söndag 24 maj 2009

5th Sonic Brigade och Noice Forever i Kristianstad

Den uppmärksamme läsaren bör (trots en massa nördigt agilitysnack) ha listat ut att 5th Sonic Brigade är ett av mina absoluta favvo-band just nu. De spelade i Kristianstad i onsdags. Kan ni fatta, i SKÅNE!! So what, tänker kanske ni, men grejjen är att jag har sett Marcus Öhrn uppträda (solo eller med Noice) cirkus 25 gånger tror jag, kanske 30..? TRE av dessa gånger har varit i Skåne. De övriga gångerna har man snällt fått ta lilla bilen och köra landet runt (oftast till Stockholmstrakten), så jag var i alla fall mycket glad över att kunna få gå på koncert här "hemma" för en gångs skull :)

Och då är det väl bra typiskt att jag, som är sjuk en gång var 3:e år ungefär, ska gå och bli det just nu... (ingen som har missat mitt gnäll angående det heller gissar jag?! Fast man får faktiskt tycka lite synd om sig själv ibland... speciellt när man får parkeringsböter utanför apoteket! *grrr*) Jag var allvarligt orolig över hur sjutton jag skulle orka köra till Kristianstad efter att ha jobbat hela dan, men superbästa favvo-kollegan Camilla fixade värsta receptbelagda knark-hostmedicinen till mig :) Ett ord: FANTASTISK. Efter en timme kände jag mig frisk! (Det var dock övergående, dagen efter mådde jag kasst igen och råkade visst spy ner hela toaletten. I will spare you the details... *såjävlaäckligt* Hostan är också tillbaks, men jag kan ta det. Fick ju åtminstone gå på koncert!)

Ett par dagar innan dagen med stort D fick jag reda på att det inte bara var 5th Sonic Brigade som skulle spela, utan även Noice Forever (nej inte "Noice", utan "Noice Forever".. Dom av er som vet vet, ni andra tror jag ändå inte bryr er så jag tänker skita i att förklara...) JABBADABBADOOOO! Kan det bli bättre?!

Jag hade tänkt försöka övertala ett gäng vänner att hänga med, men var dessvärre för trött och matt för att göra något annat än att slänga ut en lam vädjan på Facebook... Äsch, mina vänner här nere omkring är helt enkelt inte i närheten av lika stora musiknördar som jag, too much work att få dem att hänga med ända till Kristianstad tyvärr... Kanske nästa gång. Det blev alltså jag och systeryster som vanligt!

Det första vi såg när vi steg ur bilen på parkeringen var Fredrik von Gerber (det där långa blonda håret känner man igen på en halv kilometers avstånd, ha ha!) Ungefär i samma stund kom jag på att jag faktiskt läst att han skulle gästspela på några av Noice Forever-spelningarna, tjihoo vad kul! Var tvugna att glädjeskutta litegrann :) Nja, det var väl kanske i och för sig jag som stod för skuttandet, men glada blev vi i alla fall. Sååååå längesen vi såg honom bakom trummorna senast! Och älskade Richard Evenlind skulle ju också vara med, kan man kalla det nostalgi när det trots allt bara var några år sen sist?

Well well, först 5th Sonic Brigade! Har lyssnat på debut-albumet hela senaste veckan och tycker verkligen om varenda låt. MYCKET! Det är Richard som skrivit i stort sett alla. Sötaste goaste Richard, gud vad jag har saknat honom... Musiken är alldelles lagom hårdrockig för min smak, och jag gillar texterna. De är lite mörka och tänkvärda (stundtals nästan lite småpoetiska), precis som jag vill ha dom :) Och framförallt, låtarna passar Marcus röst perfekt! Japp, jag diggade alltså redan skivan stenhårt, men jag kan nu säga att 5th Sonic Brigade är ÄNNU BÄTTRE live! Jag blev riktigt riktigt imponerad, och det säger jag inte bara för att det var mina favorit-grabbs som stod på scenen. De VAR grymma! Musiken var perfekt, sången var perfekt, och så var de jäkligt snygga också ;) Snygg scen-dekor och snygg ljussättning. I min mening hade de platsat på vilken Grammisgala eller MTV Music Awards-gala som helst! Proffsigt. Måste säga att det kändes nästan som första gången jag såg Marcus på scen då han gjorde "Astrologen" - jag ville bara spola tillbaka och se allt 13 gånger till!!

