Linda & Glittra on top of the world

Agility-SM, Karlskrona 2009:

(Ja det är väl dags för ordentlig rapport, såhär 53 år senare...)

Det här var 4:e gången jag och Glittra drog iväg och tävlade SM. Eller ja, vi hade ju förståss vår hejjarklack med oss: mamma, Ida och Sot :) Jag tycker verkligen att det är hejdlöst kul att tävla SM. Det är liksom årets höjdpunkt, det man har tränat, tävlat och kämpat för att ta sig till.

FREDAGEN:

Veterinärbesiktningen öppnade kl.10 på fredagen, men mediumhundarna skulle inte besiktigas förrän mellan kl.12-13. Vi var dock på plats redan strax innan kl.10 eftersom vi satsade på att få en bra tältplats vid banan. Tji fick vi! SM:et hölls nämligen på Karlskrona BK och där fanns sannerligen inte gott om plats. Det var bara tillåtet att ställa upp tält på 2 sidor av ena banan, och de var såklart redan smockfulla. Resten av tälten fick stå bakom. Ja ja, ingen idé att gnälla över det. Så länge bara vädret var bra så fanns det ju gott om utrymme att kunna ta sin stol och sätta sig intill banan. Veterinärbesiktningen gick fint. Det var personal från Blekinge smådjursklinik som stod för besiktningen, så jag fick chans att prata litegrann med Anette (en gammal kursare från Skara). Det var kul, år och dar sen vi träffades ju! Hann inte växla jättemånga ord dock, kunde ju inte gärna stoppa upp hela besiktningskön... :S

Kl.15 skulle det vara dags för parad. Jag kunde dock inte hitta någonstans i varken program eller PM vart paraden skulle äga rum? Vi utgick dock från att det borde vara inne i centrum nånstans (som vanligt), så vi styrde bilen in mot stan. Jag råkar nämligen tillhöra skaran som ännu inte blivit blasé, utan fortfarande tycker att det är superskoj med parad! Pompa och ståt ni vet :) Kul att få visa upp sin lilla hund, man är ju för tusan stolt över att få vara med på SM! Vi promenixade med hundarna, gick och åt och cirkulerade sedan lite vid torget, parken och gågatan. För den BORDE ju gå där tycker man. Men nix pix, ingen parad i sikte. Efter ett tag började det regna så vi gav upp. Fick senare reda på att paraden gått vid klubben (mitt ute i skogen), mellan agility-och lydnadsplanen typ. Vad är vitsen med DET?? Trodde paraden var till för att visa stadens invånare att det är SM i stan, och locka lite publik till tävlingsplatsen, hmm...

Blev en ganska seg dag. Pga trist väder satt vi nån dryg timme i bilen och väntade på att det skulle bli dags för lottning av startnummer kl.17. Jag och Glittra fick nummer 4.. Usch och fy! Alldelles för tidigt nummer för min smak, jag hade velat ha 20-30 nånting om jag fått välja... Men det får man ju inte. Nåja, jag fick åtminstone inte startnr 1! Vi körde till vandrarhemmet och checkade in, gick en kort promenad med hundrna och kröp i säng ganska tidigt.

LÖRDAGEN:

