Vi började med att ta en lååååång härlig skogspromenad på lördagen. Hundarna var tokglada över att kunna raca loss ordentligt, det här var minsann annat en de tråkiga asfaltpromenaderna de fått nöja sig med större delen av vintern (åtminstone på vardagarna när man jobbat hela dagen och det är becksvart när man kommer hem). Ja, annat än Bokskogen (dit vi åker ibland när vi är lediga) här hemma också för den delen. Där är i och för sig ganska mysigt att promenera och gott om bra slingor, men för att undvika att behöva trängas med halva Malmös befolkning så ska man helst åka dit tidigt tidigt på morgonen och så får det gärna ösregna ;) Skulle man få för sig att åka dit låt säga en lördagförmiddag då det är fint väder får man gå i värsta lämmeltåget... *suck* Nej jag är inte folkskygg (eller jo, kanske lite), men ibland är det skönt att kunna få ha hundarna lösa utan att varannan kotte man möter glor surt (varannan kotte brukar dock tycka att mina hundar är sååå fina och väluppfostrade! *stolt*).
Ok, åter till ämnet! Lindas skog är stor och vildvuxen och alldelles alldelles lugn, tyst och folktom. Härligt! Vi gick, klättrade och tittade på utsikten över Västersjön. Hundarna hoppade och studsade. Sot var extra glad över att hon fick umgås lite med sin livs kärlek igen: blandrashunden Douglas! Sot föll pladask för honom redan som 9-veckorvalp då vi var ute och tältade ihop. Man kunde nästan se alla tusentals små hjärtan i rosa, rött och ljuslila som stod som ett moln runt lilla Sot där hon svansade och dansade runt Douglas, gjorde sig så gullig hon bara kunde, pussade honom lite i mungiporna, hämtade kottar, pinnar och dylikt skräp som hon hittade och stolt visade upp. Douglas, som är en äldre herre i sina bästa år, var emellertid nada imponerad och struntade blankt i Sot och alla hennes gåvor. Han såg henne inte ens. Åh min lilla Sot-skrot, jag vet hur det känns... *love hurts* Deras relation har väl inte förändrats nämnvärt under årens lopp, men i lördags lyckades Sot faktiskt "få igång" Douglas en liten pyttestund! De busade i sådär 7-8 sekunder... ;) Fast hon är å andra sidan ganska nöjd bara hon får gå bredvid honom. Och när Douglas drar iväg och försöker sticka ifrån oss andra, kutar Sot glatt efter och tror att de leker. Såååå söta.
Linda hade fixat picknick som vi hade med oss: äggmackor, varm choklad och ballerinakex. Kan livet bli bättre?! :) Promenixen avslutades med den så kallade "mjölksyrebacken". Fy fan... Det blev pinsamt tydligt att min ursprungsplan, att förbättra kondisen under vintern för att vara fit for fight till nästa tävlinssäsong, kraftigt gått om intet... lol! Jag kan säga att jag av någon anledning plötsligt slutade prata i precis ALLA andra uppförsbackar också *pust&stön* Fast jag tyckte att det var superbra med en tuff promenad, agilitynörd som man är gick jag flera gånger och tänkte att "det här är bra för sessorna, nu får de fina muskler!" Jag får erkänna att jag nog har slarvat lite med muskeluppbyggnaden på dem den senaste tiden och mest bara tränat agilty, så jag var nöjd. (Observera att jag inte en enda gång tänkte tanken att det var bra motion för slöfockmatte också, och att min muskelträning är ljusår mer eftersatt än hundarnas..!)
På kvällen blev det såklart tacos! Det blir det i stort sett alltid när jag och Linda träffas, varför ändra ett vinnande koncept liksom?? Gott gott.
Ja, och sen blev det ju att man tittade på melodifestivalen också... (och krängde lite glass!) Man kan ju inte låta bli, trots att jag egentligen bestämt mig för att bojkhotta hela skiten efter att jag fick reda på att Marcus Öhrns bidrag inte kommit med *sur* Jag blev bara så besviken och heligt förbannad. Jag kommer inte ihåg exakt nu, men när jag läste igenom låtlistan så var det åtminstone 4 låtskrivare (som alla är med VARJE år) som hade fått med vars 2-4 låtar till festivalen. Kom inte och försök inbilla mig att det är en opartisk jury, det är mygel så det bara skriker om det! *GRR* Det hade väl varit en sak om det varit BRA låtar, men det ÄR det ju inte... Tyckte inte att något var bra (kunde inte komma ihåg en enda låt dagen efter, det är väl inte särskilt bra betyg??), men det var ändå lite kul att det gick så bra för Caroline af Ugglas tyckte jag! :) Gillar henne, även om den här låten kanske inte var något för Eurovision direkt. Såg henne uppträda på Malmöfestivalen i somras, och hon är ju bara grymt skön. Rolig som tusan, och jag tycker att hon gör Joplin-låtarna mycket bra. Och viktigast av allt, hon har världens coolaste tatuering: "Här snubblar man". Klockren!
På söndagmorgonen var jag tröööött... Det är nämligen som så att hönshuset ligger preciiiiis utanför Lindas sovrumsfönster, och jag kan tala om att "Kuckeliku klockan är sju" är bara en stor fet myt! De här tupparna galer precis heeela tiden, oavsett klockslag. Första gången de satte igång hade jag inte ens hunnit somna, skulle gissa på att klockan var ca 1-2 nånting. Sen var de igång igen vid typ 4, och sen vid 7.30 igen... Inte sådär jätteförtjust i tuppar kan jag säga.
Blev en hyfsad lång promenad på söndagen också genom skog och hästhagar, denna gång i SNÖ... (Ge dig nu vintern, för bövelen!) Fast det var mysigt (och ännu en gång tänkte jag "skitbra träning för sessorna, se som de får kämpa!" *störd*).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar