185,5 poäng!! :)

The sengångare is back (tack för den Laila!) Förlåt för megaseg uppdatering, men det är bara så fruktansvärt på jobb just nu. Är så trött att jag nästan vill gråta varje dag. Eller åtminstone kräkas... Men men, inte långt till semestern nu så jag ska sluta gnälla!




Jahapp då har man avverkat sin första lydnadstävling, och det var ju inte så svårt! ;) Jag tycker egentigen inte att det är så jättekul med lydnad. Visst har jag alltid tränat lite med mina hundar (jag vill ju ha lydiga hundar och det är skoj att kunna en del), men jag har aldrig sett tjusningen i att träna varenda litet moment till perfektion. Jag bryr mig helt enkelt inte ifall min hund sätter sig lite snett, tuggar på apporten eller bromar farten under inkallningen genom att handlöst kasta sig med framtassarna mot mina smalben, lol! (Det sistnämnda tycker jag tvärtemot är urgulligt och har inte en tanke på att träna bort!) Har inte tålamod eller intresse nog att "finslipa". Jag har dock märkt att Sot tycker att det är ganska kul med lydnad, så vi har tränat lite då och då som aktivering (när vi inte orkat ta oss ner till klubben och agilityhinderna). Efter ett tag kom tanken "Äh vafan, man kanske skulle testa?!" Det hade ju varit rätt coolt att få in ett LP1 i namnet, och helt ärligt tyckte jag inte att det verkade megajättedösvårt att greja det... (inte som i agilityn där man måste ta sig den låååånga vägen till championat för att få någon merit tillagt i namnet). 160 poäng i 3 tävlingar, let´s go for it!

Ok, kaxigheten försvann när det började närma sig och jag insåg att jag inte alls hunnit träna så mycket som jag tänkt... Det blev panikträning var kväll sista veckan!! Var skitnervös att göra bort mig. Inte så mycket för att Sot skulle strula, jag var mer rädd att jag skulle göra nån skitdum grej så att folk slog sig för pannan och bara "Men åååh, är hon DUM i huvudet!!" Ja, ni vet sådär som man själv kan göra då man tex sitter i sekretariatet på en klass 1 agilitytävling och någon stackars nybörjare inte alls fattar varför hon blir diskad när hon klappar med handen på bommen... Men men, jag hade uppenbarligen bombaderat både Chaterine och Ullis med tillräckligt många frågor för att klara mig rätt bra utan att behöva skämmas (men tack gode gud att jag inte fick startnummer 1 i alla fall!) Kändes tryggt att Ullis och Stella på plats, även om det var en smula nervöst också ifall Skrotan skulle kunna koncentrera sig med sin allra allra allra bästa kompis sidan om planen... Som hon desutom inte träffat på flera veckor! :S Syrran var också med och filmade hela spektaklet.

Nåväl, hur gick det då?

Såhär! :)

Platsliggande
Betyg: 10

Fy bövelen, det här var det HEMSKASTE jag varit med om!! Hjärtat dunkade så jag var övertygad om att även de andra kunde höra det, och ett tag började jag se suddigt och trodde att jag skulle svimma. Definititvt de 2 längsta minuterna i mitt liv! Men Sot låg så fint så fint :)

Tandvisning
Betyg: 9 Kommentar: Viss tvekan

"Viss" tvekan, hmm... Det var snällt, minst sagt! Men domaren var bra (tycket jag såklart!), han lät oss gå fram med hundarna en och en till honom. De behövde inte sitta, och de fick hälsa lite först. Han gjorde inte så stor grej utav det helt enkelt. Sot var duktig och gick fram och hälsade, men så fort han skulle röra vid henne försökte hon sticka. Snarare fly... Slutade med att jag fick sätta mig på huk och hålla fast henne. Då var det inga problem.

Linförighet
Betyg: 8 Kommentar: DK Ljud position

Ja ja... Jag trodde faktiskt inte att domaren skulle höra att jag väste lite på henne emellanåt. Och som sagt, hon sätter sig snett ibland. Men so what, jag tyckte att hon var jätteduktig ändå!

Läggande
Betyg: 10 Kommentar: BRA!!

Japp, det här är hon faktiskt duktig på!

Inkallande
Betyg: 9,5 Kommentar: Avslut

Man kan faktiskt springa fortare om man har någon att bromsa emot sen! Ett halvt poängs avdrag bara, Sot-skrot kommer att få fortsätta göra inkallningen på sitt vis ;)

Ställande
Betyg: 9 Kommentar: Steg

Jag kunde inte se själv såklart, och tyvärr hamnade Sot precis bakom en pelare då Ida filmade, men hon tog väl nått extra steg då. Jaja, jag är glad och nöjd att hon stannade (och att hon inte satte sig när jag gick tillbaka vilket hon brukar kunna göra ibland).

