle bara VÅGA komma mer snö nu alltså... Jag är ledsen alla snö-älskare, men det ÄR faktiskt mysigare med vår. (Det har varit en fin Skåne-vinter, ja, men 2 1/2 månad är liksom ENOUGH!) Tror inte hundarna pallar med mer vinter och Svensson-liv längre heller, de har blivit extremt klängiga och krävande sista veckorna. Även om jag motionerar dem flera timmar per dag, så nöjjer de sig inte med enbart fysisk aktivitet lägre. Och jag håller med, det är skittrist. Länge leve våren! :)

söndag 21 februari 2010

Kräks snart på den här vintern, pallar inte mer!

Fy för tusan vad jag är trött på vintern nu! Trodde ett tag att snön skulle regna bort i fredags (satt och hurrade inombords!), men tji fick jag. Det var inte mycket som försvann, och nu har det frusit till igen och det har kommit mer snö. I förmiddags snöade det PÅ SNEDDEN, så jäkla omysigt... :/ Jag fryser konstant nuförtiden.

Jag börjar få seriös panik över att inte kunna träna agility också, tävlingarna börjar liksom igen om EN MÅNAD! Snälla Carina bjöd i alla fall in mig att vara med och träna med dem en gång i Hällstorp förra söndagen (tack!) Det var roligt :) Körde inte så jättemycket dock, vi var 7 stycken som skulle samsas om ridhuset och jag som nykomling ville inte ta för mycket plats. Testade en ganska lång hinderkombination ett par gånger dock. En bra övning med både framförbyten, bakombyten och "in emellan". Första varvet gick inte så snabbt men säkert. Andra varvet gick snabbare men inte lika säkert... :S Ungefär vad man kan förvänta sig efter nästan 3 månaders agilityvila alltså! Hundarna tyckte det var skojjigt att göra något annat än att pulsa i snön i alla fall. Har varit iväg till klubben 2 gånger i veckan också och försökt träna lite, men det går sådär. Bommen var i alla fall rensopad på snö, så vi kunde testa kontaktfälten lite. Gick inte att göra några provocerande övningar direkt eftersom jag hade svårt att springa särskilt fort i snön. Såååå frustrerande!!

Var ganska djupt nere i bitterträsket en stund också förra söndagen :/ Alla hjärtans dag, så varför inte liksom?! Kände mig extra ensam, ledsen och misslyckad. Fan också, varför kan inte JAG hitta någon! Svar: förmodligen för att jag inte letar särskilt aktivt... Ok, jag vet! Men varför kan inte någon hitta MIG för då??

Dagen efter läste jag att Frida hade somnat in. Och med ens kändes mina så kallade problem väldigt små och patetiska... Fy vad jag skämdes över mitt gnäll. Cancern tog Fridas liv på hennes 26-årsdag, och DET är bara inte rättvist!! :( Jag satt och grät en lång lång stund framför datorn. Så hemskt... Får fortfarande tårar i ögonen när jag tänker på det. Cancer är en helt FRUKTANSVÄRD sjukdom! Jag kände inte Frida personligen, men har följt hennes kamp i hennes blogg ganska länge. Usch, man ska bannemig vara glad för det man har!

http://www.fridasplace.com/

Fast ändå... Trots alla andra orättvisor i världen, så vill jag ju fortfarande ha någon vid min sida. Känner därför för att lägga in den här låten som jag tycker jättemycket om. Så fin. "Kylan blev min vän, min ursäkt för att gömma mig igen, i musiken, och Ziggy blev min bror..."



I förmiddags var hela familjen och åt brunch på Hilton *mmmmm* Blev en smula dyrt för mig i och för sig, eftersom jag gett detta i julklapp till mamma och pappa... Men man behöver lite "vardagslyx" då och då för att stå ut (speciellt när det som sagt är snö, snorkallt och alla arbetskamrater verkar åka på solsemester samtidigt..! *avis*)

Sen nu ikväll kom ett litet uns inspiration över mig, och jag fick plötsligt för mig att jag och hundarna skulle ut och jogga en sväng... *moahahaha* Gick lika bra som vanligt med andra ord :S

lördag 13 februari 2010

HAPPY BIRTHDAY ROB!!