På lördagen var det dags för hoppklasserna. Dagen började med lag-tävlingarna, skönt! Då hann man få "vakna", ladda och komma i stämning innan det var dags att köra själv. Jag gillade det nya upplägget på SM, ingen "kvaldag" utan istället körde alla hoppklass på lördag och final i agilityklass på söndagen. Det innebar att det blev färre lopp, och man därför inte behövde köra på två banor samtidigt. Jätteroligt att kunna se alla lopp och följa alla ekipage hela vägen! För som sagt, jag älskar SM. Jag älskar spänningen och stämningen runt banan, och det är så roligt att få se Sveriges alla duktigaste hundar på en och samma plats. Och jag blir av någon anledning så otroligt rörd hela tiden. Förra året grät jag när "Divas stjärnor" tog lag-silver, för jag tyckte att det var helt underbart att ett lag innehållande en tax och en bostonterrier kunde få ta medalj! Jag grät också en skvätt när Jenny och Elvis knep individuella guldet, eftersom jag verkligen tyckte att de förtjänade det. De är sååå duktiga! I år grät jag bla när speakern berättade att lilla Siri tävlade sitt 11:e och sista SM (fantastiska lilla hund!), och när Hanna efter ett nollat lopp lyfte upp duktiga Stumpen i luften likt en buckla och visade upp sin duktiga tjej för publiken (så otroligt fint!) Ja, också brände det ju lite i ögonen så fort det var dags för ärevarv såklart :)

Efter lagklasserna var det dags för hoppklass medium. Tyckte inte att banan verkade alltför svår faktiskt, jag till och med suckade lite över att jag gärna önskat mig en svårare. Eftersom Glittra är hyfsat säker men inte någon raketsheltie så "tjänar" vi nämligen på att andra kör bort sig. Visst innehöll banan en del svårigheter, men jag tyckte att den var flytig och den hade flera långa raksträckor eller vida böjjar (inget "vänd tillbaka", "in emellan" eller "ta hindret bakifrån" här inte!) "Fy sjutton, de snabba hundarna kommer att springa om oss så det skriker om det", tänkte jag. Men men, man kan bara göra sitt bästa. Jag var ärligt talat mest nervös för att glömma banan... Jag är verkligen usel på att lära mig banor och behöver gärna titta på några lopp innan det är min tur. Nu hade jag och Glittra som sagt förärats med startnr 4, så det blev inget av med det... Bara att tuta och köra!

Hopploppet: http://www.youtube.com/watch?v=ZgDn4LR0nAI

Det gick finemang faktiskt :) Starten gick kanon, hon hoppade tight och fint. Det jag varit mest skraj för var att Glittra skulle pipa in i tunneln när vi skulle till slalomet, men jag hade is i magen och väntade med att göra bakombytet tills hon var säkert inne i första porten. Stannade kvar bredvid henne genom hela slalomet, eftersom jag inte ville riskera att hon gick ur för tidigt pga att jag sprang vidare i sidled. Normalt sett ska hon såklart klara det, men slalomet stod vinklat rakt ut mot publiken och jag vågade inte chansa (visste att jag aldrig skulle förlåta mig själv om vi fick fel pga att jag stressade vidare för fort). När hon skulle från däcket till säcken satsade hon först mot ett hopphinder rakt fram istället, men jag hade sett denna fällan på banvandringen och var därför beredd och kunde hejda henne. Jag kom oundvikligen att tränga henne lite efter däcket, men alternativet hade varit att ha ett annat hopphinder emellan mig och Glittra påväg mot säcken. Det var längesen vi tränade på just det, så utav pest och kolera valde jag helt enkelt pest ;) Hinder 8-14 var inga konstigheter alls, bara att springa. Därefter kom fälla numero uno... Precis efter en lång rak tunnel (där hundaran fick upp massor med fart) låg ett långhopp som INTE skulle tas, istället skulle de svänga tvärt vänster till ett hopphinder. Glittra var väldigt nära att ta långhoppet, men jag lyckades med nöd och näppe stoppa henne (svårare än jag hade trott!) Direkt efter den pärsen skulle de efter hopphindret INTE in i tunnelöppningen som låg så lockande rakt fram, utan narurligtvis in i den andra öppningen. Detta hade jag på banvandrigen sett som en större svårighet (kanske för att Glittra mer än nån enstaka gång förut drabbats av selektiv hörsel och tunnelseende vid sådana här tillfällen...*hrm*), men hon läste mitt bakombyte perfekt och det fanns inte minsta tvekan om vart hon skulle. Hon satt i rätt öppning som en smäck! Efter det var det återigen bara att kuta på resten av banan in i mål. FELFRIA, tjohoo!! :)