Apportering
Betyg: 9 Kommentar: Bjuder in

Jag är supernöjd med tanke på att det tagit ca ett år att få Sot att ta apporten i munnen överhuvudtaget! Eftersom jag ju inte kan något om lydnad egentligen, så har jag ju då tränat att hon ska ta apporten direkt när jag sträcker fram den... (Pucko! *slår handen för pannan*) Det var först för några veckor sedan när jag var och tjuvkikade på min första lydnadstävling någonsin som jag insåg att man ska hålla den framför nosen ett tag först innan man säger apport :S Så Sot duttade lite på den med nosen innan, men tog den inte förrän jag kommenderade. Man vill ju inte jättegärna säga "nej" heller, när man äntligen fått henne att vilja ta den äckliga saken i munnen. Jag tyckte att hon var kanonduktig som tog en helt främmande apport utan att tveka, när det dessutom stod folk runtomkring osv. Tuggade nästan inte alls heller, bara "la den rätt" i munnen.

Hopp över hinder
Betyg: 10 Kommentar: BRA!!

*Woff woff* Jodå, Sot är allt en agilityhund i själ och hjärta ändå! Hon kunde inte låta bli två korta skall när jag satte henne framför hindret och hon insåg att hon skulle få HOPPA! Sötis :) Full pott. Skulle väl vara illa annars? ;)

Helhetsintryck
Betyg: 10 Kommentar: TREVLIGT

Kul :)

Jag var så nervös och koncentrerad under tävlandet att jag inte ens vågade höja blicken för att kolla ett enda poäng vi fick, men det kändes ganska bra. När vi kom tillbaks till Ullis och Stella frågade jag "Det där bör räcka va? Tror du vi klarade 160 poäng?" Hennes svar: "JAA, skojar du?! Ni fick jättebra poäng, ni kommer nog att få bra placering till och med". Tihi! *glad* Jag var verkligen jättenöjd med Sot, hon gjorde precis allting så bra hon kan. Finns ingenting jag grämer mig över, för vi är inte bättre helt enkelt. Jag hade framförallt varit rädd att hon skulle lägga av och bli seg när hon inte fick godis och beröm som vanligt (hade liksom missat att träna längre stunder utan godis och utan att prata med henne...), men hon bara fortsatte att jobba på jättebra hela tiden.

På prisutdelningen räknade de upp alla placeringar bakifrån, och när de kom till pallplats hade jag och Sot fortfarande inte fått gå fram. Wow, coolt! De ropade inte upp oss som nr 3 heller. Ha ha! Jag förberedde mig på att stolt gå fram och kliva upp på 2:a platsen, men det visade sig att vi hade VUNNIT!! Är det helt galet eller vad?? 185,5 poäng. Jag log så jag det gjorde ont i kinderna när jag gick fram och tog emot vårt pris :) Sen fick jag och lilla svarta hunden skutta upp överst på prispallen, och jag insåg att vi plötsligt hade en lydnads-malle på var sida om oss (2:a och 3:a). Det var en riktigt cool känsla måste jag säga!! Och lite overklig. Det stod massa folk och tog foton nedanför, och där kommer vi stövlandes liksom, vi som bara skulle "testa". Kändes som om vi gått vilse, ha ha! Eller nej, jag kände mig som den där störiga hackspetten i Kalle Anka på julafton, som bara hoppar in och ska vara med på alla foton!

Ja ja, himla himla kul var det i alla fall. Jag gick runt och var glad som ett troll hela dagen, kan fortfarande knappt fatta att det verkligen är sant. (Ännu roligare blir det när man tänker på att i alla fall de flesta av de vi tävlade mot säkert har lydnad som sin "första sport"). Det blir definitivt fler lydnadstävlingar för mig och Sot nu. Är nog inte intresserad av att tävla högre än 1:an (fast man vet aldrig, lite blodad tand fick man ju...), men ett LP1 får vi ju försöka knipa! Jag har inte kollat ut några fler lydnadstävlingar ännu, jag visste ju inte ifall det här skulle bli min första och enda... (om jag skulle gått hem och gråtit efteråt, lol!)

Stella och Ullis (våra idoler, som puschat oss att tävla) var också jätteduktiga, men tyvärr reste Stella sig under platsliggningen... Trots det kom de nästan upp i 160 poäng, vilket är nästintill omöjligt. Efteråt gick vi en promenad runt en av sjöarna (Saxtorpsskogen där Landskrona BK ligger är en av mina absoluta favoritplatser, brukade vara där massor när jag fortfarande bodde hemma i Asmundtorp) så att Sot-skrot och Stella-bella-buse fick raca loss och leka ordentligt. De är verkligen såååååå söta ihop! Antingen brottas dom och låter så att folk runtomkring tror att de håller på att döda varandra, eller så bara kutar dom rundor. Och dom måste ALLTID ha samma pinne! :) Nedan följer lite bilder på sötnosarna!