Hope you´ll have a nice one, sweetie! :)



Hmm, sitter och funderar på vad för slags tårta/kaka jag ska fira med i år... :P Lägger upp två "party-songs" så länge. Först en gammal goding (very powerful lyrics!)



En till att svänga benen till. Shit, den här låten är ju SÅÅÅ rolig att sjunga!! :)



tisdag 9 februari 2010

Life sucks (VARNING: enbart gnäll!)

Hmm, det är visst värsta känslomässiga berg-o-dalbanan här i bloggen ser jag... :S Fast just nu är allt faktiskt bara bläh!

Till att börja med är jag sååå trött på vintern! Är trött på att frysa och är trött på snön. Visst, det har varit en väldigt bra vinter för att vara skåne, och snön HAR sina fördelar: det blir betydligt ljusare, hundarna blir inte så groteskt skitiga hela tiden, och det är lite kul också. Tycker hundarna i alla fall... Och det är förståss väldigt bra träning att pulsa i djupsnö, både för två- och fyrbenta! Men...

Som jag nämnde sist så har agilitysuget börjat göra sig påmint (det var väl sannerligen på tiden!), och hur kul är det då när alla agilityhinder ligger begravda i snön?? När jag nu äntligen VILL träna, så KAN jag inte *Grrr* Blev visserligen erbjuden att vara med på ridhusträning för ett tag sedan (det var i och för sig innan när jag egentligen inte kände för det, men jag tänkte att inspirationen kanske skulle komma om man bara tvingade sig till att börja träna), men det har gått sådär med det. Tyvärr ligger träningen nämligen på fredagkvällar, och jag kan inte varannan gång pga jobb *suck* Sen har det kommit annat emellan (som tex optikerbesök etc..), och förra fredagen då jag äntligen skulle vara helt ledig blev jag SJUK!

Och när jag skriver sjuk menar jag ingen vanlig liten mesförkylning, nejdå! (De som känner mig vet att jag sällan blir sjuk, men när jag väl blir det så smäller det ofta till rejält!) Det började i och för sig med lite snuva och ont i halsen på onsdagen. "Jaja, varför skulle jag få slippa?" tänkte jag. På torsdagen fullkomligt sprutade det snor och tårar ur vänster öga respektive näsborre, helt sjukt var det! Fick gå och hålla en näsduk för halva ansiktet hela tiden (vilket är lite småbökigt när man jobbar), såg inte riktigt klok ut till slut (röd/svullen/sårig..) Sen var det dags för min "långledighet", wohooo! 3 dagars ledighet utan ett enda "måste" inplanerat, shit vad jag skulle ta tag i och hitta på grejjer! Trodde jag...

När jag vaknade på fredagen kunde jag knappt lyfta huvudet från kudden. Det bultade och var tungt av snor... När jag gjorde det ändå, blev jag alldelles andfådd bara av att gå de få metrarna till toaletten. Nu hade båda näsborrarna börjat rinna, plus att jag hade hosta och j-kligt ont i halsen. Tänkte med längtan på de där halstabletterna de gör reklam för på TV:n, men det fanns inte en chans i världen att jag skulle kunna ta mig till apoteket själv... Skit också. Fick nöja mig med att överdosera vanliga halstabletter, nässpray, alvedon, ipren, rinexin, bromhexin och bisolvon. Sov i stort sett hela fredagen. Lika bra att offra en dag på sömn, så att man blir frisk och kan utnyttja helgens andra två dagar sen. Trodde jag...

På lördagen var det ÄNNU värre. Suck... Ett tag tänkte jag att det kanske bara var jag som var sjåpig. Det är liksom massor av folk som varit förkylda på jobb, inte kan alla ha varit döende?? Så vad gör man, jo jag slängde ut en fråga på facebook: "ÄR jag verkligen mer förkyld än alla andra, eller är jag bara GNÄLLIG?!" Det var då nån som snabbt svarade att jag var gnällig (tack Marcus..hmm!) "Jahapp, det är jag kanske" tänkte jag, och beslutade mig för att skärpa mig. Jag försökte göra en rejäl uppryckning, klädde på mig och tog ut hundarna på en runda. Jag gick med bestämda steg ner till vattnet (inte långt, max 5 minuter), försökte till och med le tror jag. Men... Big mistake! Jag blev oerhört andfådd, fick hjärtklappning, det gjorde ont i lungorna och jag fick blodsmak i munnen. Fy tusan vad obehagligt det var, orkade med nöd och näppe ta mig hem igen. Sov hela lördagen också, och snälla mamma och pappa kom på kvällen och gick en sväng med prinsessorna för jag klarade det inte. Kunde vid det laget inte ens prata utan att bli andfådd. Mamma försökte kidnappa med mig hem till Asmundtorp för hon var rädd att lämna mig ensam, men jag vägrade. (Orkade inte åka bil i en timme med dunkande huvudvärk. Jag klarade knappt ens av att titta på TV, läsa eller ens LYSSNA PÅ MUSIK. Ja, SÅ illa var det!)

Söndag, fortfarande ingen förbättring. Kom igen immunsystemet, dags att vakna! Hmm, lite konstigt att det inte ville vända trots all vila. Och det där med att inte kunna få luft var obehagligt, har aldrig känt så förr. Jag kände mig verkligen som en fånge i lägenheten. Jag klarade att gå max 10-minuterspromenader med mina stackars hundar, vilket innebar en radie på 5 minuter hemifrån. Och det hände bara 3 gånger per dygn, för det gjorde så vansinnigt ont i lungorna att ta sig upp och ner för trapporna... Resten av tiden sov jag, eller försökte i alla fall (svårt att sova när man knappt får luft eller hostar så man kräks). Stackars stackars prinsessorna, vad jag har dåligt samvete för dem! Men de är så himla snälla, mina fina flickor :) Dessvärre tävlar de nästan oavbrutet om vem som kan ligga närmast mig, det blir liksom inte direkt lättare att andas med en fluffig sheltie över ansiktet och en på bröstet! ;)

Efter viss övertalning gick jag till doktorn på måndagen, för att se så att jag inte fått lunginflammation eller nått. Kände mig dock för första gången en liten smula bättre, hurra! Nåväl. Doktorn lyssnade på mig och jag fick taget ett blodprov. Värdet på sänkan skulle visst vara max 8 och jag låg på 23 (så sjuk var jag ju). Men jag blev informerad om att ifall det varit tal om lunginflammation skulle värdet vara närmre 100... och DÄR kände Linda sig som en hypokondriker! :S Jaja, han sa i alla fall åt mig att stanna hemma och vila i minst 2 dagar till, och därefter känna hur jag mådde.

Känner mig bättre nu faktiskt, så imorgon är det back to work som gäller. Blir inte lika andfådd längre, även om jag rosslar och hostar ännu (och det har börjat susa i öronen? Skumt). Jag hoppas att det går bra, för jag är otroooligt sällskapssjuk nu! (Blir galen av att ligga ensam här hemma, man känner sig ynklig och ensammast i världen..) Hoppas på att vara ordentligt frisk åtminstone inom en vecka, då har jag lovat flickorna att vi ska åka och skotta fram agilityhinder :) Nått ska man väl kunna hitta på i snön! Tills dess skämmer jag bort dem med grisöron och andra tuggisar.. :S


VÄRLDENS SNÄLLASTE!!

tisdag 2 februari 2010

*GLAD*

Varför måste allting tvunget klumpa ihop sig runt mina jobbhelger?? Det har varit dööööötrist hur länge som helst, men så plötsligt händer allt kul på en gång (tvingades till och med tacka nej till en fest)! Men jag klagar inte, det har varit skoj :)


Det började i torsdags kväll då det var premiär för "Hyllad" på Babel. Så här beskrivs konceptet på Babels egen hemsida:

Hatten av och tummen upp! I Babels nya show Hyllad! kan en kändis räkna med att tas emot med öppen famn och glada tillrop. Som en slags kombo av Här är ditt liv och Sommar i P1 får kändisen i Hyllad! vältra sig i glansen av sin egen högaktningsfulla person och välja bland annat älsklingsrätt, favoritfilm och låtar som får benen att dansa. Varken gästen eller publiken kan i förväg veta hur detta ska serveras. Mellan uppträdandena och upptågen samtalar värden Kristoffer Jonzon med gästen. Publiken får delta med egna förlösande frågor, vackra kommentarer och älskvärda funderingar. Varje kväll innehåller en rad olika kända och okända gäster som på något vis, och med värme, sjunger med i hyllningskören. Kristoffer Jonzon som håller i manuset beskriver kvällarna som — “Hyllad! ska vara som en Autobahn rakt in i hjärtat på gästen och publiken. Hyllad! lägger inte ut några snubbeltrådar. Hyllad! hedrar och omfamnar.”

Jag tyckte redan på förhand att det lät hur trevligt som helst, och gissa vad... DET VAR DET! :) Lyckades locka med mig Hedda och Ullis dit också, och jag och Hedda hann med lite underbar kryddig karibisk mat innan det var dags *mums* Gästen den här kvällen var Nour El-Refai (komiker), och hon var riktigt rar och kul. Kan hända att jag tyckte om henne lite extra eftersom hon också gillade mina favvisar Billie the vision and the dancers och Emil Jensen *smile*(som båda var där och uppträdde med vars en låt). Och för att hennes absoluta favoritfilmklipp var ett ur "Sunes sommar", he he! Nej det var riktigt lyckat faktiskt, och Kristoffer som jag också gillar jättemycket (har sett honom uppträda med poeten Bob Hansson tidigare) var kanon som intervjuare. Han sjöng och spelade den här Moto boy-låten också, och var sådär allmänt snygg hela tiden ;)


Det blir definitivt fler "Hyllad" för min del, nästa gång är det Emil Jensen som ska vara gäst (boka in 25/2 gott folk!) Kan det bli bättre liksom?! *glad*

På fredagkvällen hade jag och 5 arbetskamrater vinkväll hemma hos Mia (jag och Jennie hann med en fika på stan och lite uppvärmning hemma hos mig först), mysigt! Det blev smarriga pajjer, gott vin och mycket skitsnack. Tack för en kul kväll alla underbara vårdare :)

På lördagen var det födelsedagsfest hos Susanne, inklusive marängsvizz och massa sällskapsspel :) Det är skitkul att spela spel ju (förutom då att jag tvingades visa mina pinsamt dåliga kunskaper om sport, geografi och historia...), varför gör man inte det oftare?

Det blev väl sådär 4 timmar i sängen per natt där eftersom man skulle upp och jobba tidigt... :S Blev en smula trött (är ju inte direkt nån ungdom längre..), men det var det värt!

Idag har jag haft ledig dag, skönt! Jag och sessorna har varit ute och pulsat en riktig långrunda i snön, och jag har även hunnit med ett tandläkarbesök, varit och simmat och lagat mat. Och gjort pannkakor! :) Det gick så himla bra idag: sju stycken HELA, noll stycken trasiga och noll stycken brända... har aldrig hänt förr! *imponerad & förvånad* Kan det kanske vara den nya hemliga indigriensen vaniljsocker?? Förmodligen inte, men gott var det ;) Nu ska vi nog bara slappa och mysa resten av kvällen tror jag.

Hemlis: Jag tror minsann att agilitysuget börjar komma smygande igen... :) Synd bara att att det fortfarande är sinnessjukt mycket snö på marken (hallå, jag har valt att bo i Skåne av en anledning!) Blåser som tusan gör det också, hmm.

torsdag 21 januari 2010

GRATTIS GLITTRA!

HURRA HURRA HURRA HURRA! Världens bästa Glittra-fnittra fyller 8 bast idag! Guuud vad tiden går... Svårt att fatta eftersom hon fortfarande är sitt vanliga spralliga söta jag :)


Lite bilder på prinsessan från året som gått: