Agilitytävling i Råådalen 6/6, Glittra skadad :(

Minns absolut ingenting från loppen på denna tävlingen, men har för mig att allt gick skit ungefär. Tror jag.. Det enda jag egentligen minns, och förmodligen anledningen till att jag var okoncentrerad och det gick skit, är att världens bästa Glittra blev skadad... :(




Jag hade tränat agility rätt hårt med hundarna både torsdag och fredag, på lördagen var vi iväg till stranden och Glittra simmade som vanligt som en tok, och av någon outgrundlig anledning tyckte jag sen att det passade bra att ta en cykeltur med hundarna i det fina sommarvädret på kvällen... Mitt dumhuve, det blev kanske liiite för mycket på en gång! Senare på kvällen påpekade Ida att hon tyckte Glittra haltade just när hon reste sig. Jag kollade henne, tittade från alla tänkbara vinklar när hon gick/travade, klämde, kände, tryckte, drog och böjde... Märkte ingenting speciellt konstigt. På söndagsmorgonen rörde och betedde hon sig också som vanligt, så jag tänkte att det nog inte var något och chansade på att tävla. Det var ju ändå 3 lopp det gällde, och för en gångs skull inom mycket rimligt resavstånd dessutom.

Första loppet gick bra, hon sprang kanske något långsammare än normalt, men det var samtidigt väldigt varmt. I lopp nr två märktes det dock att allt inte riktigt stämde. Det gick väldigt långsamt och jag tyckte att hon hoppade knackigt. När jag gick av henne efter loppet haltade hon märkbart :( Fan också vilket dåligt samvete man får! Vi gick tillbaka till tältet och myste, deppade och hade ångest... :/

Glittra är 8,5 år och har aldrig varit skadad, också blir hon det 2 veckor innan SM! Förmodligen hennes sista SM, vet inte om hon lyckas kvala fler år... Usch vad ledsen jag var! Skit också. Man har ju kämpat så (för att inte tala om alla pengar, tid, resor osv man lagt ner) för att kvala till SM, men framförallt tyckte jag att min lilla Glittra verkligen FÖRTJÄNADE att få vara med på ett SM till! Varför just nu, så himla typiskt...

Inte för att det var det viktigaste, jag var såklart mest orolig för Glittra! Och ännu värre blev det på kvällen, när jag (som vilken hispig djurägare som helst *skäms*) började googla... :S Slutade med att jag satt i soffan och storgrät och hulkade. Inbillade mig att Glittra drabbats av "sheltiehäl", INTE särskilt bra prognos och oändligt lång konvalescence... Sov knappt en blund under natten, jag bara bölade och hade ont i magen. På måndagen fick både vår ortoped och sjukgymnast klämma på Glittra medan jag grät en skvätt till. Hon stödde knappt på benet direkt efter att hon reste sig om hon legat stilla ett tag, men annars kunde man bara se att hon gick lite orent. Som tur är trodde ingen utav dem på sheltiehäl, snarare nån muskelskada *PUH* Inte aktuellt med nån operation i alla fall!

Vila, skrittpromenader i sele, massage och ett recept Rimadyl löd domen. Om hon inte blev bättre på det så skulle vi gå vidare med röntgen. Hmm. En månads karens på Rimadyl :/ Jag ville ju inte riktigt ge upp hoppet om SM, fanns kanske en mikroskopisk chans ändå... Så det blev ingen medicinering. Kändes lite egoistiskt, elakt och dumt att inte ge Glittra smärtstillande/antiinflammatoriskt när man vet att det hade hjälpt och skyndat på läkningen (fånigt långa karenstider tycker jag, som om det finns effekt kvar i kroppen efter en månad, grr!), men jag fick i alla fall medhåll av sjukgymnast, ortoped och kollegor om att jag självklart skulle satsa på att tävla SM om hon hann bli bra tills dess.

Två mycket nervösa och långa veckor väntade. Och trååååååkiga tyckte hundarna! Glittra var ohalt redan på tisdagen, men jag behandlade henne som porslin och vågade inte tillåta annat än långsamma korta promenader runt huset. Och Sot fick ju tyvärr också åka med på det bananskalet.. :/