*Puh* Jag drog en suck av lättnad! Det var så skönt att ha satt en nolla, det är så fruktansvärt trist att diska sig redan i första loppet. Man är då borta direkt liksom. Jag var supernöjd, och sa att "även om det här sen bara räcker till en 44:e plats så har vi gjort vårt bästa". Loppet var visserligen inte perfekt (Glittra var trots allt påväg fel två gånger), men jag var ändå stolt över vår insats. Glittra hade sprungit på bra, i alla fall tycker inte jag att över 4 m/sek kan räknas som snigelfart..?!

Foto: Louise Eriksson

En positiv grej med ett tidigt startnummer var att man sen kunde slappna av och titta på resten av klassen i lugn och ro, perfekt! Men döm av min förvåning då jag fick se den ena topphunden efter den andra diska sig! WHAT... vad håller dom på med?? Helt ärligt, jag tyckte så otroligt synd om alla som körde bort sig. Det är ju så enormt mycket hopp, spänning och förväntan som helt plötsligt bara krossas, borta på en tiondels sekund! Och det känns ju lite orättvist när man sett dessa hundar göra hur många tjusiga nollor som helst tidigare, och det kommer de förmodligen att fortsätta med även framöver. Men jag ska inte ljuga, samtidigt fanns det såklart en liten röst inom mig som satt och småflinade "Hi hi, det här är ju bra för oss!"

Tro det eller ej, av 56 hundar var det slutligen bara 19 stycken som klarade av att ta sig i mål! Det blev såklart mycket mutter och gnäll efteråt, och folk klagade på att banan var för svår. Eller på att den gynnade de långsammare hundarna. Eh.. det är SM! Personligen tycker jag att den som (högljutt) tycker sig förtjäna att bli svensk mästare, faktiskt bör kunna klara av vilken bana som helst. Och SÅ svår var den faktiskt inte (själv tyckte jag snarare att agilitybanorna för small ind eller large lag på söndagen var betydligt mer mardrömslika!) Visst, jag inser också att det är grymt mycket svårare att stoppa en superdupersnabb hund från att ta långhoppet efter den långa raka tunneln, men det är inte omöjligt. Dessutom var det inte alla som körde bort sig just där. En hel hög diskade sig pga att föraren valde att ha ett hopphinder mellan sig och hunden påväg till säcken (och jag satt och var evinnerligt tacksam över att jag inte chansat!), ett annat gäng strulade till det innan slalomen så att hundarna hamnade i tunneln istället, och ofattbart många gick ur slalomen. Vad det beror på vet jag faktiskt inte. Säger man något om tävlingsnerver får man väl på huvudet... :S Ja ja, hur som haver så hamnade jag och världens bästa Glittra på 4:e plats efter detta lopp, jabbadabbadoooo! Kul :)

Resten av dagen, medan jag tittade på small- och largeloppen, satt jag bara med ett leende och ett stort inre lugn. Janne kom förbi och sa åt mig att inte få några idéer och börja stressa upp mig eller dylikt, att jag skulle gå och lägga mig i tid och sova ordentligt. Nemas problemas! Jag var skittrött på kvällen och somnade och sov som ett barn :) Fast innan dess hann vi med ett besök på GLASSIÄREN inne i Karlskrona! De har helt SJUKT stora glassar där :) Det var kasst väder (småregningt och kallt), men glassoman-familjen hade liksom redan bestämt sig. Vi satt dock inne och krängde våra glassar, så prinsessorna fick vänta i bilen så länge. Jag passade dock på att lova dem varsin milkshake ifall Glittra skötte sig även dagen därpå.

Ha ha, vi är skitfula, men det bjuder jag på! Måste ju visa jätteglassarna!

Det blev ingen kvällsmat den dagen...

