Ooops we did it again... :)

Jag och Sot var och tävlade lydnad i Tollarp den 17/7. Jag är ju egentligen bara ute efter att få ett LP1 på henne (dvs vill fixa 160 poäng 3 gånger), och efter förra tävlingens succé med 185,5 poäng kändes det ju ganska lugnt. 25,5 poäng att ta av liksom. Fast det är klart, lite tävlingsmänniska är man ju, och man vill ju helst inte göra ett sämre resultat. Även om det hade "räckt" med 160 poäng så hade jag nog blivit ganska besviken om vi fått det, när jag vet att vi kan bättre. Jag var också lite nervös att jag skulle vara för nonchalant den här gången eftersom det gått så lätt på första tävlingen, så att det skulle skita sig pga det. Har dock inte haft så jättemycket varesig tid eller lust att träna, men veckan innan tävlingen tränade vi litegrann varje kväll.


Bland annat har vi tränat på att hon ska låta apportbocken vara (inte dutta på den) tills jag säger att hon ska ta den, och det gick faktiskt löjligt lätt att lära henne. Sen har vi kämpat på lite med att hon ska sätta sig rakare i linförigheten, men det går inte fullt lika bra alltså. Hon sätter sig snabbt och snett, och rättar sedan in sig om hon märker att jag inte är nöjd. Hmm... Vet inte riktigt hur jag ska få henne att sätta sig rätt på en gång..? Kanske skulle gå en lydnadskurs nån gång, he he!

Till tävlingen då. Jag och hundarna åkte dit själva (eftersom Ullis och Stella är i Uppsala och pysslar med examensarbete). Lite läskigt, jag kände mig som ett ufo bland alla som verkade känna varandra sen tidigare och som framförallt hade superkoll på hur lydnadstävlingar går till. Jag stod mest tyst för mig själv och väntade. Lydnadsvärlden är ju helt ny för mig, men nu har jag i alla fall lärt mig varför alla går omkring i de där tunna chica västarna med ungefär 100 fickor: KOPPLET! Man måste ju ha någonstans att stoppa undan kopplet, och min softshell-jacka som jag tagit med för detta ändamål var lite varm sådär mitt i sommaren.

Det var en stor tävling med alla klasser, klass 1 var så stor att vi blivit indelade i 2 grupper. I min och Sots grupp var vi 18 stycken, och jag drog startnummer 17. Ganska lång väntan, men hellre det än att få nummer 1! Det började dock med platsliggningen som delades i 3 grupper.
Man skulle ju kunna tro att jag skulle hinna bli nervös när jag satt och tittade på alla ekipagen innan oss, men det var tvärtom faktiskt. Jisses... Vill ju inte låta kaxig eller stöddig, men ... Visst, jag förstår att det som sitter som en smäck på träningen kan gå åt skogen på tävling (jag och Sot har ju slalomet som strulat för jämnan på tävling), men grejjen var att många utav dem inte verkade tycka att det gått åt skogen. De verkade inte alls särskilt förvånade eller besvikna, och inte det minsta skamsna heller, lol!



Platsliggande Betyg: 10

Jag kände mig ganska lugn, Sot är duktig på platsliggning. Jag var inte alls lika nervös som förra gången. Men... det hann jag bli! Plötsligt, ganska omedelbart, började Sot vända och vrida på huvudet hastigt åt höger, vänster, uppåt och nedåt. Jag såg då att luften vimlade av flygfän som Sot försökte hålla koll på! Hon låg alldelles still med kroppen, men var gång hon hittade en ny mygga att fixera blicken på var jag livrädd att hon skulle resa sig. "Ligg stilla, ligg stilla, ligg stilla, vi har inte åkt såhär långt för att missa 30 poäng på platsliggningen!" försökte jag överföra genom telepati under de 2 minuterna. Det funkade! :)


Tandvisning Betyg: 8


Den här gången körde de inte tandvisningen direkt efter platsliggningen, utan istället började de med den när man skulle in och köra sitt lydnadsprogram. F-n också, det är ju ingen höjdare att tvinga sin hund till något hon bara hatar precis innan man sen ska köra igenom en massa lydnadsmoment utan varken beröm och godis... Men men, inget att göra något åt. Jag var i alla fall glad att det var samma domare som sist, för han hade ju varit snäll. Det var han inte den här gången... Han började i och för sig med att låta hunden komma fram själv och hälsa på honom, vilket Sot gjorde duktigt. Han fick lite svansviftning till och med. Men sen skulle hon sitta vid min sida medan han gick fram och kollade hennes tänder. "Jag sätter mig ner och håller i henne" sa jag. "De får du inte" sa han då. "Jag vet", sa jag, "men jag tar avdraget för det, du kommer inte att kunna titta på henne själv". "Jodå, det går bra" sa han då, och mesiga jag protesterade inte mer utan lät honom försöka. Vilket resulterade i att Sot backade undan när han böjde sig över henne, och sen fortsatte han jaga henne runt mina ben i vad som kändes som en evighet. Till slut var stackars Sot så skärrad att jag var tvungen att fånga in och krampaktigt hålla fast henne medan domaren tittade på hennes tänder. Usch, kändes inte alls bra. Hemskt. Och det var lite pinsamt också... Alla andra hundar hade skött sig exemplariskt och fått en 10:a, men Sot betedde sig som en sån där hysteriskt skygg och rädd sheltie som hon egentligen inte ÄR. Hon är en otroligt vänlig hund och går fram och hälsar på de flesta som pratar med henne, men hon gillar inte när folk tränger sig på. Framförallt inte män i keps... (borde det inte vara förbudet för domare att bära keps?) Om man däremot ställer henne på ett bord kan vem som helst göra vad de vill med henne. Jag trodde att vi nollat momentet, men vi fick tydligen en 8:a. Vad ska de egentligen göra för att få lägre poäng, bita domaren? Döda honom??



Linförighet Betyg: 8,5 Kommentar: POS, SS, LEK

Sot var fortfarande skrämd och svår att få kontakt med efter upplevelsen vid tandvisningen. Jag fick säga till henne 3 eller 4 gånger samt till slut visa med handen för att få henne att sätta sig i utgångsläge för att börja. Herrejäklar, hur ska det här gå... Fick ingen tid alls att peppa igång henne igen, och eftersom detta inte direkt är vårt paradnummer till att börja med så gick det väl sådär. Hon satte sig långsamt i första halten, och naturligtvis snett. Men annars tyckte jag att hon var alert och följde himla fint, och själv lyckades jag faktiskt hålla snattran hela tiden den här gången (fick ju kommentar om det sist!) Vet inte om LEK betyder något annat eller att hon faktiskt lekte. Jag märkte inget, men hon kan ha bitit lite i kopplet under språng kanske? Hon har gjort det nån gång ibland då jag sprungit för fort på träning.


Läggande Betyg: 10 Kommentar: BRA!!


Duktiga hunden är verkligen en pärla på det här!



Inkallande Betyg: 9,5 Kommentar: Avslut, tempo

Sot sprang verkligen jättelångsamt och såg hemskt osäker ut, jag trodde nästan att hon skulle sakta av till trav. Men det gjorde hon inte som tur var, och hon avslutade i alla fall med sitt lilla skutt mot mina lår! *smile*


Ställande Betyg: 9 Kommentar: Steg


Jag såg ju inte hur hon gjorde just den här gången, men när vi tränar stannar hon direkt i steget men flyttar liksom fram det bakre frambenet så att frambenen står snyggt paralellt. Om det räknas som "steg" så får det väl vara så då. Jag är nöjd!


Apportering Betyg: 10 Kommentar: BRA!!

Practise makes perfect! :) Hon är så duktig nu lilla Sot, tuggar inte ens längre.



Hopp över hinder Betyg: 10


Såklart! :) Hon gör dock samma skutt mot mina lår då hon ska sätta sig vid sidan, men det räknas visst inte här..?



Helhetsintryck Betyg:10 Kommentar: Trevligt!!

Tack tack!



Efter tävlingen kände jag mig jättedeppig pga att tandvisningen gått så dåligt. Och jag var irriterad över att alla brukshundägare nu säkerligen fått sina fördomar om nervösa nervsvaga shelties bekräftade... Jag var säker på att vi hade nollat tandvisningen, och visste inte vad jag fått på de andra momenten heller. Jag var väldigt osäker på om vi klarat 160 poäng. Fan också, ska vi behöva tävla 2 gånger till för att ta vårt LP1, tandvisningen lär ju inte bli roligare nästa gång pga upplevelsen idag... :(

Efter en stunds väntan skrev de upp resultaten på en lapp på klubbhusväggen. När jag sneglade tyckte jag först att hon skrev 157,5. Skit också... Men sen såg jag att det stod 187,5 poäng!! Wow, 2 poäng mer än förra gången, hur gick det till?! :) När jag sen skummade över de andra resultaten insåg jag att ingen hade högre poäng heller. Ha ha, det var ju inte klokt, vi hade vunnit IGEN! Himla himla galet kul. Och min nervsvaga Sot-skrot fick visa att hon faktiskt är ganska cool ändå, då hon la sig tillrätta överst på prispallen och såg lite lagom uttråkad ut! ;) Jag försökte sätta henne upp för att det skulle se lite snyggt ut då flera stycken tog foto, men hon la sig envist ner igen, hmm. Den här gången flankerades vi av en bordercollie och en schäfer på 2:a och 3:e platsen. Jupp, kändes rätt häftigt det med :)

Innan vi körde hem ringde och sms:ade jag närmsta fanklubben om resultatet. Camilla undrade om det blev milkshake nu igen, eller om Sot kanske hade någon annan favorit? Hmm, jag hade ju egentligen inte tänkt köpa något till henne. Matvraket Sot-skrot hade nämligen redan tidigare på dan stulit någons mat på stranden... (jag trodde att hon som vanligt letade ätbarheter inne i en buske medan jag packade ihop våra grejjer, men upptäckte att hon istället helt fräckt stod på någons filt och glufsade i sig *pinsamt*). Efter Camillas sms fick jag dock lite dåligt samvete, så det slutade med att prinsessorna fick dela på en cheeseburgare på vägen hem. Jo det var hon väl värd ändå, min duktiga lilla tjej!