Kräks snart på den här vintern, pallar inte mer!

Fy för tusan vad jag är trött på vintern nu! Trodde ett tag att snön skulle regna bort i fredags (satt och hurrade inombords!), men tji fick jag. Det var inte mycket som försvann, och nu har det frusit till igen och det har kommit mer snö. I förmiddags snöade det PÅ SNEDDEN, så jäkla omysigt... :/ Jag fryser konstant nuförtiden.

Jag börjar få seriös panik över att inte kunna träna agility också, tävlingarna börjar liksom igen om EN MÅNAD! Snälla Carina bjöd i alla fall in mig att vara med och träna med dem en gång i Hällstorp förra söndagen (tack!) Det var roligt :) Körde inte så jättemycket dock, vi var 7 stycken som skulle samsas om ridhuset och jag som nykomling ville inte ta för mycket plats. Testade en ganska lång hinderkombination ett par gånger dock. En bra övning med både framförbyten, bakombyten och "in emellan". Första varvet gick inte så snabbt men säkert. Andra varvet gick snabbare men inte lika säkert... :S Ungefär vad man kan förvänta sig efter nästan 3 månaders agilityvila alltså! Hundarna tyckte det var skojjigt att göra något annat än att pulsa i snön i alla fall. Har varit iväg till klubben 2 gånger i veckan också och försökt träna lite, men det går sådär. Bommen var i alla fall rensopad på snö, så vi kunde testa kontaktfälten lite. Gick inte att göra några provocerande övningar direkt eftersom jag hade svårt att springa särskilt fort i snön. Såååå frustrerande!!

Var ganska djupt nere i bitterträsket en stund också förra söndagen :/ Alla hjärtans dag, så varför inte liksom?! Kände mig extra ensam, ledsen och misslyckad. Fan också, varför kan inte JAG hitta någon! Svar: förmodligen för att jag inte letar särskilt aktivt... Ok, jag vet! Men varför kan inte någon hitta MIG för då??

Dagen efter läste jag att Frida hade somnat in. Och med ens kändes mina så kallade problem väldigt små och patetiska... Fy vad jag skämdes över mitt gnäll. Cancern tog Fridas liv på hennes 26-årsdag, och DET är bara inte rättvist!! :( Jag satt och grät en lång lång stund framför datorn. Så hemskt... Får fortfarande tårar i ögonen när jag tänker på det. Cancer är en helt FRUKTANSVÄRD sjukdom! Jag kände inte Frida personligen, men har följt hennes kamp i hennes blogg ganska länge. Usch, man ska bannemig vara glad för det man har!

http://www.fridasplace.com/

Fast ändå... Trots alla andra orättvisor i världen, så vill jag ju fortfarande ha någon vid min sida. Känner därför för att lägga in den här låten som jag tycker jättemycket om. Så fin. "Kylan blev min vän, min ursäkt för att gömma mig igen, i musiken, och Ziggy blev min bror..."



I förmiddags var hela familjen och åt brunch på Hilton *mmmmm* Blev en smula dyrt för mig i och för sig, eftersom jag gett detta i julklapp till mamma och pappa... Men man behöver lite "vardagslyx" då och då för att stå ut (speciellt när det som sagt är snö, snorkallt och alla arbetskamrater verkar åka på solsemester samtidigt..! *avis*)

Sen nu ikväll kom ett litet uns inspiration över mig, och jag fick plötsligt för mig att jag och hundarna skulle ut och jogga en sväng... *moahahaha* Gick lika bra som vanligt med andra ord :S