SÖNDAGEN:

Det var soligt och härligt hela söndagen, så man hann skaffa sig en alldelles ny och spännande färg i ansiktet innan dagen var slut... :S Återigen började tävlingsdagen med lagklasserna, och när de var klara var det dags för vårt finallopp i agility medium. Eftersom man på alla mästerskap kör med "omvänd startordning" skulle vi starta som nr 53 (4:a från slutet). Lååång väntan, men jag var faktiskt inte ett dugg nervös. Banan såg ok ut, största svårigheten var en tunnel som låg precis under uppfarten till bommen. Väldigt många diskade sig pga hunden sprang in i en tunnelöppning istället för upp på bommen, eller tvärtom. Jag ville verkligen inte sälla mig till den skaran (hade varit snopet med en disk efter att ha haft sånt flyt hittills..!), men kände mig ganska säker på att vi skulle fixa det. Planen var att gå in och sätta en nolla till. Det borde i teori inte vara så svårt, Glittra har gjort massa "dubbelnollor" tidigare i år, så varför skulle vi inte kunna grejja det nu liksom?! En liten samling "Glittra-fans" satt precis vid starten och peppade mig (tack snällisar!) "Kör så det ryker! Ni grejjar det här!" Själv var jag inte alls inställd på att ta medalj. Eller nja, jag ville nog bara inte hoppas på för mycket och sen bli besviken... Det hade ju egentligen redan gått mycket bättre för oss än vad jag vågat hoppas på. Men ok jag erkänner, när vi väl ställde oss på startlinjen så nog tusan ville jag ta medalj! Nu jäklar skulle vi visa att jag och Glittra var att räkna med!!

Agilityloppet: http://www.youtube.com/watch?v=62bMb443a80

Loppet då. Usch... Jag är INTE stolt! Definitivt inte det snyggaste vi gjort i alla fall... :/ Det började med att Glittra fick en stor seg sväng mellan hinder 2 och 3 som gjorde mig lite stressad. "Fan också...kom igen nu Glittra, vi har inte råd med sånt!" Vi kutade vidare, och plötsligt var Glittra påväg in i en tunnel som vi verkligen inte skulle ta där och då. Gah, hon var så ungefär nära en disk man bara kunde vara! DÅ. Precis då slog min nervositet till :S Herrejösses, jag trodde att jag hade bra tävlingsnerver, men icke! Shit vad skakis jag blev. Den där "nästan-disken" gjorde att jag blev efter, kom av mig i handlingen och glömde bort banan för nån sekund *grrr* Jag hamnade helt fel och lyckades få Glittra att springa förbi tunneln som låg under bommen... Inte nog med att vi fick en vägran och 5 fel, det tog en eeeevighet innan jag lyckades få henne tillbaka och genom tunneln! Fan, fan, fan... Det var som om all luft och kraft gick ur mig, men som tur är hade jag ett gäng entusiaster i publiken som skrek och skällde lite på mig "Kom igen, kör vidare! Fortsätt jobba! Spriiiing!!" Tusen tack till Ida P och co! ;) På en vanlig tävling är man ute ur leken om man får 5 fel, men på ett mästerskap får man aldrig sluta kämpa! Resten av banan funkade fint, men upploppet kändes pinsamt långsamt... (När jag kom i mål tänkte jag "Nej vilket dåligt lopp, hoppas att det inte var så många som såg..." Duuuh!) Syns inte på filmen kanske, men marken var alldelles ojämn plus att det var lite uppförsbacke precis på slutet. Kändes som om jag sprang på ett rullband med mina skakiga spaghettiben, och Glittra saktade också farten när hennes matte maskade sig fram. Men men, vi tog oss i mål på 5 fel. Ingen disk i alla fall, så vi skulle få en placering, vilket ju var det jag ju hade satsat på från början. Zingo som startat precis innan oss nollade, och hade därmed gått om oss. Hmm, 5:a alltså, eller kanske kanske en 4:e plats igen... Det suger litegrann faktiskt! Jag såg inte de tre ekipagen efter oss eftersom jag satt bakom sekretariatet och matade Glittra med köttbullar, men jag hörde plötsligt som i en dimma att både Tessie och Zindi (3.an och 2:an) diskade sig... Ha ha, vi får brons! :) Just då diskar sig även den ledande hunden, pudeln Alpha. Japp, HELT GALET, men plötsligt hade min lilla Glittra-fnittra knipit en SILVERMEDALJ!! :)

Väldigt oväntat, men väldigt väldigt kul! Det kom fram en hel massa folk och grattade och kramades, det värmde och var himla roligt :) Har även fått många grattis i efterhand (både här i bloggen och via mejl och sms), tusen tusen tack till er också! Och på jobb fick jag minsann tårta och present! *rörd* Jag var förstås glad och nöjd hela den återstående dagen, men jag tror att det tog några dagar innan jag riktigt fattade exakt hur stort det är att ha tagit ett SM-silver. Där och då gick jag runt och var lite irriterad på mig själv för att jag inte lyckats få runt Glittra utan fel. Inte för att jag hade velat vinna, absolut inte, för jag är supernöjd med silver. Men det hade liksom känts ännu bättre med två nollade lopp... Personligen tycker jag väl egentligen inte att man ska kunna ta medalj med 5 fel i bagaget, men va f-n... De andra var faktiskt ännu sämre! ;) Glittra är egentligen inte är näst bästa mediumhunden i landet, såklart inte. Och hon är inte lika snabb som eliten, långt ifrån. Men just den HÄR helgen VAR hon faktiskt näst bäst, och vi tänker vara superdupermegajättedöstolta över det ett bra tag framöver!! :)

*glada*

När de spännande small- och large-finalerna också var avgjorda var det dags för prisutdelning, och jag och Glittra fick stå och glänsa på pallen ett tag. Tillsammans med Agneta och sheltien Zingo som tog guld, och Sara och pudeln Uno som tog brons. Kändes overkligt... Och coolt!! :)

På vägen hem stannade vi på McDonalds i Eslöv så att prinsessorna fick varsin choklad-milkshake, Glittras favorit! :) Matvraket Sot hade väl förvisso tacksam satt i sig vad som helst (tex ett salladshuvud eller dyl), men jag tyckte att hon förtjänade en milkshake. Hon hade ju varit största stjärnan på lydnadstävlingen helgen innan!

Fillibabba!

Glittras "meritlista"

2004: Blev "Årets nybörjare". Dvs bäst tävlingsresultat av alla som tävlat i max 2 år, och som vid årets början tävlade i klass 1.
2005: Tog agilitychampionat och hoppchampionat.
2006: Kvalad till SM för första gången, både individuellt och i lag. Tog sig dock inte till final pga disk i första loppet. Gjorde 2 fina felfria laglopp, men lagkamraterna diskade sig, typiskt!
2007: Kvalad till SM. Slutade på 4:e plats!
2008: Kvalad till SM. Tog sig inte till final, slutade typ 27:a på kvaldagen.
2009: Kvalad till SM. Tog silver!!

Ja vad kan man säga, lilla Skrot-fia har sannerligen att leva upp till! Hon var ju liksom tänkt att bli min nya och ännu bättre agilityhund, he he! Bara till att satsa på guldet Sot! ;)

Jag känner mig taskig, för jag hade faktiskt litegrann "räknat bort" Glittra... FÖRLÅT finaste du! Av nån anledning har det helt enkelt bara varit roligare att tävla med Sot sista tiden. Jag hade väl också mer eller mindre ställt in mig på att detta nog kunde bli Glittras sista SM eftersom de skärpt kvalreglerna ganska kraftigt, men nu jäklar blir man ju sporrad att göra ett försök i alla fall! Vi har 3 SM-pinnar kvar att plocka, kom igen bästa lilla hunden, let´s go for it!! ;)