Agilitytävling Bjuv

Hmm, tävlingsdagen började ju inte på topp direkt... Jag hade varit på koncert kvällen innan (och kvällen dessförinnan..) och därmed inte fått så mycket sömn. Det fanns en tid då jag galant klarade av att bara få ett par timmars sömn ("man behöver inte sova när man har roligt" brukade vara mitt motto), men det är kanske dags att börja inse att den tiden är förbi... :S Jag kom till Bjuvs BK i god tid i alla fall. Fick upp tältet, tog pm:et och gick och skrev upp mina startnummer på det, promenerade lite med hundarna, och gick tillbaka till tältet. Jahapp, så hade man visst gått och tappat pm:et... Puts borta! Det var bara att ta en papperslapp och gå och skriva upp startnummerna en gång till *suck* En stund senare då jag började förbereda mig för första loppet: Jahapp, köttbullarna ligger visst kvar hemma i kylen... *suck igen* Fick gå in till serveringen och skamset be att få köpa en rå korv. Det löste sig ju ändå, men jag blir så irriterad på mig själv när jag är så klantigt tankspridd.

Agility 3, Sot:

Största svårigheten på den här banan, eller i alla fall det som ställde till det för flest, var en tunnel som låg under uppfarten på bommen. Jag tyckte dock inte att det var så svårt att placera sig för att fixa det där ganska lätt. Sot kändes inte riktigt på G, lite långsam. Jag fick springa ut lite för att runda tunneln efter att jag skickat upp henne på bommen, och då saktade hon ner ännu lite mer och "väntade" på mig. Fast det visste jag ju. Det är en av sakerna vi har på vår lista att träna, att hon ska kuta vidare fram och ställa sig i 2/2 trots att jag kommer efter. (Problemet är bara att det är svårt att träna på detta själv, man behöver en "skålhållare"...) Vidare då. Slalomen gick galant! *wohoo* Men sen kom vippen och Sot flööög av innan den slagit i marken... Jag hade noterat på banvandringen att hon skulle komma ganska snabbt ifrån ett hopphinder upp på vippen, så jag var medveten om att jag nog skulle behöva påminna henne om att sakta in en smula. Eftersom hon på senaste tiden dock haft en tendens att inte springa ända ut på vippen innan hon bromsar, tyckte jag ändå att det skulle vara bra att hon hade lite fart. Well well, missbedömning av mig. Det kändes åtminstone inte som om hon aktivt "hoppade" av, utan mer som att hon faktiskt inte klarade/hann stanna. Jag pratade med någon sen som sa att många hade flugit av vippen, och att den nog slog över för tidigt. Med 5 fel i bagaget ger jag upp lite (fan, vi skulle ju ta cert...), och lite senare i en sväng tappar jag Sot som sticker iväg och tar ett extra hinder. Jag hade nog kunnat stoppa henne, men vad spelar det för roll liksom? 5 fel eller disk är skit samma. A-hindret kommer mot slutet av banan, och det finns inte minsta tillstymmelse att stanna i 2/2 *Grrr* Visst tog hon kontaktfältet, med det är inte det som räknas. Jag tog tillbaka henne för att ta om, men domaren jagade oss av banan (surkärring!) Hmm, kändes minst sagt ganska pissigt efter detta loppet faktiskt :/

Agility 3, Glittra:

Glittra gjorde ett bra, om än lite segt, lopp. Det enda var att hoppade kontaktfältet på bommen. Fan också, det har ju funkat bra så länge nu... Men men, det är bara att acceptera.

Så här är det nämligen med Glittras kontaktfält: Har aldrig tränat in något "riktigt" beteende på kontaktfälten (typ 2/2 eller nosdutt), utan Glittra har fått lära sig att hon ska springa ner och trampa på fältet och sen springa vidare utan släppkommando. På tok för luddigt för stackars hunden, jag vet, men jag visste inte bättre på den tiden... Och faktum är att det funkade väldigt länge! Under de första 4 åren vi tävlade hoppade hon ett kontaktfält, ETT! Men så förra sommaren lärde hon sig att hoppa... Hejsan tjosan vad det hoppades, och vi hade ingenting att falla tillbaka på! :S Jag hade ju inte rätt att bli arg på henne heller, för i hennes värld skulle hon "springa ner och trampa på nedre delen av bommen och sen fortsätta". Vilket hon ju gjorde, bara inte tillräckligt långt ner... Ingen vits att bråka och ta om på tävling heller, hon skulle ändå inte förstå varför. Så planen för vintern var att träna om kontaktfälten till ett riktigt 2/2 med släppkommando. Vi var faktiskt duktiga och tränade massor. Vi tog allt noggrannt och i små små steg, började med "trampa på target på marken", spring till skål osv. Allt gick bra, men när hela momentet var klart insåg jag att istället för att göra henne snabbare och säkrare, hade Glittra blivit väldigt osäker på vad som förväntades av henne. Hon gjorde rätt, men saktade av redan vid nedfarten på bommen och liksom smög/trippade ner i position, sneglandes på mig. Hon blev uppenbart förvirrad av att jag plötsligt ändrat ett moment som hon redan utfört på ett helt annat sätt i 5 år. Fan också... Det var bara att bestämma sig för ett av två onda ting. Antingen höll jag fast vid att hon skulle utföra 2/2 beteendet, med risk att alltid få tidsfel pga att jag inte lyckades få henne att utföra det snabbt, eller så körde vi på som tidigare, med risk för att hon drog på sig 5 fel ibland. Jag har valt alternativ nr 2. Det är liksom varken kul eller lönt att köra nolla ifall men ändå aldrig är tillräckligt snabb. Då tycker jag det är bättre att ibland misslyckas, för att de gånger man faktiskt lyckas kanske kunna få en ok tid och placering. So that´s the way it is..!

Hopp 3, Sot:

Wow, det här loppet kändes så himla himla bra!! Skitskoj var det att springa, jag var helt lyckorusig lång tid efteråt! :) Rolig bana, och Sot tog i och sprang så himla duktigt hela vägen. Trots att hon fick bromsa och svänga flera gånger, så fortsatte hon att kämpa framåt framåt framåt. Jag älskar att springa med henne när hon går sådär, när hon gasar själv så att man bara behöver styra liksom. Hon fick kanske aldrig upp någon jättefart pga alla svängar, men viljan fanns där definitivt. Och ännu en gång: hon klarade slalomet! Fy sjutton va skönt, två på raken. När vi sprang kändes det som om hon flöt ut och fick megastora vida svängar på flera ställen pga farten, men när jag tittar på filmen tycker jag inte att det var så jättefarligt ändå. Det var bara svängen efter långhoppet som var katastrofal... Där förlorade vi förstaplatsen och certet kan jag säga :/ Vi kom 2:a, men Hilda manchesterterrier vann och tog certet (och därmed championat, grattis till henne!) Snöpligt, men jag var ganska nöjd och glad ändå eftersom loppet känts så bra. Susanne och Buffy kom 3:a, och vi kände oss faktiskt ganska duktiga båda två när vi stod på prispallen och såg vilka hundar som placerat sig efter oss :)

Sots hopplopp: http://www.youtube.com/watch?v=7uhgNwS51es

Hopp 3, Glittra:

Glittra var också duktig och fixade en nolla, dock inte lika snabbt. Av någon konstig anledning svängde hon åt fel håll efter gula tunneln och förlorade ytterligare nån sekund där (fattar inte alls varför, banan fortsatte absolut inte åt det hållet, och jag var mil ifrån både då hon sprang in och kom ut ur tunneln..?) Nåja, hon slutade på 8:e plats, sin vana trogen en placering under pinnplats... *suck* Hon skulle verkligen ha behövt en sm-hopppinne :/