Marcus Öhrn
Jag har sagt det förut och jag säger det igen - Marcus är en STJÄRNA! När ska resten av musik-Sverige fatta det..?! Han är helt fantastisk på scen, sån energi och känsla. Jag har varit på otroligt många kassa koncerter i mitt liv, där jag betalt sura pengar för att få se en massa "shoegazing-artister". Tråååkigt! De verkar inte ens tycka det är kul att stå på scen, och ger absolut ingenting av sig själva. Men Marcus lyckas alltid beröra mig! Han ger alltid 100%, och kämpar som ett djur för att få igång publiken. Jag blir impad av hur han ena stunden kan hoppa och studsa runt på scen som en förrymd mentalpatient i nån rockig låt (löööve it!), för att i nästa stå alldelles still och med stor inlevelse sjunga nån allvarsam text så att varje ord går ända in i hjärtat på en. När jag lyssnat på albumet så fastnade jag snabbt för låten "God Damn", den är supermysig, jättebra text och riktigt skön att sjunga. (Jag erkänner: jag är sjukt svag för rockballader!) Men i onsdags gav Marcus mig en ny favorit. Den låt som berörde mig allra mest då var "Black death". Marcus sjöng den så himla himla fint, ni vet sådär bra att man nästan glömmer bort att andas! Han fick mig att lyssna på texten ännu noggrannare, och gav mig ett koncertminne jag kommer att bära med mig länge länge. Tack! :)
"Takes a second to ruin a lifetime, even a lifetime won´t bring you that second back..." *sjunger*

Förutom de två låtarna körde de alla andra från plattan, utom "Kiss of death" (pga ett missförstånd med ljudteknikern tror jag?) Dvs "Stop", "Knock knock on my door again", "Every last drop of blood", "Seconds", "The Whooo song" (coolast!!), "Every day turns out the same" och "Let the devil win".
Den sistnämnda gillar jag väldigt mycket, bla för att jag tycker att Marcus röst påminner om Andreas Mattsson från Popsicle i den. Det är sant! Nja, litegrann i alla fall... (Provlyssna på den här låten: http://www.youtube.com/watch?v=vfY9BQU2Lbc ) Om nån undrar, det är en KOMPLIMANG! Jag älskar nämligen Popsicle. Och jag ÄLSKAR Marcus :)


Richard Evenlind

Det enda som var lite tråkigt är att skåningarna, eller åtminstone Kristianstadborna, är så *många fula svordomar* TRISTA!! Skämmigt... Mer eller mindre alla, förutom jag, syrran och 3 glada tjejer, satt kvar vid sina bord på serveringen och lyssnade *suck* Jag och Ida försökte ändå till en början placera oss strategiskt mitt framför ett gäng tråkmånsar för att skymma sikten så att de skulle bli tvungna att resa sig för att se något. Funkade inte... Nåja, vi försökte i alla fall applådera, skrika, hoppa och rocka så mycket vi kunde.

Peter Samuelsson

Marcus kom fram och snackade lite efter spelningen. Jag och Ida köpte vars en tröja, och sen frågade Marcus om vi hade lust att hjälpa till att filma Noice-giget. Såklart vi hade. Följde med till logen för en videokameralektion och fick hälsa lite på grabbsen också, kul! :) Vi och Richard konstaterade att det var 5 år sen vi sågs sist, jisses vad tiden går! Känns inte som så längesedan...? Henry, Peter och Micke som vi inte träffat tidigare kom fram och tog i hand, himla trevliga pojkar! :) Hoppas på att få se och höra mycket av dem allihopa framöver. Efter kameraladdning och klädbyte (det var ju samma band som stod för de två spelningarna, men olika scenkläder var ju förståss ett måste *ha ha* Jag tittade lite smågenerad åt ett annat håll... *smile*) bar det av ut i natten igen!

Jag och syrran turades om att filma eftersom det var ganska jobbigt att hålla kameran så länge. Ja, eller så har man bara jäkligt klena armmuskler, hmm... Men men, vi kan ju skylla på att man såklart ville kunna sjunga och studsa med lite emellanåt också, såååå sanslöst svårt att stå still och hålla tyst när man höll kameran! Hoppas verkligen att jag inte hörs :S Och att ingen blir alltför sjösjuk när de tittar på filmen sen, man är ju inget proffs direkt... LOL! (Den där zoom-knappen jävlades med mig heeela tiden...)

Det vita Noice-sminket på plats!

Även om 5th Sonic Brigade var höjdpunkten för mig den här dagen (eh, natten), så var det verkligen kul att få höra lite Noice också igen! Det var ända sedan i somras ju... Måste säga att jag gillar den här uppsättningen bättre dock ;) Härligt att få se Gerber och Richard igen, och de andra var också kanonbra! :) Jag är grymt imponerad av Peter Samuelsson som lärt sig både alla 5th Sonic Brigade-låtar och Noice-låtar, samtidigt som han ju spelar med sitt andra band.

Marcus, Richard, Gerber, Peter, Henry, Micke... OM ni skulle råka snubbla in och läsa här, så vill jag säga världens största TACK! Tack för att ni helt enkelt gör mitt liv lite bättre :) Lyckades inte så bra med att tacka er efter spelningarna är jag rädd, fick bara fram lösryckta ord som "Ni var jättebra. Skitbra. Kanon". Lät kanske löjligt och tafatt, men jag MENADE det verkligen. Så in i bomben menade jag det!

Noice Forever!

Aah, det är så UNDERBART med musik! Tycker synd om alla som missade den här kvällen. Jag fick världens sommar-feeling: utomhuskoncert, skönt väder och bara LYCKA liksom :) Den 3:e juli bär det av till Motala för att se 5th Sonic Brigade igen, lääängtar. Förhoppningsvis får man även tillfälle att träffa lite goa vänner från Stockholm och Göteborg då..? *kramkalas* Som det känns nu är det inte omöjligt att det blir ytterligare någon koncert... Kanske till och med en tripp till huvudstaden, vem vet... *addicted* Vi får se när turnéschemat är klart.
Gulliga Marcus sa att han kämpat som fan för min och syrrans skull för att få till en spelning på Malmöfestivalen, men dessvärre är det tydligen en riktig bitch som har hand om bokningarna. (Om du som bokar band till Malmöfestivalen av någon outgrundlig anledning skulle få för dig att läsa här, så var det naturligtvis inte Marcus som kallade dig bitch. Skulle han aaaldrig göra. Marcus är snäll. Snällast i världen faktiskt!)

Avslutar med ett smakprov på min proffsfilmning med egna kameran ;) Hoppas och tror att jag skärpte mig lite bättre när jag filmade åt Marcus... Nåja, låten är jättebäst i alla fall!


5th Sonic Brigade "God Damn"

"God damn, one foot on the wrong side
one step, all it takes to cross the line
one false move is all it takes to fall down
I stand tall, I keep my head held high
I fake it all, got nothing left to hide
out of control, I feel I´m meant to break down
Well the seasons change, but I don´t
Making the same mistakes over over and over
God damn it, nothing seem to come my way
God damn, everything just seem to fade
God damn, all is ... nothing gained
God damn, the world keeps spinning round and round
God damn, can you tell whats up or down
God damn, always and forever, lost not found
I tip-toe, through this struggle we call life
I am low not even close to high
I just don´t know how to escape this hollow...."

*sjunger*

8 kommentarer:

  1. Grrr...jag hade också velat vara där!
    Älskar också hela plattan med 5th (och har på mig t-shirten med bandloggan just NU...).

    Visst är grabbarna mysiga!? Så j***a gosiga!
    Är så besviken på att jag missade Gerbers första Noice Forever gig!

    Puss! Motala nästa!

    SvaraRadera
  2. Ja du skulle också ha varit där, saaaknade dig stump...

    SvaraRadera
  3. Hejsan Linda!
    Jag hittar ingen mailadress till dig!
    Skulle jag kunna få det!
    Viktoria
    gardenia.gardens@telia.com

    SvaraRadera
  4. At replica louis vuitton handbags Spring 2010, creative director Marc Jacobs saw fit to attach furry tails to the lv handbag. Yep, that happened. As far as bags go, the show started…dreadfully. Most of them appeared to be made of dip-dyed cotton canvas in candy colors with coordinating fluffy appendages streaming off the back, which were sometimes bigger than the louis vuitton handbags themself. Instead of canvas bags with animal parts hanging from them, louis vuitton bags returned to the leathers and embossed logos to which fans are slightly more accustomed. And they weren’t entirely successful, but I appreciate the combination of colors, materials, and textures that Jacobs attempted in order to make something new out of one of the most recognizable logos in the fashion world. The collection was heavy on messengers, and the ones that combined logo leather with smooth in different colors were probably the best louis vuitton of the show, in addition to the duffel bags made of similar textures.

    SvaraRadera